Konvalescent


Mia-konvalescentRunt halv två i eftermiddags hittade jag Mia hopkrupen i verandan. Inte ens Kaspers närvaro (hunden hon gillar) kunde få henne att flytta på sig. Efter en blick på hennes svullna framtass förstod jag varför. Hon hade blivit ormbiten igen (två gånger 2011 och en gång i fjol).

När besökarna hade gått ville hon tydligen vara ute med mig. Hon haltade fram till skottkärran som jag hade lagt en vaxduk över (för att den skulle mjukna i solen) och la sig i skuggan. Men efter en stund bestämde hon sig för att flytta på sig, troligen blev det ändå för varmt.

Hon gnydde ömkligt för varje steg, men tog sig till trappan. Tassen var nu rejält svullen och svull­na­den hade spritt sig upp till överdelen av benet. Stackars Mia.

Dörren till vindstrappan stod öppen och det var tydligen hennes mål. Hon ville gå upp och lägga sig på vinden där hon får vara ostörd och känner sig trygg. Hon tog sig förvånansvärt snabbt upp för trap­por­na, men jag förstår att det måste ha gjort djävulskt ont.

Tjugo över fem gick jag upp och talade om för henne att jag skulle gå bort en stund. Som­mar­gran­nen psykologen hade bjudit mig på middag. Hon spann då jag strök henne över pälsen och tittade på mig med stora ögon när jag sa ”kommer snart”. Usch, vilken svikare jag kände mig som. 😦

Mia-konvalescent 2Drygt två timmar senare var jag tillbaka. Då satt hon på trappan och kom lätt haltande fram och hälsade som hon brukar. Hon hade tömt matskålen och druckit mjölk som jag hade ställt fram på bordet i verandan såg jag.

Så bra, det gick åt rätt håll. Enlig veterinären jag kontaktade 2011 är det viktigt att djuren äter och dricker. Både lever, njurar och hjärta tar stryk av giftet.

Hon följde med in och fick en portion mat till, men den smakade hon bara på och kompletterade med litet torrfoder. Sen gick hon och la sig i fotändan på min säng.

När jag nyss tittade till henne låg hon och tittade ut genom fönstret. Svullnaden har minskat något men sen tidigare vet jag att det tar ett par dygn** innan hon är sig själv igen, förutsatt att inga kompli­ka­tio­ner tillstöter.

** 12.5: Jag var onödigt pessimistisk. Redan sent igår kväll ville hon gå ut och idag är hon av allt att döma fullt återställd. 🙂

6 thoughts on “Konvalescent

  1. Ojdå, stackaren! Jag visste inte att katter klarar av att repa sig på egen hand från ormbett. Undrar hur det är med hundar. Brukar fundera på det när hunden far fram som en virvelvind på villan där det finns en hel del ormar.

    Gilla

  2. Aj, aj konstigt att inte katter lär sig att hålla sig på avstånd dom har ju gott minne? Men kanske jaktinstinkten tar över….

    Gilla

    • Ja, det var verkligen synd om henne. 😦 Mycket var väl att ta i, men i onsdags hade hon fångat en så dom är inte ovanliga. Oftast ser jag minst en per sommar.

      Gilla

Kommentarer inaktiverade.