Mia

av

16.5 – Hälsningsdag, ärtsoppa och stilpoäng

Nackhåren har rest sig, vi har kockat, smörjt kråsen och avtackat. Mia har fått en present.

Nackhåren har rest sig
I torsdags reste sig nackhåren igen då jag läste Annonsbladet. Har du nånsin hört talas om Morsdag? Det måste ju vara en dag när man morsar mer än vanligt? I samtliga annonser gjorde man reklam för häls­nings­da­gen. Jag trodde alla – i synnerhet proffsskribenter! – visste att vi firar Mors dag och inget annat?

I konsekvensens namn frågar jag mig vad Farsdag då innebär? Dagen då man roar sig med nåt farsartat? Usch och fy, tycker den självutnämnda språkpolisen. 😦

Kockat
I fredags morse kl 9.30(!) var ärtsoppan färdigkokad. Husse hade på torsdagen tagit en omväg på väg från stan för att köpa rökta ben som verkligen satte fin touche på soppan.

På kvällen la vi ut nät och fick mera fisk, bl a en liten gädda och en sutare. Gäddan beslöt vi lägga in  enligt ett recept som Husse hade fått och sutaren föreslog han att vi skulle röka.

Sagt och gjort. Sutaren lades i salt, gäddfiléerna skars i sillbitsstora bitar och ”badades” i två sorters lag innan de ställdes kallt för att mogna ett par dar.

Igår hade vi så ”fiskfrossa”. Vi började med den inlagda gäddan. Mindre socker eller mera salt, mera kryddor, lite dill och kanske citron hade piffat upp anrättningen, men i övrigt smakade den utmärkt!

Som huvudrätt åt vi varmrökt sutare. Också den var god, men kunde gott ha saltats mer och tagits ut ur rökugnen något tidigare kom vi fram till. Fisk är fina fisken!

Smörjt kråsen
Som några gånger tidigare, tyckte jag att vi kunde äta Mors dags-buffé i Labbnäs på söndagen. Förslaget föll i god jord. (Det smärtar mig att se att man också där firade hälsningsdag.)

Eftersom våra mattider inte är som andras, bokade vi in oss på sista dukningen kl 15. Det var vi inte ensamma om insåg vi när vi ställde oss i kön till matbordet.

Men, vi hade ju inget annat för oss (för en gångs skull!) så vi väntade tålmodigt. Vår väntan var inte förgäves. Sortimentet var som vanligt både digert och smakrikt. Dessutom smakfullt upplagt och tilltalande för ögat. Onekligen en bjärt kontrast till Uddens enkla utbud och servering! 😀

Avtackat
Igår kväll gick det tredje och avslutande föredraget om Kimitoön vid sekelskiftet 1500-1600 av stapeln i Kärra café. Publiken bestod den här gången av 26 personer, totalt har vi haft 111 åhörare så det tycker vi är succé och tackar varmt för.

Innan vi släppte fram vår föredragshållare avtackade vi föreningens förra ordförande för hennes 15-åriga ordförandeskap. Som tack fick hon Finlands svenska hembygdsförbunds högsta förtjänsttecken i form av en silvermedalj med tillhörande diplom.

Efter avslutat föredrag tackade vi också föredragshållaren. Dess värre blev han utan blommor för dom glömde vi ge honom! Makalöst vad glömsk man kan vara. Å andra sidan fick han ju sitt honorar så han gick inte helt tomhänt.

Mia har fått en present
I lördags hade vi igen besök av Vik Husse. På grund av andra engagemang var det två veckor sen sist. Den här gången kompletterades bullpåsen av en ask inne­hållande torkat fiskskinn som Mia skulle ha.

Förpackningen kanske inte riktigt gjorde att man associerade med innehållet precis, men den fick helt klart stilpoäng. 🙂

av

10.4 – Det enda beständiga är förändring (Herakleitos)

Det har stormat på Udden, jag har solodiskat, fått ett uppdrag och ska ändra stil. Mia är ”gosnödig”.

Storm på Udden
När vi steg upp i morse sken solen och fåglarna kvittrade av hjärtans lust. Temperaturen lovade en varm dag, som gjord för utearbete. Men så blev det nu inte.

Efter hand tilltog vinden och solen gömdes bakom molnen. Det blåste storm och gick grov sjö på Dragsfjärden. Utearbetet fick vänta.

Solodisk
För att ändå göra lite praktisk nytta tog jag i tu med disken. Sen ett tag tillbaka är jag van vid samdisk men en solodisk borde jag väl fortfarande klara av kom jag fram till.

Det gick utmärkt även om det tog lite längre tid. Nu är alla kärl befriade från blodfläckar, fisklukt och fjäll efter våra ”fiskorgier”.

Fått ett uppdrag
Idag fick jag ett uppdrag som troligen går bet på. En styrelsemedlem i en annan förening har pro­blem med trådlös anslutning till datorprojektorn. Jag frågade om det gällde Bluetooth, men det var det inte så jag förstår inte riktigt vad det då är frågan om?

Jag påpekade att jag inte är någon tekniker, men han ville ändå att jag skulle ta en titt så jag lovade dyka upp i morgon eftermiddag.

Ska ändra stil
Den här gången gäller det inte heller min privata stil, även om jag kanske borde ändra den också? I samband med publiceringen av hembygdsföreningens sajt igår uppstod en del frågor rörande utseendet.

Som administratör har man tillgång till en ”Stilbyggare” på varje sida men eftersom jag inte visste hur den fungerar, lät jag bli att tafsa på den. Lyckligtvis hittade jag en instruktion för hur den används, så när jag har studerat den kan jag förhoppningsvis uppfylla mina önskemål.

Mia är ”gosnödig”
Med ojämna mellanrum tränger Mia i hop sig på skrivbordet och vill prompt ha närkontakt medan jag jobbar vid datorn. Helst vill hon ligga och sova med tassarna på min hand eller arm, men det går också bra att ligga på tangentbordet. 😀

av

28.3 – Inledning på veckan

Jag har fått ett spjäll, påbörjat vårstädningen, instruerat, haft utbildning och putsat lite mera. Mia undrar vart isen tagit vägen.

Fått ett spjäll
Medan jag satt hos verksamhetsgranskaren i söndags, besökte Husse Lingongrannen som för ett tag sen nämnde att han hade ett gammalt spjäll som kanske passade till köksspisen, så Husse tog sig en titt.

För att kolla bredden ringde han upp mig. ”38 cm” svarade jag utan att tveka. En kort stund senare ringde han igen och påpekade att måttet omöjligen kunde stämma!? ”Mät på nytt” tyckte han, vilket jag gjorde.

Den här gången blev bredden 18,3 cm, vilket verkade klart rimligare. När han kom hem hade han spjället med sig. Om man kapar ca 4 mm på vardera sidan ska det passa perfekt och vi slipper elda för kråkorna. 🙂

Påbörjat vårstädningen
Innan gårdagens besökare anlände, beslöt jag skära bort nervissnade blomplantor. Husse bistod med att kratta löv. Det blev en märkbar skillnad, förutsatt att man kom i håg hur det hade sett ut innan.

Instruerat
När besökarna dök upp inledde vi med kaffe, sen fick ”gubbarna” sätta sig i södra sa­lon­gen medan jag och föreningens kassör ägnade oss åt hennes nya bokföringsmodell som Husse fixat.

Om man är van att bokföra med penna och papper är övergången till ett kalkylprogram rätt svår, men förhoppningsvis överstiger nyttan det ovana arbetssättet. Fast om det känns helt omöjligt kan man ju alltid återgå till tidigare metod.

Utbildning
I eftermiddags hade jag nöjet att välkomna en tidigare kund som nyligen skaffat ny dator med Windows 10 och behövde en genomgång. Den märkbara skillnaden mellan Windows 7 och 10 är ju inte så stor, men det finns en hel del som är nytt och annorlunda.

Vi tog samtidigt en snabbtitt på Office 365 som blir hans arbetsverktyg i fortsättningen. När man väl startat res­pek­ti­ve program kände man väl igen sig så det fixar han utan problem.

Putsat lite mera
Innan jag hade hunnit byta om till lämplig klädsel för utomhusarbete kom Husse hem. Med sig hade han sin ny­vässade lövhacka så vi beslöt oss för en stunds ”utejobb” före middagen. Husse höll till i stranden och jag närmast huset.

Efter nån timme var vi hungriga och gjorde kväll. Nu är det dags för kvällsbrasorna och teve-nyheterna.

Mia undrar
Härom dagen såg Mia ut som om hon undrade vart isen har tagit vägen. 🙂

av

19.3 – Från slaskfat till ödlor

Slaskfatet är uppgraderat, jag har fått ett modellerbjudande och strandröjningen är avslutad. Husse har varit i arbetstagen och fått plättar. Mia har hittat ödlor.

Slaskfatet uppgraderat
För ett bra tag sen undrade Husse varför jag inte använder ett slaskämbar i stället för det fulla fatet som jag balanserar med när det ska tömmas? Det var ju en himla bra fråga som jag inte hade nåt svar på. Att jag inte har tänkt på det tidigare, jag som är så fiffig (ibland)?

Sen dess har det spygröna slaskfatet uppgraderats till ett marinblått ämbar och töm­nin­gen har under­lättats betydligt. Dessutom rymmer det mer än fatet så det har blivit glesare mellan tömningarna.

Modellerbjudande
I onsdags blev jag hejdad utanför Räpylä i Dalsbruk av en man som undrade vad jag har för mig lördagen den 25.3? ”Då har jag besök” svarade jag och frågade vad det gällde.

Mannens fru skulle ordna en modevisning den dagen och behövde modeller. Jag skulle passa bra för uppdraget tyckte han. Egot sträckte förtjust på sig, men förnuftet segrade så jag avböjde hövligt(!) men bestämt. ”Kom om du kan på lördag kl 10” tyckte mannen.

Strandröjningen avslutad
Igår hördes ljudet av en motorsåg på tomten igen. Nu hade turen kommit till dom gamla syre­ner­na som har kamouflerat dasset och komposthögen. Mina grannar på udden mittemot har således full koll på när jag sitter på dass i fortsättningen. 😀

Idag avhämtades grävmaskinen som f n har fullgjort sitt uppdrag. Resten blir längre fram i vår. Därmed är den hett efterlängtade strand­röj­ningen avslutad och dom gamla syre­ner­na har fått chansen att skjuta nya skott. På min in­rådan kapades dom nämligen inte längs med fotknölarna utan har kvar en del av stammen.

Husse i arbetstagen
I fredags eftermiddag återvände Husse till Udden och blev förstås varmt välkomnad av båda sina damer. Dagen till ära var huset nystädat, så han kände inte riktigt igen sig först men vande sig snart. 😀

Både igår och idag har han klätt sig i arbetskläder, greppat ”vesurin” (lövhackan) och gett sig av till slänten på husets västra sida. Bland allt ris efter röjningen ligger också kvistar som är grova nog att använda till ved som vi vill ta rätt på.

Fått plättar
Både Husse och jag gillar plättar. Vem gör inte det förresten? Med mig i flytten hade jag en plätt­panna men jag var osäker på var den höll till när vi pratade om plättar.

Medan Husse var ute och jobbade letade jag rätt på den. Den låg (helt logiskt) på samma ställe som gjutjärnsgrytan och stekpannorna så det var fort gjort. När han kom in frågade jag om han ville ha plättar till dessert efter dagens middag? Det ville han. Jag också.

Söndagsmiddagen avslutades alltså med plättar stekta på köksspisen och givetvis serverade med sylt, respektive strösocker och vispad grädde till. Mums. Förra gången jag stekte plättar var nån gång på 90-talet tror jag, men dom gamla takterna sitter tydligen i fortfarande. 🙂

Mia har hittat ödlor
Av allt att döma har ödlorna vaknat. I torsdags kom Mia in i verandan med den första ödlan jag har sett i år. Ett par timmar senare kom hon in med en till.

Dess värre var deras öde beseglat. Båda hamnade i hennes mage utan pardon.
(Bilden är från sommaren 2012)

av

19.2 – Från stämpling till strandlinje

Vi har ”stämplat”, sett träden falla, bevistat årsmöte, ätit köttsoppa och besökt f d bonuspappan. Mia är förundrad.

”Stämplat”
I onsdags tyckte Husse det var dags att bestämma vilka träd som skulle stå kvar i stranden. I vanliga fall stämplar man dom som ska avverkas, i det här fallet blev det tvärtom. Bara ett fåtal träd fick ett ill­grönt snöre runt stammen.

bjorken-o-alenI ”båthamnen” uppstod diskussion. Husse ville ha kvar den vackra björken, jag ville hellre behålla den gamla alen. I lördags föreslog Vik Husse en kompromiss: Fäll båda träden. Få se hur det blir?

Sett träden falla
Efter lunch i torsdags dök den vidtalade trädfällaren upp. Han hade hunnit sätta i gång arbetet innan vi ens upptäckte att han var på plats. Dom taniga björkarna som växte på sockelruinerna till bastun var redan fällda.

Han fortsatte i rask takt och i fredags kunde vi redan njuta av den oskymda utsikten över sjön (se inlägg 17.2). En snabb och effektiv kille med andra ord. 🙂

Bevistat årsmöte
På torsdag kväll hölls hembygdsföreningens årsmöte i Kärra café. Mötet samlade ett drygt dussin deltagare och den avgående ordföranden tackade för alla år hon haft förtroendet att fungera som föreningens ordförande. Förutom en del ommöbleringar i styrelsen, fick vi en ny ledamot, vilket vi är tacksamma för.

Ätit köttsoppa
Undrar när jag kokade köttsoppa senast? I fredags blev det hur som helst av. Vi tyckte trädfällaren gott kunde få lunch på Udden så han slapp åka hem. Bortsett från att potatisen inte var helt mjuk gick den ju an.

kottsoppaDet visade sig att den hela kryddpepparn var nästan slut så jag tog till svartpeppar i stället. Resultatet blev att buljongen såg ut ungefär som innehållet i slaskfatet. :-/

Besökt f d bonuspappan
Det var ju ett tag sen vi senast hälsade på f d bonuspappan så vi bestämde oss för ett besök i efter­middags. När vi kom fram fick vi också hälsa på skyddslingen och fru grannen som hade hunnit före oss. Det märktes att han blev glad över besöket och gjorde ett betydligt piggare intryck än vid vår senaste visit.

Efter pratstund och eftermiddagskaffe med tilltugg tackade vi för oss och tog den långa vägen hem för att få röra på oss lite mer. På ditvägen tog vi nämligen genvägen genom skogen.

Mia är förundrad
För att föreviga strandröjningen gick jag och Mia ner till stranden vid solnedgången i torsdags. Eftersom träden riskerade falla över båtarna drogs dom ut på isen. Det tyckte Mia var en perfekt utkikspunkt för att studera den nya strandlinjen.

mia-ar-forundrad

av

6.2 – Nya upplevelser

Veden beter sig besynnerligt, vi har haft hundbesök, fått guidning  och besökt ett nytt ställe. Mia gillar höga höjder.

Veden beter sig besynnerligt
Vad är det som gör att lövträdsved (sälg) skjuter gnistor? I bland när jag öppnar spis­luckan möts jag av en gnistkaskad, ett veritabelt miniatyrfyrverkeri. Vad i all sin dar beror det på? Nån som vet?

hundarHundbesök
I lördags hade vi besök av Husses dotter och hennes två hundar. För att bespara Mia ett nerv­samman­brott och hindra henne från eventuella anfallsförsök stängde jag in henne på vinden under tiden.

Det var så klart inte populärt men kändes som det bästa alternativet, både för djurens och för vår del. Hundarna var mycket lydiga och väluppfostrade så dom gjorde inget väsen av sig. Fast Mias matskålar var förstås oemotståndliga och tömdes på nolltid. 😀

Efter avslutat besök fick hon sin frihet igen och företog en mycket noggrann inspektion. Raggen var rest och svansen dubbelt större än vanligt medan hon undersökte dom ovanliga doftspåren.

Att be­sö­karna inte hade inkräktat på hennes sovplatser såg ut att lugna henne och efter en stund kom hon fram till att inga jyckar fanns kvar längre. Men för säkerhets skull gick hon ut och kollade att dom verkligen hade gett sig av. Sen var läget lugnt igen.

Fått guidning
husgrundMålet med gårdagens utflykt var att besöka lokala ruiner från 1600-talet. Som guide hade vi mammas små­kusin som jag nyligen träffade i samband med en kaffebjudning i Tallmo.

Efter en längre åktur genom vackra, välskötta skogar och en kort promenad tog vår guide oss till resterna av ett becksjuderi. Att ruinerna verkligen härrörde från den tidsperioden hade initierade vid Åbo akademi kunnat konstatera genom att analysera fönsterglas, kol och tegel.

Fönsterglaset var av fransk tillverkning och tegelstenarna av holländskt ursprung kom man fram till. I Finland till­verka­des ännu inga röda tegel på den tiden.

Sjuderiet var givetvis kraftigt övervuxet efter så lång tid men det gick ändå att ana sig till var och hur byggnaderna hade varit placerade. En intressant upplevelse, inte minst tack vare vår guide som kunde berätta en del om fyndplatsen på sina ägor.

algI natur‑ och kulturupplevelsen ingick också synen av skogens konung. Fast vår guide bedömde att det var en gammal drottning av färgen att döma. 🙂

Besökt ett nytt ställe
Idag blev det också en utflykt. Ändamålet var att hämta en skylt som Västanfjärds mekaniska verkstad tillverkat för hem­bygds­före­nin­gens räkning. Varken Husse eller jag hade koll på var företaget låg exakt, men vi kom fram till rätt ställe utan problem.

I samband med skyltöverlämnandet fick vi en liten pratstund med ordföranden för Hembygdens vänner i Västanfjärd eftersom han har sin arbetsplats på VMV, så vi fick de facto träffa en ”kollega”. Sen drog vi vidare norrut mot öns norra centrum och välbekanta platser innan vi återvände till Udden.

Mia gillar höga höjder
Rådande väderförhållanden (nysnö och några minusgrader) lockar inte Mia ett dugg. Hon har i stället återgått till att vistas i Uddens högsta skåp som ligger strax under taket. Kylskåpet fungerar som mellanlandning.

(Att hon råkar ha en ”krona” kommer sig av att det står en lampa bakom henne.)

mia-pa-kylskapet