Månad: maj 2013

av

17.5 – Mord, värme och sjösättning

Igår blev krattan mordvapen, idag har bägarrankan flyttat ut och jag har firat sjösättning i trevligt sällskap.

HuggormslikKratta som mordvapen
När jag hämtade posten igår på förmiddagen hade Mia fått tag på ett byte i grannens häck såg jag. Jag tog för givet att det var en mus eller en sork, men nånting sa mig att jag borde ta en titt så jag gick fram till henne och frågade vad hon fångat. Hon svarade genast, men tyvärr kunde jag inte tolka svaret.

Hur jag än försökte titta såg jag inget djur under löven, jag bara hörde prasslet när det rörde sig under dom. Men när Mia gjorde en attack begrep jag vad det var. Ett tydligt väsande hördes. Det ljudet går inte att ta fel på, hon hade ”hittat” en orm igen.

Då blev matte lite hispig. Ett eventuellt ormbett till så tätt inpå det förra ville jag till varje pris förhindra. Jag sprang och hämtade krattan i brist på annat och försökte få fram ormen genom att sticka in skaf­tet bland löven.

Det märktes att Mia har lärt sig att ormar är farliga. Hon reagerade genast när hon hörde väsandet och backade blixtsnabbt undan med huvudet då ormen gick till anfall.

Så småningom ansåg ormen att det var bättre att fly än illa fäkta, men det löste ju inte problemet. Mia skulle ju ha försökt ta den till varje pris, så jag fattade beslutet att ta livet av den även om det bar mig emot.

Det var lättare sagt än gjort på det mossiga och gräsbevuxna underlaget, men till slut körde jag ner ändan på skaftet över ormens huvud och borrade in det i marken. Mia satt intill och tittade intresserat på. ”Så där klumpigt hade ju inte jag betett mig” kan jag tänka mig att hon tänkte.

Rörelsereflexerna fortsatte en god stund till vilket Mia tyckte var kul förstås, så hon fick ta hand om kroppen. Utan huvud kunde den ju inte göra henne illa. Slutet gott allting gott. Utom för ormen förstås.

BägarrankaUtevistelse
Redan kvart i åtta i morse visade termometern 15,8 grader och solen visade sig från sin bästa sida. Wow, det skulle bli en varm dag, precis som utlovat. Ett par timmar senare var det ändå varmare och vinden kändes också behagligt varm. Härligt!

Då var det ju läge att flytta ut bägarrankan. När jag köpte den tillsammans med sommarblommorna var det ännu på tok för kallt så hittills har den fått husera vid köksfönstret och blivit försedd med en ny ”klätter­ställ­ning” i stället för blompinnarna den hade. En jättelång häggkvist som växte i stranden blev alldeles perfekt.

Sjösättningsfirande
Efter att ha hängt ut tvätten i det idealiska torkvädret och ätit en tidig lunch beslöt jag ta hand om dom nytillkomna högarna i stranden. Nu ville jag bli klar med den, för sen väntar lönnen på att bli kapad, dasset behöver städas och komposten tömmas, etc, etc.

Timmarna gick vartefter som jag hittade nåt nytt att städa bort. Innan jag gick upp med redskapen och skottkärran kom jag fram till att det vore smart att sjösätta båten så jag fick städa under den också.

Jag brast ut i gapskratt när jag fick syn på lövhögarna som hade gömt sig under den. Nu var det fint på alla andra ställen men här låg minst ett par skottkärror till. Den friska, sydostliga vinden under­lättade lyckligtvis arbetet påtagligt. Fast om det blir västlig vind får jag göra om en stor del av jobbet. 😀

SjösättningsfirandeJag var inne på slutrakan när jag fick ett SMS. Fru grannen på udden mittemot tyckte det var lämpligt att fira sjösättningen med lite vin på min brygga. Hon hade alltså noterat att båten låg i sjön.

Det var ju ett alldeles utmärkt förslag och lagom avslutning på arbetsdagen tyckte jag, så hon skulle ro över när hon var klar med disken.

Sen satt vi där på bryggändan i efter­middags­solen och blåsten och hinkade i oss. Skämt å sido, för­brukningen var synnerligen moderat, hennes arbetsdag var inte slut än även om min var det. Ett mycket trevligt avslut på en nyttig dag. 🙂

av

Snyggt men inte pråligt

Ah, bloggen fungerar igen. Tack för det. 🙂

Igår gick hela eftermiddagen till att forsla bort högarna från i vintras och putsa den här delen av stranden. I flera år har den varit helt igenvuxen med två meter höga spireor (se den undre bilden från i fjol). En viss skillnad kan märkas hoppas jag!?

I år

I fjol

av

15.5 – Innedag

Igår var jag på en blöt fotovandring, idag har jag haft innedag, tagit fram ryggsäcken och provat ena vinterkappan. Mia har tydligen inbyggt fästingmedel.

VägvaktBlöt fotovandring
Igår kl 18.00 samlades en liten trupp på sju personer vid brandstationen i Dalsbruk inför årets foto­vandring. Molnen såg hotfulla ut, men ingen av oss hade beställt regn så vi hoppades på det bästa.

Enligt mitt förslag gick vi längs Sabbelsvägen mot Dragsedet till. Efter tjugo minuter kom dom första regndropparna, men vi segade på ändå. Tidvis var regnet rätt ymnigt, men varje gång jag föreslog att vi skulle gå tillbaka lugnade det sig.

Efter en dryg halv timme var vi ganska blöta och regnet tilltog, så vi gav upp och vände om. Men alla verkade glada och nöjda ändå.

Av mina 46 bilder refuserade jag 16 och har lagt upp en länk till två av dom som jag valde ut till Linssoppas forum som är samlingspunkten för alla fotovandringar. Här finns samtliga mina bilder om du vill ta dig en titt. (Klicka på första bilden så ser du den i större storlek och kan bläddra vidare.)

Innedag
Ända fram till långt in på eftermiddagen idag var det mulet och kändes klart kallare än föregående dagar så jag bestämde att det fick bli innepyssel. Skolådorna som har legat framme några dagar behövde bland annat åtgärdas.

Det innebär att alla vinterskodon nu är utbytta mot sommardito i klädkammaren. Vårskor (eller höst­dito) får ligga framme året runt. Vinterhandskarna är i sitt sommarförvar, liksom vinterkappor och –jackor. Men sommarkläderna hänger kvar på vinden än så länge, det får bli varmt först.

RyggsäckenFram med ryggsäcken
Det var egentligen ryggsäcken som fick mig att bära upp vinterplaggen på vinden. Om jag ändå gick upp, kunde jag ju ta med mig nåt i stället för att gå ”tomningom”.

Anledningen till att jag ville hämta ryggsäcken var ingalunda en förestående fjälltur eller ens en lång­vandring, utan en helt annan idé. Jag ska sälja den på Bytesbörsen på FB kom jag på. En stor ”proffs­rygg­säck” med metallmes kommer jag garanterat inte att behöva längre, så den kan nån annan gärna få överta.

På köpet får man ett sovsäckstäcke och en kåsa skrev jag i annonsen och prissatte ryggsäcken till 80 €. En ny, liknande ryggsäck, fast i en modernare variant kostar från 150 € och uppåt, så priset borde inte avskräcka om man har köpbehov.

Kapprovning
Under tiden jag fixade ryggsäcksannonsen fick min ”finvinterkappa” hänga ute på vädring. Den har inte fått frisk luft sen i fjol vinter. I vintras använde jag den aldrig.

Den är så gott som oanvänd, mest beroende på att den är ankellång (på mig) och känns otymplig när jag ska åka bil, men är annars varm och skön. Varje gång jag ser den kallar jag den ”be­grav­nings­kappan” i mitt stilla sinne, den är nämligen svart och har en svart (avtagbar) fuskpälskrage.

Innan jag satte den i klädpåsen provade jag den för att utvärdera om jag kanske ska sälja den också? Den var inte direkt trång, men kunde gott få vara en storlek större kändes det som. Jag var nog minst fem kilo lättare när jag köpte den för åtta år sen om jag minns rätt.

Jag fotograferade den i vilket fall innan den åkte i ”malpåsen” och får fundera ett tag innan jag fattar beslut.

Mia medhjälpare

Min ovärderliga medhjälpare. 🙂

Inbyggt fästingmedel?
I regel brukar jag hinna se fästingarna innan dom biter sig fast på Mia, men tre har lyckats undkomma hittills. När jag tog bort dom var dom döda och hade inte hunnit suga blod. Synner­ligen märkligt.

Precis så fungerade fästingmedlet också, men i år har hon inte fått nåt för att jag har läst om hur giftigt det är. Det kan ju räcka med ormgiftet hon får i sig. 😦

Medlet kan ju omöjligt verka så här långt efteråt, så frågan är vad Mias blod inne­håller? Ormgiftet kan det heller inte vara, för den första fästingen hittade jag långt innan hon blev ormbiten. Nån som har en vettig förklaring?

av

12.5 – Sommar på trappan

Igår var jag för tidig, grävde ner regnbrunnar och blev bjuden på middag. Idag har jag haft dator­support, återanvänder snö och har ätit middag på ”sommartrappan”.

För tidig
Igår på förmiddagen ringde jag och gratulerade mamma på Mors dag. ”Tack, men det är först i morgon” svarade hon. Ridå. Att vara för tidig är nästan lika pinsamt som att vara för sen. Idag fick hon nöja sig med ett mejlgrattis och en bild på blommande vitsippor.

RegnbrunnRegnbrunnar
I fredags investerade jag i tre regnbrunnar. Trots att häng­rännan på uthuset bara består av två korta stumpar blir det alltid en pöl vid husknuten när det regnar. När pölen är full, rinner vattnet ner och lägger sig framför dörren till vedlidret. Men nu är det slut med det, igår grävde jag ner en regnbrunn.

Den andra placerade jag under stupröret vid trappan. Egentligen stör väl inte regnvattnet direkt, men jorden är alltid fuktig där så jag tyckte det var ett lämpligt ställe. Det blev också mycket snyggare och tack vare ett gammalt taktegel fick skräptunnan en bättre placering.

Den tredje har jag inte grävt ner än så länge. Den ska ligga under stupröret vid husgaveln ner mot sjön, men först måste jag antingen förlänga det eller fixa så att vattnet rinner rakt ner. Nu slutar stupröret vid sockeln, drygt en meter från marken.

En kätting eller ett rep skulle göra susen, men hur sjutton fäster man änden? Jag får ta en titt hos herr grannen och höra hur han bar sig åt.

Bjuden på middag
Runt halv två igår knackade sommargrannen psykologen på och talade om att hon tänkte sjösätta båten. Jag höll precis på att värma lunchmat, men ställde ifrån mig tallriken och erbjöd mig att hjälpa till. Nej då, det behövdes inte, hon hade två starka kvinnor i sällskap sa hon.

Innan dom gick ner till stranden frågade hon om maten jag tänkte äta var lunch eller middag? Om det var lunch var jag välkommen på middag till Hemliden senare på dagen. Det lät som ett trevligt och alldeles ut­märkt förslag, så jag tackade gärna ja. Jag kunde ju ändå inget göra för att Mia skulle må bättre (se gårdagens inlägg).

Fyra timmar senare vankades både fisk, lammfärs och grönsaker förutom två sorters potatis i trevligt och glatt sällskap. Den ena damen har jag träffat tidigare, den andra var en ny bekantskap. Som dessert ser­ve­rades en delikat fruktsmoothie.

GräslökDatorsupport
Igår ringde före detta grannen och hade problem med att överföra sina foton till datorn så vi kom överens om att hon skulle komma till Udden idag och ta både dator och kamera med sig. Vid tolvsnåret dök hon upp och frågade försiktigt om jag hade stigit upp än då hon inte såg mig genast.

Jag försäkrade att jag hade varit uppe i flera timmar och bad henne visa vad som var problemet. Det visade sig lyckligtvis att det inte var nåt problem. Anledningen till att hon inte såg dom nytagna fotona berodde på att redan överförda foton hindrade henne från att se dom nya som låg längre ner på skärmen så det var snabbt avklarat.

Sen drack vi kaffe och åt var sin skorpa innan vi tog en ”blomsterpromenad”. Förutom lite vårblommor ville hon gärna ha en tuva gräslök så jag grävde upp en åt henne. Jag har ju gräslök så det räcker till hela byn – det enda jag är riktigt duktig på att odla. 😀

Det kändes bra att hon fick lite kompensation för violen hon hade varit vänlig nog att plantera på mina fosterföräldrars grav.

Återanvänd snö
Det är säkerligen inte så många som har snö kvar sen i vintras? Det har jag, om än i smält form. Så snart det började tina och droppa från taken ställde jag regntunnan vid trappan för att slippa ha mer slask än nödvändigt medan snön och isen smälte på marken.

Den snön har kommit väl till pass, både som tvättvatten och för bevattning när jag sådde och plan­te­rade sommarblommorna. Vid det här laget är smältvattnet förstås uppblandat med regn men regn­vatt­net hade förmodligen inte räckt till så som jag klottar.

Middag på sommartrappan
När före detta grannen hade åkt, beslöt jag ”fälla ner” bryggan, dvs delen längst in mot land som hänger på gångjärn. Det gick mycket smidigare än jag hade trott, det enda som krävdes var lång­skaftade stövlar och lite armstyrka.

Alla stenar som (för säkerhets skull) har legat som stöd under gångjärnen hade isen förstås flyttat på, så jag fick rada upp dom på nytt, men det var ju fort gjort. Vilken himla tur att Trollkarlen kom på den här idén till bryggförlängning!

Sen satte jag i gång med städning och sommarmöblering på trappan. Den varma solen och spirande grönskan inspirerade, även om det än så länge är nog så kyligt i skuggan. När jag så småningom var klar kunde jag äta middag i kvällssolen på en sommarmöblerad trappa. Det kändes sååå härligt. 🙂

Sommarmöblering

av

Konvalescent

Mia-konvalescentRunt halv två i eftermiddags hittade jag Mia hopkrupen i verandan. Inte ens Kaspers närvaro (hunden hon gillar) kunde få henne att flytta på sig. Efter en blick på hennes svullna framtass förstod jag varför. Hon hade blivit ormbiten igen (två gånger 2011 och en gång i fjol).

När besökarna hade gått ville hon tydligen vara ute med mig. Hon haltade fram till skottkärran som jag hade lagt en vaxduk över (för att den skulle mjukna i solen) och la sig i skuggan. Men efter en stund bestämde hon sig för att flytta på sig, troligen blev det ändå för varmt.

Hon gnydde ömkligt för varje steg, men tog sig till trappan. Tassen var nu rejält svullen och svull­na­den hade spritt sig upp till överdelen av benet. Stackars Mia.

Dörren till vindstrappan stod öppen och det var tydligen hennes mål. Hon ville gå upp och lägga sig på vinden där hon får vara ostörd och känner sig trygg. Hon tog sig förvånansvärt snabbt upp för trap­por­na, men jag förstår att det måste ha gjort djävulskt ont.

Tjugo över fem gick jag upp och talade om för henne att jag skulle gå bort en stund. Som­mar­gran­nen psykologen hade bjudit mig på middag. Hon spann då jag strök henne över pälsen och tittade på mig med stora ögon när jag sa ”kommer snart”. Usch, vilken svikare jag kände mig som. 😦

Mia-konvalescent 2Drygt två timmar senare var jag tillbaka. Då satt hon på trappan och kom lätt haltande fram och hälsade som hon brukar. Hon hade tömt matskålen och druckit mjölk som jag hade ställt fram på bordet i verandan såg jag.

Så bra, det gick åt rätt håll. Enlig veterinären jag kontaktade 2011 är det viktigt att djuren äter och dricker. Både lever, njurar och hjärta tar stryk av giftet.

Hon följde med in och fick en portion mat till, men den smakade hon bara på och kompletterade med litet torrfoder. Sen gick hon och la sig i fotändan på min säng.

När jag nyss tittade till henne låg hon och tittade ut genom fönstret. Svullnaden har minskat något men sen tidigare vet jag att det tar ett par dygn** innan hon är sig själv igen, förutsatt att inga kompli­ka­tio­ner tillstöter.

** 12.5: Jag var onödigt pessimistisk. Redan sent igår kväll ville hon gå ut och idag är hon av allt att döma fullt återställd. 🙂

av

10.5 – Jordnära

Igår natt blev det ”regnväckning” och kort arbetsdag. Idag vaknade jag i dimma, har fyllt på mullförrådet och konstruerat en blombänk.

Regnväckning
Strax efter tre igår natt väckte Mia mig. Som vanligt när regnet smattrar på plåttaket och det är mörkt blir hon rädd och ska ut. Efter andra försöket att bära henne till sängen och kela med henne, lugnade hon sig så småningom och somnade med framtassarna på min utsträckta hand.

LövKort arbetsdag
På grund av det ostadiga vädret ägnades förmiddagen åt skrivbordsarbete, men efter avslutad lunch vid halv två såg det hoppfullt ljust ut så jag övergick till mer jordnära sysselsättning.

En timme senare hade molnen hopat sig igen och vinden blåste kallt. ”Tur att man har nära hem” tänkte jag då jag gick in för att hämta mera kläder och värma mig med en mugg kaffe.

Innan jag gjorde kväll hade jag putsat klart runt plymspirean och liljorna vid ”alustan”, ormbunkarna var befriade från sina gamla, torra blad och största delen av löven var borta fram till husknuten.

Medan jag öste ner lövfång efter lövfång i skräptunnan avundades jag mina grannar som har mest barrträd på tomten och alla som bor på en bergknall. Men nu är jag faktiskt klar med vårstädningen för i år om man bortser från några högar här och där som ska flyttas till den sista vilan.

Dimma 2Dimma
Kvart över sju i morse tyckte Mia det var dags att börja dagen. Det tyckte inte matte. Jag släppte yrvaket ut henne i dimman och la mig på nytt tills hon väckte mig för att få frukost vid halv nio.

Det var fortfarande dimma noterade jag. Inte här på Udden, men runtomkring. 😀

Påfyllning
Dagens inköpslista krävde en tur till Kimito. På listan fanns allt jag hade kryssat för i Multasormi-tidningen – bland annat mull, gödsel och vattenbrunnar. Mullsäcken jag köpte i onsdags räckte precis till plantering av sommarblommorna, men jag brukar alltid ha ett litet lager i reserv och passar därför på att köpa 5 x 45 l när det är extrapris.

Faktiskt följde det med en liten kruka randgräs också. Men absolut inget annat som ska sås eller planteras!

Blombänkskonstruktion
För ett par dar sen fick jag den ljusa idén att fixa en liten blombänk vid ”pumphuset”. Enligt ritningen skulle den bestå av en brädstump på 57 cm och ha en höjd på 30 cm. I princip en pall således.

I eftermiddags gick jag ut i vedlidret och satte i gång. Benen kunde gott bestå av två restbitar från virket till altanen i syrenbersån kom jag på. Dom var visserligen bara 25 cm långa men det skulle nog räcka tyckte jag.

BlombänkSen tog jag fram en lämplig bräda från gamla bastun och satte i gång att såga. Den var 20 cm bred så det skulle räcka med en bit. När den var kapad föll min blick händelsevis på en fällskärsbit som jag snodde när tallarna fälldes vid Ytterkulla skola. Men den vore ju alldeles perfekt!

Jag bar ner den till pumphuset och såg till min förtjusning att den passade precis bara jag pallade upp den i den tunnare kanten. I min lilla stengömma fanns två lagom stora stenar som fick den att ligga plant. Det har jag minsann kollat med vattenpass så här ska ingen komma och säga nåt annat. 😀

Så enkelt gick den konstruktionen. Nu har jag en bräd­stump som jag inte behöver men vips kommer den också till användning.

av

8.5 – Shorts- och blomväder

Jag har haft försynt besök, handlat mer än planerat och plockat vitsippor. Mia har fångat årets första orm.

BlygFörsynt besök
Vid lunchtid hörde jag nåt som lät som en knackning på ytterdörren men trodde det var nåt annat ljud så jag fortsatte med det jag höll på med. En kort stund senare hördes en ljudligare knackning så jag ropade ”kom in” som jag brukar.

Trots att ytterdörren stod på vid gavel fick jag varken svar eller besök så jag höjde volymen ett par snäpp. Fortfarande ingen som steg in… Jag insåg att det antingen måste vara nån obekant eller nån som var döv så jag gick ut och tittade.

I verandan upprepade jag mitt kom in och fick en fråga som reaktion: ”Are you dressed?” Aha, det förklarade saken. Vår invandrare har också drabbats av min lediga förmiddagsklädsel tidigare, vilket tydligen har haft en avskräckande inverkan. Av allt att döma har han bestämt sig för att undvika en upprep­ning till varje pris.

”Yes, of course” svarade jag. Fast det hade jag säkerligen gjort också om jag var i morgonrock. Det är också klädsel enligt min uppfattning. En liten kulturkrock kanske? I USA anses man nog inte påklädd.

Han såg lättad ut när jag visade mig iförd kortbyxor, tenniströja och filttofflor(!). Så dags visade ter­mo­­metern redan 15,5 grader. Det var förresten han som hade fått syn på tibasten (se Skönhets­tips) och undrade om jag visste vad det var för växt.

GazaniaMer än planerat
På dagens ärendelista stod bland annat två ampelblommor så jag åkte till Tallbo trädgård som jag oftast brukar. Ojojojoj vad många vackra blommor det fanns!

I år ska det vara klarrött på trappan hade jag bestämt. Gissa hur många amplar det fanns med röda blommor? Inte en enda. Det närmaste jag kom var två vinröda violer men då hade jag fått plantera dom själv. Det blev blålila i stället.

Men sen hittade jag många andra blommor i klarrött minsann! Jag fyllde snabbt ett par kassar och jublade högt när jag fick syn på mina absoluta favoriter – Gazaniorna. Det blev en kasse till.

Sen gick jag in i det andra växthuset. Det borde jag aldrig ha gjort… Till slut hade jag fem blom­kassar. Plus dom två amplarna förstås. Och en säck mull.

Ganska typiskt tog jag först hand om blommorna när jag kom hem, sist bar jag in maten. Fast det är väl helt logiskt att man tar hand om levande väsen först.

VitsipporVitsippor
I samma veva som jag inspekterade tibasten gjorde jag en sväng till vitsipporna. Dom blommade för fullt så jag kunde inte låta bli att plocka en liten bukett.

Fast inte av dom som står på min sida av tomtgränsen. Jag har ju varit hygglig nog att ”dela med mig” av scillan till rågrannen så jag tyckte jag kunde ta mig den friheten. 😀

Årets första orm
Under tiden som jag var på uppköp hade Mia roat sig med att fånga en huggorm. En huvudlös kropp låg nedanför verandan upptäckte jag.

Jag kan inte avgöra om hon blev biten den här gången också, men i så fall är reaktionen som väntat lindrig. Jag ser att hon har slickat överdelen av sin vänstra framtass ihärdigt och hon verkar lite avslagen, så det är inte omöjligt.

Dom ormrester jag hittade igår morse var nog inte Mia skyldig till. Bara en liten bit av ormen åter­stod i den lilla hög som nåt annat djur hade kräkts upp. Misstänker att jag vet vilket. Mårdhundarna har ju ”städat” förr, så i morgon är nog dagens ormkropp också borta.

av

Skönhetstips

Tibast

Idag blev jag tipsad om en skönhet som växer i närheten. Tipsaren visste inte vad växten hette och jag kunde inte lista ut vad det var. I eftermiddags tog jag mig en titt men blev inte ett dugg klokare förrän jag anlitade Googles bildsök. Självklart är det ett exemplar av tibast (Daphne mezereum). Vacker och väldoftande, men o så farlig!

av

7.5 – Blommor och presenter

Jag ser en luden svans i spisen, har plockat blommor i onödan och glömde vårlöken.

Luden svans
Strax efter att jag var klar med frukosten i morse ringde Mia på sin dörrklocka. När jag öppnade kom hon in, men sneglade bakom sig så jag förstod att hon hade en ”present” till mig. Jag öppnade dörren lite mer och berömde henne genast då jag såg bytet. En maffig vattensork som omväxling.

Nu ligger den i ”krematoriet” och väntar på att bli ”påtänd”. Varje gång jag öppnar luckan ser jag den ludna svansen, det börjar nämligen bli dags att tutta på innan det blir för trångt.

Blommor i onödan
Vid 12-snåret skulle min ”elev” dyka upp och klockan var redan 11.17 när jag klädde på mig, så jag skyndade mig att torka av köksbordet, ställa fram datorn och anteckningsmaterial. Blombuketten såg lika vissen ut som jag har känt mig dom senaste dagarna (magsjuka) så den skulle bytas ut mot färska blommor bestämde jag.

KakburkJag höll på att sätta dom i vas när Mia signa­le­rade att nån var i antågande. Jag tog för givet att det var nån som var ute på promenad, men några sekunder senare dök en rödbrusig ung dam upp på cykel. Min ”elev” hade cyklat från Dalsbruk minsann, 10 km enkel väg.

I vanlig ordning började hon med att över­räcka en burk ätbart, småkakor den här gången, och bad att få gå ner till stranden för att ta sig en titt medan hon svalkade sig.

Hon föreslog att vi skulle sitta ute, så under tiden fixade jag kaffebrickan. Blommorna fick dock bli kvar inne.

Tröja, respektive jacka åkte av och på beroende på om solen gömde sig bakom moln eller inte men mestadels var det varmt och skönt. Premiär för kaffe i bersån således. 🙂

Dom tre timmarna gick snabbt. Den här gången var kapitelreferatet extra kort eftersom det handlade om nätverkande, så vi ägnade oss i stället åt att samtala om det som intresserar oss.

Tack vare Mia vet den unga damen nu skillnaden mellan groda och padda. Att vi har svanar i viken och inte svalor framgick också under ”lektionen”.

Jag inser mycket väl att svenska inte är det lättaste. Att veta skillnad på sed och säd kräver ju ett sammanhang. Och talar man otydligt kan det vara fråga om sked i stället.

VårlökDom dialektala orden och uttryckten gör inte saken lättare. Hennes son hade härom dagen rättat henne och talat om att det heter ”tri” och inte tre, för så sa dom i förskolan.

Vårlök
Jag glömde vårlöken igår! Den blommar ju mellan blåsippa och vitsippa, åtminstone här på Udden. Dom första blommorna har nu slagit ut upptäckte jag idag.

Men sen är det dags för vitsipporna. Hos grannen har dom redan börjat slå ut, men på min sida är dom än så länge i knopp.