Jag är drulleförsäkrad, har haft kö, skrivit protokoll och är välförsedd.
Drulleförsäkrad
Härom dagen fick jag försäkringsbreven för mina försäkringar och beslöt att för en gångs skull läsa noga igenom dom för att se vilka villkor som ändrats och på vilket sätt. Det fick mig att inse att det kan vara en viss nytta med stigande ålder.
I hemförsäkringen ingår numera också en drulleförsäkring för oss som fyllt 60: ”Avvikande från punkt 4 i försäkringsvillkoren: från försäkringen för hemlösöre för försäkrad som är över 60 år gammal ersätts plötsliga och oförutsedda skador till följd av att lösöre försvunnit eller tappats bort upp till 500 euro.”
Det är ju suveränt! Om sparken går sönder eller jag tappar bort gräsklipparen kan jag få ersättning. Med avdrag för självrisken förstås, men ändå. 🙂
Kö
I torsdags eftermiddag blev det plötsligt besökskö på Udden. Det händer minsann inte så ofta! Först knackade sommargrannen psykologen på. Hon hade bara hunnit sitta ner i en kvart eller så när ”Pustis-värdinnan” knackade på i sin tur. Båda reagerade på att köksbordet var dukat för fem så jag avslöjade att ”mina gubbar” (styrelsen i väglaget) väntades klockan fem.
Sommargrannen bröt upp ganska snart och då jag slängde ett getöga på vägguret klockan fyra reste Pustis-värdinnan sig omedelbart. Vi kom överens om att hon skulle återkomma nästa dag så vi fick ventilera mera. Vilket vi också gjorde med den äran.
Skrivit protokoll
Gårdagen började med en fotorunda i environgerna för att spana in vårblommorna. En vitsippa hade slagit ut, svalörten hade öppnat sina solgula kronblad och när jag återkom till utgångspunkten fick jag syn på ett exemplar av Påfågelöga som satt i min gula krokus. Ljuvliga tider! 🙂
Helst hade jag gått ut i det fina vädret och fortsatt vårstädningen, men behärskade mig. Jag renskrev mina anteckningar från mötet och mejlade protokollet till mötesdeltagarna i stället. Att skjuta upp förpliktelser får dom ju bara att växa som sagt.
Efter det pysslade jag med en massa annat mer eller mindre nödvändigt och sen var klockan helt plötsligt ”för sent” tyckte jag så vårstädningen fick vänta. Jag intog i stället ryggläge efter maten och ägnade mig åt Maos biografi tills ögonlocken tyngde. Lyxigt att få göra som man känner för.
Välförsedd
Veckans tebesök kombinerades den här gången med pappersleverans. Vik Husse var vänlig nog att hörsamma mitt förslag om att utnyttja det facila priset på toa‑ och hushållspapper som Wuorio annonserade om i veckans Annonsblad.
För 20 € såldes två balar vardera av hushålls- och toapapper endast idag kl 9-15. Det fick mig att räkna ut att det gick att kombinera med veckans tebesök. Att åka 50 km enbart för papprets skull kändes omotiverat, resan hade kostat mer än pappret.
Stora Fården var välfylld när bakluckan öppnades, men bara två balar toa‑papper återstod när den stängdes. Vik Husse var inte intresserad av hushållspapper så jag fick överta hans två balar också.
Det innebär att jag är synnerligen välförsedd: 64 rullar hushållspapper och 64 rullar toapapper. Det lär ju räcka ett tag, förutsatt att mina ”hyresgäster” på vinden låter bli att använda det som bomaterial. Men hittills har dom lyckligtvis nöjt sig med annat.
Uddmors betraktelser 