5.1 – Nytta & nöje

Jag har gjort udda fynd, varit lite nyttig, handlat på rea och ätit i några timmar.

Udda fynd
Igår hittade jag resten av fisksoppan jag bjöd mamma på när hon kom den 22.12. Den har stått i skafferiet sen dess och var inte så himla fräsch längre. Det räckte att lyfta på locket för att avgöra den saken.

Jag hittade också fyra Aclovir-piller i ”diverse-skålen” ovanpå mikron. Dom borde jag ha ätit upp i tisdags. Men eftersom jag upptäckte dom först igår, var det nog inte meningen att jag skulle ha dom resonerade jag och slängde dom.

Onödigt ingrepp?
Igår beslöt jag eliminera E10-meddelandet och kopplade loss vattenslangen från tvättmaskinen för att rengöra. Jag blev verkligt snopen över att allt såg rent och fint ut…? Felmeddelandet måste genereras från nåt annat ställe, eventuellt där som vattnet rinner in i tvättrumman? Jag borde kanske uppdatera programvaran? 😉

För att provköra slängde jag i en omgång tvätt. Maskinen stannade inte en endaste gång, så nåt nyttigt måste jag ändå ha gjort? Helt obegripligt (för mig), men huvudsaken att det funkar.

Rea-inköp
Innan jag åkte till dagens slutmål, behövde jag köpa ett par småsaker från matbutiken och kattsand. Den köper jag fortfarande hos Wahlstens på mammas inrådan. Och där hade dom rea på julsaker.

Ljusslingan jag hade tänkt köpa före jul fick jag nu med 30 procents rabatt och bordstabletter med julmotiv till halva priset. Självklart slog jag till. Enda kruxet var att det fanns bara tre tabletter, men oftast har jag bara en matgäst så den tredje får vara reserv.

Tre rätter och doggybag
Klockan två hade jag lovat dyka upp hos min ryska vän. Hon hade i vanlig ordning aviserat ”…och så vi äta lite”. Ett par minuter försenad parkerade jag utanför huset och blev välkomnad med en varm kram.

Som förrätt bjöd hon på en kall fisksallad som var jättegod, varmrätten bestod av lasagne och des­serten av färska bär i kvarg- och gräddblandning med kaffe till. Mums filibabba. I vanliga fall slänger jag i mig maten på ett par minuter, den här processen krävde drygt två timmar.

Som tack för utspisningen tittade jag till hennes dator som jag brukar och innan jag kom i väg fick jag med mig en burk av varje rätt. Dessutom en Fazers blå som ”nyårspresent”. Helt makalöst generös är hon, den rara människan.