Jag har inlett veckan med fortsatt vårstädning och hört isen frasa.

Fortsatt vårstädning
För att ta vara på finvädret valde jag att fortsätta vårstädningen efter lunch. Först på listan var att ta bort dom vissna såpnejlikorna närmast trappan och det torra gräset runtom.

Dom vissna kärleksörtsstjälkarna och det torra prydnadsgräset försvann efter det. Jag rev dessutom bort värsta mossan och upptäckte att mina gula krokusar snart slår ut.

Sen kom turen till mitt lilla blomland vid norra hus­ga­veln och därefter skar jag bort resterna av orm­bunken som hittills har skyddat krokus och blivande påskliljor. Oj, vad många små liv som väntade under de vissna ormbunksbladen!

Ett tag tyckte jag mig höra surret av en humla, men det måste ha varit en hallucination. Jag såg i alla fall ingen?

För att få räta på ryggen krattade jag efter det bort de värsta högarna med lönnlöv bland syrenerna för att scillorna ska få ljus. Att låta bli att trampa på dom små gröna skotten var nästan omöjligt, men jag gjorde mitt bästa för att inte skada dom.

Sen var jag less och beslöt att ta en titt på isläget i stället.

Hört isen frasa
Grannarnas vik är nu öppen och resten av isflaket har fått ”fläcktyfus” kunde jag se från min ut­kiks­plats på sommargrannens tomt. Dom enda som ännu kan gå på isen är fåglarna noterade jag. En kråka spatserade i maklig takt på isen framför grannens på udden mittemot.

Från utkiksplatsen gick jag över till min egen tomt och följde strandkanten fram till bryggan. Strax innan jag gick ut på den upptäckte jag att andparet höll till i vasskanten så jag hejdade mig för att inte skrämma bort dom.

Jag fick stå kvar en god stund innan dom äntligen flyttade sig i ”bildläge”. Honan la sig i en isfri fläck och hanen stod och spejade misstänksamt åt mitt håll. Som väntat flög dom i väg så snart jag gick ut på bryggan, men nu hade jag ju fått mina eftertraktade närbilder.

Den tunna isskorpan runt bryggan frasade påtagligt när min kroppstyngd fick bryggan att röra sig. Jag kunde inte låta bli att gunga lite fram och tillbaka för att få höra det läckra ljudet igen. Det låter när­mast som när man trampar på krossat glas fast i en mer dämpad version. 🙂