Månad: januari 2012

av

Trevliga tekniknyheter

Måla med skrivmaskin
Skrivmaskinen börjar väl vara rätt sällsynt som skrivhjälpmedel men många står säkert kvar till ingen nytta. Skönt att nån har kommit på ett nytt användningsområde – man kan måla tavlor med skrivmaskin rapporterar Ny Teknik. Fiffig kille som kom på det. 🙂

Ny USB-kabel
Samma källa upplyste redan i fjol om en ny typ av USB-kabel som kan användas till många olika slags manicker. Det var på tiden. USB-kontakten är ju alltid likadan, men kontakten i den andra änden kan minsann variera en hel del.

Luftfria däck
Tänk att aldrig mer behöva drabbas av punktering… Bridgestone har tagit fram ett däck som har elastiska ekrar i stället. Undrar hur det påverkar köregenskaper och väggrepp? Fast Silverpilen lär näppeligen få uppleva den finessen, däcken är avsedda ”för framtidens bilar” står det i artikeln.

Kall fusion
Att kall fusion verkligen fungerar verkar de flesta experter nu vara överens om. Om Rossis och hans medarbetares uppfinning håller vad den lovar, kan våra energibehov i fortsättningen lösas mycket mer miljövänligt än hittills. (Känsliga läsare varnas för språkgrodorna i artikeln!)

av

19.1 – Befriande

Igår fick jag svar från Nivea och idag är arbetsveckan slut. Mia vaktar vedlådan.

Svar från Nivea
Igår fick jag svar från Niveas konsumentservice angående aluminiumfri deodorant: ”Kiitos yhteydenotostasi ja palautteestasi. NIVEA Pure & Natural Action deodorantit ovat alumiinittomia. Näitä on kahta eri varianttia Jasmine ja Lotus”. Så bra! Att dom inte går att få tag i på den här ön är en annan femma, men jag får väl ta ett snack med butikscheferna.

Färdigjobbat
Redan för ett par dar sen meddelade en kursdeltagare att hon inte kunde vara med idag och under förmiddagen ringde två till som hade förhinder. Bara hälften av gruppen kunde alltså delta.

Min första tanke var att ställa in kursen helt och flytta fram sista kursdagen en vecka, men då visade det sig att jag har annan utbildning inbokad den dagen så det sprack. Det blev ett tajt litet gäng som kämpade hårt med filhanteringen. 🙂

Det innebär att arbetsveckan var slut igen. Eller åtminstone nästan, Din Konsult har ju faktiskt öppet 10-16 på fredagar. Kors vad fort tiden går!

Mia på vakt
Dagens väckning skedde med buller och bång. Mia har slutat tvinga upp mig i ottan och sover tills jag stiger upp. I morse var ett undantag. Av oväsendet från köket förstod jag att hon hade fångat en mus.

Jag somnade om, men vaknade en stund senare till skramlet av porslin och kastade mig ur sängen. Mia stod på köksspisen och såg urskuldande ut. Tekannan hade ramlat ner i vedkorgen och en del andra prylar låg huller om buller runt henne. Musen hade tydligen lyckats undkomma och gömde sig nånstans bakom spisen. Som vanligt. Men var den kom in begriper jag inte?

Ingen av oss kunde lokalisera den, så Mia tog en vilopaus i korgstolen bredvid spisen. Tre timmar senare bedömde musen att kusten var klar och flyttade på sig. Det var dumt. Mia kastade sig direkt efter den och fångade den omgående. Med milt våld knuffade jag ut Mia med bytet i munnen i verandan.

Hur det hela avlöpte vet jag inte. Hon ville in tillbaka efter en kort stund så jag misstänker att musen kom undan igen.

Om det är samma mus eller en annan som hon nu vaktar på vet jag inte heller. Hon känner i alla fall lukten komma från vedlådan och har parkerat sig framför den. Bakom och under den är ypperliga gömställen för en mus och hopplöst att komma åt för en katt. Förhoppningsvis be­gri­per den att den ska ta sig ut tillbaka så vi slipper ”nattcirkus”.

 

av

17.1 – Mest digitalt

Jag har förberett morgondagen, irriterat mig på OneNote, varit onödigt manlig och fått ett mejlsvar igen. Mia har varit kelsjuk.

Snabba ryck
Igår fick jag (efter påstötning) besked om att morgondagens kurs ”Tryggt och flinkt på nätet” blir av. Första modulen handlar om dator- och nätsäkerhet.

Tur att jag har det mesta av materialet klart, annars hade det blivit lite tajt kanske. Jag passade samtidigt på att testa om min dator har några säkerhetshål. Skönt att få grönt ljus.

OneNote
OneNote, som ingår i Microsoft Office-paketet är ett suveränt program för att hålla reda på an­teck­ningar, bilder, länkar, med mera. Nytt i 2010-versionen är att man kan ladda upp och synka an­teck­ningsböckerna på SkyDrive, där man har 250 GB gratis utrymme.

Men tyvärr finns det en hake. OneNote 2007 kan inte läsa 2010-filer, vilket i och för sig är normalt, men på grund av webbkopplingen kan jag heller inte spara anteckningsböckerna i 2007-format. På Zenbooken använder jag nämligen den äldre versionen och hade tänkt synka filerna mellan den stationära och den bärbara datorn. Tji fick jag.

Jag löste (förstås :)) problemet på annat sätt, men det är inte lika smidigt. Nåväl, då har jag lärt mig nåt nytt idag också.

Onödigt manlig
Backup är inget för hårda killar och handböcker läser dom först när allt annat har misslyckats säger elaka tungor. Jag är ingen hård kille, men nog så manlig i det senare avseendet.

Innan jag läste handboken startade jag diskkloningen. Sen läste jag handboken och konstaterade att alternativet jag valde innebär att alla skadade sektor och felaktigheter i filsystemet också överförs till den andra disken… Grrr. Där blir det ”backskubb” för att citera f d teknikerkollegers uttryck.

Nytt mejlsvar
Idag svarade K-Markets kundtjänst på mitt klagomål över att det inte finns aluminiumfri deodorant i butikssortimentet på Kimitoön: ”Tack för responsen. I vårt sortiment finns dessa två alternativ av Herbina spray: Herbina parfyymideo 100 ml elegant black och Herbina parfyymideo 100 ml rosa.
Vänligen be om köpmannen kan beställa någondera av dem till butikens utbud. Vi har också i vårt utbud Erisan roll on deodorant, som är utan aluminium: Erisan deodorant 50ml bigball alumiiniton”. Bra jobbat K-Market!

Mia kelgris
Med undantag av några korta turer utomhus har Mia föredragit hus‑ och famnvärmen idag. Hon satt länge på skrivbordet och tittade på snöflingorna som just då var extra stora och långsamt dalade ner, men helst ville hon ligga i min famn.

av

16.1 – Extremhuslig

Jag har nystrukna spetsdukar och nyupplagda yllebyxor, har bytt gardiner och fått mejlsvar.

Nystruket
Idag tvättade jag bland annat dukar och gardiner. Majo­ri­teten av dukarna bestod av mosters hand­virkade spetsdukar som jag tycker är så vackra. Medan hon levde spände hon alltid ut dom och stärkte dom efter tvätt. Så ambitiös är inte jag, även om jag inser att det vore en fördel. Dukarna blir klart mindre när jag nöjer mig med att stryka eller pressa.

Idag prövade jag att stryka dom direkt efter cen­tri­fu­ge­ringen, men jag vet inte om resultatet blev så mycket bättre? Men dom duger åt mig och Mia. Hon kollade att jag gjorde mitt bästa.

Två av dukarna åkte in i torktumlaren med resten av tvätten. Det var ett katastrofalt misstag! Den som är virkad i konstmaterial klarade sig hyfsat, men bomullsduken hade krullat i hop sig till oigen­kännlighet. Den får jag nog blöta och spänna ut.

Isytt och upplagt
Så länge det var dagsljus passade jag på att sy i knappen som lossnade från kappan och förstärka dom övriga. Dessutom behövde knappen på ett par av mina byxor flyttas. Sen kom jag i håg mina yllebyxor.

Då menar jag inte mamelucker vill jag förtydliga, utan vinterlångbyxor i ylletyg. Dom köpte jag på (Klingels) vårrea i fjol och nålade upp, men tyckte det inte var nån brådska att sy upp dom. Med nuvarande ca 10 minusgrader blev det plötsligt aktuellt. Mia deltog förstås i det arbetet också. 😀

Gardinbyte
I och med att jag bytte gardiner i vardagsrummet före jul, blev dom ljusa panelgardinerna ”lediga”. Det slog mig att dom säkert skulle göra sig bra i köket i stället.

Jag ångrade att jag hade hängt upp dom vinröda. Så länge det var mörkt nästan dygnet runt gick dom bra, men tack vare snön och lite längre dagar känns det viktigt att låta ljuset flöda in. Skillnaden blev markant. Köket är mörkaste rummet i huset, så ljusa gardiner behöver det vara.

Dom vinröda kunde få flytta till sovrummet i stället tyckte jag. I det lilla rummet finns det två fönster och där kan ljuset gott vara lite dämpat utan att det stör. Det innebär dess värre att jag behöver nya gardin­stänger. Dom gamla mormorsstängerna i trä är på tok för tjocka för gardinerna. Tänk att det alltid blir konsekvenser av alla nya val… Men det är väl logiskt egentligen.

Mejlsvar
Klingels kundtjänst skickade idag svar på mitt klagomål över knapparna som lossnar på löpande band i nya kappan: ”Hej, tack för ditt anmälan. Jag beklagar, att knapparna är sytt dåligt. Jag har krediterat 15,00 euro rabatt till din kundiformation. Hoppas att du är nöjd till beslutet.”

Fantastiskt! Jag hade varken bett om eller förväntat mig ett gottgörande, men så klart tackade jag så mycket. Bra skött tycker jag. Nu är kunden nöjd och belåten igen och fortsätter säkert handla. 🙂

Från Unilever (Rexona) fick jag också svar. Pirjo på Konsumentkontakt bekräftar att deodoranterna innehåller aluminium – ”inte att förväxla med alun” hur nu nån kan göra det? – och avslutar mejlet med: ”Jag vidareframför dina önskemål om aluminiumfria deodoranter.”

Jag hyser inga som helst förhoppningar om att dom tar hänsyn till mitt önskemål. Svaret tolkar jag närmast som ”jag hör vad du säger”, men då vet dom i alla fall att det finns minst en kund som inte köper deras produkter.

av

14.1 – Bättre alternativ

Jag ändrade mina planer och har agerat ”konsumentombud”.

Ändrade planer
I stället för att klona hårddisken har jag tillbringat dagen med att tvätta, städa, arrangera fön­ster­belysningen, hämta in ved och skotta snö(!). Det kändes viktigare än att häcka framför datorn.

När jag hade städat bort elljusstakarna förra veckan blev det kolossalt mörkt i fönstren. Tidigare har jag haft fönsterbelysning (ett arv från Sverige?) i vardagsrum och kök, men plockade bort dom då jag ställde fram adventsljusstakarna.

Idag har jag ”möblerat om” fönsterbelysningen. Tack vare mammas jul­klappar har jag nu ytterligare två lampor, så vardagsrummet fick en extra. Den andra hänger i sovrummet. Det är möjligt att den ena kan tyckas lite julaktig, men den är så vacker så den får hänga kvar tills jag tröttnar.

Till skillnad från städningen gick snöskottningen på nolltid. Med ett snötäcke på några futtiga centi­meter hade jag egentligen inte behövt skotta, men det kändes roligt igen. Kroppen har för länge sen glömt slitet i fjol vintras.

Konsumentombud/gnällkäring
Jag förstår mycket väl varför skyddslingen gav mig boken ”Ingen reklam tack” i julklapp. Jag kände mig väldigt träffad när jag läste den. Och skrattade gott. Just så agerar jag också ofta nuförtiden. Senast idag.

Igår lossnade nämligen knapp nummer två från nya kappan trots att jag bara har använt den fyra gånger sam­man­lagt. Visst är det lite märkligt? Nåväl, det ville jag gärna påtala så jag skickade ett mejl till Klingels kundtjänst.

När jag ändå var på hugget, passade jag på att fråga Nivea och Rexona när dom tänker börja tillverka deodoranter utan aluminium? I våra butiker har det hittills funnits två märken utan, men båda har försvunnit ur sorti­mentet. Både Sale‑ och K‑Marketkedjan fick därför frågan varför det inte finns aluminiumfri deodorant längre. Återstår att se om och när jag får svar och framför allt vilket svaret blir?

av

13.1 – Säkert och osäkert

Jag har höjt datasäkerheten en nivå, invigt skyddsstövlarna, varit social och tillhör kategorin hopplös. Mia är en utbrytare.

Höjd säkerhet
Förutom livrem och hängslen (Carbonite och Dropbox) har jag dessutom försett mig med säker­hets­bälte. Sen igår syn­kroni­se­ras mina tre viktigaste mappar kontinuerligt online och med Zenbook med hjälp av Acronis True Image Home 2012 och 250 GB lagringsutrymme.

Programmet är väldigt omfattande och inte särskilt an­vändar­vän­ligt, men när jag har läst hand­boken (239 s) lär jag väl begripa mer. Jag testade programmet redan 2006, men blev inte vän med det då och övergav det, men har fått ”nytändning” sen jag läste en positiv utvärdering.

I morgon ska jag klona hårddisken har jag tänkt. Min gamla Maxtor gör ingen annan nytta så jag kan lika gärna experimentera med den. Tanken är att jag ska kunna använda den som system­disk om/när den befintliga rasar (igen).

Bra betyg
Skyddsstövlarna tål också snö. 😀 Och klarar isigt underlag ganska så bra. Stövlarna invigdes idag när jag skulle förbereda Silverpilen för en utflykt. Varma och bekväma är dom också.

Eftersom den minsta storleken var 40 och mina fötter är max 39or, har jag satt i (mitt sista par) fårskinnssulor i dom. Det blev perfekt. På så sätt behöver jag inte slita på strumpparet som följde med stövlarna. 😉

På visit
I eftermiddags var jag inbjuden på besök hos min före detta chef. En dam som jag har träffat tidigare deltog också. Den damen hade för övrigt dom sötaste yllesockor jag nånsin sett! Sockmönstret bestod av vita kattungar.

Jag hade ju inte så mycket att tillföra samtalet eftersom jag vistas mest på Udden och sällan träffar nån som vet nåt nytt, men det kändes trivsamt att bara sitta och lyssna till damerna som venti­le­rade ditt och datt. Tio i fyra tackade jag för mig och åkte vidare till frissan.

Bildkälla: http://www.twice.se/astro-arshoroskop-2012-jungfrun.html

Mobbad
Efter fyra år känner frissan mig rätt bra och vet att det går att skoja med mig om det mesta. Vi var för all del mycket seriösa när vi ventilerade effekter av kemikalier och tillsatser, men sen kom vi in på personliga egenskaper.

Frissan trodde jag kanske är född i Vattumannens tecken, men när jag sa att jag var Jungfru, utbrast hon med emfas: ”Jungfrur är hopplösa!”. Hon baserade uttalandet på egen erfarenhet och berättade om en Jungfru hon känt som var extrem pedant – en egenskap som är typisk för Jungfrur.

Jag ”tröstade” henne med att jag har Fisken i Månen och därför saknar den egenskapen, även om den slår igenom i vissa avseenden. Vi var helt ense om att det är skillnad mellan att ha ordning och att vara pedant. Vi kom ändå fram till att vi båda är noggranna när det gäller yrket och sätter en heder i att göra ett bra jobb.

Utbrytar-Mia
Det sista jag såg när jag stängde dörren igår för att åka till kursen, var Mia som var fullt upptagen med att äta sin lunch. Det första jag såg när jag kom hem och hade stigit ur bilen var också Mia!?

Först trodde jag inte riktigt på mina sinnen. Visst sjutton hade jag stängt in henne när jag gick? Hur i all världen kunde hon då vara ute? Hon var sååå glad över att se mig och fjäskade extra mycket.

Jag kunde omöjligt tro att nån hade låst upp, gått in och släppt ut henne, så hon måste ha tagit sig ut för egen maskin. Mycket riktigt, köksdörren stod på glänt. Den inre köksdörren var lätt att få upp, för den hade jag inte slagit igen, men tydligen hade jag inte stängt den yttre dörren tillräckligt ordentligt.

Det behövs tydligen höjd säkerhet på flera håll. 😀