Månad: december 2013

av

5.12 – Påfyllningar

Jag har fått påfyllningar, fyllt på förråden och provklättrat.

Påfyllningar
Gårdagens kursavslut gav påfyllning på många sätt. Dels själsligen tack vare nöjda och glada kurs­deltagare och dels rent konkret i form av ved, sylt och blomma.

VedkasseEn av kursdeltagarna hade läst om min björkved på bloggen och tyckte jag kunde behöva ”skapliga klabbar” så hon hade övertalat kurskollegan att fixa såna till mig. Verkligen en glad överraskning! Kassen var så tung att jag knappt orkade lyfta den, så den räcker till många sköna brasor.

Men det var alltså inte nog med det. I påsen hon överräckte hittade jag två(!) burkar hemlagad jord­gubbssylt. Den får jag njuta av under låång tid framåt med tanke på min sparsamma kon­sum­tion. Från de övriga i gruppen överräcktes en julblomma med varma kramar som tack för en givande kurs.

Kan det bli bättre? Jag försökte som vanligt påpeka att jag faktiskt får betalt för att hålla kurs, men det hindrade dom inte, vilket jag förstås är väldigt glad för. 🙂

Både svenska och finska skatteverket har dessutom fyllt på min kassa. Inte alls dumt så här strax före jul. Fast det är klart, egentligen är det mina pengar som dom lånat under året om man ska se det krasst. Hur som helst är tillskottet välkommet. I synnerhet som lotto-vinsten behagade utebli.

Påfyllda förråd
I förrgår hade jag turen att få en stor bit hemlagad, jättesmaskig citronpaj. Byns invandrare hade varit i bak­nings­tagen igen. Om du skyndar dig hinner du få en smakbit! Jag skojade med honom och föreslog att han skulle öppna bageri. Här på ön har han mig veterligen bara en konkurrent.

Idag var det dags att fylla på matförrådet. I första hand Mias, men också mitt eget. Dessutom be­höv­de Silverpilen få sig en skvätt bränsle. Efter att ha lastat ur bilen, fyllde jag på spolarvätska och ställde in snöborstarna. Redan igår eftermiddag och på kvällen behövdes isskrapan.

Sen bar jag in ved. Dels ”avskedspresenten” och dels fyllde jag på vedlådan. Om det blir snöslask i morgon som MI tror behöver jag inte gå ut för den skull åtminstone.

Provklättrat
För tre(?) veckor sen hade Rautia extrapris på just en sån hushållsstege som jag ville ha. Varu-Tjänst hade den inte hemma men lovade beställa en till mig. Den skulle komma efter en vecka. Sen har jag glömt bort alltihop, ända till idag.

StegeFör säkerhets skulle ringde jag och kollade att den fanns på plats. Det gjorde den så idag hämtade jag den och provklättrade ute på trappan. Den fick betyget med beröm godkänt.

Det innebär att min f d svärmors antika, fina hushållsstege nu är förpassad till boden. Det är absolut inget fel på den annat än att den är skittung att hantera.

Trappstegen är gjorda i massivt trä och be­nen i järn antar jag, modellen kan möjligen vara 1950-tal eller tidigare. I bästa fall hittar jag en köpare på bytes­bör­sen, i annat fall får den gå till nån loppis.

av

2.12 – Insändare

Följande text är min insändare i Hufvudstadsbladet och Åbo Underrättelser.

Gammal + sjuk = Värdelös
Så länge vi är någorlunda friska och oavsett ålder klarar oss själva är samhället villigt att bistå. Men när vi passerat 80, är sjuka och både fysiskt och psykiskt nerbrutna, då är vi inget värda längre och har framför allt inget att säga till om. Åtminstone verkar det fungera så i Helsingfors.

VårdSen den 28 oktober har jag på nära håll bevittnat hur en åldring blir behandlad. Efter en och en halv månads sjukhusvistelse ansågs min mor kunna klara sig hemma med hemvårdens hjälp. Efter hand som cell­gifts­be­hand­lingarna har fortsatt, har hon mått allt sämre och blivit allt svagare. Idag är hon akut intagen för tredje gången.

Att hon själv känner att hon inte klarar sig hemma tar man ingen som helst hänsyn till. Rent medi­cinskt bedöms hon vara i till­räck­ligt gott skick. Förmodligen har sjukvården rätt i sin medicinska bedömning, men då frågar man sig varför det inte tas nån hänsyn till hennes psykiska skick och hennes egen bedöm­ning?

Hemvården upplever hon som i det närmaste obefintlig. Man kollar att hon lever två gånger om dagen, i övrigt får hon klara sig själv bäst hon kan. Vilket hon upplever att hon inte gör. Är det rätt att vi automatiskt skall anses vara värdelösa och omyndigförklarade för att vi är gamla, sjuka och svaga?

Situtationen för mig som anhörig är inte mycket bättre. Jag har ingen rätt att ta del av eventuell behandling eller medicinska åtgärder har jag blivit upplyst om när jag har försökt.

Det är förstås möjligt att det här fallet är ett undantag, men det gör inte saken bättre. Med tanke på kommande inbesparingar kan vi utgå från att det blir regel. Institutionsvården är för dyr, så vi ska ”vårdas” hemma, helst tills vi dör – gärna så snart som möjligt.

av

1.12 – Advent på Udden

Vi har haft rekordsovmorgon, jag har gjort statistik, städat bort, plockat fram och beundrat. Mia är en prydnad för hemmet.

Sovmorgon
Idag satte Mia och jag nytt sovrekord tror jag. Klockan var halv elva när hon la sig på mitt bröst och spände ögonen i mig. Tanken slog mig när jag hade stigit upp om jag överhuvudtaget hade vaknat om hon inte väckt mig?

Till och från vaknar jag fortfarande ett par gånger per natt, det här var en av dom, så jag antar det be­rodde på det. Mia hade säkert också varit i matskålen minst en gång men ville alltså inte gå ut. Hon är mer och mer innekatt ju sämre vädret är.

Väder 1a decStatistik
Det finns som bekant tre sorters lögn: Lögn, förbannad lögn och statistik. Men det hind­rade mig inte från att göra väderstatistik för den första december dom senaste sex åren. Ibland är det lite roligt att jämföra. I synnerhet för mig som inte ens minns hur det var i fjol.

Städat bort
Eftersom jag ändå skulle ut och hämta ved passade jag på att ”pensionera” ett par halvkrassliga kruk­växter och sista resterna av födelsedagsblommorna. Det var inte så mycket kvar för all del, bara ett par stjälkar kärleksört och lite prydnadsgrönt, men buketten var fortfarande rätt fräsch i och med att den har stått i verandan. Inte illa att dom har klarat sig tre månader. 🙂

Plockat fram och pyntat
Ljusslingan ovanför trappan var nästa projekt. Den brukar jag vara rätt tidig med, men inte i år. Nu är den i alla fall på plats och väl förankrad så den ska klara alla kommande stormar.

Jag övervägde om jag alls skulle bry mig om att ställa fram nån adventsljusstake i år, men hur det nu var gick jag upp på vinden och hämtade julpyntlådan. Undrar om jag håller på att bli mer tra­di­tions­bunden med åren?

Tyvärr var jag för sent ute för att få tag i prydnadsljung till blomkorgen som hänger på ytterdörren. I torsdags försökte jag på tre ställen men man hade (förstås) övergått till julblommor överallt. Jag beslöt att det fick bli tallkvistar i stället. Dom stal jag för övrigt på granntomten i vanlig ordning, hos mig växer inga tallar.

ViolerBeundransvärt
Jag blev nästan tårögd när jag upptäckte att violerna fortfarande blommar… Tappert står dom där trots regn, rusk och flera minus­grader. Makalöst vilka tuffa små växter. 🙂

Det är definitivt dom sista blommorna för i år. Höstastrarna har gjort sitt för ett bra tag sen, liksom kärleksörten. Det är bara vintergrönan som klarar sig längre, men den har förstås inga blommor så här års.

Fast för två år sen hade den faktiskt blommor den 29 oktober! Antagligen trodde den att det redan var vår på grund av den varma hösten.

En prydnad för hemmet
Mia gör sig onekligen bra på vit spetsduk, eller vad tycks? En verklig prydnad för hemmet. 😀

Mia på spetsduk