Mia

av

8.10 – Sant och osant

Jag har haft besök, inte hyrt bil, skrivit insändare och gjort bort mig igen. Mia njuter av höstsolen.

Besök
Vid lunchtid i onsdags fick jag ett SMS med frågan hur min agenda såg ut för dagen? Jag svarade som det var, att jag förberedde övningar till kursen men att jag nog kunde behöva en kort paus.

carnevalkexEn halv timme senare dök ”den unge gentlemannen” upp och fick ett par muggar te med skorpor till. Ja, och så Carneval-kex som han hade med sig till min födelsedag. Dom har jag inte ätit på 50 år och visste inte ens att dom fortfarande fanns!

Innan han lämnade oss gick vi runt och beundrade hans nyinköpta bil. En riktig pärla till det priset tyckte jag. Han delade förstås min uppfattning. 🙂 Tack igen för besöket!

Inte hyrt bil
Häromdagen fick jag bensinfakturan för september men blev minst sagt konfunderad när jag såg att jag blivit debiterad för biluthyrning!? Dels har jag inte hyrt bil och dels är jag ganska säker på att St1 i Dalsbruk inte hyr ut bilar, men jag kan förstås ha fel.

Hur som helst har jag inte hyrt nån bil i det här landet. Inte någonsin vad jag kan minnas? Det låga beloppet på 40,32 € stämde inte heller. Jag ringde genast kundtjänsten som lovade ta reda på hur och av vad debiteringen kom sig. Jag har ju inte lånat ut mitt kort eller tappat det så det kan inte vara orsaken.

Skrivit insändare
Carina Holms Ledare i ÅU 5.10 med rubriken Kampen mot rören fick mig att slänga i väg ett mejl till henne och tacka för en utmärkt artikel. Carina hade nämligen tagit upp frågan om (tvångs)anslutning till kommunalt vatten och avlopp, respektive Kimitoöns Vattens skuld på ca 10 miljoner €.

auJag skrev också en kommentar och fick ett svarsmejl där hon skrev att om jag ville skriva en insändare så tog dom gärna in den. Först var jag tveksam men efter att ha grunnat ett tag, infann sig inspirationen i torsdags.

Antar den dyker upp i tisdagens tidning eftersom den inte var publicerad idag. På FB har den fått flera gillningar och kommentarer som går i samma stil som min insändare så jag är inte ensam om att tycka som jag gör.

Gjort bort mig igen
Efter gårdagens möte i hembygdsföreningen var jag inbjuden på middag. Värden var bekant, men matstället och kockandet var nytt.

Att ”några potatisar” i praktiken blir en tre-rätters middag var en överraskning. Det hade jag absolut inte väntat mig. Och eftersom jag hade satt i mig kaffe och en dubbel portion äppelpaj (vad tänkte jag på!?) i anslutning till mötet kan jag inte påstå att det kurrade i magen precis.

Till råga på allt gjorde jag bort mig ytterligare. Kocken undrade hur jag förhöll mig till kryddor och fick svaret: ”Det kan nästan aldrig bli för mycket.” Om jag hade varit lite fiffig hade jag uttryckt mig för­sik­ti­gare. Den här kocken tog mig på orden, vilket innebar att jag fick snudd på andnöd när jag smakade på varm­rätten. Man lär så länge man lever. 😀

Mia njuter av höstsolen
Precis som matte, njuter Mia av höstsolen. Fast dom senaste dagarna helst inomhus, vindarna har känts isande kalla så utevistelserna har blivit få och korta.

mia-pa-taket

av

18.9 – Säsongsavslut

Det fina höstvädret fortsätter, jag har haft besök, fått upp båten och tömt bersån. Mia fick nygammal lekplats.

Fint höstväder
I början av september spådde jag att september skulle bli varm och torr. Så här långt har jag haft rätt, bortsett från natten till den 4.9 då Udden fick 7,5 mm regn.

Nätterna har blivit kyligare men dagarna mestadels soliga och vinden har hållit sig lugn. Riktigt skönt höstväder.

Besök
Igår infann sig vårt ”veckobesök” igen, fast nu var det två veckor sen senast. En smärre arbetsolycka la hinder i vägen förra veckan, men nu var vår Vik Husse återställd. Eftermiddagen försvann snabbt under livligt samtal och mumsande på både medhavd och ”lokal” skaffning.

baten-pa-landFått upp båten
I fredags förhörde jag mig om möjligheten att få anlita herr grannen junior igen för att hjälpa mig dra upp båten. Vi kom överens om att också sommargrannen psykologens båt skulle få samma be­hand­ling.

Sommargrannen psykologen med medhjälpare var redan på plats då fru grannen och junior dök upp på avtalad tid och sommargrannens båt var redan uppe på land när vi kom ner till stranden. Den behövde bara vändas och pallas upp.

Fyrhjulingen kom väl till pass för att smidigt få upp min båt och med hjälp av alla fem par händer var den snabbt och elegant vänd för vinterförvar. Tack igen alla som hjälpte till! J

tom-bersaTömt bersån
När jag ändå var i sä­songs­av­slut­nings­ta­gen beslöt jag nyttja finvädret till att tömma bersån och flytta in en del prylar från trappan också. Bordet i bersån fraktade jag på pirran, övriga möbler var lätta nog att bära.

Golvet i boden fick samtidigt en omgång med sopkvasten och befintliga grejer stuvades om så det blev de facto bättre plats med sommarmöblerna inhysta än utan. Duktig flicka. 🙂

Mia fick nygammal lekplats
Mia var uppenbarligen lika lättad som jag över att båten var uppe på land igen. När jag gick för att hämta dom sista båtprylarna tog hon tillfället i akt att hoppa upp på den och med full frenesi fånga nerfallande löv.

mia-busar

 

av

16.9 – Tragiskt och tidsödande

Jag har en dödssjuk dator, är skuldfri och har fått en ansökan registrerad. Mia njuter av höstsolen.

Dödssjuk dator
Sen i slutet av augusti har min stationära dator haft illavarslande krämpor. För fyra dar sen blev dom högst akuta och idag gav den upp helt.

sjuk-dator-igenSom sista åtgärd försökte jag installera om Windows 10 i förmiddags trots att jag visste vad det innebär… Alla mina 60 program måste installeras på nytt.

Vid 40 % la datorn av. Efter att ha startat om den återgick den till befintlig installation som inte fungerar. Suck och stön.

Första dagarna nästa vecka lämnar jag in den hos ZasData. I bästa fall kan jag ha ”bara” ett minnes­fel eller nåt annat hårdvarufel trodde teknikern jag pratade med. Hoppas det är så enkelt. I annat fall blir jag väl tvungen att investera i en helt ny ”burk”.

Till all lycka har jag min bärbara att tillgå, annars skulle jag få krupp. Allt jag gör utom utomhus‑ och hushållsarbete gör jag ju på datorn. Utan den är jag totalt pantad.

Skuldfri
Mellan datorhaverier och ‑strul har jag hunnit med hembygdsföreningens styrelsemöte i tisdags. Där var jag tvungen att låna pengar till ”födelsedagsskramlandet”, mina pengar räckte bara till kaffe­kas­san. Dagen därpå återbetalade jag lånen så nu är jag skuldfri igen ett tag.

Ansökan registrerad
Hela eftermiddagen igår gick åt till att snickra på en bidragsansökan tillsammans med hem­bygds­före­nin­gens vice ordförande. Nuförtiden används webbformulär som påminner om självdeklaration på nätet så det finns inget utrymme för fria formuleringar.

Idag fyllde jag i det sista och skickade in den. Ett par timmar senare fick jag bekräftelse på att den var registrerad så nu är det bara att vänta och se vad resultatet blir.

Mia njuter av höstsolen
Till skillnad från matte njuter Mia av höstsolen utomhus.

mia-solar

av

2.9 – Huvudsaker och solbad

Jag har återfått mitt vanliga utseende, varit på möte, återlämnat en bok och sett mig nödd att klippa gräs. Mia fortsätter solbada.

Återfått utseendet
Och på tredje dagen hände det sig att Uddmor återfick sitt vanliga utseende. Svullnaden runt ögat släppte äntligen. Histec gjorde avsedd verkan, men för att gardera mig tog jag en tablett igår också.

Dragegården 2

På möte
Igår kl 17 hade styrelsen i hembygdsföreningen möte i Dragegården. Det blev lika långt som jag misstänkte – tre timmar. Fast med tanke på att dagordningen innehöll 17 punkter var det fullt förståeligt. Nu gäller det bara att skriva protokollet innan jag hinner glömma detaljerna.

På grund av andra planerade aktiviteter blir det tidigast på söndag, men jag får väl konsultera mötes­ord­fö­randen om det är nåt jag har glömt.

SensommarbukettÅterlämnat en bok
I eftermiddags åkte jag tillbaka med ”Ölmos-boken” (Byn vid havet) jag hade lånat av den rara damen som jag tidigare benämnt ”mommo”. Hon är ingalunda mommo till mig men väl till herr och fru grannens svärson. Alltid lika roligt att hälsa på och prata med henne en stund.

Hon lånade gärna ut fler böcker om vår vackra skärgård så när jag är klar med universum(!) ska jag gärna läsa Utöar härnäst.

Med mig hem hade jag också vallmofrön och en stor bukett sensommarblommor från hennes trädgård. Inte bara trevlig utan också oerhört generös således. 🙂

Nödd att klippa gräs
Jag fattar inte hur det kommer sig att just gräset framför ”entrén” växer så fort? För att hitta in­gån­gen såg jag mig nödd och tvungen att klippa gräset när jag kom hem i eftermiddags. Men bara där, så det var fort gjort. Fuskigt värre men den som ogillar det får gärna klippa resten!

Mia fortsätter solbada
I eftermiddags tog Mia siesta på taket till pumphuset som fortfarande var solbelyst. I övrigt börjar skuggorna bli långa.

Mia solar 2

av

22.8 – Uddens zoo och annat

Jag har skrämt en mårdhund, gått loss med kvisttången, retat en getingfamilj, fått blåbärspaj och undrar igen över en sak. Mia har gjort en ny bekantskap.

Skrämt en mårdhund
När jag gick ut i verandan i lördags kväll vid 21-tiden fick jag syn på en maffig mårdhund genom fön­stret. Den spatserade i godan ro längs sommargrannens häck och lät sig inte störas av att jag öppnade ytterdörren.

Jag stängde kvickt, gick in för att hämta kameran och öppnade igen. Mårdhunden var fortfarande inom synhåll. Dom nerfallna äpplena från vildäppelträdet lockade antagligen. Men just då jag stod beredd med kameran fick den syn på mig och fann för gott att raskt lubba i väg ner mot stranden. Nån bild blev det alltså inte den här gången.

Det stör mig att dom är så hemtama att dom inte bryr sig annat än när dom råkar få syn på mig. 😦

HäckenGått loss med kvisttången
Igår gick jag loss på grannens häck med kvisttången. Nu är kvistarna så långa och hänger så lågt på en del ställen att jag måste väja när jag klipper gräset trots att det är en gräsremsa och ett litet dike emellan.

Tre högar åstadkom jag. En kort stund lekte jag med tanken att hiva över dom på grannens sida, men så gör man ju inte. Jag är trots allt behäftad med en viss uppfostran.

Retat en getingfamilj
Innan jag retade getingarna blev jag själv uppretad. Pyspunka på stora skottkärran var ju himla onö­digt, men jag beslöt att kvis­tar­na inte var så tunga så jag tog den ändå.

Bästa stället att göra av med dom var min ”kvistgömma” en liten bit från stranden. Men för att ta mig dit måste jag först klä mig så att jag kunde slå bort alla nässlor och tistlar som frodas där utan att bränna eller sticka mig.

Mitt bland kvistarna såg jag till min förtret en lönn som börjat växa och drog resolut upp den. Det fick en getingsvärm att anfalla mig. Dom bodde tydligen i närheten av lönnroten.

GetingarSnabbt som ögat kutade jag i väg bort, men ett antal ilskna getingar gav sig inte. Fyra hann sticka mig innan jag plockade bort dom sista två som hade trasslat in sig i håret när jag fäktade vilt. Det var inte ett dugg skönt kan jag lugnt påstå. 😦

Två av betten ömmar och kliar fortfarande infernaliskt och på insidan av armen kan jag känna en stor bula. Till all lycka är jag inte allergisk, då hade jag nog inte skrivit det här inlägget!

Fått blåbärspaj
Som plåster på såren fick jag njuta av en nybakad, fortfarande varm blåbärspaj med vaniljsås som El-Tigerns fru hade med sig när hon kom nån timme senare. Tack igen! 🙂

Undrar igen…?
Kan nån förklara för mig vad det är för skillnad mellan tajts och långkalsonger för damer? Jag ser då ingen som helst skillnad?

Mia har gjort en ny bekantskap
När jag klippte gräset i fredags ”ramlade” jag över en ekspinnarlarv nästan mitt på den nyklippta gräsmattan. Jag tyckte den hade så långt att krypa till skyddande gräs så jag tog upp den och placerade den vid framsidan av huset.

Lagom tills den hade bestämt att kusten var klar och rullade ut sig igen kom Mia farande och undrade vem jag pratade med? Hon kunde förstås inte låta bli att putta på den med tassen så den var tvungen att rulla i hop sig igen den lilla stackar’n, men hon skadade den lyckligtvis inte. Fjärilslarver är mysiga tycker vi båda. 🙂

Mia och larven

av

5.8 – Njutbart

Jag är imponerad, har ätit kräftor och varit på tiggarstråt. Mia stretchar.

Imponerad
För några dar sen hade jag ärende till herr grannen. När jag var på väg att gå blev jag tipsad om att ta en titt ”halvvägs upp i backen”.

VägvisareJag blev stående där rätt länge. Snyggare vägskyltar tror jag inte att jag nånsin har sett! Herr grannen är inte bara händig, han har också ett välutvecklat estetiskt sinne och är dessutom begåvad med humor.

Jag log brett när jag läste skyltarna. Ingen risk för att man ska tappa bort sig på dom här ägorna! 😀

Det var förresten inte bara vägvisarna som var snygga, stolpen var ett konstverk i sig – åttkantig med en fint bearbetad finish. En del människor har många strängar på sin lyra, vi andra får nöja oss med att beundra resultaten.

Ätit kräftor
Gårdagen inleddes med busväder, men lagom till kräftskivan hade det regnat färdigt och solen visade sig. Värdparet bestod av Råttan/Väduren och hennes man som tillbringar ett par veckor i sin fin­länd­ska ”datja”.

Det är första gången jag har ätit kräftor vid eftermiddagskaffetid, men vad är det som säger att man inte kan göra det? Det gick alldeles utmärkt och smakade absolut lika bra som kvällstid!

På tiggarstråt
I tant Agdas recept på inlagd gurka står det att man ska fylla botten på burken med dill­kronor. Alla andra ingredienser hade jag, men inte just dillkronor.

På förmiddagen idag ringde jag till ”mommo” för att tigga till mig dillkronor. Jag visste att hon har gott om dom sen mitt senaste besök och i butiken hade dom inga i onsdags.

ZinniaVi kom överens om att jag skulle dyka upp efter besöket hos frissan så skulle hon bjuda på efter­middagskaffe. Det tackade jag gärna ja till.

Till kaffet bjöd hon på nybakta semlor (småfrallor) och en jättegod bärpaj med vispad grädde till. Hembakat är alltid bäst!

Efter påtår och en stunds trevligt småprat förflyttade vi oss till hennes odlingar. Det man ser först är ett blom­hav i en mängd olika sorter och kulörer. Man kunde gott tro att hon har blomförsäljning som yrke men hon odlar dom för sitt eget nöjes skull och för att glädja andra talade hon om. Bättre moti­ve­ring än så är väl svårt att hitta!

Förutom en präktig bukett dillkronor fick jag med mig två härliga blombuketter, den ena med rosa malva som ”huvudingrediens” och den andra med zinnia. Båda lika vackra förstås. Några fula blommor känner jag inte till förresten – alla är vackra på sitt sätt.

Mia stretchar
Precis som alla andra katter stretchar Mia när hon har sovit. På just den här bilden kunde man gott tro att hon har nåt annat för sig, men jag går i god för att hon bara sträckte på sig innan hon hoppade ner. 😀

Mia stretchar

av

2.8 – Surprise, surprise

En avlägsen släkting har hittat mig, jag har festat på fläsk, haft vaknatt och träffat ”liemannen”. Mia har nästan badat.

Avlägsen släkting
Tack vare Google har en avlägsen släkting hittat mig. Igår fick jag ett mejl från en dam i Tyskland som hade sökt Daniel Danielsson och hittat namnet på min blogg eftersom jag nämnde honom i ett inlägg den 26.9.2012. Visst är det lite fantastiskt?

Mormors morI samband med släktforskningen hon bedriver visade det sig att hennes farmor var kusin med Bertha Sofia Andersdotter, dvs min fostermors och mormors mor. Bertha var barnbarn till Daniel Danielsson och hans fru Hedda Stina som kom från Södergård i Öfvre Ölmos.

Släktskapet är således synnerligen avlägset, men lika kul för det tycker jag. Nästa sommar får jag för­hopp­nings­vis träffa min ”nya” släkting och ta del av hennes släktutredning har vi kommit överens om.

Festat på fläsk
Tack vare det tråkiga vädret i går fick jag stekt fläsk med löksås till middag. Det har jag längtat efter ett bra tag. Bra sätt att fördriva tiden med.

Oj, vad gott, även om fläsket numera inte är av samma kaliber som för 50 år sen. Och till­be­hören som bestod av årets blomkål och morötter formligen smälte i munnen. ”Tänk om dom rika sku vita hur bra dom fatiga har de’” brukade min fostermor säga. 🙂

Vaknatt
Klockan 03:40 i natt spratt jag till och var med ens klarvaken. En rejäl åskskräll hade väckt mig och fick mig att snabbt kasta mig ur sängen för att dra ut stickpropparna till teven och datorn.

För ovanlighetens skull vaknade jag före Mia, men hon satte sig också upp och tittade yrvaket på mig när jag steg upp. Sen följde hon efter mig.

ÅskaÅskvädret och ‑regnet pågick en halv timme till, vilket givetvis innebar att hon ville ut på trappan till varje pris. Jag gjorde henne sällskap mellan varven och hann bara räkna till två mellan blixt och muller så åskan passerade Udden på nära håll.

Halv fem hade det lugnat ner sig så vi kunde krypa ner i sängen igen. Lustigt nog var hon inte lika skräckslagen den här gången. Hon varken jamade så där förtvivlat eller skakade i hela kroppen som hon brukar. Tillagande ålder och erfarenhet har förmodligen minskat hennes rädsla. Tur det, tidigare var det verkligen synd om henne.

Träffat ”liemannen”
Idag hade jag träff med ”liemannen” kl 13 vid Dragegården. Tack vare ett tips fick jag nys om att det finns en kille i närområdet som behärskar att slå med lie. Det är nämligen dags att slå blomsterängen vid hembygdsgården.

Jodå, han åtog sig uppdraget och sa bara ”äh” när jag frågade vad han ville ha i ersättning. Vi får diskutera i styrelsen vad som blir rimlig kompensation.

Mia har nästan badat
I förrgår kväll betedde Mia sig underligt när hon var på väg in för natten. Hon satt långt om länge och slickade sig på trappan. Så småningom kom hon in och då förstod jag varför hon gjorde som hon gjorde; hela bakdelen var genomblöt, hon slickade sig alltså torr.

Förmodligen hade hon varit på jakt i stranden och missbedömt underlaget när hon tog sig fram så bakdelen av kroppen hamnade i vattnet. Inte första gången och förmodligen inte heller den sista. Misstag händer även den bäste sägs det. Tur att det inte var nåt värre. 🙂

Mia blöt

av

25.7 – Från händiga killar till jaktbyten

Dasstaket är reparerat, bersån har varit i flitig användning, jag har lämnat min autograf och påbörjat målning av bryggan. Mia är snabbare än vesslan.

TakreparationDasstaket reparerat
När jag kom hem i fredags eftermiddag hittade jag herr gran­nen på dasstaket. Vi hade tidigare talats vid per telefon så jag visste att han var på plats.

Den gamla takfilten hade han redan hunnit riva och bräderna var tillrättalagda, nu återstod ”bara” att lägga ny filt. Det gjorde han i ett par hand­vänd­ningar och på några timmar hade jag ett så gott som nytt dasstak. Händiga och hjälpsamma killar är det bästa jag vet! 🙂

Bersån i flitig användning
I lördags var vädret visserligen mulet, men det var varmt och vindstilla så det gick bra att dricka te och kaffe i bersån. Jag hade turen att få disponera Grisen/Tvillingens tid ett par timmar.

Igår bestämde solen sig för att titta fram mellan molnen på eftermiddagen, så ”mommo” fick äntligen det utlovade kaffet i bersån. Det var hennes första besök på Udden, så hon fick förstås en rund­vand­ring på ägorna och bekanta sig med husinteriören.

SommablommorMed sig hade hon en praktfull bukett sommarblommor från egen trädgård och en burk godis till Mia. Hon är också kattägare så hon vet hur man blir populär.

Lämnat autograf
Idag var jag tvungen att åka 50 km t/r bara för att lämna min autograf. Banken ville prompt ha den i hela tre exemplar.

Och just idag var det dessutom stekhett att åka bil. Fast det visste vi ju inte när tiden bokades så jag ska inte gnälla. Däremot kan jag gnälla över att den södra änden på ön saknar bank numera. 😦

Påbörjat målning av bryggan
Då jag kom hem från bankbesöket bytte jag om till bikini och plockade i hop attiraljerna som be­höv­des för att måla. Idag skulle bryggan äntligen få ett lager ny färg hade jag bestämt efter att ha tagit en titt på väderprognosen.

Jag hade ju fått tips om att det går väldigt smärtfritt att måla med rulle. Och försedd med skaft skulle jag inte ens behöva kröka ryggen.

HallonHm. Jag vill nog påstå att målning med pensel är både effektivare och framför allt snålare med färgåtgången, men visst sjutton gick det snabbt. På två timmar 2/3-delar av bryggan målad. I den tiden ingick strykning av bänkarna med pensel.

Medan jag stod där och rullade insåg jag att det vore en klar fördel att ha en mänsklig sambo. Då kunde jag i stället ha kunnat gå i svampskogen eller plockat hallon eller blåbär som damerna på FB skryter med att dom gör. Det kändes lite surt ett tag, men för­de­lar­na uppväger helt klart nackdelarna. 🙂

Mia är snabbare än vesslan
Eftersom gårdagens besökare inte är bilburen hämtade jag och skjutsade hem henne. När jag kom hem igen mötte Mia mig på trappan. Av hennes ”snack” medan vi gick in framgick att det hade hänt nåt speciellt.

Och det hade det ju. På köksgolvet låg en död vessla. Hon ville förstås tala om vilket besvär hon hade haft med att fånga den och hoppades jag skulle uppskatta ”presenten”. Hon fick givetvis beröm och ett par godbitar som belöning. Det var hennes andra vesslefångst så hon är bevisligen snabbare än vesslan.

Mia och vesslan

av

17.7 – Vass, syrener och hundbesök

Jag har agerat ”hamnsjåare”, gjort en obehaglig bekantskap och ägnat mig åt sisyfos-arbete. Mia har uppträtt hotfullt.

Hamnsjåare
Igår bestämde jag att min ”hamngäst” skulle få det lättare att dra upp sin båt i höst. Hittills har hon varit tvungen att ta sig igenom en mur av vass.

KanalAtt röja vass en solig sommardag innebär att man blir villebråd för allsköns insekter som biter och sticker, men det går ju inte gärna att vara klädd i annat än baddräkt då man står i vatten. På fötterna hade jag som vanligt sommar-Croqsen för att inte sjunka alltför långt ner i leran.

Jag har ingen aning om hur länge jag höll på, men till slut hade jag fixat en lagom bred kanal och beslöt ta en simtur som avslutning. Jag var ju redan våt om ändan efter vassröjningen.

Obehaglig bekantskap
När jag tog mig upp för badstegen gjorde jag en obehaglig bekantskap. På utsidan av låret hade en  igel sugit sig fast. Urk. Det har aldrig hänt tidigare även om jag har stött på svarta iglar i strandkanten.

Det var förstås en fullkomligt harmlös varelse, men iglar tillhör definitivt inte mina favoriter! Förutom utseendet är det deras rörelsesätt som får mig att känna obehag. Snabbt som ögat tog jag loss den och släppte ner den i vattnet. På mig skulle den då inte hålla till!

När jag kom upp från stranden var jag tvungen att spegla mig från alla håll och kanter för att kolla om jag hade några fler på mig men det hade jag lyckligtvis inte.

Sisyfos-arbete
Både vass och syrener är överlevnadskonstnärer. Fast om dom inte får tillräckligt med ljus vantrivs dom har jag konstaterat. Jag har lekt med tanken att dra presenning över vassen så den inte får nåt ljus, men då är det ju många andra organismer som också drabbas.

Att hålla efter vass och syrener är därför ett sisyfos-arbete – det tar aldrig slut. På Udden finns det gott om syrener som försöker breda ut sig så fort dom kan. Det vill bondrosorna också göra, vilket fått till följd att strandstigen har blivit så smal att man knappt kunde ta sig fram.

Idag blev det ändring på det. Raden med syrener närmast stigen klippte jag ner helt, utstickande kvistar och nya skott från bondrosen fick också stryka på foten. Men om ett par år får jag göra om alltihop igen.

Strandstigen

Mia är argMia har uppträtt hotfullt
På väg upp från stranden igår mötte jag en okänd jycke och hamngästen själv, dvs sommargrannen psykologen. Efter dom kom Mia, låg i ryggen, med rest ragg, öronen tätt mot huvudet och svansen ut­spär­rad som en flaskborste. Hon morrade dovt hörde jag.

Hunden såg sig oroligt om. Det var högst uppenbart att hon inte kände sig välkommen men brydde sig inte desto mer. Jag följde med sällskapet till stranden och Mia gick bred­vid mig, antagligen över­tygad om att jag skulle skydda henne vid behov.

Mia är arg 2För att undvika eventuella sammandrabbningar tog jag Mia i famn när vi gick upp tillbaka. Hunden gjorde inga som helst ansatser till närmande, men jag litade inte på att Mia skulle låta bli att för­svara reviret.

Hon väste och morrade hela vägen med klorna i min arm medan hon stint bevakade hunden som kom bakom oss, men fann sig i att bli buren. Vi stannade vid trappan så avståndet till hunden ökade snabbt i och med att som­mar­grannen gick vidare. Därmed var hotet avvärjt och friden återställd. 🙂