av

25.11 – Ute‑ och innepyssel

Jag är beredd på vinter, har skickat en beställning och blivit blöt i baken. Mia kan konsten att chilla.

sparBeredd på vinter
Igår plockade jag undan det sista som återstod efter sommaren. Bland annat ett par förfrusna blom­mor och vatten‑, respektive skräptunnan. Kylan och snön vi fick i början på november var en föraning om vinter, men nästa gång lär det bli allvar förstår jag.

Det ska bli spännande att se hur mitt experiment utfaller. Jag har beslutat att inte investera i en ny värmepump, så frågan är hur långt vedeldning och ett par element räcker? I värsta fall får jag väl skruva på fler och sabba min el­för­bruk­nings­sta­tis­tik.

Detaljerad beställning
Idag gick en detaljerad beställning i väg med posten. Hembygdsföreningen behöver för­nya en tryck­sak och uppdraget föll på min lott. Det svåraste var onekligen pappersvalet. Inget tillfrågat tryckeri hade den kvalitet vi var ute efter, så det fick bli en kompromiss.

Man kunde ju tro att Finland som är ett ”pappersland” hade mer att bjuda på, men så är tydligen inte fallet, vilket förvånade mig. Mindre mängder i små storlekar finns att få i olika varianter, men inte det papper som levereras till trycke­rier­na har jag förstått.

I tillägg till den bifogade layouten och texten, specificerades typsnitt, storlek och stil för säkerhets skull. Då kanske resultater blir som tänkt och vi kan godkänna första korrekturet.

Silverpilen 2Blöt i baken
På eftermiddagen behövde jag uträtta en del ärenden vilket krävde en bilresa. När jag låste upp Silverpilen upptäckte jag att sidorutan stod på glänt på förarsidan men trots det ymniga regnet härom natten verkade inget särskilt vått.

Då jag hade åkt några kilomenter insåg jag faktum. Jag kände att jag var alldeles blöt i baken. Sitsen hade förstås sugit upp vattnet.

Den lilla fukt som syntes på golvmattan hade lurat mig kapitalt. Som tur hade jag en jacka som gick ner över ändan så ingen behövde tro att jag kissat på mig. 😀

Mia kan konsten att chilla
Så länge det var snö och kallt ute, så gott som vägrade Mia att vistas utomhus annat än för att uträtta sina behov. Det hände för all del också flera gånger att hon nyttjade sin innetoa. Däremellan sov eller chillade hon på sina favoritställen. Den konsten kan hon, som alla katter. 🙂

mia-chillar

En lysande idé

lysande-ide

Idag kom ljusslingan på plats vid trappan, men ”snöflingorna” jag köpte härom året beslöt jag skippa. Sen kom jag på en bokstavligen lysande idé: Dom kunde ju passa på mitt s k staket!

Sagt och gjort. Det blev jättefint tyckte både Mia och jag. Hon var förstås med och hjälpte till. Enda nackdelen är att elkabeln nu utgör en effektiv snubbeltråd, men man får väl se till att lyfta fötterna ordentligt när man rör sig i farozonen. 😀 Snart nog fryser den fast i marken och täcks av snö.

av

23.11 – Under över alla under!

Jag kan se alla teve-kanaler igen och min spådom ser ut att förverkligas.

Alla kanaler
Helt fantastiskt! Efter Digitas senaste frekvensändring(ar) kan jag äntligen titta på dom tre teve-kanaler som har varit så pixelerade att dom inte gått att se på lääänge. Tack för det!

Mindre fantastisk är deras information till svenskspråkiga kunder. En stackars sida med text, alla andra är på finska. Men det förvånar mig inte, för närvarande verkar trenden vara att vi ska glömma vårt modersmål. 😦

Spådom
I mitten av 90-talet fick jag brev från Regeringskansliet (första och enda gången!) där jag kallades till en utfrågning om framtida bredbandsteknik. Vi var rätt många som samlades (mest män), men så gott som alla var överens om att svartfiber var framtidens melodi. Utom jag.

satellitRedan då kretsade ett antal satelliter runt jorden, så jag tänkte mig att bredband via satellit borde vara en smart fram­tids­lösning. ”Gubbarna” i salen skakade antingen på huvudet eller ifrågasatte möjligheten med diverse olika argument.

Sen dess har vi fått satellittelefoner och antalet satelliter för olika ända­mål har ökat påtagligt. Och nu är det kanske läge för min spådom att slå in? Elon Musk vill bygga bredband i rymden. Tydligen var min idé inte så tokig trots allt?

Hur han har tänkt finansiera projektet återstår att se. Just nu anklagas han för för­sking­ring, men med tanke på alla hans andra idéer som har blivit, eller ser ut att bli, verklighet fixar han säkert det här också. Min välsignelse har han definitivt! 🙂

av

Ja, jag är en underlig typ

Jag har alltid trivts i mitt eget sällskap och känner mig aldrig ensam. Med åren har behovet av ”egen tid” blivit allt större och jag brukar hävda att jag är snudd på eremit och asocial. Kanske som en följd av mitt tidigare yrke som utbildare och konsult där jag ständigt träffade nya människor och ville ge också av mig själv i stället för enbart kunskaper? Eller så har min personlig­het förändrats med stigande ålder?

”Du som är så social!” får jag jämt höra. Jovars, visst är jag det – men det har sitt pris. Under fliken ”Om Uddmor” (ovanför bilden längst upp) lyder första stycket: ”Som den Drake jag är, både syns och hörs jag när jag väl bestämmer mig för att vara social. Jag ogillar stora sällskap, men kan sitta och prata med dig i timmar om livets stora gåta.”

Att umgås med en till två personer går alltså bra. I synnerhet om jag känner dom väl, men ett större sällskap med obekanta innebär att jag känner mig helt utmattad dagarna efter. Dess värre gäller det också umgänget med mina närstående. Efter några dagar vill jag dra mig undan och vara för mig själv, åtminstone en del av tiden, för att ”ladda upp” igen.

eremit

Bästa sättet att ladda upp är att vistas i naturen och/eller göra nåt som jag verkligen gillar. Om jag då får vara ostörd blir jag snart tillräckligt social igen för att kunna umgås ett tag.

Det finns en etikett för mig och andra som jag upptäckte jag för flera år sen: Introvert. I en gammal artikel i Svenska Dagbladet finns en utmärkt beskrivning som jag till största delen känner igen mig i.

På skoj gjorde jag nyss ett (icke-vetenskapligt) test som tidningen Kom i Form har på sin sajt. Resultatet blev inte alls oväntat:
”Du uppfattar det som störande och överväldigande att ha för många människor omkring dig. Du föredrar samtal som går på djupet med en person åt gången. Du tänker efter innan du svarar och tycker inte om att bli avbruten. Du är ansvarsfull, kreativ och har starka analytiska förmågor. Din hjärna har låg tolerans för signalämnet dopamin. Därför blir du nervös och utmattad när det frigörs för mycket dopamin, som till exempel vid sociala tillställningar. Introverta personer reagerar positivt på det lugnande ämnet acetylcholin som frigörs när du till exempel läser eller tecknar.”

Att det har med dopaminhalten att göra var en nyhet, det hade jag ingen aning om. Men nu vet ni alltså hur det ligger till. När jag är social är jag ”laddad”, i annat fall behöver och vill jag vara för mig själv i mitt lilla ”kloster” på Udden. 🙂

av

18.11 – Annorlunda och ovanligt

Onsdagen började lite annorlunda, gårdagen gick i mötestecken och idag har vi varit på besök. Vikten minskar och vi praktiserar ”pillow talk”.

Annorlunda onsdagsinledning
Vid åtta-tiden på onsdag morgon vaknade jag av hulkande ljud från köket. Mia kräktes. Givetvis på en matta som effektivt sög upp vätskan. I resterna låg två döda piskmaskar – ett resultat av pågående avmask­ningskur. Urk. Ingen behaglig start på dagen.

musMen det var inte nog med det. När jag stoppade ner foten i ena stöveln för att gå ut och hämta posten var det nåt som tog emot. Jag fattade genast varför Mia hade visat sånt intresse för dom och låg på lur intill. Självklart var det en mus som tagit sig in i huset och hade hittat ett perfekt gömställe.

Att få ut den ur stöveln visade sig vara svårare än jag hade tänkt mig. Tack vare ullfodret gick det bra att klamra sig fast, oavsett hur mycket jag skakade stöveln. För att slippa jakt inomhus höll jag till ute på trappan.

En behandskad hand ledde inte heller till önskat resultat, jag kunde inte komma tillräckligt långt in på grund att det höga skaftet. Här krävdes ett verktyg så jag tog fram en tång från min verk­tygs­back. Tanken var att knipa till och dra ut musen.

Men hur det nu var, hade jag ändå inte hjärta att göra så. Jag använde den i stället i hopfällt skick för att göra tillvaron tillräckligt obehaglig för att musen ”frivilligt” skulle söka sig bort. Och till slut fann den för gott att göra det.

Jag hann inte ens uppfatta att den ramlade ut, men Mia hade full koll. Och då såg jag också svans­tippen som snabbt försvann in i vintergrönan. Lustigt nog lät Mia den komma undan.

moteStyrelsemöte
Igår eftermiddag hade hembygdsföreningen styrelsemöte. För ovanlighetens skull hölls mötet hemma hos vice ordföranden och inleddes med en projektpresentation.

Som vanligt pratade vi om ovidkommande ämnen mellan varven och skrattade en hel del. För en som strikt vill hålla sig till vedertagen mötesteknik skulle mötet ha varit en mardröm, men lyckligtvis har vi ingen sån i styrelsen.

På besök
I eftermiddags beslöt Husse och jag att göra ett besök hos f d ”bonuspappan”. Han kände väl till Husses pappa så det blev en hel del prat om gångna tider och gemensamma bekanta.

Eftersom jag inte hade värst mycket att bidra med nöjde jag mig med att vila stäm­ban­den. Nån pin­sam tystnad uppstod ändå inte. Både Husse och bonuspappan är lättpratade.

Viktminskning och ”pillow talk”
Tänk att Husses inträde i vår tillvaro har viktminskande inverkan… Ett synnerligen angenämt sätt att banta och som jag kan rekommendera varmt! Hade jag känt till det skulle jag ha praktiserat det för länge sen! 😉

kuddarLäggdags och uppstigning innebär numera att det går åt timvis till ”pillow talk”. Enligt wikipedias definitioner är det inte riktigt korrekt benämning på våra samtal och diskussioner men dom genomförs definitivt i liggande ställning med huv’ena på kudden.

Ämnesområdena varierar storligen. I morse diskuterade vi t ex traditioner och hur vi förhåller oss till dom. Igår ventilerade vi hur man går till väga och vad man behöver veta för att lära känna en person.

Vi utbyter alltså inga hemligheter eller ägnar oss åt konspirationer. Åtminstone inte än så länge.

PS. Tack vare/på grund av det här inlägget ”missade” jag Tongåvan i kväll. 😀 DS.

Nytt rekord

skinnjackan

Idag har jag slagit mitt tidigare ”senhetsrekord”. Det är inte alls ovanligt att jag för upp sommar­kläderna på vinden i oktober, men 15 november är nog premiär. Eftersom jag känner mig själv rätt väl, brukar jag se till att jag har höst‑ och vårplagg lätt tillgängliga så hittills har jag klarat mig med höstmunderingen.

Eventuellt känner en del bloggläsare igen skinnjackan från den nerlagda bloggen.fi? Bilden är från 2011, men jag köpte jackan i Dalarna som­ma­ren 1989, vilket betyder att den har fyllt 27 år. Men den är fortfarande i fullt användbart skick och perfekt att ha på när det blåser isande vindar. 🙂

av

14.11 – Från nya rutiner till tråkigt besked

Jag har lyssnat på radio, haft besök, bekantat mig, träffat skyddslingen och fått ett tråkigt besked.

radioLyssnat på radio
Som bekant(?) lyssnar jag i vanliga fall på radio bara när jag kör bil. Jag har ställt in radion på en station som mest spelar ”skval­musik” och den spellistan kan jag nästan utantill vid det här laget. På Udden föredrar jag tystnad.

Men nu har det blivit annan ordning. På fredagkvällar vill Husse lyssna på Tongåvan. När jag senast hörde det programmet hette det En gåva i toner men det är väl snart 100 år sen. Innehållet är dock fortfarande det samma.

Besök
Strax efter lunch i lördags anlände Vik Husse, i vanlig ordning välförsedd med kaffebröd. Förlåt, tebröd. Kaffe dricker han aldrig.

Självfallet diskuterade vi bland mycket annat det amerikanska presidentvalet. Vi var rörande eniga om den nya presi­dentens kompetensnivå och väljarnas, eller snarare elektorernas, intelligensnivå. Den kvinnliga kandidaten fick ju de facto flest röster om än med knapp marginal.

Vad valet leder till påminner mig om ett citat av min avlidna vän Apan/Tvillingen: ”Den som äter lever får se”. Flera upprop är redan i gång på nätet för att påtala missnöjet noterar jag, bland annat ett hos avaaz.org.

familjBekantat mig
Bland de nyinförda rutinerna ingår ju också lördagsbastu i Tallmo numera. Fast den här gången nöjde jag mig med att duscha. När vi nyskrubbade kom tillbaka in i köket kändes en aptitretande doft. Husses dotter som var på besök med två av sina döttrar gräddade pannkaka.

Då den var klar bänkade vi oss runt köksbordet och lät oss väl smaka. Därmed fick jag tillfälle att be­kanta mig närmare med både dotter och barnbarn. Helt plötsligt håller familjekretsen på att utökas mar­kant. 🙂

Träffat skyddslingen
Skyddslingen hade aviserat besök på Udden så vi kom överens om att söndagen var lämplig dag eftersom lördagen var (nästan) fullbokad för min del. Och ingen hade gratulerat honom på Fars dag försäkrade han när jag frågade vid ankomsten. 😀

Innan Husse gjorde oss sällskap vid kaffebordet hann jag få reda på det senaste från hans jobbfront och lite annat som var nytt för mig. Ett trevligt och välkommet besök som alltid.

Ett tråkigt besked
Jämfört med de chockartade besked som de omkomna personernas anhöriga fick förra helgen har jag verkligen ingen anledning att klaga! Här handlar det om ett dött ting, men det var ändå ett oväntat och tråkigt besked.

reparatorVärmepumpsreparatören som först skulle komma i fredags förmiddag och enligt senare besked idag mellan 11 och 12 dök upp 16:30. Han ringde för all del vid två-tiden och talade om att han blir för­senad så jag var förvarnad den här gången.

Jag hade inte väntat mig en vacker ung man men det var inte ett dugg tråkigt. Däremot hade han ett tråkigt besked efter att ha tagit sig en titt på luftvärmpumpen. Han konstaterade att gasen som be­hövs för att pumpen ska alstra värme läckte ut nånstans.

Lagren behövde för all del också bytas, men gasläckaget är så gott som omöjligt att åtgärda talade han om, eftersom det finns en mängd rör i den yttre enheten. Att söka och täta läckan blir prismässigt orimligt och eventuellt inte heller hållbart om man lyckas reparera den. Usch, vad deppig jag blev. 😦

Alternativen är alltså en ny luftvärmepump, ökad eluppvärmning (när min förnämliga kakelugn inte räcker till) eller att bomma igen vardagsrummet vintertid. Inget av alternativen är särskilt tilltalande så jag får ta mig en allvarlig funderare.

Vilket djur?

djur

I väntan på Husse tog jag bland annat en fotorunda ner till sjön. Först när jag hade överfört bilden till datorn upptäckte jag något mörkt på isen borta vid ”Vidbusken” och förstorade bilden (därav den dåliga kvalitén).

Nu är frågan vilket djur jag ”fångat”? Vid första anblicken ser det ut som en krokodil, men det är knappast troligt i vårt klimat. Halslängden skulle tyda på en mårdhund, men eftersom utter har synts till i vår sjö kan det också vara en sån. Nån som vet? Jag har också ställt frågan till Naturväktarna på FB.

av

9.11 – Lite gnäll följt av leenden

Felfrekvensen har ökat igen, jag har motionerat och administrerat, träffat en bekant och Silverpilen ler förnöjt.

luftvarmepumpenÖkad felfrekvens
Felfrekvensen har ökat igen. Under helgen som var greps luftvärmepumpen av dödsryckningar. Den har en längre tid kvidit av smärta så jag blev inte värst överraskad.

Redan för flera veckor sen ringde jag leverantören och bad honom komma och ta en titt, men han har inte hörts av. Eftersom han inte gick att nå på telefon i måndags ringde jag Strandells i stället, dom säljer samma fabrikat.

Första beskedet jag fick var att dom kunde åtgärda pumpen ”inom två veckor”. Bättre än inget, men nöjd var jag inte. Nån timme senare ringde herr Strandell och meddelade att på fredag förmiddag (11.9) skulle dom komma. Ett nytt litet mirakel. 🙂

Sen var det kameran, en av mina kärare ägodelar. Den ”hängde sig” helt plötsligt då jag skulle tanka över bilder till datorn. Den gick inte ens att stänga av. Fullständigt obegripligt?!

Men jag är ju inte tappad bakom en vagn så jag löste problemet genom att ta ut batteriet och vips var den sig själv igen. Fast jag fattar inte hur det kom sig att den betedde sig som den gjorde?

vinterliktMotionerat och administrerat
Udden har nu full vinter om man ser till snömängden. Förhoppningen om att vi skulle få plusgrader igen grusades av ymniga snöfall så det var bara att plocka fram snö­skott­nings­atti­ral­jer­na igår.

”Vägmästaren” hade redan röjt vägen och sett till att jag kunde ta ut svängarna när skulle ta mig ut från parkeringen men alla mina stigar på tomten behövde förstås skottas. Efter två timmars arbete var jag nöjd och Silverpilen hade fått kupé‑ och motorvärmarsladdar.

Resten av dagen gick åt till diverse administration för både väglagets och hem­bygds­före­ningens räkning så jag kände mig riktigt belåten när jag väl gjorde kväll. Troligen fick jag för mycket frisk luft för jag somnade framför teven redan innan 22-nyheterna var slut.

Träffat en bekant
Idag hade jag tid på macken efter lunch för att få dom nya vinterdäcken monterade. En dryg timme skulle det ta så jag knallade raka spåret till Holmbergs för att få nåt ätbart, magen skrek av hunger.

Vid ett av borden fick jag syn på en f d kursdeltagare som jag inte har sett på länge så jag frågade om jag fick göra henne sällskap. Det fick jag sa hon, men talade om att hon inte blir långvarig för hon har en tid att passa.

Vi hann ventilera en hel del ändå tyckte jag. Bland annat hade hon sett på FB att jag har blivit med karl. Ett mer eller mindre onödigt bihang med andra ord. Så sa hon nu inte, men det lät nästan så.

Hon menade säkert inte alls så, men ibland har jag en förmåga att tolka saker på mitt eget, underliga sätt. Det kan Husse förresten intyga. 😀

dubbdackSilverpilen ler förnöjt
Visserligen har jag så gott som nya sommardäck, men det kändes ändå lite lurigt att ta sig till Dalsbruk i vinterföret. Jag höll för säkerhets skull max 60 och kröp i alla branta kurvor för att slippa incidenter. Lyckligtvis fick jag inga möten så jag kunde köra som ”in­fö­dingar­na”, dvs mitt på vägen.

Till min stora förvåning tog åktiden bara några minuter längre än vanligt så jag var på plats i god tid. Macken höll som vanligt den utlovade väntetiden och när jag kom fram till macken såg jag på långt håll att Silverpilen sträckte på sig och log förnöjt. Första gången den har däck med ”fartränder” på. 🙂

Det gjorde den hela vägen hem också. I synnerhet då vi passerade en stor skåpbil som stod tvärs över ena körfältet med ett bakhjul i diket. Tur att det inte gick värre än så.