styrelsemöte

av

18.11 – Annorlunda och ovanligt

Onsdagen började lite annorlunda, gårdagen gick i mötestecken och idag har vi varit på besök. Vikten minskar och vi praktiserar ”pillow talk”.

Annorlunda onsdagsinledning
Vid åtta-tiden på onsdag morgon vaknade jag av hulkande ljud från köket. Mia kräktes. Givetvis på en matta som effektivt sög upp vätskan. I resterna låg två döda piskmaskar – ett resultat av pågående avmask­ningskur. Urk. Ingen behaglig start på dagen.

musMen det var inte nog med det. När jag stoppade ner foten i ena stöveln för att gå ut och hämta posten var det nåt som tog emot. Jag fattade genast varför Mia hade visat sånt intresse för dom och låg på lur intill. Självklart var det en mus som tagit sig in i huset och hade hittat ett perfekt gömställe.

Att få ut den ur stöveln visade sig vara svårare än jag hade tänkt mig. Tack vare ullfodret gick det bra att klamra sig fast, oavsett hur mycket jag skakade stöveln. För att slippa jakt inomhus höll jag till ute på trappan.

En behandskad hand ledde inte heller till önskat resultat, jag kunde inte komma tillräckligt långt in på grund att det höga skaftet. Här krävdes ett verktyg så jag tog fram en tång från min verk­tygs­back. Tanken var att knipa till och dra ut musen.

Men hur det nu var, hade jag ändå inte hjärta att göra så. Jag använde den i stället i hopfällt skick för att göra tillvaron tillräckligt obehaglig för att musen ”frivilligt” skulle söka sig bort. Och till slut fann den för gott att göra det.

Jag hann inte ens uppfatta att den ramlade ut, men Mia hade full koll. Och då såg jag också svans­tippen som snabbt försvann in i vintergrönan. Lustigt nog lät Mia den komma undan.

moteStyrelsemöte
Igår eftermiddag hade hembygdsföreningen styrelsemöte. För ovanlighetens skull hölls mötet hemma hos vice ordföranden och inleddes med en projektpresentation.

Som vanligt pratade vi om ovidkommande ämnen mellan varven och skrattade en hel del. För en som strikt vill hålla sig till vedertagen mötesteknik skulle mötet ha varit en mardröm, men lyckligtvis har vi ingen sån i styrelsen.

På besök
I eftermiddags beslöt Husse och jag att göra ett besök hos f d ”bonuspappan”. Han kände väl till Husses pappa så det blev en hel del prat om gångna tider och gemensamma bekanta.

Eftersom jag inte hade värst mycket att bidra med nöjde jag mig med att vila stäm­ban­den. Nån pin­sam tystnad uppstod ändå inte. Både Husse och bonuspappan är lättpratade.

Viktminskning och ”pillow talk”
Tänk att Husses inträde i vår tillvaro har viktminskande inverkan… Ett synnerligen angenämt sätt att banta och som jag kan rekommendera varmt! Hade jag känt till det skulle jag ha praktiserat det för länge sen! 😉

kuddarLäggdags och uppstigning innebär numera att det går åt timvis till ”pillow talk”. Enligt wikipedias definitioner är det inte riktigt korrekt benämning på våra samtal och diskussioner men dom genomförs definitivt i liggande ställning med huv’ena på kudden.

Ämnesområdena varierar storligen. I morse diskuterade vi t ex traditioner och hur vi förhåller oss till dom. Igår ventilerade vi hur man går till väga och vad man behöver veta för att lära känna en person.

Vi utbyter alltså inga hemligheter eller ägnar oss åt konspirationer. Åtminstone inte än så länge.

PS. Tack vare/på grund av det här inlägget ”missade” jag Tongåvan i kväll. 😀 DS.

av

2.9 – Huvudsaker och solbad

Jag har återfått mitt vanliga utseende, varit på möte, återlämnat en bok och sett mig nödd att klippa gräs. Mia fortsätter solbada.

Återfått utseendet
Och på tredje dagen hände det sig att Uddmor återfick sitt vanliga utseende. Svullnaden runt ögat släppte äntligen. Histec gjorde avsedd verkan, men för att gardera mig tog jag en tablett igår också.

Dragegården 2

På möte
Igår kl 17 hade styrelsen i hembygdsföreningen möte i Dragegården. Det blev lika långt som jag misstänkte – tre timmar. Fast med tanke på att dagordningen innehöll 17 punkter var det fullt förståeligt. Nu gäller det bara att skriva protokollet innan jag hinner glömma detaljerna.

På grund av andra planerade aktiviteter blir det tidigast på söndag, men jag får väl konsultera mötes­ord­fö­randen om det är nåt jag har glömt.

SensommarbukettÅterlämnat en bok
I eftermiddags åkte jag tillbaka med ”Ölmos-boken” (Byn vid havet) jag hade lånat av den rara damen som jag tidigare benämnt ”mommo”. Hon är ingalunda mommo till mig men väl till herr och fru grannens svärson. Alltid lika roligt att hälsa på och prata med henne en stund.

Hon lånade gärna ut fler böcker om vår vackra skärgård så när jag är klar med universum(!) ska jag gärna läsa Utöar härnäst.

Med mig hem hade jag också vallmofrön och en stor bukett sensommarblommor från hennes trädgård. Inte bara trevlig utan också oerhört generös således. 🙂

Nödd att klippa gräs
Jag fattar inte hur det kommer sig att just gräset framför ”entrén” växer så fort? För att hitta in­gån­gen såg jag mig nödd och tvungen att klippa gräset när jag kom hem i eftermiddags. Men bara där, så det var fort gjort. Fuskigt värre men den som ogillar det får gärna klippa resten!

Mia fortsätter solbada
I eftermiddags tog Mia siesta på taket till pumphuset som fortfarande var solbelyst. I övrigt börjar skuggorna bli långa.

Mia solar 2

av

15.5 – Möten och teknik

Jag har deltagit i stormöte, påmint om årsmöte, ”avlyssnat” ett styrelsemöte, haft problem med växel­lådan och glatt en datoranvändare.

Stormöte
I onsdags infann jag mig till kommunens första invånarträff ett par minuter före nio på Holmbergs café för att få svar på mina frågor. Ett bra initiativ tycker jag och absolut en god idé att hålla såna också i fortsättningen, helst en gång per månad kan jag tycka.

InvånarträffEn handfull tjänstemän och politiker fanns på plats och så vi fem tanter som ställde frågor. Gubbsen verkar redan veta allting. 😉 Media-representanterna hade också infunnit sig och rapporterade välvilligt om tillfället. En lyckad satsning.

Påmint om årsmöte
När jag kom hem verkställde jag ordförandens order om att påminna medlemmarna och FB-läsarna om Daphnias årsmöte som går av stapeln i morgon kl 15:00 i Kärra café. Det var snabbt avklarat.

Styrelsemöte
En stund efter fyra var det dags att ge sig av till styrelsemötet som jag fått lov att åhöra i studiesyfte. Ett av öns byaråd som jag tycker är ett bra exempel på en väl fungerande och aktiv förening och där fokus otvivelaktigt ligger på medlemmarna.

Mötet avlöpte smidigt och effektivt. 19 punkter klarades på drygt två timmar tack vare en bra ordförande och tydligt avgränsade ansvarsområden inom styrelsen. Varje ny styrelse borde göra en kompetensprofil över ledamöterna för att ta vara på och nyttja rätt kompetens i rätt sammanhang.

Jag uppskattade också ordförandens sätt att sammanfatta besluten när diskussionerna var avslutade. Det är guld värt, både för mötesdeltagarna och för den som skriver protokollet.

VäxellådaProblem med växellådan
På väg till mötet stannade jag vid åter­vin­nings­sta­tionen för att lämpa av diverse återvinningsbart. När det var gjort satte jag i backväxeln eftersom jag stod så nära ett av återvinningskärlen. Ingenting hände när jag trampade på gasen.

Kunde backväxeln möjligen ha lagt av? Jag prövade med ettan i stället, men fortfarande ingen som helst reaktion. Silverpilen vägrade flytta sig.

Tankarna for genom huv’et, vad hade nu hänt? Så här brukar det ju inte gå till när växellådan rasar kom jag fram till. Det har jag nämligen tidigare er­faren­het av.

Sen, äntligen, ramlade polletten ner. För att växlarna ska fungera och bilen röra sig måste motorn vara i gång, det räckte inte med bilradion. Ridå.

Den som har gott minne känner förstås igen be­skriv­ningen av ”problemet” sen ett tidigare inlägg. Men en gång är ingen gång som bekant. Förmodligen blir det också en tredje gång. 😀

Glatt en datoranvändare
Igår förmiddag tog jag hand om en ”datorpatient” i ett par timmar och friskförklarade den därefter. Några timmar senare ringde samma användare och talade om att det inte gick att göra några ut­skrifter så jag lovade infinna mig idag.

DatoranvändareAv nån underlig anledning fungerade skri­va­ren utmärkt då jag gjorde en provutskrift…? Måste bero på min ”magnetiska utstrålning”. För att vara säker på att den också fungerade vid utskrift av den mejl­bilaga som det varit problem med, testade jag den också.

Där hittade jag en felaktig inställning. Chrome var inställd på fel skrivare. Efter byte till rätt, fungerade allting utmärkt där också.

Jag konstaterade alltså att det rörde sig om ett SBT-fel (hand­havandefel eller Skit Bakom Tan­gent­bor­det som akronymen egentligen står för). ”Felet” var alltså avhjälpt på några minuter. Men det var ju bättre det än att behöva installera om hela rasket! Och användaren var glad och nöjd om än lite för­lägen.

av

17.11 – Småjäktigt

Lördagen innebar vattenvård och tårtfrossa, igår protokoll och renskav, idag oväntat vedlass.

Vattenvård
Kvart i två i lördags anlände dom första ledamöterna i Daphnias styrelse. Lagom till dess hade jag hunnit plocka fram mötesunderlag, klä på mig, snabbstäda, stryka finklänningen(!), värma mat och ladda kaffepannan.

Daphnia-logoDet var ett bra möte tyckte jag – bortsett från att ordföranden och sekreteraren åkte på alla arbets­uppgifter. Men det är ju inget nytt. I alla styrelser jag har medverkat har det alltid funnits ledamöter som bara bidrar med synpunkter eller kaffebröd.

Det beror förstås till stor del på ordförandens förmåga att delegera. Daphnias ordförande är en sån som alltid är villig att själv göra saker och ting, men jag har också upplevt en ordfö­rande som tog på sig saker som han sen aldrig uträttade. Vi är alla olika och bra på olika saker.

Tårtfrossa
Kvart över tre var vi klara. Tack vare mina förberedelser inför födelsedagsuppvaktningen infann jag mig kvart över fyra. I annat fall hade det gått minst två timmar. Jag hade tidigare meddelat värdinnan att jag skulle dyka upp efter fyra så det var väl tajmat.

TårtfrossaTre smörgåstårtor och fyra andra tårtor bjöds det på. Alla hembakade och jättegoda. Och jag gjorde som vanligt heder åt dom alla.

Det var minsann inget fel på sällskapet heller. De flesta ansikten var bekanta, dom andra förklarade vem dom var så jag hade full koll på vem jag hade skakat hand med. Och värdinnan tyckte också att det var lyckat. Fast det var ”ungdomarnas förtjänst” påpekade hon. Den äldsta ungdomen är ett år äldre än jag, men om man fyller 90 så betraktas man nog som ungdom ännu i vår ålder.

Protokoll
För att renskriva anteckningarna innan jag glömde detaljerna beslöt jag skriva protokollet genast på söndag. Sen var det nästan dags att klä på sig och infinna sig till söndagsmiddagen.

Strax innan det var dags att ge sig av knackade det på dörren. En av ”ungdomarna”, yngsta dottern till födelsedagsbarnet, kom med go’saker från gårdagens kalas. Jag försökte protestera, men leve­ransen var ”på mammas order” förklarade hon och då kunde jag ju inte gärna säga nej.

Renskav
Go’sakerna fick följa med till dagens värdpar, Siris matte och husse. Smörgåstårta som förrätt, ren­skav som huvudrätt, kalvdans som efterrätt och tjinuskikaka till kaffet. Det kallar jag en fullblods­söndagsmiddag! Tack än en gång!

VedlassVedlass
Vid ett-tiden idag ringde Siris matte och undrade hur länge jag skulle vara hemma? Hon visste näm­ligen att jag hade en hålltid. När jag hade fått ut tandborsten ur munnen svarade jag: ”Halv fyra”. Så bra, då hann hon leverera vedlasset innan dess tyckte hon och sa att hon skulle komma om 20 minuter.

Jag hade fått på mig allt utom tröjan när hon knackade på. Snabb tjej. Jag följde med henne ut för att välja lämplig plats för vedhögen. Och sen slog det slint i huv’et på mig. Det måste vara åldern.

Släpvagnen skulle givetvis lastas av, men se det hade jag inte tänkt på så jag blev hyperstressad över den oväntade tidsåtgången. Men det var ju nästan två timmar tills jag skulle åka så självfallet hade jag tid att hjälpa till att lasta av! Klockan två var jag inne tillbaka och vedhögen låg snyggt och prydligt mellan vedlidret och boden.

Varför blev jag stressad bara för att jag inte var förberedd? Förr i världen kunde jag minsann im­pro­vi­sera och tänka om så att min omgivning blev förtvivlad ibland, men nu är det tydligen slut med det?

av

31.8 – På kalas och ny adress

Igår blev matkontot nästan orört, idag har jag varit på ny adress. Mia är nöjd.

Nästan orört matkonto
Det blev bara frukosten som belastade gårdagens matkonto. På eftermiddagen blev jag förplägad vid ett furstligt kaffebord och på kvällen vid ett dito middagsbord.

I tisdags hade husbonn’ på Udden mittemot födelsedag. Eftersom han var bortrest så var kaffepannan varm på lördag i vinterbostaden i stället fick jag besked om när jag SMSade ett grattis. Vid kaffetid infann jag mig och konstaterade att jag var först.

MiddagVärdinnan talade om att övriga gäster skulle komma på kvällen, så där hade jag tur. På så sätt fick jag rå om värdparet alldeles själv och slapp slåss med andra gäster om godsakerna som stod framdukade.

Som vanligt fastnade jag med munnen längre än planerat så det var bara en timme till middag när jag kom hem. Jag kan inte påstå att jag var hungrig när jag knallade över till herr och fru grannen men lustigt nog fick jag plats med allt som bjöds. När jag sätter den sidan till kan jag bli ganska ormlik och sätta i mig mer än vanligt.

Juniors syster och svåger var också på besök. Av inbjudan förstod jag att det var deras idé att bjuda mig på mat. Väldigt sympatiska ungdomar tycker jag. 😉

På ny adress
Idag var jag kallad till LMFs styrelsemöte på eftermiddagen. Mötet försiggick hemma hos två blivande styrelseledamöter som bodde på en för mig helt obekant adress.

Möte 2Sekreteraren tipsade om att jag kunde ta Google Maps till hjälp för att hitta. Det rådet fungerade nästan lika bra som i Helsingfors där jag till slut var tvungen att ta taxi för att komma rätt. Nån taxi behövde jag inte den här gången, men irrade runt en hel del innan jag äntligen hittade fram. Att orientera mig i en okänd skog är tydligen lättare för mig än gatuadresser.

Redan före mötet hade jag aviserat om min avgång men kanske uttryckt mig lite oklart så när jag bad att få lämna styrelsen tittade både ordföranden och sekreteraren häpet på mig. Jag hade (i mitt tycke) vägande argument och fick också förståelse för dom så från och med idag har jag en titel mindre.

Uppgiften som kassör behåller jag fram till årsmötet och fullföljer givetvis alla pågående uppdrag. Jag lovade att jag i fortsättningen också kan stå till tjänst som ”verktyg” om behov uppstår.

Det känns befriande. Det räcker gott med två styrelseuppdrag, mitt lilla företag och kurserna jag har lovat hålla förutom att hålla ordning på Udden. Jag är ju faktiskt pensionär på heltid så man kan inte kräva så mycket av mig. 😀

Mia är nöjd
Mia uppskattar att väderkontoret har stängt kranarna ett tag. I och med att hon kan vara aktiv dagtid är hon färdig att göra kväll senast vid halv tio-snåret och försöker inte längre tjata sig ut igen när matte är på väg att lägga sig som hon gjorde dom regniga dagarna.

Mia ute 2

av

4.8 – Trevligt och svettigt

Arvsskiftet är verkställt, jag har blivit bjuden på middag, planterat forsythian, varit mötesvärd, haft trevliga besök och svettats floder.

Arvsskiftet verkställt
I stället för det väntade telefonsamtalet fick jag ett mejl från Swedbank på fredag förmiddag:
”Hej, Dödsboet är skiftat och avslutat, pengarna sitter på ditt konto xxxx-xxx.
Trevlig helg!”

Helt fantastiskt! För säkerhets skull kollade jag att pengarna faktiskt fanns på kontot innan jag skrev svar.

KasperBjuden på middag
I fredags kväll bjöd sommargrannen psyko­lo­gen på middag. Mia var också välkommen och hon följde förstås gärna med.

Stackars Kasper (hunden), han såg helt bestört ut när han skulle gå fram till mig och hälsa. Bakom mig fick han syn på Mia. Mia blev lika förvånad hon och burrade upp svansen, men när chocken lagt sig låg dom i varsin ände av rummet och slumrade obekymrat under middagen.

Forsythian planterad
I lördags grävde jag en grop nästan mitt i gräsmattan, fyllde den delvis med kompostjord, gödslade lätt, vattnade och satte ner forsythian som jag köpte till rabatterat pris hos Multasormi tidigare i veckan. Jag ser den redan fullväxt i full blomprakt framför mig, men det lär ju ta några år.

Sommar­gran­nen psykologen har en jättestor, fin forsythia som jag hade fått lov att ta skott från, men det här kändes lättsammare. Nu gäller det bara att hålla den fuktig så den rotar sig ordentligt.

Mötesvärd
Lördagen avslutades med LMFs styrelsemöte i bersån. Det blev i mitt tycke ett lååångt möte, men vi hade en del strategifrågor att diskutera.

VattenprovTrevliga besök
I går ringde öns expert på vattenorganismer och undrade om det passade med besök? Det har vi pratat om flera gånger men nu passade det henne tyckte hon. Jag blev glatt överraskad och önskade henne hjärtligt välkommen.

Hon ville gärna börja med kaffe i bersån så vi bänkade oss där med kaffe och glass. Innan vi hade hunnit förflytta oss ner till sjön kom ägaren till datorn jag städade med be­tal­ning för arbetet, så han fick göra oss sällskap med en mugg te.

Då datorägaren hade åkt tog vi en kort roddtur i viken, där min prominenta gäst mätte pH-nivån och konduktiviteten. pH-halten låg på 7,7 och konduktiviteten gav ett värde som hon blev positivt överraskad av. Om jag minns rätt sa hon 10?

Vid bryggan tog hon ett vattenprov för att jag skulle få veta vad dom gröna ”prickarna” är för nåt. I provkärlet vimlade det också av pyttesmå saker som rörde sig energiskt. Det var vattenloppor (Daphnier) förklarade hon.

Tillbaka i bersån packade hon upp sitt medhavda mikroskop och sen fick jag se den ena organismen läckrare än den andra. Dom gröna prickarna är helt normala och ofarliga grönalger fastslog hon, så nu vet jag det.

I skugganSvettigt
Idag utlovades nytt värmerekord. På Udden blev det lyckligtvis inget nytt rekord, men väl 30 grader igen. Till och med bikinin kändes för varm, så jag har gått omkring i ett florstunt ”skynke” sen jag var i väg och vattnade i Nemos mattes växthus. Vattnet svalkade så länge jag befann mig i det, men när jag hade gått upp från stranden var jag lika varm och svettig igen.

Lyckligtvis var den sydliga vinden väl tilltagen så jag parkerade mig i skuggan med vinden i ansiktet och underhöll mig med ”Einstein, kaos och svarta hål” under eftermiddagen. Nåt nyttigt har jag inte uträttat men jag har ju utökat mina kunskaper i fysik. 🙂

av

28.7 – Från undran till samvetskval

Jag undrar över en sak, är handikappad, har monterat en hylla och fört anteckningar utomhus. Mia har orsakat en tragedi.

AlgerUndran
Som vanligt så här års är det gott om alger i sjön, fast än så länge ingen algblomning i nån större grad tack och lov. Då undrar jag över en sak: Hur kommer det sig att dom inte finns i kranvattnet? Bottenventilen kan inte sila bort dom så dom borde rimligtvis följa med upp i vatten­led­ningen när pumpen startar? Jag är för all del inte lessen för det, det är ju bara bra, men jag tycker det är undransvärt?

Handikappad
Man behöver väl aldrig lillfingret så ofta som när det är skadat… Den sista vassröjningen företogs i morse, men gick inte riktigt som smort.

F d grannen konstaterade igår när hon var på snabbesök att det är en fördel att vara två: En som ror och en som kapar men det hade inte gjort nån skillnad i det här fallet. Först tappade jag taget om lien så den la sig på bottnen. Som tur hade jag båtshaken till hands så jag lyckades fiska upp den efter lite trixande.

Nästa malör var värre. Jag fläkte upp lillfingret mot underkanten på relingen. Jag var tvungen att ta en paus och plåstra om det för att inte bloda ner båten mer än jag redan hade gjort.

Sen dess har jag slagit i lillfingret på det onda stället minst tio gånger under dagen så det har börjat blöda igen. Att skriva några ö:n på tangentbordet räckte senast. Det tycks jämt vara i vägen. 😦 Jag kanske ska pröva med att trä en fingerborg på plåstret?

Ha! Varför har jag inte kommit på det tidigare? Det funkar ju utmärkt! Bortsett från att det är lite utmanande att hitta rätt på tangentbordet förstås, men det är ju ett minimalt problem.

HyllaMonterat en hylla
Eftermiddagen tillbringades i skuggan på trappan med att montera en hylla. I Jotex senaste utskick hittade jag en som fick plats i min ”råddhörna” i köket och som jag kunde köpa för halva priset just nu. Att montera den krävde en viss slutledningsförmåga och innantilläsning av instruk­tio­nen så det tog sin tid och ett antal svettdroppar innan den var klar att bära in.

Att få in den i hörnan krävde en del fysiska an­sträng­nin­gar. Förutom att hörnan måste tömmas och städas, måste hurtsen och trådhyllan intill flyttas en aning. Ett tag övervägde jag att ”ringa en vän”, men sen tog jag till grytlappsknepet som förstås funkade. Det räckte med en grytlapp för att rubba hurtsen.

Självfallet kunde jag ha tömt hurtsen också men se det hade jag ingen som helst lust med. 😀

Fört anteckningar utomhus
Väglagets styrelsemöte ägde rum ute i det fria idag. Vi behövde inspektera ett åtgärdsställe så vi samlades på plats för att diskutera och fatta beslut. Mötesanteckningarna gjordes därför utomhus som omväxling. Inte alls dumt om än lite opraktiskt.

Mia skyldig till en tragedi
Igår kväll hörde jag konstiga ljud från trappan så jag gick ut och tittade. I knuten bakom ytterdörren utspelades en jakt. Baserat på dom fjädrar som stack ut antog jag att Mia hade fångat en skata.

SkogsduvaEn god stund senare hördes fortfarande ljud så jag gick ut igen och gluttade bakom dörren. Herre jösses, där satt en skogsduva! Ena vingen var tyvärr så illa sargad att den inte hade en chans att klara sig och den hade också en del andra sår så jag hade ingen chans att rädda den. Bara göra plågan kortare.

Kroppen la jag i skräptunnan tills vidare, men den hade Mia minsann tagit rätt på och släpat nånstans såg jag innan jag låste för natten. Fast jag begriper inte vart hon fört den, jag hittade den ingenstans i morse. Troligen har nåt annat djur fått sig ett skrovmål under natten.

Om duvor liksom svanar har samma partner tills döden skiljer dom åt var det här en tragedi i dubbel be­märkel­se. Härom dagen såg jag båda två sitta på elkabeln men nu är partnern alltså borta.

Jag tyckte mig höra ett sorgset och övergivet kuttrande i morse och fick nästan ångest när jag senare såg en ensam duva flyga över tomten. Och allt är givetvis mitt fel eftersom jag låter Mia vara utekatt. 😥

av

1.7 – Sista juni*)

AntecknarJag har antecknat och skrivit, redigerat, mätt, skrivit igen och fått ett nytt updrag. Mia har ny tid hos veterinären.

Antecknat och skrivit
I lördags gick väglagets årsmöte av stapeln. Närvaron var inte stor, men idag fick jag förklaringen av två vägandelsägare som gick förbi på sin morgonrunda. ”Man behöver inte gå på års­mö­tet så länge vägen är välskött.” Just så, då vet vi det. När ingen dyker upp längre är alla således nöjda. 😀

Årsmötesanteckningarna överfördes till ett protokoll i söndags. Eftersom det regnade var det lagom sysselsättning.

Redigerat
När årsmötesprotokollet var skrivet övergick jag till att redigera vägenhetsförteckningen och debi­te­ringslängden. Avierna för vägavgiften ska för all del inte skickas ut förrän i början på oktober, men jag tyckte det var bäst att smida medan järnet var varmt. Och tur var det, för jag upptäckte två fel under tiden jag satt där i min teddyväst och eldade i spisen för att hålla värmen.

Mätt
Varannan söndag är spikad för siktdjupsmätning, men jag struntade högaktningsfullt i det i söndags, dels beroende på vädret och dels för att jag ville bli klar med det jag höll på med. Mätningen gjordes igår i stället.

Siktdjupet blev 3,02 m, vilket inte alls är illa så här års. Möjligen beror det klara vattnet på att tempe­raturen har varit låg den senaste tiden? Bara 17 grader konstaterade jag när jag kollade brygg­termo­metern.

Skrivit igen
Han är ju gullig vår nya väglagsordförande. Förutsättningen för att han ställde upp var att jag är sekreterare sa han. Sånt känns gott att höra. 🙂

För att överträffa hans förväntningar skrev jag igår eftermiddag ett halvfärdigt protokoll för det konsti­tuerande styrelsemötet som hölls igår kväll. Allmänt skratt uppstod efter valet av vice ordförande när ordfö­ran­den frågade vad det stod i protokollsutkastet? Jag hade nämligen skrivit namnet på den som blev vald. I just det här fallet var det inte så svårt att vara synsk.

KassörNytt uppdrag
Mötet resulterade i att min titel som sekreterare utökades med en till. Styrelseledamöterna tyckte näm­ligen att jag också ska vara kassör!

Jag utfärdade en varning angående mitt siffersinne och sa att dom fick skylla sig själva. Jag påpekade också att det är ordföranden som bär ansvaret för mina even­tuella misstag. Det avskräckte dom inte, men nu har jag i alla fall garderat mig.

Ny tid hos veterinären
Igår morse ringde jag veterinären för att boka tid för Mia för att få en ny diagnos. Klådan fort­sätter trots att inga hundar har stressat henne på flera veckor. Alltså var min slutsats fel.

Den vikarierande veterinären kanske kommer på orsaken? Det är i alla fall min förhoppning när hon får höra allt vi har undersökt och provat sen mars då symtomen dök upp.

——————————

*) Sista juni-inlägget skulle förstås ha varit igår, men Mia såg till att jag ägnade mig åt henne i stället. Varje gång jag började skriva skulle hon ut. Eftersom klockan var över tio gick jag inte med på det, utan avstod hellre från bloggen.

Så där gör hon jämt. När hon kommer in för kvällen ska hon antingen ligga i min famn medan jag tittar på TV eller så ska vi gå och lägga oss. Annars vägrar hon vara inne. En riktig utpressarkisse. 😀

av

10.6 – Jäktigt

Jag har påbörjat en omarbetning, haft besök, varit värd för styrelsemöte igen, tillbringat dagen med väglagsadministration och nästan satt kaffet i vrångstrupen.

MoF i arbete Påbörjad omarbetning
Igår efter lunch tog jag med mig datorn och åkte i väg till Daphnias ordförande för att ta i tu med omarbetningen av vår broschyr. Arbetet förlöpte utmärkt så efter ett par timmar var jag hemma igen, glad i hågen. Nu behövde jag bara översätta till svenska och hitta några nya bilder.

Men så enkelt var det inte… I morse kom en text som innehöll tillägg och ändringar från en sakkunnig som ordföranden hade enga­ge­rat. Och ingen markering av det som var nytt eller ändrat. 😦 Alltså måste jag läsa igenom hela rasket och jämföra med det vi hade plitat i hop igår. Suck och stön.

Besök
En kort stund efter att jag hade kommit hem hörde jag att det knackade och ropade ”kom in” som jag brukar. I dörröppningen stod en vilt främmande kvinna tyckte jag ända tills jag fattade att det var Råttan/Väduren. Det var en glad överraskning! Vi ses på sin höjd en gång per år när hon är på be­sök i fosterlandet.

Det var hennes tredje besök på Udden. Dom tidigare gångerna har jag inte varit hemma så jag på­pekade att det är säkrast att slå en signal innan. Det gjorde inget sa hon, hon hade gott om tid och tog gärna den korta promenaden.

Framåt sex avrundade vi kaffet och konjaken eftersom jag behövde förbereda inför styrelsemötet. Som tack för besöket och blomman jag fick av henne, fick hon med sig en bukett bondrosor som just håller på att slå ut. Vi kom överens om att jag hälsar på henne senare i veckan.

MöteStyrelsemöte
Halv sju hörde jag ett välbekant putter. Händige släktingen som är den ena av väglagets verk­sam­hets­­gran­skare kom med räkenskaper och granskarnas utlåtande. Jag trodde att han eventuellt hört att det var möte och kom därför, men så var inte alls fallet.

Innan han hann smita dök den första ledamoten upp och sen kom övriga i snabb takt. Kaffe, Kerstins hem­bakta bullar och min rabarberpaj gick åt innan vi började mötet kl 19.15. Knappt två timmar senare var vi klara.

I den tiden ingick en paus för renskrivning och balansering av budgeten. Det vill säga ”gubbarna” satt och småpratade under tiden jag jobbade vid datorn. Ordföranden påpekade att det hade gått mycket snabbare med papper och penna, men jag struntade i hans kommentar. Jag var ju tvungen att kolla att formlerna räknade rätt.

Den späckade eftermiddagen och kvällen innebar att jag slapp äta middag. Men jag har ju lite fett­reserver att till så det gick absolut ingen nöd på mig. 😀

Väglagsadministration
Den här dagen började med att renskriva mötesanteckningarna och skicka protokollet med budgeten som bilaga. Sen stod årsmöteskallelserna på tur. Väglaget består av 60 vägandelsägare och de flesta saknar e-post så det blev många utskrifter och kuvert.

Adressering av kuverten kunde jag kombinera med solbad – jag satte mig i solen i bersån. Väg­en­hets­beräkningen som ska finnas till påseende är klar, liksom debiteringslängden. Jag förutsatte helt kallt att års­mötet godkänner den reviderade enhetsavgiften. Om inte, får jag göra om den – värre än så är det inte.

Dess värre hade jag inga frimärken hemma, så i morgon får det bli en tur till posten/butiken innan jag kan droppa ner kuverten i postlådan. Sista dag att posta kallelserna är den 14 så det är ingen panik, men nu väntar ju broschyrarbetet som helst ska vara klart på fredag så det är lika bra att få i väg dom.

Kaffet i vrångstrupen
Sent i eftermiddags ringde ett Stockholmsnummer, men la på efter bara en signal. När jag ringde upp var det upptaget, men vid nästa försök svarade en dam som erkände att hon sökt mig.

Swedbank-logoDamen var kundombudsman på Swedbank och hade tagit del av mitt brev till VDn. I hennes jobb är det viktigt att hålla med kunden om möjligt och det skötte hon med glans.

Sen sa hon nåt som gjorde att jag nästan satte kaffet i vrångstrupen. I och med att mamma var bosatt i Finland vid sin död, men hade medel i en svensk bank gäller internationell banklag. Det skulle innebära att en boutredning måste göras också i Sverige. Men hon skulle kolla upp det hela och åter­komma.

Men nej och åter nej… Den byråkratiska mardrömmen tar tydligen aldrig slut konstaterade jag resig­ne­rat för mig själv där jag stod och kuverterade.

En kort stund senare ringde hon på nytt och frågade om mammas tillgångar i Sverige var redovisade i bouppteckningen. När jag svarade jakande talade hon om att i så fall skulle den finska bo­ut­red­ningen räcka till. Tack o himmel!

Så snart jag har fått debetsedeln från skatteverket kan den här karusellen äntligen avslutas. Jag ska faktiskt slå en signal till skatteverket i morgon för att höra vilken tidsrymd det handlar om. Upp till ett halvår får man räkna med i Sverige talade bankdamen om. Jag har ju svårt att tro att våra myn­dig­he­ter är värst mycket snabbare.

av

5.4 – Nyttiga och/eller vackra bidrag

I förrgår aktiverade jag mig, igår beundrade jag dom första blåsipporna, idag har jag filosoferat och bevistat ett styrelsemöte. Mia är piggare och har orm på menyn.

Aktivering
I förrgår aktiverade jag mig som omväxling i ett offentligt sammanhang. Jag deltog i kommunens informationstillfälle för öns föreningar. Av kommunens 156 föreningar(!) var bara en bråkdel representerade, men bredden var ganska stor.

Det som lockade mig (som representant för Daphnia och Lion Mountain Finland) – och säkert många andra – var att få reda på bidragsmöjligheterna. En medlems­avgift på 10 €/år ger minsann inte mycket klirr i kassan om man inte har halva öns befolkning som medlemmar.

BlåsippaFörutom kommunens bidragsformer presenterade en representant för föreningen I samma båt mycket torrt och sakligt det tänkta inne­hållet i Leader-stödet för nästa sjuårsperiod. Inget av kommunens bidrag stöder miljö­arbete (är vi förvånade?) så förhoppningen står till Leader-pengar. Förutsatt att man står ut med den horribla byråkratin när det gäller att ansöka, rapportera och redo­visa vill säga.

Udden första blåsippor
Liksom tidigare år är Uddens blåsippor lila i stället för blå. Det gläder mig. 🙂 Dom första har nyligen slagit ut men får snart sällskap av många fler såg jag. Dessutom har scillan spritt sig till min blåsipps­slänt så det kommer att bli en blandning av knallblått och blålila.

Filosoferande
Medan jag klädde på mig i dag filosoferade jag över ämnet ”en morgonrocks beskaffenhet”. Ett stort och viktigt ämne för min del. 😀 En optimal morgonrock ska uppfylla minst fem kriterier: Den ska nå ner till anklarna, vara rymlig, varm vintertid och sval sommartid, snygg och lättvättad. Den får förstås också gärna vara färgglad.

Styrelsemöte
Daphnias styrelse sammanträdde idag på eftermiddagen inför stundande årsmöte. Ordföranden hade som bekant författat en gedigen verksamhetsplan och årsberättelsen var också rätt imponerande.

Mia i vårsolenAtt en del av våra mål inte har nåtts är ju faktiskt inte vårt fel eftersom vi är beroende av samarbete med bland annat kommunen, markägare och myndigheter. Ibland känns det oerhört tungt och motigt att bedriva miljö­arbete trots att det ”bara” handlar om en sjö.

En piggare Mia
Igår tyckte jag mig se att Mia börjar vara sig lik igen så förhoppningsvis krävs inga ytterligare under­sökningar. Att hon har lagt till orm på menyn är nytt för i år vad jag vet.

Igår när jag hämtade posten upptäckte jag nämligen att hon hade kräkts ormrester på stigen till post­lådan. Att döma av den lilla osmälta biten hade hon satt i sig en huggorm. Huvudsaken att dom inte kommer åt att bita henne igen.