Mia

av

9.3 – Festligt och angenämt

Jag har haft kvinnodag, festat till det, gjort en investering, upptäckt insekter och infört reglerad arbetstid. Mia gillar nya vedkorgen.

JulrosKvinnodag
Med tanke på att det var internationella kvinnodagen igår var det ju på sin plats med kvinnobesök. Sommargrannen psykologen hade redan druckit ur sitt te då fru grannen tittade in. Att hon nändes nypa av sin julros för att ge mig kändes stort. Tack igen! 🙂

Festlig måltid
På senaste butiksresan slog jag till med två bitar oxfilé, dels för att dom såg frestande ut och dels tack vare rabatten. Förpackningen hade kort utgångsdatum.

Det måste vara minst fem år sen jag åt innerfile senast, men igår kände jag för att festa till det. Tournedos med bearnaise är inte alls fy skam! Potatisgratäng med vitlök fulländade anrättningen.

Investering
I förmiddags kom jag äntligen till skott. Jag har ett bra tag funderat på att köpa ny kamera, men inte hittat nån som tilltalat mig helt. Den jag har är visserligen inte mer än sju år gammal, men den har tyvärr drabbats av en del krämpor som verkar tillta.

Tack vare en fantastisk månbild på FB och fotografens information om vilken kamera han använt googlade jag på modellen. En sån ville jag absolut ha bestämde jag när jag hade läst specifikationer och omdömen.

Bland sökresultaten fanns förstås också försäljningsställen, bl a Gigantti som ju hävdar att ”det är dumt att betala för mycket”. En prisjämförelse visade att dom är 70 € dyrare än t ex Cyberphoto, där jag köpte förra kameran. Dessutom ingick fotoväska och ett 16 GB minneskort i Cyberphotos pris, så givetvis köpte jag den där.

LiljebaggarInsekter
Att så många insekter redan har vaknat trodde jag inte förrän jag hörde och såg dom idag. Både en fluga och en humla surrade förbi mig och en blomspindel blev skrämd på flykten när jag putsade bort löv runt kaprifolen.

Strax intill upptäckte jag en pigg liten liljebagge och en liten svärm be­vin­gade insekter som såg ut att roa sig i solskenet. Härliga tider!

Reglerad arbetstid
Det vackra vädret lockade till fortsatt vårstädning, men först tog Mia och jag en runda över ”vårt västliga distrikt” för att kolla hur långt blåsippor och annat har hunnit. Mia såg inte en enda blåsippa men det beror förstås på att dom inte intresserar henne ett dugg. 😀

Efter inspektionsrundan satte jag i gång med att fylla skräptunnan. När den var fylld kom jag på att det är en idealisk mätare på arbetstiden. Full tunna innebär slut på arbetet så slipper jag sota för nöjet i form av ”fysiska olägenheter”. Det innebär i snitt två timmars pyssel, vilket känns väldigt lagom.

Mia gillar nya vedkorgen
Med tanke på skräpet jag har samlat i hop efter vedleveranserna och den ”mikroved” som återstår, beslöt jag falla för spånkorgen jag fick syn på hos Varu-Tjänst senast jag var där. Den gillar Mia också. 🙂

Mia i vedkorgen

av

25.1 – Befriande

Jag har haft besök, en VoV-dag och är klar med bild tio. Mia har inspekterat ett skåp.

Besök
För att få lite avbrott i mina bildanteckningar bjöd jag in Vik Husse på te under helgen. Han fick fritt bestämma dag och tid, jag skulle ju sitta klistrad vid datorn för att skriva på bildanteckningarna till kursen både lördag och söndag.

RosbukettVid 11-snåret igår SMSade han och undrade om kl 13 gick för sig? Det gjorde det, fast under förut­sättning att jag kunde planera om min utlovade akututryckning till en datoranvändare.

Den här gången funkade instruktion via mejl och distanssupport per telefon, så jag meddelade Vik Husse att han var välkommen. Sen skyndade jag att klä på mig, duka bordet och fortsätta skriva ner anteckningar till kursmaterialet tills det knackade på dörren.

När han steg in förklarade han att han hade tänkt sig två tulpanknippen, men det hade visat sig att extrapriset bara gällde i City Markets affärer och nån sån finns ju inte på ön. Därmed blev han ”tvungen” att köpa rosor i stället. Det hade jag förstås inget emot. 🙂

Tyvärr gör kameran inte rättvisa åt den röda färgen på rosorna. I dagsljus är dom blodröda, nästan vinröda.

Över te, respektive kaffe ventilerade vi smått och gott i dryga två timmar. Lustigt att det alltid finns samtalsämnen fast det inte händer så mycket?

VoV-dag
Efter en skön sovmorgon och en försynt Mia-väckning åt jag frukost och fyllde på ved och dricks­vatten. Mitt vanliga varanndags-göra. Och så gick Mia och jag faktiskt en soprunda också när vi ändå var i farten.

Bild 9Klar med bild 10
”Det tar sig” sa pyromanen… Jag börjar äntligen se ett slut på anteckningarna – idag blev jag klar med bild 10. Nu är det bara fem kvar, men tre av dom kräver inga minnes­an­teck­ningar så innan kursen är slut ska jag nog hinna bli klar med hela materialet. 😀

Det känns väldigt ovant att vara tvungen att förbereda sig så noga. När det gäller datorutbildning räcker det med stolpar – om ens det. Det mesta finns färdigt att plocka fram från hjärnskafferiet. Men nu är det en helt annan typ av kurs och inte mitt grundmaterial, utan David Gustafssons bok.

Visserligen kompletterar jag med egna efarenheter och kommentarer, men det gäller att jag inte tillskriver David nåt som han inte har tagit upp i sin bok. Alltså är jag tvungen att göra minnes­an­teck­ningar till varje punkt i min presentation. Med i snitt fem punkter per bild x 12 bilder blir det en hel del skriverier.

Skåpinspektion
Före besöket igår beslöt jag byta ut julservetterna och plockade fram min ”servettkorg” ur skåpet. Det gillade Mia. Snabbt som ögat hoppade hon upp på hyllan där den stått och höll hyllan varm tills jag insisterade på att få ställa tillbaka korgen. 😀

Mia i skåpet

av

14.1 – Monster och annat tjafs

Nattlig dramatik, nio anmälda, brev från skatteverket och frustrerande rutiner. Mia chillar.

Nattlig dramatik
Dom enda ljud som hörs inomhus på Udden är väggklockan som tickar, respektive kyl och frys som surrar när kompressorn är i gång. I övrigt är det behagligt tyst, i synnerhet nattetid. Utom natten mellan söndag och måndag!

MonsterMia och jag hade nyss lagt oss, jag låg och läste som jag brukar. Plötsligt uppfattade jag ett nytt, okänt ljud som definitivt kom utifrån. Ju mer jag lyssnade, desto säkrare blev jag på att något/någon var i färd med att forcera luckan, dvs en gammal skärbräda i plast, som stänger Mias ingång.

Jag hade ingen som helst lust att bli konfronterad med vad-det-nu-var, i stället tände jag lyset i badrummet för att eventuellt skrämma bort ”monstret”. Det verkade fungera, ljudet upphörde.

Men när jag hade lagt mig hörde jag ljudet igen. Mia brydde sig inte alls, vilket jag tog som ett gott tecken. Då rörde det sig knappast om ett djur trots allt.

Jag drog upp rullgardinen för att kolla om jag kunde se nåt utanför och kom nästan genast på vad som orsakade ljudet. En frusen rhododendronknopp ”gnagade” mot fönstret på grund av blåsten. Skönt att ha fått en förklaring. Och bara för att jag visste var ljudet kom ifrån, hörde jag det inte längre. 🙂

Nio anmälda
Av öns styrelseledamöter i ca 150 föreningsstyrelser är det nio som tycker att dom kan ha nåt att lära sig. Jag antar det är som vanligt – dom som verkligen borde gå kurs tycker att dom redan är fullärda. Nä, usch, det var elakt. Fast det brukar de facto oftast stämma har jag märkt. Och det är klart, varför ska man gå kurs om man redan vet och kan allt?

Brev från skatteverket
I samband med att jag fick tillbaka på skatten jag betalat i Sverige slog det mig att mamma kanske också är berättigad. Jag skrev till skatteverket och talade om att hennes bankkonto inte längre finns och att den eventuella överskjutande skatten kan sättas in på mitt konto i stället.

Skatteverkets logoMen så enkelt gick det ju förstås inte. Skatteverket får på inga villkor betala ut till nån annans konto fick jag besked om, vilket är fullt förståeligt. Men jag kunde begära en omföring till mitt skattekonto och därfter begära utbetalning därifrån, så då gjorde jag givetvis det.

Det enda som behövdes då var en kopia på bouppteckningen efter mamma. Den skickade jag ju redan i juni i samband med bråket med Swedbank, så jag hoppas Lena kan hitta Dnr 430 365116-14/711. Lyckligtvis sker dialogen via mejl så jag slipper skriva och skicka brev. Svenska myndigheter är klart mer positivt inställda till mejl än vad deras tjuriga finska kolleger är.

Frustrerande rutiner
Igår blev jag less på min morgonrutin. Tio över tre var jag klar att borsta tänderna och klä på mig. Det får det bli ändring på har jag bestämt.

Felet är att jag efter frukosten kommer på en massa saker jag behöver göra och så försvinner tiden. Det kan vara allt från att skotta snö och besvara mejl till att designa en annons eller arkivera gamla räkningar.

Alltså: Från och med idag sker morgontoalett och påklädning genast när jag druckit sista skvätten kaffe! Undrar hur länge jag håller den disciplinen?

Mia chillar
När matte försvinner kan man fläka ut sig som man vill. 🙂

Mia chillar

av

9.1 – Planering, problem och smart kisse

Arbetsgruppen har träffats, annons och program är klara, differenser och datorproblem spökar. Mia har blivit smartare.

Arbetsgruppsmöte
I måndags träffades de fyra damer som utgör arbetsgruppen för informations- och diskus­sions­till­fället den 4.2. Två från Falkö rf  och två från Daphnia. För mig var båda damerna från Falkö rf obekanta, men minst lika besjälade av sitt arbete som jag och min kollega. Dessutom väl pålästa kunde jag konstatera. En bra arbetsgrupp och ett bra möte!

AnnonsAnnons och program klara
Idag har jag lagt sista handen vid annonsen och fått den godkänd av två i arbetsgruppen. Jag förut­sätter att den tredje inte heller har några invändningar och räknar med att jag kan skicka den till Annons­bladet den 12.1 som tänkt.

Igår fick jag föreläsarnas rubriker och idag har jag skickat tidsplanen för hela tillställningen till alla berörda. 73 mejl har det hunnit bli i mejlmappen för Konferensplaneringen.

Jag tror bestämt jag ska försöka avhålla mig från såna här uppdrag i fortsättningen, jisses vad många detaljer det är att hålla reda på, dessutom på två språk. Eller så kanske arbetsfördelningen borde vara mer jämlikt fördelad? 😉

DatorproblemDifferenser och datorproblem
Det där med att boksluten är klara var en sanning med modifikation. I både väglagets och LMFs bokslut finns en differens jämfört med siffrorna på bankens kontoutdrag. 1,83 € i väglagets är för all del lättare att svälja än 131,90 € i LMFs.

Ett detektivarbete ”hägrar” för att hitta orsaken/orsakerna. I värsta fall får jag överlämna felaktig­he­terna till verksamhetsgranskarna och hoppas dom hittar anledningen.

I förrgår fick jag ett mejl från en dam som beskrev två datorproblem. Mina försök att lösa dem på dis­tans har visat sig ogörligt så jag har idag föreslagit ett sammanträffande. Antingen på mitt ”kontor” eller någon annanstans, vilket som passar henne bättre.

Mia har blivit smartare
Som alla mattar och hussar tycker jag förstås att just min katt är ovanligt klok. Men Mia är dessutom smart och har nyligen blivit ännu smartare.

Eftersom hon vet att hon inte blir insläppt i köket om hon har ”mat” i munnen har hon sen i förrgår börjat praktisera en ny teknik. Hon släpper ner bytet innan hon ringer på klockan och jamar. Då låter hon som vanligt och blir alltså insläppt. Innan jag hinner öppnar dörren nappar hon tag i bytet igen, prome­nerar sen raka vägen in och släpper det på ett ”roligt” ställe så hon får fortsätta jaga. Suck för smarta katter. Men samtidigt roande. 😀

Mia i låda

av

25.12 – Jul på riktigt

I förrgår agerade jag taxi och iakttog Mia på svag is. Igår öppnade jag lucka 24 och förde ljus på graven och blev ”dined and wined”. Idag har jag hämtat varmare jackor, julstädat och tillrett middag.

TaxiSkjutsbehov
Vår invandrare i byn behövde skjuts till bussen i förrgår morse klockan åtta så jag lovade ställa upp. Han ringde kvällen innan och oroade sig över snömängden – det hade snöat i stort sett hela dagen. Vi kom överens om att höras av i god tid nästa morgon för att kolla läget.

När jag satte på motorvärmaren vid sju-snåret blev jag tveksam. Snötäcket var djupare än jag hade räknat med och byvägen var oplogad… Om jag körde fast skulle han ju bli tvungen att anlita en proffs­taxi. Det kanske var bäst att be honom ringa en?

Det blev flera samtal fram och tillbaka innan han slutligen ringde och talade om att det inte fanns nån ledig taxi och att ”vägmästaren” redan var i farten så då borde jag väl kunna ta mig fram? Under samtalets gång hörde jag traktorn och kunde hålla med om att problemet var löst. Tack igen till ”vägmästaren”!

Mia på svag is
När jag kom hem tillbaka satte jag i gång med att skotta snö. Roligt jobb om det inte är så långvarigt eller inträffar så ofta. 😉

Mia på isenJag var i stort sett klar då herr grannen ringde. Han undrade om jag hade sett fågeln som kajkade runt i issörjan ute på sjön? Det här var andra dagen den syntes på samma ställe. För att få syn på den gick jag ner till stranden och kunde bekräfta att jag nu såg den, av allt att döma en ungsvan.

Det verkade onekligen som om den inte kunde ta sig ut på öppet vatten, men ingendera av oss kunde ju hjälpa den kom vi fram till. I värsta fall skulle den frysa fast och dö.*)

Mia hade givetvis följt efter mig till stranden och stod bredvid mig på bryggan. Hon såg också att det var nåt som rörde sig därute men kom snart på andra tankar. Man kunde ju gå på isen i strand­kanten.

Tydligen mindes hon vad som kan hända när isen knakar – hon backade genast och gick åt annat håll. Inne bland vasstråna var isen inte lika stark, men hon rörde sig så försiktigt att bara ena tassen blev våt. Duktig flicka.

Lucka 24Lucka 24 och ljus på graven
Igår var det dags att öppna lucka 24. Det blev alltså julafton i år också, vintersolståndet är passerat och vi fick en vit jul trots alla farhågor.

Strax innan jag skulle göra mig julren knackade en tomte på. Oxen/Tvillingen ville överlämna en jul­blom­ma och ett paket. Han gav sig tid att sitta ner och få en (kall) glögg, sen väntade po­ta­tis­skal­nin­gen hemmavid. Inte bara en generös och omtänksam man, utan också huslig. 🙂

Efter dusch och påklädning åkte jag till kyrkogården. Mamma var alltid noga med att tända ljus på graven, så jag tyckte jag också borde göra det. På vägen fick jag ett SMS från herr grannen junior som meddelade att dom nyss hade tänt ett ljus på mammas grav, men ett till kunde ju inte skada så jag fullföljde min plan.

Dined and wined
Strax före klockan sex låste jag in Mia efter sedvanlig avskedsprocedur och knallade över till herr och fru grannen som bjöd också mig på julmiddag.

Sällskapet var lagom stort, ett halvdussin personer, och maten var som vanligt riklig och väl­sma­kan­de med snaps och vin till. Väl framme vid desserten pustade vi en del men den slank ner ”i skarvarna” som moster brukade säga.

Varm jackaFru grannens morotslåda fick högsta poäng. Så god morotslåda har jag aldrig ätit! Hemligheten bestod i att utelämna riset förklarade värdinnan. Värt att lägga på minnet i fall jag skulle få för mig laga till en nån gång.

Varmare jackor
I morse blev jag förvånad då jag tittade på termometern. Från gårdagens -0,6 till -11,8° var ju ett stort skutt. Solen hade redan höjt sig över horisonten och himlen var klarblå. Ett strålande vinter­väder!

Dock krävdes varmare jackor insåg jag och hämtade dom på vinden. Igår plockade jag fram vinter­handskarna och har sen snön kom övergått till mina präktiga vinterstövlar. Tur man är välrustad.

Julstädat och tillrett middag
Som bekant uteblev städningen före jul, men idag blev den av. Jag kan nästan höra mammas kommentar om lämpligheten i att städa på juldagen. 😀

LutfiskOm städivern berodde på det oväntade ljuset eller nåt annat kan jag inte avgöra? Hur som helst kan jag ju med fog påstå att det här var julstädning i dess sanna bemärkelse.

Efter påfyllning av ved och dricksvatten var det dags att tillreda middag beslöt jag. Det var vältajmat, när maten var klar var jag döds­hung­rig. Förrätten utgjordes av ett par sorters död fisk och varmrätten bestod av mera död fisk – lutfisk närmare bestämt.

Nån dessert blev det inte. Men innan kvällen är slut har jag säkert stoppat i mig flera sorters dessert misstänker jag. 😉

*) Den ensamma svanen syns inte längre till. Vi hoppas och tror att den slutligen slagit följe med sina artfränder.

av

11.12 – Nuet och återblickar

Julkorten är postade, Udden har intressant väder, jag har hittat en gammal goding och förflyttats tio år bakåt.

Julkorten postade
Igår kastade sig Silverpilen modigt ut i stormvindarna och tog mig tryggt och säkert fram och åter till posten. Om två dagar ska julkorten postas men jag tyckte det var lika så bra att posta dom redan nu så länge jag kom ihåg det.

Att skriva God Jul på alla kort hade jag däremot inte kommit ihåg! Som tur kollade den rara unga damen som tog emot dom och påpekade min miss på två av korten. Illa Uddmor, väldigt illa. :-/

Mia på verandabordetIntressant väder
Takplåtarna sitter kvar och både den stora eken och granen vajar mäktigt fortfarande. Idag hade stormen bedarrat men vindarna har varit fortsatt friska och vädret minst sagt omväxlande. Hagel, åska(!), sol och regn om vartannat under dagen.

Mia tycker vädret är dö’trist. Jag tror att hon på sin höjd har vistats ute på tomten samman­lagt en halv timme på hela dagen. Däremellan har hon varit inne eller suttit och kurat ute på trappan, alternativt på bordet i verandan.

Gammal goding
Just nu har Sokos’ nätbutik rabatt på dofter. Det tillfället ville jag inte missa så jag gick in på sajten och tog en titt. Döm om min förvåning när jag hittade Yves Saint Laurents Rive Gauche (Vänstra stranden i direkt­över­sättning), en parfym som jag använde på 80-talet. Tänk att den fortfarande finns kvar? Det kanske är nåt gammalt lager dom säljer? 😀

Att jag blev förtjust i just den doften är Bonnie Warners förtjänst. Hon var vår kursledare i Data Logic Limiteds databasprogram med det fantastiskt fantastifulla namnet Records Management. Kursen gick av stapeln under tio dagar 1981 strax utanför Köpenhamn.

Bonnie doftade ljuvligt tyckte jag så jag frågade vilken parfym hon använde. När jag fick reda på namnet inhandlade jag en likadan i taxfree på hemvägen i tron att den skulle dofta lika gott på mig. Det gjorde den faktiskt. Och doftar lika gott än, om än något sötare än jag mindes.

Doften påminner lite grann om Vitalis, den fettfria krämen som jag och ”låtsaskusinen” fick på kinderna av reserv­mam­man när det var som allra kallast och vi skulle knalla i väg till skolan på 60-talet. Krämen finns förresten fortfarande att köpa så det är fler än jag som gillar den.

Tio år bakåt
KompetensplaneringIdag skrev jag ut skyddslingens exa­mens­ar­bete och kände mig genast förflyttad tillbaka till 2003-2004 då jag höll på med ett dåvarande EU-projekt kallat Växtkraft, Mål 3 som innefattade kompe­tens­ut­veckling på små och medelstora företag. Hans arbete påminde till viss del om de analyser och ut­veck­lingsplaner jag gjorde.

Jag blev så inspirerad så jag försökte hitta mitt intervjuformulär som låg till grund för analysen, men tyvärr har jag det inte kvar. Däremot hittade jag en genomförd analys för ett av företagen som var min kund. Samma företag som designar Guldgalans webbsajt förresten och som jag skrev om den 15.10.2014.

Efter 20 år som kunskapsförmedlare och några år som utbildningsmäklare inom arbets­mark­nads­ut­bild­ning tyckte jag det skulle vara intressant att hjälpa företag med deras kompetensutveckling. Jag frå­gade därför min chef om jag kunde få jobba med Mål 3 så länge perioden pågick och det gick hon med på. Jätteroligt jobb, även om byråkratin var hårresande. 🙂