Månad: april 2016

av

13.4 – Cider & minnesvurpa

Idag provdrack jag Somersby päroncider bara för att jag, varje gång jag ser tevereklamen, kommer ihåg en oförglömlig resa jag gjorde i England i början på 70-talet. I Somersby tog jag en taxi för att komma till slutmålet.

KartaTrodde jag… Det visade sig vara en vådlig minnesvurpa när jag konsulterade Google Maps. Eftersom slutmålet var hamnen i Immingham kan orten aldrig ha varit Somersby. Det var Grimsby i stället. Tänk så fel det kan bli. Däremot finns det en gata i Grimsby som heter Somersby Street upptäckte jag.

Om man lyssnar noga på reklamen framgår det för övrigt att cidern inte har ett dugg med orten Somersby att göra. Varken Somersby i England eller i Australien där orten också finns. Cidern sägs ju ha uppfunnits av Lord Somersby, så jag fortsatte googla.

Sökorden somersby cider ledde slutligen till sajten carlsberggroup.com där jag kunde läsa följande: ”Somersby is Carlsberg Group’s biggest selling cider and was among the world’s fastest growing international ciders in 2014. It is currently available in more than 50 markets around the world.”

SomersbyDet förklarar varför det på min burk står att den är tillverkad av Sinebrychoff i Finland. Företaget ägs sen 1999 av Carlsberg enligt Wikipedia.

Somersby syftar alltså inte på en ort och därmed har jag aldrig satt min fot där. Jag fattar fortfarande inte varför jag associerade till Grimsby och min oförglömliga resa?

Hur cidern smakade? Riktigt bra faktiskt. Inte lika sliskigt söt som en del andra märken jag provat. 🙂

av

12.4 – Kalasväderssysselsättning

Det är kalasväder, jag har haft tebesök och fått sommarveden, hittat stora skiftnyckeln, druckit kaffe i bersån och räddat liv.

Kalasväder
Idag är tredje dagen i sträck med strålande sol och tvåsiffriga plusgrader. Vid lunchtid igår visade termometern hela 12,8°! Fast det är ett övergående nöje påstår MI. I slutet av veckan får vi hålla till godo med hälften, så det är bäst att passa på att njuta så länge det varar. 🙂

Sommarved 2Tebesök och sommarved
Som omväxling hade jag tebesök i söndags eftersom lördagen upptogs av kunskapsinhämtning. Vi hade bara hunnit börja te- och kaffedrickandet då det hördes traktorljud utanför huset.

En snabbtitt i sovrumsfönstret avslöjade att leveransen av sommarved var på G så vi gick ut och såg på medan traktor och släpvagn skickligt rattades till anvisad plats för tömning. Fyra kubik bestod lasset av enligt uppgift, men Vik Husse bedömde att det nog var med råge.

Efter det korta avbrottet fortsatte vi våra övningar vid kaffebordet tills Vik Husse tyckte det var dags att dra för den här gången.

Hittat stora skiftnyckeln
Sen några dar tillbaka har kökskranen läckt varje gång jag tappat vatten så jag antog att packningen hade gett sig. För att kontrollera antagandet beslöt jag skruva loss kranen, men hade inga lämpliga verktyg förrän jag kom på att jag ju faktiskt är ägare till en skiftnyckel modell större. Frågan var bara var jag hade den?

KökskranIgår hittade jag den äntligen. Den låg i verktygsväskan som förvaras i ett litet skåp under vinds­trappan. Det var förstås sista stället jag letade på.

Dess värre var det inte bara packningen som behövde bytas. När jag tog loss kranen ramlade översta delen av, sönderfrätt av rost. 😦

Jag blev ändå inte särskilt överraskad. För drygt 10 år sen köpte jag den begagnad så den har nog gjort sitt. Frågan är nu om det finns en passande kran att byta till så jag slipper byta blandaren dessutom? Hoppeligen kan den rara rörkillen lösa problemet.

I bersånKaffe i bersån
Både igår och idag har tiden gått åt till träd­gårds­ar­be­te tack vare finvädret. Igår kom jag inte på att jag kunde dricka kaffe i bersån, men det tog jag igen idag.

Som belöning för att jag lyckades beskära jersmi­nen utan att slå ihjäl mig tog jag med mig koppen och en stol ut i bersån. Jag hade gärna suttit kvar och lyssnat på fågelkvittret en stund till, men lövhögarna och krattan väntade.

Räddat liv
Igår eftermiddags meddelade Mia att hon hade fångat ett byte. En fågel såg jag genast och beslöt att om möjligt rädda den. Insatsen lyckades, den flög snabbt i väg och satte sig i stora granen för att återhämta sig.

Groda 2Mia parkerade sig nedanför och muttrade nåt om att mattes inblandning var synnerligen onödig, men så småningom gav hon upp och insåg att fågeln inte tänkte låta sig fångas på nytt.

Idag råkade jag få syn på henne när hon jagade en liten groda. Att grodor också skriker när dom är i nöd hade jag ingen aning om? Ett gällt läte som inte gick att misstolka.

Så snart grodan satt still, tog jag ett försiktigt men stadigt grepp om den och bar den till stranden för att släppa den i vattnet. Där skulle hon garanterat inte försöka ta den. Undrar vad det blir nästa gång?

av

10.4 – Många ”första för säsongen”

Tack vare kalasvädret sågs många ”första för säsongen” på Udden idag.

Första:
Citronfjärilen
Nässelfjärilen
Bina
Humlan
Flugan
Grodan
Huggormen
Utslagna scillan

BiyraFjärilarna var förstås en vacker syn, men jag har då aldrig hört eller sett så många bin samtidigt i kro­ku­sar­na! Det var formligen trängsel – tidvis fyra bin som alla försökte komma åt samma blomma. Den som hann först stod på huv’et i blomman för att komma åt nektarn.

Den första humlan var lite yrvaken och drumlade därför in i verandan, men hittade snart ut igen. Tyvärr kan jag inte säga det samma om den första flugan. Den satt envist kvar på fönsterrutan.

GrodaAtt grodorna är i rörelse så här tidigt är lite ovanligt kan jag tycka? Min tidigaste observation från tidigare år är 20.4.2010.

Den här grodan var i alla fall pigg och alert där den satt på trappan och iakttog sin omgivning ett tag innan den hoppade in bland vintergrönan under rhododendronbusken.

Första huggormen upptäckte jag en bit från trappan då jag skulle gå in efter att ha krafsat lite i mina s k rabatter. Jag trodde först det var en snok eftersom den var helsvart, men av en närmare titt framgick att den låg på rygg så jag vände på den och konstaterade att det var en huggorm.

OrmbyteDen visade sig dessutom vara stendöd och sakna huvud. Således Mias första ormfångst för säsongen.

För att liksom påtala att det var hennes byte kom hon fram till den och började tugga på svansen medan jag stod där så jag kunde ju inte annat än berömma henne trots att jag anser att ormar tillhör nyttodjuren.

Den första utslagna scillan hittade jag invid syrenbusken som växer utanför sovrumsgaveln. Den får inom kort sällskap av ett stort antal kolleger vet jag av erfarenhet. Snart blir det ett blått hav som gömmer alla gamla löv. Våren är utan tvekan den allra ”bästaste” årstiden! 🙂

Scilla

av

9.4 – Budget, blågrönalger och annat

Jag har fått ett vederbjudande, justerat budgeten, luftat mikroskopet, gått på bildjakt med Mia och haft oväntat besök.

SommarvedVederbjudande
Igår hade jag ärende till en vägandelsägare och ringde upp. När ärendet var avklarat fick jag frågan om jag fortfarande var i behov av ved? Vägandelsägaren, tillika min bänkkamrat från ”småskolan”, kunde erbjuda färdigklabbat lövträ till bra pris. Jag slog genast till, sommarved är också bra att ha.

Justerat budgeten
Igår eftermiddag hade jag arbetsmöte med väglagets ord­fö­ran­de. Dels behövde budgeten ses över efter besked om storleken på det kommunala bidraget och dels skulle dagordningen för nästa sty­rel­se­möte planeras.

Drygt två timmar senare var vi klara. Då hade vi också hunnit dricka kaffe och dryfta helt andra ämnen. Såna arbetsmöten är tacknämliga. 🙂

Luftat mikroskopet
Efter lunch idag la jag ner mikroskopet i transportväskan och låste in Mia (hon fick själv välja). Efter dagens kortkurs skulle jag få lära mig mer om cyanobakterier (s k blågröna alger).

Och det fick jag. Firma Zwerver, vår lokala expert på vattenorganismer, delgav oss en hel del nya kunskaper. Dels var vilka arter trivs, dels hur man identifierar dom och dels vilka gifter en del kan innehålla. Problemet är att vissa är giftiga bara i bland, andra inte alls, så det är minsann inte lätt att avgöra vilka man ska akta sig för.

NummerskyltPå bildjakt med Mia
Jag har länge retat mig på att nummerskylten på vår väg ser bedrövlig ut. Diverse luftburna orga­nismer har gjort den grön och bevuxen med nån slags mossa, vilket givetvis gjort den svårläst. När jag kom hem från algkursen tog jag därför trasa, diskmedel och kamera med mig till korsningen där den står. Nu skulle den putsas.

Mia följde gärna med och satt snällt och väntade tills jag var klar med putsningen. Jag hade också bra gärna rätat upp stolpen, men hade inga lämpliga verktyg den här gången.

Därefter vidtog bildjakt. Jag hade ännu inte besökt min blåsippsslänt så det var ett givet mål. På vägen dit fastnade förstås en del andra motiv också på bild. Efter blåsipporna fortsatte vi ner till stranden. Härligt att igen få se en isfri sjö glittra i eftermiddagssolen. 🙂

Blåsippor

Som avslutning på promenaden plockade jag en liten bukett snödroppar för att pryda köksbordet.

Oväntat besök
En stund efter att vi hade kommit in kom en granne från andra sidan viken på besök. Alltid roligt med oväntat besök. Fast i stället för Gevalia (du kanske minns Gevalias TV-reklam?) bjöds hon på Nordqvists Franskrost medan vi pratade bort en stund.

Ett trevligt avslut på dagen. 🙂

av

7.4 – I med- och motgång

Jag har blivit anlitad, köpt Dalsbruksboken, tampats med elavbrott, har snövitt samvete och fått positiv feedback.

Blivit anlitad
”Du som kan sånt där” kan fortfarande smickra mitt ego och sätta mig i arbete… Fast den här gången var uppdraget synnerligen enkelt. Det behövdes ett kort protokoll för att kunna avsluta ett företags­konto i banken.

Kunden var den här gången Grisen/Tvillingen så vi förenade nytta med nöje. Hon är förresten värre än jag när det gäller att vilja göra rätt för sig. En tia skulle jag minst ha i ersättning. Och eftersom hon är lika envis som jag fick jag så lov att acceptera den.

Dalsbruksboken Köpt Dalsbruksboken
Redan då Dalsbruks byalag gjorde reklam för ”Från Sibirien till Honolulu” i samband med påsk­mark­naden beslöt jag köpa den. Om jag hade masat mig till mark­na­den hade jag sparat en femma, men nu blev det inte så.

Eftersom jag hade annat ärende till Stigs Kontor igår, köpte jag samtidigt boken. Jag är dåligt be­vand­rad i Dalsbruks­hu­sens historia och framför allt deras roliga namn, så den ska bli ett nöje att studera.

Tampats med elavbrott
Igår eftermiddag var elförsörjningen ovanligt darrig. Om det berodde på den tilltagande blåsten eller nåt annat vet jag inte? Jag har blivit aviserad om ett längre avbrott nästa fredag, men dom här tre korta avbrotten fick jag ingen förvarning om.

Igen en gång tackade jag för att jag har en fungerande UPS som ger mig tid att avsluta allt arbete och stänga datorn på rätt sätt. Egentligen är det inte spänningsbortfallet som är värst, utan när strömmen slås på igen – risken är då att belastningen får datorns komponenter att säcka ihop. Det första man ska göra när strömmen går är alltså att stänga av datorn.

Sista elavbrottet kom vid läggdags. Lyckligtvis varade det på sin höjd nån minut, så jag kunde fort­sätta läsa tills jag kände mig mogen för att somna.

SkatteverketSnövitt samvete
Idag har jag äntligen blivit klar med alla deklarationer ”på heder och samvete”. Lustigt nog tycker skatteverket att dödsboet fortfarande disponerar två aktieutdelningar trots att ägarskapet är överfört på mig för länge sen?

Min förtryckta privata deklaration saknade en del uppgifter och innehöll ett fel upptäckte jag så det rättade jag snabbt till. Det som däremot irriterade mig var att jag hade missat ett hushållsavdrag i fjolårets deklaration. Där fick staten ett oförtjänt tillskott på 270 €. Den summan hade jag fått många vindunkar för. Men så går det när man är glömsk. 😦

Sen var det dags för företagsdeklarationen som jag alltid gruvar mig för, men tack vare min eminenta lathund i Excel gick det ändå väldigt smärtfritt. Det som tar längst tid är att specificera kost­nads­sla­gen eftersom jag inte använder nån kontoplan, men den här gången var det fort gjort. Så nu är mitt samvete snövitt – åtminstone i fråga om beskattningen.

Positiv feedback
Fortsättningen på fotokursen var slut redan den 22.3, men igår fick jag helt oväntat feedback på öv­ningarna till kursvecka 7 som gick ut på att laborera med vitbalansen och kreera efter egen fantasi:
” Wow vilka bilder du skickat! Nu äntligen kommer lite feedback 🙂

Katten är bra komponerad; bra centrerad i bilden. Första lite gulaktig, du fick till vitbalansen behagligt i den andra bilden i mitt tycke.

Påskkort 2Vilket vackert ”Glad påsk” kort! Det är ett konstverk. Precis som påskkort ska vara. När börjar du sälja dem?

Drömsk bildkvalite. De här bilderna ska inte vara riktigt superskarpa utan lite lätt suddiga för att skapa den drömska atmosfären. Just det har du lyckats med här.

Det sista paret. Båda är helt bra. Den andra bilden blir lite mer fantasi eggad medan den första känns verkligare.”

Beröm är man ju inte bortskämd med, så det var en glad överraskning!. 🙂

 

 

Epilog
Ett nytt elavbrott inträffade under tiden jag skrev det här inlägget. Så är det att bo i glesbygd. :-/

av

Förutsättningar för fred

Dalai Lama

“Peace can only last where human rights are respected, where the people are fed, and where individuals and nations are free. True peace with oneself and with the world around us can only be achieved through the development of mental peace.”

Dalai Lama

av

4.4 – Utedag

Jag har inlett veckan med fortsatt vårstädning och hört isen frasa.

Fortsatt vårstädning
För att ta vara på finvädret valde jag att fortsätta vårstädningen efter lunch. Först på listan var att ta bort dom vissna såpnejlikorna närmast trappan och det torra gräset runtom.

KrokusDom vissna kärleksörtsstjälkarna och det torra prydnadsgräset försvann efter det. Jag rev dessutom bort värsta mossan och upptäckte att mina gula krokusar snart slår ut.

Sen kom turen till mitt lilla blomland vid norra hus­ga­veln och därefter skar jag bort resterna av orm­bunken som hittills har skyddat krokus och blivande påskliljor. Oj, vad många små liv som väntade under de vissna ormbunksbladen!

Ett tag tyckte jag mig höra surret av en humla, men det måste ha varit en hallucination. Jag såg i alla fall ingen?

För att få räta på ryggen krattade jag efter det bort de värsta högarna med lönnlöv bland syrenerna för att scillorna ska få ljus. Att låta bli att trampa på dom små gröna skotten var nästan omöjligt, men jag gjorde mitt bästa för att inte skada dom.

Sen var jag less och beslöt att ta en titt på isläget i stället.

GrannvikenHört isen frasa
Grannarnas vik är nu öppen och resten av isflaket har fått ”fläcktyfus” kunde jag se från min ut­kiks­plats på sommargrannens tomt. Dom enda som ännu kan gå på isen är fåglarna noterade jag. En kråka spatserade i maklig takt på isen framför grannens på udden mittemot.

Från utkiksplatsen gick jag över till min egen tomt och följde strandkanten fram till bryggan. Strax innan jag gick ut på den upptäckte jag att andparet höll till i vasskanten så jag hejdade mig för att inte skrämma bort dom.

Herr andJag fick stå kvar en god stund innan dom äntligen flyttade sig i ”bildläge”. Honan la sig i en isfri fläck och hanen stod och spejade misstänksamt åt mitt håll. Som väntat flög dom i väg så snart jag gick ut på bryggan, men nu hade jag ju fått mina eftertraktade närbilder.

Den tunna isskorpan runt bryggan frasade påtagligt när min kroppstyngd fick bryggan att röra sig. Jag kunde inte låta bli att gunga lite fram och tillbaka för att få höra det läckra ljudet igen. Det låter när­mast som när man trampar på krossat glas fast i en mer dämpad version. 🙂

av

1.4 – Gammalt och nytt

Silverpilen är godkänd, jag har hittat en gammal nyhet, ska på kurs och har gjort en ny bekantskap.

Silverpilen godkänd
I onsdags efter lunch styrde jag norrut igen. Den här gången var avsikten att komma hem med ett godkänt besiktningsprotokoll, vilket jag också gjorde.

Axe for herHittat en gammal nyhet
Efter ombesiktningen åkte jag över till S-Market för proviantering. Bland annat var min deodorant på upphällningen. Till min stora förtjusning hittade jag ”Axe for Her” längst upp på en hylla. Det var en nyhet. Hittills har jag köpt den ”manliga” versionen för att den inte innehåller alu­mi­nium.

För att kontrollera ingredienserna i Axe for Her googlade jag när jag kom hem och noterade att pro­dukten verkligen inte är ny, redan 2012 fanns den att köpa i USA. Men det är klart, det är ju lång väg från USA till Kimito så fyra års försening för man ha förstående för. 😉

På kurs
Igår anmälde jag mig till kortkursen i blågröna alger (cyanobakterier) som försiggår nästa lördag. Alla mikroskopiska organismer, speciellt i vatten, fascinerar mig.

Ny bekantskap
Sent på eftermiddagen igår parkerade jag utanför Holmbergs café. Jag skulle leverera min första glada överraskning som utlovat.

Samtidigt parkerade mottagaren, också hon för tidig, så vi gick genast fram till dörren. På den stod det ”Abonnerad för privat tillställning”. Snopet, men det finns ju lyckligtvis fler matställen i Dalsbruk. Vi beslöt oss för Port Side i stället.

FiskmiddagUnder tiden vi väntade på maten åt vi sallad och inledde bekantskapen. Att träffa en helt obekant män­niska kan ju vara knepigt, men vi hade inga som helst problem att få samtalet att flyta. Det visade sig också att vi hade flera gemensamma värderingar när det gäller våra medmänniskor.

Så småningom framgick det att jag kände en av hennes söner. Vid det här laget borde jag ha vant mig vid att världen här är liten, men jag blev ändå överraskad. Hon såg så ung ut att ha en son i hans ålder tyckte jag, men hon blev mamma i unga år förklarade hon.

Det hann gott och väl bli Mias mattid innan vi skildes. Vi kom överens om att hon gör ett besök på Udden nån gång när vi kan sitta ute och håller kontakten via FB till dess.

Vilken trevlig eftermiddag! Jag kände mig jätteglad hela vägen hem. Hoppas hon gjorde det samma. 🙂