av

14.9 – Lättsamt

Ryktet talar sanning, jag har haft tur med vädret, eldar i spisen och använder rotsaksborste på nytt sätt.

Sant rykte
Strax före tolv åkte jag till Furulund för att hämta maten jag beställde igår (se går­da­gens inlägg). Kerstin kockar nämligen i ungdomslokalens kök. Jag kan inte på­stå att det var nån kö precis, men tre personer förutom mig var där för att handla.

Jag var inte speciellt hungrig, men nyfiken på anrättningen och ville passa på medan den var varm så jag öppnade förpackningen. Precis som ryktet påstår är portionerna väl tilltagna. Två stora fiskbiffar och en rejäl dos potatisgratäng betyder att det räckte till två måltider och dessutom har jag kvar av po­ta­tisen till i morgon.

Maten smakade alldeles utmärkt tyckte både Mia och jag. Hon fick en liten bit av fiskbiffen och slukade den omgående. Min portion försvann lika kvickt.

För mat och sallad betalade jag 6 €, alltså 3 € per måltid. Till det facila priset är det verkligen inte värt att köpa in­gre­dienser och lägga ner dyrbar arbetstid på att laga mat annat än när andan faller på. Där blir jag ga­ran­terat stamkund!

Tur med vädret
Efter lunchen fortsatte jag med snöbärsbuskarna. Först gällde det att städa bort alla högar från igår. Som vanligt hade jag lämnat dom efter mig.

Mia höll mig sällskap med jämna mellanrum. Hon både åkte i och tippade skottkärran ett par gånger och tyckte vi skulle leka med kvistarna i stället för att lägga dom på hög. Till slut la hon sig på den nyröjda delen och verkade tycka att det var dags att vila.

En stund senare kom några regnstänk men jag lät mig inte hindras förrän det började regna på allvar. Jag hann bara fylla en skottkärra och har fortfarande en liten bit kvar innan jag når husgaveln. Men som tur var tyckte vädrets makter att jag hade gjort nog för idag.

Mia följde med in, fick mat och la sig sen till rätta i korgstolen. Jag tog dagens tidning, la mig på sängen och sov tills Mia ville ut en timme senare. Vilket skönt liv vi lever. 🙂

Eld i spisen
Den friska vinden och det ”rukuga” vädret (mosters uttryck) gjorde att det kändes kallt i huset då jag steg upp. Än så länge undviker jag att koppla på elvärmen annat än i undantagsfall så jag tände upp i köksspisen. Det ger en skönare värme och klart högre mysfaktor.

Nytt användningsområde
För ett tag sen köpte jag en rotsaksborste med skaft. Tanken var att jag skulle använda den när jag tvättar båten eftersom vissa skrymslen inte går att komma åt med rotborsten. Men jag har kommit på ytterligare ett användningsområde – den är alldeles utmärkt till att putsa fodret i vinter-crocsen!

Jag får jämt in en massa skräp som fastnar i luggen på fodret. Crocs är kanske inte det optimala valet som arbetssko, men jag tycker dom är sköna så jag envisas.

En anledning till skräpansamlingen kan ju vara att Mia använder dom som klösbräda, vilket har resulterat i ett hål rakt igenom fodret på den ena dojan. Men hellre det än att hon klöser sönder nåt annat.

Hur som helst är rotsaksborsten suverän för att borsta ur skräpet. Undrar om jag ska ta patent på den idén? 😀

av

13.9 – Från ungerska till banankaka

Jag slipper lära mig ungerska, har smugit i buskarna och hittat ätbart.

Befriad från ungerska
Till skillnad från många män brukar jag ta en titt i bruks­an­vis­ningen när jag har köpt nya grejer. Det tänkte jag också göra då jag hade hämtat röjsågen, men konstaterade att den var enbart på unger­ska! Eftersom mina kunskaper i det språket begränsar sig till enstaka ord, mejlade jag försäljaren och bad att få en svensk upplaga.

I regel brukar ju handböckerna inkludera flera språk men inte den här gången. Husqvarna tror an­tag­ligen att vi kan ungerska i Finland för att dom har hört att ungerska och finska är besläktade. Att vi pratar svenska har dom säkert ingen aaaning om.

Idag fick jag den svenska versionen med posten och har än så länge bara tittat på avsnittet Under­håll. Det gjorde mig helt matt. Varje dag ska 15 punkter kontrolleras! Jag kommer ju inte att ha tid att göra nåt annat än kolla röjsågen efter det här. 😀

Smugit i buskarna
Idag bestämde jag mig för att ta i tu med snöbärsbuskarna längs den västra längan av huset. Dels låg dom för tätt mot väggen och dels var dom för höga. Utsikten från sovrummet har varit klart be­grän­sad.

Det är minst tre år sen sist. Det märktes minsann. Den ”korridor” som ska finnas mellan hus­väggen och buskaget var obefintlig. Bara en smal upptrampad stig som avslöjade att Mia brukar gå där rätt ofta.

Eftersom jag inte har läst bruksanvisningen till röjsågen nöjde jag mig med sekatör och häcksax som redskap den här gången. 😀 Nä, skämt å sido, det kändes lugnare med handverktyg i det här ut­rymmet.

I början toppade jag buskarna lite försiktigt med seka­tören, men till slut gick jag bärsärkargång med häcksaxen. Och upptäckte att dom blev kortare och kortare ju längre jag kom. Om jag hade varit smart hade jag för­stås spänt upp ett snöre som jag kunde hålla mig efter. Men så fiffig var jag alltså inte. Det får bli som det blir. Huvudsaken att dom blir kortare.

När jag var klar med två tredjedelar av sträckan fick jag nog för idag. Då hade det gått fyra timmar (inklusive en kort lunchpaus) och Mia var hungrig så jag plockade i hop redskapen och gick in.

Ätbart
Idag ringde jag Firma Kerstin Forsbom och beställde mat till i morgon. Fiskbiffar vankas det. Jag lyckades också få en portion kållåda trots att jag glömde beställa den igår.

Det ska bli intressant att pröva hennes mat. Enligt ryktet är det rejäla portioner så antagligen har jag mat till två måltider om ryktet talar sant. Om jag ska äta färdig mat betalar jag ju hellre en lokal företagare än Atria eller Saarioinen.

För att få lite bättre plats på diskbänken beslöt jag diska den största kastrullen idag. Och oj vad över­raskad jag blev – där låg ju knackkorvarna jag värmde i förrgår! Dom hade jag helt glömt bort. Tur att jag hittade dom idag och inte om en vecka eller två. 😀

Sista biten födelsedagskaka (biten på bilden är från den 3.9) är nyss avverkad. Jag var nästan säker på att grädden hade surnat, men luktade och smakade för säkerhets skull, det är ju redan 10 dar sen jag gjorde den. Den smakade fort­fa­­rande ut­märkt så ner åkte den. Så bra att jag slapp slänga, det bär mig alltid emot att slänga mat.

av

11.9 – Barfotadag

Igår aktiverade jag blodcirkulationen, idag missade jag lunchen och har gått barfota.

Bra för blodomloppet
Att klippa gräs på min kuperade tomt är utmärkt för blodcirkulationen i benen kände jag igår när jag satte mig ner för att vila en stund mellan varven. Dessutom blir gräsmattan fin, så det är dubbel nytta med gräsklippningen. 🙂

Missad lunch
I stället för lunch blev det dubbel frukost idag. Den första kvart över sex i morse och den andra vid halv ett.

Mia hade sovmorgon och väckte mig först tio i sex. Jag kröp visserligen tillbaka under täcket efter att ha släppt ut henne, men efter en stund tyckte jag att jag lika gärna kunde stiga upp när jag ändå var vaken.

Runt halv-åttasnåret var jag ute (i morgon­rocken förstås) och krattade gräs i samband med att jag hämtade tidningen. Det var fler än jag som var tidigt ute – jag såg ryggen på en morgonpigg vand­rare som gick upp längs skogsstigen när jag råkade titta upp.

Kvart i nio hade jag ingen lust att vara uppe längre och la mig. Halv tio ville Mia in igen (andra gången), åt resten av sin frukost och gick ut tillbaka. Tillbaka i sängen. Halv elva väckte hon mig nästa gång och tyckte tydligen att det var dags för en vilostund. Hon la sig till rätta nedanför sängen och vi somnade gott båda två.

Halv ett vaknade jag och kände mig riktigt pigg. Hungrig dessutom. Mia vaknade förstås också så vi åt frukost nummer två och var äntligen beredda att fortsätta dagen.

Barfotaväder
Redan när jag steg upp första gången förstod jag att vi skulle få den utlovade varma dagen, termo­metern visade 13,2° kvart över sex. Då jag gick ut nästa gång stod den på 19° och solen sken genom molnslöjorna. Riktigt sommar‑ och shortsväder!

Marken var så varm att jag kunde gå barfota medan jag ansade gräs runt buskar och blommor och solen värmde skönt på ryggen, insekterna surrade och en pärlemorfjäril hedrade mig med ett besök. Det kunde gott ha varit en sommardag om inte solen hade stått så lågt och björklöven var gula.

av

Blyg humla

Kärleksörten lockar just nu många insekter och flera sorters humlor. Jag ville få en bild på den stora jordhumlan, men hur jag än bar mig åt var den var jättetjurig och vände rumpan till varje gång jag hade riktat in kameran. Fast den är ju gullig bakifrån också. 😀 (Så småningom fick jag också en profilbild)

av

9.9 – Goda gåvor

Jag har fått färsk fisk och blivit uppvaktad i efterskott.

Bildkälla: vetamix.net

Fiskleverans
Efter lunch knackade det på dörren. Jag höll på att diska (hör och häpna!) och hojtade ”kom in” som jag brukar. Jag hörde dörren öppnas och en manlig stämma säga: ”Jag ska inte komma in men vill du ha fisk?” Då förstod jag att jag pratade med Oxen/Tvillingen och snabbtorkade händerna.

”Och du är i morgonrocken som vanligt” konstaterade han när jag dök fram bakom draperiet. Jag kunde ju inte förneka det uppenbara faktumet. Han trodde säkert att jag nyss hade stigit upp, men jag hade faktiskt varit i gång i nästan fyra timmar.

Det var bara att välja från fiskhinken, så jag tog två fina abborrar och en gösfilé till Mia. Vilken lyx va’? Färskare fisk än så kan man ju inte få! Där fick han en stjärna i himlen igen den rara fiskaren.

Nyttig födelsedagspresent
Igår kväll aviserade skyddslingen att han tänkte komma och gratulera i efterskott vid kaffetid idag om jag var hemma? Självklart var jag hemma, var skulle jag annars vara? 😀

Jag hann precis tvätta mig och klä på mig tills det var dags att duka kaffebordet. Eftersom alla andra födelsedagsfirare fick sitta i vardagsrummet dukade jag där nu också.

Vid tre-snåret steg han in den unge mannen, kramade mig och gratulerade, samtidigt som han över­räckte ett litet svart paket med sidenrosett. När kaffet var upphällt läste jag kortet som hörde till: ”En symbol för ditt miljöengagemang” stod det överst. Nu blev jag riktigt nyfiken.

Av paketstorleken framgick helt klart att det inte innehöll en förpackning biopåsar. När jag hade pillat upp knuten på rosetten och lyft på locket hittade jag ett litet blad med texten ”Terve Itämeri, meidän ja lastemme meri” (i egen översättning: Ett friskt Östersjön, vårt och våra barns hav).

Under bladet låg ett silversmycke i form av en livboj med texten ”Saving The Baltic Sea”. Av bladet framgick att smycket är av inhemsk tillverkning, nickelfritt och handsmitt av återvunnet elektronik­avfall och säljs som bidrag till Skyddsfonden för Skärgårdshavet. Det var ju en jättefin present tycker jag! Fiffig kille som kom på den.

Ett bra tips till den som vill göra nytta med sin present. Eller varför inte köpa ett smycke till dig själv och samtidigt stöda det viktiga arbetet?

Jag gör mig givetvis inga illusioner om att Östersjön kommer att må bra under min livstid, men förhoppningsvis leder arbetet till förbättringar åtminstone – förutsatt att alla parter drar åt samma håll. Av allt att döma verkar just det vara det svåraste. :-/

Två goda gåvor samma dag är väl fantastiskt?

av

8.9 – Kassaklirr och brist på arbetslust

Igår drygade jag ut kassan, besökte stora centrum och hade sällskap till kvällsteet. Idag har arbetslusten sinat.

Klirr i kassan
Igår eftermiddag åkte jag till Dalsbruk för att hämta intäkterna från loppisförsäljningen. Jag blev glatt överraskad – efter provisionsutbetalningen återstod 491,70 €! Inte alls illa pinkat.

En del av förklaringen till den nätta summan är att den rara damen som hade hand om försäljningen tog sig friheten att justera flera av mina priser uppåt. T ex ett stekfat som jag hade prissatt till 2 € sålde hon för 20 €, så hon är väl värd sin provision.

Besök i stora centrum
Från Dalsbruk åkte jag norrut till öns ”stora centrum”. Dels behövde jag en extern disk på 1 TB och dels ville jag ha skyddshjälmen hopsatt.

Disken får jag vänta på till nästa vecka, men hjälmen plockade en ung, flink dam i hop (se går­da­gens inlägg) på nolltid så min stolthet fick sig ytterligare en törn. Men strunt i det, huvudsaken att den är klar att använda.

Jag passade samtidigt på att köpa vår kommunvimpel. En sån har jag tänkt skaffa ända sen jag läste om att den finns men ville slita ut den gamla först. Nu är den gamla blek och trasig så när sommartiden börjar nästa år blir det till att hissa den nya.

På hemvägen svängde jag in till Grisen/Tvillingen och fick mig en mugg te och en pratstund efter att ha ”tvingat hem” henne från lingonskogen. Dörren var låst då jag kom, så jag ringde hennes mobil och fick order att vänta.

Tesällskap
På kvällen knackade El-Tigern på. Som vanligt skulle han bara säga hej och gå igen, men den här gången lyckades jag få honom att sitta ner och göra mig sällskap till kvällsteet.

Brist på arbetslust
Hur jag än har letat har jag inte lyckats hitta nån arbetslust idag. Det enda jag har gjort är att skapa en disk image och en backupförteckning, tvätta, bära in ved och värma mat. That’s it. Inget av alla ”borden” lockade just idag.