Mia

av

5.10 – Två- och flerbenta

Jag har fyllt i fel blankett, besökt en god vän, hittat spindelnät i disken och bekantat mig med nyinflyttade. Mia har besök på reviret.

Fel blankett
Härom dagen ringde en dam från skatteförvaltningen och trodde att jag ville bli befriad från skatt. Det kanske var dumt att inte ta den chansen? 🙂 Min ansökan om momsbefrielse hade kommit till fel instans.

Igår ringde en man från samma myndighet och påpekade att min ansökan om momsbefrielse var gjord på fel blankett. En Y6 skulle det vara i stället och den kunde hämtas på en helt annan sajt än skattemyndighetens. Så nu vet jag det.

Spindelnät 3På besök
Vid kaffetid rullade jag i väg norröver för ett besök hos Grisen/Tvillingen. Där vankades äppelkaka och glass bland andra godsaker, förutom trevligt sällskap. Tiden gick så fort så jag nästan höll på att missa Mias mattid. Men bara nästan.

Spindelnät i disken
Det finns förstås gott om spindlar överallt i huset, men det händer inte så ofta att jag har spindelnät i disken. Igår hade jag det upptäckte jag när jag förberedde för att diska. Nätkonstruktören fanns också bland kärlen men för­flytta­des utomhus innan ”syndafloden” drabbade den.

Nyinflyttade
Idag kom Siri och hennes matte förbi vid lunchtid så jag hejdade matte och bjöd in henne på en ”rundtur”. Siri verkade uppskatta dofterna men fick snällt stanna ute medan matte tog en snabbtitt på insidan av huset. Mia syntes inte till men jag kan tänka mig att hon iakttog oss på avstånd.

När Siri och hennes matte hade gått beslöt jag hälsa mina nya sommargrannar välkomna till byn efter­som jag såg att dom var på plats. Jag möttes av ivrigt hundskall och två stora hundar när jag steg in. Bakom dom hörde jag värdinnan be mig stiga på.

Efter en stunds samtal fick den sympatiska och lättpratade damen en snabbtur på Udden hon också. Hon var nämligen intresserad av min avloppstank(!). Där fick hon genast flera pluspoäng. Om hon hade bett mig om stickmönster eller råd angående inredning hade det blivit minuspoäng. 😀

Mia bevakarAtt hon och hennes familj dessutom är djurvänner är extra mycket värt, då behöver jag inte vara orolig för att dom tar illa upp när/om Mia syns till på fel sida av häcken.

Besök på reviret
I förmiddags hördes hundskall på granntomten. Det fick Mia att förflytta sig inomhus men hindrade henne inte från att vara nyfiken. Hon hoppade upp och satte sig på köksbordet för att iaktta dom stora ”monstren” som rasade runt där ute.

Jag kan föreställa mig att hon tyckte att hon kommit ur askan i elden. I stället för en hund att hålla koll på fanns det nu två på hennes revir. Men mesta tiden slipper hon dom förstås så det går nog bra. Kvinnan i huset har ingen hund så det är bara när hennes son har med sig sina som det blir lite spännande.

av

3.10 – Nedrustning

Jag har ägnat mig åt lönnfällning, ätit gammalt kaffebröd och har höst på trappan. Mia har genomfört båtinspektion.

Lönnfällning
En av måndagens arbetsuppgifter var att såga ner lönnarna som har växt upp mitt bland plommon­träden i stranden. Jag fällde alltså inga träd i lönndom. 🙂

VerktygDet var inga som helst problem att få några timmar att förflyta. Alla tre träden var flera meter långa och ett satt krång­ligt till, men man är ju envis. Stammarna kvistade jag och bar upp till vedlidret, kronorna lämpades på en av mina ”kvistkyrkogårdar”.

Och nästa sommar kommer jag att ha en miljon nya skott runt stubbarna förstår jag.

Än så länge har jag inte bestämt vad jag ska göra med stammarna, men antagligen blir det ved om jag inte kommer på nåt fiffigare. Dom är jämnlånga och rätt så raka så jag kanske hittar ett använd­ningsområde så småningom. Eller nån annan i byn kanske har användning för dom?

Gammalt kaffebröd
Efter pensionärsfirandet för en månad sen blev det tre bitar kaffebröd kvar av en vetekrans. Jag har sett dom ligga i skafferiet men inte kommit mig för att städa bort dom förrän igår. Då tyckte jag att dom hade legat länge nog.

Jag förväntade mig att dom skulle vara täckta av mögel vid det här laget, men dom såg lika fräscha ut som för en månad sen. Sånt gör mig alltid misstänksam – vad innehåller brödet då? Bara för att testa åt jag en bit. Den smakade helt OK och var inte ens särskilt torr, troligen för att kransen innehöll en syltfyllning.

Om jag hade lusläst brödpåsen hade jag kanske hittat förklaringen men det brydde jag mig inte om. Bröd som inte möglar är skumt, oavsett vad det står eller inte står på påsen.

Höst på trappanHöst på trappan
Idag hade Mia och jag sovmorgon. Jag blev alldeles häpen när jag såg att klockan var halv nio när jag vaknade och hittade Mia sovande i fotändan.

Solen sken från knallblå himmel och termometern visade 8,3. Jäm­fört med gårdagens -2,8 var det en markant förändring till det bättre som inspirerade till utepyssel.

Jag beslöt att nådatiden för utemöblerna i bersån var till ända och bar in dom i boden efter att ha möble­rat om där för att ge plats. Stolsdynorna fick också inta vinterförvaret och när jag ändå var i farten tyckte jag det var lika bra att göra höst på trappan också.

Jisses vad tomt det blev! Nu finns det massor med plats för all snö som kommer dråsande så småningom.

Båtinspektion
När Mia hörde att jag höll till nere i stranden beslöt hon göra mig sällskap. Jag hade gått ner för att kolla båten. Nåt vatten fanns det inte att ösa men en del löv hade bestämt sig för att invadera den.

Medan jag plockade bort löven förnyade Mia sina doftspår och undersökte farkosten noga. Sen la hon sig i fören och såg ut som om hon kunde tänka sig att ta en vilopaus i solen, men kom på andra tankar när jag klev upp på bryggan.

Hon gick försiktigt ner i sommargrannen psykologens båt och inspekterade den också. Hållaren till årklykan var extra intressant så den prövade hon leka med och tugga på innan hon hoppade upp tillbaka på bryggan. Och ifall det blev bitmärken i metallen får hon själv komma överens med båt­ägaren om lämplig ersättning. 😀

Mia gör åverkan

av

29.9 – Teknik och social samvaro

Gårdagen präglades av teknik och parasollet står under tak. Idag har jag fått en födelsedagspresent och varit social. Mia har fångat sin andra ekorre.

Blue screenDatorstrul
På Udden är det inte så mycket teknik som kan ”stärva” utom datorerna. Och det gör dom – förr eller senare. En stor del av går­da­gen gick åt till att försöka få den stationära datorn att bete sig som den ska och se till att det finns färska återställningsskivor vid behov.

Efter en systemdiagnos som gav mig en hel del huvudbry, påföljande systemåterställning och ominstallation av ett par program verkar jag ha lyckats. Ett par mindre problem åter­står, men dom kan jag leva med. Vid såna här tillfällen önskar jag att jag hade teknisk utbildning med tillhörande kompetens i stället för att tillämpa ”friskt kopplat, hälften brunnet-metoden”. 😦

Parasollet under tak
Risken för att parasollet behövs mer i år verkar obefintlig, så igår ställde jag in det i boden. Ute­möblerna fick lite nådatid, men idag plockade jag bort dynorna till hammocken också. Det är bara att inse att middagslurarna i hammocken är slut för i år förutsatt att jag inte vill klä mig i får­skinns­päls.

Men det bär förstås emot. För varje sommarpryl som ställs undan kommer vintern närmare känns det som. Å andra sidan är det ingen som tvingar mig att bo i det här klimatet, så jag ska inte gnälla.

Födelsedagspresent
Under tiden jag bytte om till ”gå-bort-kläder” SMSade sommargrannen psykologen att det stod en burk på bordet ute på trappan – en försenad födelsedagspresent. Hon ville inte knacka på ifall jag sov. Söta öde… Jag svarade omgående att människor alltid prioriteras framför sömn och tackade för burken.

Social samvaro
Tisdagens födelsedagsbarn firades ju idag i stället, vilket innebar en stunds social samvaro runt ett som vanligt dignande kaffebord. Samtalsämnena varierade från barndomsminnen och konkurser till dass och kommunal av­loppsanslutning. Det blev mycket ”skitprat” konstaterade herr grannen helt riktigt. 🙂

EkorrbyteAndra ekorren
För några dar sen kom en stolt jägare in med ett ovanligt stort byte. Mia hade fångat sin andra ekorre. Lyckligtvis var den död och fick landa i verandan så vi slapp infångningskalabalik i köket. När huv’et var uppätet fick ”städpatrullen” ta hand om resten.

Samma dag gick det tyvärr åt fyra fåglar också. Det tycker ju inte matte är så käckt så berömmet uteblir som sagt, men i Mias ögon är dom förstås ett byte vilket som helst. Kanske extra intressanta att jaga eftersom dom sällan går att få tag i på marken?

av

25.9 – Igår

Jag är snart momsfri, har fått julkort, planterat pepparrot och dammat av ett element. Mia har haft en mysdag.

Snart momsfri
Igår ansökte jag om att bli befriad från moms. Omsättningen har inte hittills, och kommer garanterat inte heller i fortsättningen att överstiga 8.500 €/år.

Egentligen begriper jag inte varför jag alls gick med på att bli momsregistrerad? Men för fem år sen visste jag ju inte hur framtiden såg ut… Dessutom blev jag informerad om att ifall omsättningen överstiger tröskelvärdet blir jag momsskyldig retroaktivt och det hade jag då ingen som helst lust att riskera. Men nu tar jag alltså risken utan att darra på manschetten.

JulkortFörsta julkortet
Igår fick jag årets första julkort. Avsändaren var dock ingen jag är personligt bekant med, utan en leverantör som ville sälja julkort med firmatryck. Att det råkade komma exakt den 24 var säkert en tillfällighet, men nu är det ju faktiskt bara tre månader till jul och efter det kan vi börja vänta på en ny vår igen.

Pepparrot
När jag var liten växte det pepparrot invid bärbuskarna, men den plantan försvann för snart ett halvsekel sen. Möjligen beroende på att nån körde över den med gräsklipparen eller så dog den av nån annan anledning?

I måndags fick jag nya rötter som jag petade ner i jorden igår så nu ska det minsann vankas peppar­rot på Udden igen. Kokt fisk eller länkkorv med pepparrotssås är jättegott. Råriven pepparrot sätter piff också på en del andra rätter – och rensar tårkanalerna om man är tillräckligt generös.

Till och med Mia gillar pepparrotssås upptäckte jag igår när jag såg att hon stod på diskbänken och försåg sig ur såskastrullen. Men hon är ju som bekant inte riktigt som andra katter.

Dammat av element
Igår kväll kändes det verkligt kyligt. Termometern stod på ynka +4,6 när vi la oss vid midnatt. Dagen var minsann inte så skön den heller, dessutom blåste en frisk vind.

Badrummet känns alltid svalt, alternativt kallt så här års, så jag beslöt koppla på elementet. Det var ju några månader sen sist så jag tog en borste och dammade av det. Jag tog ingen bild på mina ”fynd” men kan försäkra att dom var ”imponerande”. Ich!

Mysdag
Igår var Mia ”mysnödig” efter morgonrundan. Det är inte så ofta hon lägger sig på skrivbordet, men nu sökte hon kroppskontakt till varje pris så hon la sig bredvid tangentbordet för att bli gosad med. Enda sättet att få fysisk kontakt med matte. 😉 På tangentbordet vet hon att hon inte får hålla till, då blir det ett himla liv på både matte och datorn.

Mia myser 2

av

4.9 – Tillbaka till vardagen

Igår njöt jag i fulla drag, idag har jag tvingat min adept att äta tårta. Mia är åter i tjänst.

Full njutning
I förrgår hade jag en jäktig dag inför vad som komma skulle och var ovanligt effektiv. Upp 7:30, klar med tvätt och de flesta förberedelserna sju timmar senare. Bland annat strök jag 17(!) borddukar i varierande storlek. Man vet aldrig när ilet kommer på nästa gång så det var bäst att passa på.

Ett par minuter i tre igår anlände dom första gästerna. Jag höll Öppet hus 15-20 för grannar och goda vänner. Jag såg en bekant bil stå parkerad bredvid Silver­pilen men fortsatte med kaffekokandet eftersom jag antog att besökarna skulle komma in.

Det gjorde dom inte, så till slut gick jag ut för att se vart dom tog vägen. Dom hade bänkat sig i bersån och väntade på att jag skulle dyka upp. Så försynta gäster är jag inte van vid.

Efter hand fylldes gästantalet på och vi fortsatte trängas vid bersån. Ingen av oss kom på den ljusa idén att flytta det lilla bordet som stod vid pumphuset utan vi använde en pall som reservbord. En tillbyggnad till bersån hade behövts för att rymma alla.

Blomprakt

Vid sextiden dök det upp en bil till och inom kort kom en ung dam gående med en blombukett. Jag kände väl igen henne, men kunde inte för mitt liv begripa varför hon kom? Henne hade jag absolut inte bjudit?? Jag kan tänka mig att mitt ansiktsuttryck skvallrade om fullständig förvirring.

Det visade sig att hon ”bara” var blombud, men hon gratulerade ändå och överräckte en härlig bukett gula rosor – min favoritfärg på rosor. Av den anledningen var jag övertygad om att jag visste vem avsändaren var, mitt ex köpte alltid gula rosor till mig, men jag hade helt fel. På det lilla kortet i buketten stod ett helt annat namn. Härligt med såna överraskningar. 🙂

Det blev säkert närmare 30 kramar under dagen och kvällen. Både vid ankomst och avfärd i många fall. För att inte tala om presenter och blomsterhav! Man kunde tro att jag fyllde 90 minst, men nu var ju tyngdpunkten lagd på pensionärsfirande. Som jag redan konstaterat på FB, hade jag pensionerat mig för länge sen om jag hade vetat att det var så här trevligt!:D

Framåt halv sju började det kännas nog så kallt att sitta ute så vi flyttade in i ”södra salongen” och strax efter åtta gick dom sista gästerna. En fantastiskt trevlig eftermiddag och kväll. Tack för att ni förgyllde min tillvaro!

Tårta till adepten
Idag återgick livet på Udden till vardagen igen. Min ”adept” mejlade igår och undrade om jag kunde drilla henne i svenska inför en anställningsintervju som skulle ske på torsdag eftermiddag. Enda möjligheten var förstås idag.

Jag föreslog klockan fyra och höll på att göra i ordning kaffe då hon dök upp. Självfallet bjöd jag henne på gårdagens tårta, hon hade ingen större chans att protestera. Eftersom flera av dom inbjudna hade förhinder blev det en hel del kvar av den.

Dessutom tvingade jag henne mer eller mindre att ta med sig en bit till familjen då hon åkte. Hon har två små barn och en man som förhoppningsvis gillar gräddtårta. Resten får Mias jaktbyten slåss om så små­ningom.

Mia på strykbrädanMia åter i tjänst
I förrgår tyckte Mia att matte var ganska tråkig så hon påkallade uppmärksamhet på flera sätt. Dels la hon sig i tvättkorgen innan jag hade hunnit hänga upp all tvätt och dels hoppade hon upp på stryk­brädan när jag strök.

Igår hade hon fullt sjå att hålla koll på alla som kom och gick, nyfiken som hon är. Mestadels tror jag hon höll till på eller i närheten av tomten. Ett tag la hon sig uppe på taket till pumphuset. Där hade hon full koll på allt och alla.

Idag var hon tillbaka i tjänst igen. Vid lunchtid kom hon gående uppifrån skogen med en snok hängande i munnen och efter det har det också gått åt en fågel och en näbbmus. Nu är det snart dags att gå ut och hämta henne.

av

1.9 – Höstmånad och städdag

Höstinledningen är skonsam och jag har ägnat mig åt växtvård och städning. Mia har ny kvällsrutin.

VildvinSkonsam höstinledning
Höstmånaden har inletts väldigt skonsamt – mestadels sol (trots regnprognosen) och som varmast 20° under dagen. I vattnet är det också 20° varmt fortfarande. Men det märks att grönskan börjar glesna, blommorna är få och vildvinet har bytt till höstfärger.

Växtvård och städning
Igår blev det växtvård hela dan, idag övergick jag till tomt‑ och hemvård. Mest städade jag utomhus, det är alltid roligare, men huset fick också en välbehövlig putsning.

Idag blev jag inspirerad att städa bort vissna blommor och klippa gräset framför huset och nere i stran­den. Jättefint blev det.

Framåt fyra-snåret var jag klar att ta i tu med städningen inomhus. Ett par timmar senare var det klart mindre damm och spindelväv inne.

Allting är vädrets fel eller förtjänst, hur man nu vill se det. Jag hade räknat med att det skulle regna hela dan och planerade att ägna mig åt skrivbordsarbete, men det återstår alltså. Det kanske blir regn i morgon i stället?

Mia i fåtöljenNy kvällsrutin
Mia har anpassat sig till hösttid. Hon går visserligen ut en sista sväng runt halv nio, men håller sig nära huset. Sen en tid tillbaka har vi ny kvällsrutin. Jag hämtar henne när jag tycker det är dags för henne att komma in.

Kvart över nio eller senast halv tio går jag ut och hämtar henne. Jag hittar henne antingen vid sommar­grannens garage eller vid uthuset. Förmodligen vaktar hon på fladdermössen.

Hon låter sig villigt lyftas upp i famn, går snällt till köks­dörren när jag släpper ner henne i verandan och är fullt nöjd med att stanna inne för natten. Tack och lov för det. Hittills har hon aldrig tillbringat en natt utomhus och det hoppas jag verkligen hon fortsätter med!

av

30.8 – Ett himla rännande

Det har varit en bråd vecka, jag har lånat stövlar, hälsat på en ungdom och fått min andel. Mia tycker jag visar bristande uppskattning.

Bråd vecka
Silverpilen har bara fått vila en dag den här veckan, det har varit ett himla rännande.  I måndags datorsupport, i onsdags möte, igår sopleverans och veckohandling och idag loppisavslut. Tisdagen var enda dagen Silverpilen fick stå orörd och jag fick vara hemma en hel dag. Men det lugnar väl ner sig så småningom.

StövlarI lånta stövlar
Igår efter sopleveransen fick jag en guidad tur längs en del av Söderbybäckens sträckning. Som guide fungerade en av­lägsen släkting som jag inte har träffat på år och dag. Att vi råkar ha samma sko­stor­lek var en fördel, jag var inte utrustad för terränggång så jag fick låna hennes stövlar.

Hennes man följde också med på vandringen. Jag vet inte om min släkting skojade när hon sa att det här var roligare än att plocka potatis? Jag lyckades nämligen komma mitt i potatisupp­tagningen. Hur som helst fick jag en konkret bild av hur bäckområdet ser ut och var bäckarna rinner ihop.

Efter promenaden tittade vi in i deras pågående hus­bygge och innan jag åkte hade jag fått träffa hennes mamma, 92 år, dricka en mugg kaffe med hembakt bulle till och en titt på jordvärmesystemet. Det som skulle bli ett besök på några minuter drog ut till ett par timmar. Men det var väl använd tid, både givande och intressant.

Påhälsning
Idag stängde sommarloppisen. Då jag ringde igår lovade jag hämta återstående prylar mellan tolv och ett idag. 12:54 visade klockan i Silverpilen när jag äntligen kom i väg.

När jag kom till ”Pustis” upptäckte jag att den nya ägaren var på plats så jag tvärnitade och klev ur för att hälsa paret välkomna till byn. Jag har gjort flera försök tidigare, men ingen har varit hemma. Frun i huset skulle komma först på kvällen förklarade den trevlige unge mannen. Jag kunde väl komma på nytt när hon var hemma så kunde jag få kaffe tyckte han.

Jag lovade återkomma en annan gång efter att vi hade pratat några minuter och kastade mig sen i bilen igen. Härligt med flera fast boende och dessutom av det yngre slaget. Medelåldern är ju rätt hög i vår lilla by.

Min andel
Ganska mycket försenad parkerade jag utanför bakdörren till loppisen. Fast jag tror inte att min sena ankomst noterades, ”loppisvärdinnan” hade fullt upp med att städa och plocka undan. Mina åter­stå­ende prylar låg prydligt hopsamlade mitt på golvet så det var fort gjort att lasta dom i bilen.

Sen kom det roliga. Den totala försäljningen hade inbringat 358 € och efter provisionsavräkningen återstod 269 €. Inte alls illa! Det känns också jätteroligt att nån annan får glädje av sånt som jag inte längre vill ha kvar i stället för att slänga det i soporna.

VattensorkBristande uppskattning
Då jag kom hem igår hade Mia lämnat en maffig present innanför köksdörren – en vattensorkshanne av den större modellen. Hon kom springande kort efter att jag hade kommit hem och fick förstås mycket beröm och kattgodis som belöning.

Hon försvann ut igen efter en stund så jag passade på att transportera presenten till en lämplig plats utanför tomten. Men det stod inte länge på förrän hon hade letat rätt på den och kom bärande med den tillbaka. Bakom praktlysingen skulle den ligga tyckte hon och la sig bredvid för att vakta(?) den.

Olyckligt nog råkade fru grannen få syn på den när hon skulle hämta vinbärsblad. Det orsakade ett häftigt utbrott av ”usch” och ”fy så äckligt” eftersom hon avskyr alla slags ”råttor”. Jag har dragit slutsatsen att det innebär djur med lång, hårlös svans. Fast ska man vara noga så har sorkar faktiskt hår­beklädd svans, men det kanske är svans­formen i sig som är obehaglig?

av

23.8 – Vänligt och brutalt

Gårdagen började abrupt, Silverpilen fick motion och jag är en mycket nöjd kund men förundras över priser. Mia har ätit ”yvsvansad” lunch.

Abrupt början på dagen
I förrgår kom jag överens med en styrelsemedlem om att han skulle hämta provabborrarna (se inlägg 20.8) igår morse mellan 9 och 10 för transport till Åbo. Det gick inte riktigt så lätt som han kanske hade föreställt sig.

Jag vaknade visserligen strax efter halv åtta, men hade helt glömt av att jag hade en tid att passa, så jag kliade Mia bakom örat en liten stund och sen somnade vi om båda två. När vi vaknade nästa gång var det av en knackning på sovrumsfönstret. Där stod ”budet” och väntade. Telefonen hade jag som vanligt avstängd över natten så det gick heller inte att väcka mig via den.

Något yrvaken öppnade jag dörren och skyndade mig sen att stoppa ner dom frusna fiskarna i en plastkasse tillsammans med ett par frysklampar. Kylväska hade han i bilen. Så började den dagen.

Silverpilen 3 Motion för Silverpilen
Lite över ett sa jag hej då till Mia och startade Silverpilen. Idag skulle vi ut på långfärd, ända bort till Gammelbyviken, så Silverpilen skulle få sträcka ut ordentligt.

Det gällde att starta i god tid för förra gången jag skulle på visit till samma ställe missade jag tiden och ställde in besöket för att jag prioriterade algerna i vattenproven jag lämnade. Kanske inte så kul att bli förbisedd av vattenorganismer. :-/

Men jag blev lyckligtvis förlåten och vi kom överens om ett nytt försök. Den här gången höll jag tiden men nu hade jag helt plötsligt glömt var värdparet bodde! Jag passerade tre avtag från huvudvägen innan jag insåg att jag inte visste vilket det var. Suck. Ett kort samtal redde ut saken.

Mycket nöjd kund
Förutom VIP-servicen jag fick hos värdparet fick jag det också hos Multasormi. På hemvägen svängde jag in där för att köpa orkidémylla, men hade inte koll på klockan så jag kunde bara konstatera att dom redan hade stängt. Klockan var tio över fem.

Bakom gallret till trädgårdsavdelningen skymtade jag min favoritförsäljare och ropade att jag visste att dom hade stängt men att jag bara undrade om dom har orkidémylla? ”Jo, det tror jag vi ska ha” svarade hon.

Framme vid gallerporten bevekte jag henne med min allra lenaste röst att få köpa en påse trots att det var stängt. Om jag hade jämna pengar i kontanter gick det bra svarade hon, kassan var redan avstämd för dagen. Priset var 6,10 men hon kunde pruta 10 cent om det underlättade?

Medan hon gick och hämtade påsen kollade jag att jag hade tillräckligt med kontanter. När hon kom tillbaka med den bad hon om ursäkt för att det hade dröjt och räckte mig påsen.

Va?! Jag tvingade henne att jobba över och hon bad om ursäkt!! Tänk om alla försäljare var lika kund­vänliga? Jag hade inte exakt belopp så jag gav henne 7,00 i stället som tack för den vänliga över­tids­be­tjä­ningen. Nu förstår du varför hon är min favoritförsäljare. 🙂

Stor prisskillnad
Kan nån förklara för mig varför 600 g Oivariini kostar allt mellan 3,29 och 5,99?? Hur kan priset skilja så mycket mellan olika butiker?

Hos S-Market i Kimito betalar jag 3,29 men hos kollegerna (Sale) i Dalsbruk är det dyrare, liksom hos Siwa. Och allra dyrast i min närmaste K-butik. Betalar butikerna olika inköpspriser beroende på om­sättning eller vad är skälet? Frågan borde förstås ställas till partihandeln/grossisten.

Yvsvansad lunch
Mias första byte för dagen var en sork, men till lunch kom hon stolt bärande på en ekorre. Stackars Kurre, även om ekorrar inte är några gosedjur precis.

Ekorre

av

18.8 – Ändrade planer

Mina planer för dagen gick i stöpet. Jag har snott Mias byte.

Omkullkastade planer
Till skillnad från igår har dagen mestadels tillbringats utomhus. Värmen återkom igår kväll och solen har under dagen tittat fram mellan molnen med ojämna mellanrum. En perfekt dag för att städa i mina s k blomrabatter. Jag hade precis hunnit klä mig i ”arbetsbikinin” när planerna abrupt ändrades i och med ett telefon­samtal.

Telefonsamtalet var sista ledet i en kommunikation som började strax före lunch i torsdags. Då fick jag ett SMS med frågan om det var OK att sticka sig in på Udden? Jag svarade sanningsenligt att jag höll på att förbereda mig för ett möte ett par timmar senare och att fredagen också var full­teck­nad, men att jag tog gärna emot besök under helgen.

Igår dök personen i fråga inte upp, möjligen på grund av det kyliga och regniga vädret eller på grund av nåt annat. Jag hade för all del två andra besök så jag behövde inte alls känna mig ensam och övergiven.

HembaktVid lunchtid idag kände jag att jag nog borde SMSa och fråga om mitt nekande hade upp­fattats sårande? Efter en kort stund kom ovan nämnda telefonsamtal. Nej då, absolut inte blev jag försäkrad om. Vi kom överens om att besöket skulle bli av inom en timme.

Besökaren var vår invandrare i byn. Honom har jag inte träffat på länge eftersom han har tillbringat ett antal veckor i sitt hemland under sommaren.

Med sig hade han en burk egenhändigt bakade småbröd (”krus” på jämtska). Han brukar baka när det regnar så dom var alltså bakade igår. Jättegoda vet jag sen tidigare. Tänk vad många husliga och ”hemliga” män jag har turen att känna. 🙂

Efter lite trugande fick jag bjuda på te och glass i bersån. Och kakor förstås, fast han tog ingen. Sen satt vi där och pratade om allt möjligt och omöjligt. Allt från nackdelarna med EU till detaljer från hans resa.

Vid ungefär halvtid föreslog jag en liten roddtur. Det blev viken runt som vanligt och en titt på herr och fru grannens fina kanot. Vår invandrare har också en kanot men har bestämt sig för att sälja den talade han om. Jag blev eld och lågor en liten stund, men lugnade mig betydligt när jag hörde hur lång och tung den är. En fem meter lång, kamouflagefärgad kanot i glasfiber är inget för mig.

Efter roddturen parkerade vi oss i bersån igen. Jag fick inte bjuda på nåt mer så det blev ”torrprat”. ”You really have a nice place here” tyckte han. Jag instämde förstås helhjärtat. Nån timme senare ansåg han att det var dags att bege sig och tackade ”Lady of the Lake” för en angenäm pratstund.

Så gick den eftermiddagen. Inget fick jag gjort men hade desto trevligare. ”Jobbet springer ju inte sin väg” för att citera mamma.

PippiMia utan byte
En inte alltför lång stund efter att prat­säll­skapet hade gett sig av kom Mia in med en fågelunge och släppte den på mattan vid sko­hyllan. Jag trodde först att den var död, men upptäckte att den hade öppna ögon och andades.

Mia hade lagt sig en bit i från och väntade på att fågeln skulle försöka komma undan så hon fick jaga den, men där fick hon tji. Matte tog omgående hand om offret under Mias högljudda protester, undersökte eventuella skador, bar ut det och placerade det i ampeln vid trappan för att den lilla pippin kanske skulle flyga i väg. Jag tyckte den såg stor nog ut för att kunna det.

Jag stod kvar och bevakade Mia så hon inte skulle försöka ta den igen. Några flygförsök gjorde den dess värre inte. Den såg i stället ut att somna där den satt. Så småningom gav Mia sig av och när hon hade försvunnit över tomtgränsen bar jag pippin till granen och placerade den så högt att Mia inte skulle upptäcka eller känna lukten av den och så att den inte skulle trilla ner.

Det var ett lönlöst försök. Jag kollade nyss och då satt fågeln på marken. Den hade antagligen försökt flytta på sig och trillat ner. Den var i alla fall så pigg så den skuttade bort från mig när jag kom närmare så jag hoppas den ska klara sig trots allt. Mamma och pappa har säkert koll på den vill jag tro.