Dom tjusiga dahliorna och övriga blomkolleger, bortsett från dom i kruka, har antingen vissnat eller sjunger på sista versen. Men det är ju inte så underligt, på tisdag är det två veckor sen dom var ”nyplockade”. Som allt annat levande är dom också förgängliga.
Jag har förhindrat intrång, rådbråkat mina språkkunskaper, möblerat om och haft en helkväll. Bella har flyttat ut och Hilda har flyttat in.
Förhindrat intrång
I förrgår var det dags igen. Ett av Mias jaktbyten hade hittat det perfekta gömstället under telefonbänken tack vare att det finns en smal öppning nertill på baksidan. Men nu är det slut med det. För att förhindra en upprepning kapade jag en smal list i lagom längd och spikade fast den. Mia tycker(?) det är juste av matte att ta parti för henne. 😉
Svårt med språket
I måndags frågade ordföranden om jag kunde skriva protokollet från mötet i söndags. Eftersom majoritetsspråket i styrelsen är finska, blev det till att rådbråka språkkunskaperna.
I förrgår skrev jag således mitt livs första protokoll på finska. Det blev inte speciellt ledigt och lättläst. Jag kan tänka mig att språkbruket motsvarar en tredjeklassares, men det får dom ta.
Ommöblering
Igår möblerade jag om på trappan så snart jag hade fått leverans av blomställningen jag fyndade på Bytesbörsen på FB. Till det facila priset av 25 € fick jag en tredelad blomställning i rotting inklusive en tidningskorg i samma material.
Den lilla blomställningen i metall som jag köpte i somras är helt OK, men löjligt liten att ställa på trappan. Den här är klart maffigare och ger blommorna mera ljus. Ett bra köp tycker jag.
Helkväll
Klockan 17:21 anlände som avtalat kvällens kock, Filosofen, utrustad med ”sovel” och nödvändiga verktyg för tillagningen. Det skulle vankas nyfångad och nyrökt abborre till middag. Mums filibabba!
Min enda insats bestod i att tillhandahålla fyra tegelstenar (till eldhärden), potatis, bestick och porslin. Sen var det bara att vänta tills det ångande fatet bars in.
Abborrarna var naturligtvis delikata. Snapsarna likaså. När fyra firrar återstod var vi proppmätta och höll en liten paus innan vi fyllde på med te, respektive kaffe och avec.
Framåt halv fyra i morse var middagen ”sluffinitivt” överstökad och diverse världsproblem lösta. Det kan man väl kalla en helkväll?
Den enda som inte var riktigt nöjd med tillställningen var Mia. Hon fick för lite uppmärksamhet tyckte hon.
Om det var i protest eller av misstag hon välte blomvasen på bordet i vardagsrummet lär jag aldrig få veta, men jag kunde ju inte bestraffa henne i efterhand. Det var nog ett misstag har vi bestämt oss för. 🙂
Ut- och inflyttning
Fordonsparaden på Udden satte nytt rekord igår – totalt sju fordon, varav två flyttbilar. Sommargrannen flyttade ut. Fyra tillhörde mina besökare och den sjunde färdades sommargrannen i.
På förmiddagen idag hade två okända bilar dykt upp, så jag antog att flytten fortsatte, men det visade sig att den nya ägaren höll på att flytta in. Så i stället för Bella är det nu Hilda som bevakar reviret har jag fått klart för mig under dagen. Än så länge har jag bara sett baksidan(!) på en av de nya ägarna, men förr eller senare får jag antagligen se framsidan också.
Jag har hittat kul kulor i skafferiet och lagt in gurkor. Naturen låter sig inte luras av sol och värme och jubileumsblommorna börjar vissna.
Kul kulor
För flera år sen placerade jag ett antal färgade kulor i en glasskål i verandaskafferiet utan att tänka mig för. Igår fanns det två kvar upptäckte jag när jag småstädade.
Jag hade ingen tanke på att dom runda kulorna kunde utgöra en frestelse för Mias jaktbyten, jag var övertygad om att dom var konstgjorda. Men våra långsvansade ”husdjur” lät sig inte luras, det här tyckte dom definitivt var ätbart.
När jag hade tömt hyllan hittade jag resten av kulorna längst in. Dom flesta hade gnagmärken och en av dom hårda frökapslarna hade dom faktiskt lyckats få hål på och antingen ätit upp nöten som låg i eller farit i väg med den. I fortsättningen får dom hungriga gynnarna fynda på avfallshögen.
Gurkinläggning
Om jag hade läst Tant Agdas recept till slut innan jag ställde i gång igår, hade jag nog valt ett annat. Varje gurka skulle få ett uppkok i lagen! Det betydde 22 uppkok… Dessutom var gurkorna så stora att jag var tvungen att dela dom för att alls få ner dom i burkarna. Men nu står tre stora burkar i källaren och förhoppningsvis är gurkorna ätbara.
Svårlurad
Trots sol, sommartemperatur, flygande trollsländor och fjärilar har naturen bestämt sig för att det är höst. Gräsmattan färgas dagligen av nerfallande gula löv och dom bruna nyanserna på växtligheten tilltar allt mer.
Naturen låter sig inte luras av lite värme. Konstigt vore det annars förresten.
Jubileumsblommor
Blombuketterna från förra veckans ”jubileum” har hållit sig ända till nu, men igår var jag tvungen att slänga en del. Dom ljuvliga dahliorna har stått ute på trappbordet så dom har klarat sig bra och en av rosenbuketterna är lika fräsch som när jag fick den. Helt fantastiskt!
Vi har fått väderfacit, gurkorna är i blöt, ett möte och en reklamation är avklarade. Sommarens ansträngningar har varit förgäves och jag har haft en låg dag.
Väderfacit
Jodå, det blev sommarvärme som utlovat (se inlägg 6.9). Dom senaste två dagarna och idag har termometern legat runt 20 graders-strecket och solen har gassat från morgon till kväll. Härligt så länge det varar!
Gurkorna i blöt
Undrar vad tant Agda hade sagt om storleken på gurkorna? I hennes recept står det ”24 små gurkor”? I lördags rengjorde jag och la 22 gurkor i saltlake.
En åt jag upp till middagen och de återstående sex bamsegurkorna väntar på nån slags åtgärd. Det får ingå i morgondagens program.
Möte
Igår eftermiddag hade vi styrelsemöte i Daphnia. Uppslutningen var minst sagt svag, bara ordförande, jag och en suppleant. Två ledamöter var tillgängliga per telefon för att vi skulle kunna fatta beslut. En del befann sig på resa in‑ eller utrikes, andra prioriterade annan sysselsättning. Dåligt tycker jag men är inte förvånad.
Ideellt arbete är inte trendigt längre. Jag upplevde samma sak i Sverige. Enda sättet att få folk att ställa upp på mötena var att betala arvode. Tydligen är vår tid så värdefull numera att vi inte har råd att skänka bort den, inte ens för en god sak som vi engagerat oss för tillräckligt för att acceptera en plats i styrelsen.
Reklamation
I morse fortsatte jag idka ideellt arbete. Jag hade erbjudit mig att skriva en reklamation till Sonera för min ryska bekants räkning.
Att bredbandshastigheten man betalar för är en teoretisk siffra vet väl dom flesta vid det här laget, men att bara få drygt en tredjedel av den utlovade kapaciteten är under all kritik. Jag kan bara hålla med henne om att hon inte får vad hon betalar för. Det lär hon inte vara ensam om.
Fruktlösa ansträngningar
Det blir ingen ny våtmark i Söderby. Inte ens en reparation av den befintliga trots allt. Det förslag som lämnades efter senaste mötet med berörda parter godkänns inte av NTM-centralens sakkunniga. Åtgärderna gör snarare mer skada än nytta fick vi besked om idag.
Det känns tungt att konstatera att sommarens alla ansträngningar har varit förgäves, men inget att göra åt. Vi har i alla fall gjort vad vi har kunnat för att få till det på rätt sätt. Tyvärr är alla såna här insatser helt beroende av att markägare och tomtgrannar visar förståelse och välvilja och har respekt för expertutlåtanden.
Låg dag
Eftermiddagen har varit ”låg”, jag har känt mig matt och håglös. Ingenting har känts roligt att ta i tu med. Känslan har kommit och gått dom senaste dagarna.
Om det beror på värmen, begynnande höstdeppighet eller nåt annat vet jag inte. För att komma över ”lågstadiet” intog jag ryggläge i hammocken ett par timmar. Det är mitt sätt att fly. I morgon kanske blir en bättre dag?
Jag har ”mådas” leta fram ett recept, undrar över mejlkultur och haft efter fest. Det luktar skunk i vardagsrummet och sommarvärme utlovas i helgen.
Recept
Igår letade jag rätt på ett recept och köpte ingredienser till ”Tant Agdas ättiksgurka”. En av presenterna i tisdags bestod nämligen av en kasse frilandsgurkor. Tänk vad kom kan hitta på, ”ungdomarna”. Sylta, safta och lägga in är ju inte riktigt min melodi, men nu är jag alltså tvungen.
Om dom blir ätbara, har jag ättiksgurkor för flera år framåt misstänker jag. Fast det är en stor favorit som tillbehör till diverse kötträtter så dom kommer nog väl till pass. Jag kanske ska göra gurksallad av en del kom jag på? Det är också gott.
Mejlkultur
Jag blir lätt frustrerad när jag inte får svar på mejl jag skickat. Troligen beror frustrationen mest på att jag blir osäker på om mejlet alls har kommit fram.
Även om innehållet i sig inte kräver det, är jag van vid att få åtminstone nåt slags svar. ”Noterat” eller ”OK” om inte annat. Men det kanske inte tillhör mejlkulturen i det här landet?
Efter fest
Idag var det en efter fest-dag på Udden. Och nej, jag har INTE drabbats av särskrivningssjukan. Efterfest är ju nåt helt annat, idag hade det redan gått tre dar sen festen så då måste det bli efter fest eller hur?
Grisen/Tvillingen hade inte möjlighet att komma när det begav sig, så hon kom idag i stället. Hon var minst lika välkommen nu.
Vädret medgav bersåvistelse idag också, så vi satt där och pokulerade medan vi tuggade i oss skorpa och sörplade på vårt te, respektive kaffe. En lugn liten tillställning som motvikt till ”människomassorna” i tisdags.
Liklukt
Sen ett par dar tycker jag mig känna en svag liklukt i vardagsrummet uppblandad med den ljuvliga doften av rosor. Jag har noga undersökt rummet men kan för mitt liv inte härleda lukten?
Möjligen kan den komma underifrån men det skulle inte förvåna mig om det ligger ett muslik nånstans med tanke på min tidvis rätt nonchalanta sambo. Det är ju bara två år sen jag hittade ett skelett ovanpå kakelugnen, så allt är möjligt.
Sommarvärme att vänta
Det har minsann inte funnits nåt skäl att klaga på vädret hittills den här månaden, men i helgen utlovas ändå bättre! Enligt gårdagens väderkille på TV får vi sol och 24° varmt både i morgon och på söndag. Dagens webbprognoser är mer moderata, vi får nöja oss med svalare än Östersunds-vädret.
I morgon får vi facit. 🙂
Igår njöt jag i fulla drag, idag har jag tvingat min adept att äta tårta. Mia är åter i tjänst.
Full njutning
I förrgår hade jag en jäktig dag inför vad som komma skulle och var ovanligt effektiv. Upp 7:30, klar med tvätt och de flesta förberedelserna sju timmar senare. Bland annat strök jag 17(!) borddukar i varierande storlek. Man vet aldrig när ilet kommer på nästa gång så det var bäst att passa på.
Ett par minuter i tre igår anlände dom första gästerna. Jag höll Öppet hus 15-20 för grannar och goda vänner. Jag såg en bekant bil stå parkerad bredvid Silverpilen men fortsatte med kaffekokandet eftersom jag antog att besökarna skulle komma in.
Det gjorde dom inte, så till slut gick jag ut för att se vart dom tog vägen. Dom hade bänkat sig i bersån och väntade på att jag skulle dyka upp. Så försynta gäster är jag inte van vid.
Efter hand fylldes gästantalet på och vi fortsatte trängas vid bersån. Ingen av oss kom på den ljusa idén att flytta det lilla bordet som stod vid pumphuset utan vi använde en pall som reservbord. En tillbyggnad till bersån hade behövts för att rymma alla.
Vid sextiden dök det upp en bil till och inom kort kom en ung dam gående med en blombukett. Jag kände väl igen henne, men kunde inte för mitt liv begripa varför hon kom? Henne hade jag absolut inte bjudit?? Jag kan tänka mig att mitt ansiktsuttryck skvallrade om fullständig förvirring.
Det visade sig att hon ”bara” var blombud, men hon gratulerade ändå och överräckte en härlig bukett gula rosor – min favoritfärg på rosor. Av den anledningen var jag övertygad om att jag visste vem avsändaren var, mitt ex köpte alltid gula rosor till mig, men jag hade helt fel. På det lilla kortet i buketten stod ett helt annat namn. Härligt med såna överraskningar. 🙂
Det blev säkert närmare 30 kramar under dagen och kvällen. Både vid ankomst och avfärd i många fall. För att inte tala om presenter och blomsterhav! Man kunde tro att jag fyllde 90 minst, men nu var ju tyngdpunkten lagd på pensionärsfirande. Som jag redan konstaterat på FB, hade jag pensionerat mig för länge sen om jag hade vetat att det var så här trevligt!:D
Framåt halv sju började det kännas nog så kallt att sitta ute så vi flyttade in i ”södra salongen” och strax efter åtta gick dom sista gästerna. En fantastiskt trevlig eftermiddag och kväll. Tack för att ni förgyllde min tillvaro!
Tårta till adepten
Idag återgick livet på Udden till vardagen igen. Min ”adept” mejlade igår och undrade om jag kunde drilla henne i svenska inför en anställningsintervju som skulle ske på torsdag eftermiddag. Enda möjligheten var förstås idag.
Jag föreslog klockan fyra och höll på att göra i ordning kaffe då hon dök upp. Självfallet bjöd jag henne på gårdagens tårta, hon hade ingen större chans att protestera. Eftersom flera av dom inbjudna hade förhinder blev det en hel del kvar av den.
Dessutom tvingade jag henne mer eller mindre att ta med sig en bit till familjen då hon åkte. Hon har två små barn och en man som förhoppningsvis gillar gräddtårta. Resten får Mias jaktbyten slåss om så småningom.
Mia åter i tjänst
I förrgår tyckte Mia att matte var ganska tråkig så hon påkallade uppmärksamhet på flera sätt. Dels la hon sig i tvättkorgen innan jag hade hunnit hänga upp all tvätt och dels hoppade hon upp på strykbrädan när jag strök.
Igår hade hon fullt sjå att hålla koll på alla som kom och gick, nyfiken som hon är. Mestadels tror jag hon höll till på eller i närheten av tomten. Ett tag la hon sig uppe på taket till pumphuset. Där hade hon full koll på allt och alla.
Idag var hon tillbaka i tjänst igen. Vid lunchtid kom hon gående uppifrån skogen med en snok hängande i munnen och efter det har det också gått åt en fågel och en näbbmus. Nu är det snart dags att gå ut och hämta henne.
Oj, vad roligt att bli pensionär! Så här trevligt har jag inte haft på länge. (Alltså under tiden som disken kom till.) 😀
Höstinledningen är skonsam och jag har ägnat mig åt växtvård och städning. Mia har ny kvällsrutin.
Skonsam höstinledning
Höstmånaden har inletts väldigt skonsamt – mestadels sol (trots regnprognosen) och som varmast 20° under dagen. I vattnet är det också 20° varmt fortfarande. Men det märks att grönskan börjar glesna, blommorna är få och vildvinet har bytt till höstfärger.
Växtvård och städning
Igår blev det växtvård hela dan, idag övergick jag till tomt‑ och hemvård. Mest städade jag utomhus, det är alltid roligare, men huset fick också en välbehövlig putsning.
Idag blev jag inspirerad att städa bort vissna blommor och klippa gräset framför huset och nere i stranden. Jättefint blev det.
Framåt fyra-snåret var jag klar att ta i tu med städningen inomhus. Ett par timmar senare var det klart mindre damm och spindelväv inne.
Allting är vädrets fel eller förtjänst, hur man nu vill se det. Jag hade räknat med att det skulle regna hela dan och planerade att ägna mig åt skrivbordsarbete, men det återstår alltså. Det kanske blir regn i morgon i stället?
Ny kvällsrutin
Mia har anpassat sig till hösttid. Hon går visserligen ut en sista sväng runt halv nio, men håller sig nära huset. Sen en tid tillbaka har vi ny kvällsrutin. Jag hämtar henne när jag tycker det är dags för henne att komma in.
Kvart över nio eller senast halv tio går jag ut och hämtar henne. Jag hittar henne antingen vid sommargrannens garage eller vid uthuset. Förmodligen vaktar hon på fladdermössen.
Hon låter sig villigt lyftas upp i famn, går snällt till köksdörren när jag släpper ner henne i verandan och är fullt nöjd med att stanna inne för natten. Tack och lov för det. Hittills har hon aldrig tillbringat en natt utomhus och det hoppas jag verkligen hon fortsätter med!
Byggnadsvård med kulturhistoria.
annicaaktiv
när livet går runt i cirklar, ibland avigt men för det mesta rätt.
Livet i Thézan-les-Beziers, Languedoc, Södra Frankrike
TJYVTJOCKT
My life My show, My dog, Enjoy
Life is not about waiting for the storm to pass… It’s about Learning To Dance In The Rain.
Allmänt, mat, resor, vardagen, litteratur
– med Sissella Helgesson
utan bamse
Bättre sent än aldrig
Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar
vardagslunk, praliner och beska droppar!
Uddmors betraktelser 