På en liten pall i skogen vilar en grankott. 🙂
17.8 – Uppgivet
Det skrivs i tidningarna och ”alla” säger att det finns massor med blåbär och svamp i år. Igår beslöt jag kolla läget.
Skyddsmundering
När jag var liten och följde med moster till bärskogen räckte det att ha vanliga kläder och gummistövlar på fötterna. Nuförtiden gäller full skyddsutrustning.
Enligt ett uttalande jag läste nyligen av nån förstå-sig-påare trivs fästingarna bäst i blåbärsskogen. Alltså gällde långa byxor. Jag har också hört att älgflugorna redan är i farten, vilket innebar att mygghatten absolut skulle med. Jag HATAR älgflugor!
Bästa klädseln kom jag fram till, var mammas fritidsdress som jag ärvde i förskott för flera år sen. Byxor och jacka i ett glättat tyg med foder i bomull. För ovanlighetens skull tog jag gummistövlar på fötterna. Det skulle visa sig vara ett synnerligen klokt val.
Blåbärsjakt
Vis av tidigare erfarenhet av kattsällskap i skogen tog jag bilen och parkerade vid ”Rompängen”, knallade en liten bit tillbaka längs vägen och svängde in i skogen. Det hade nån gjort före mig såg jag av spåren. Det förklarade varför det fanns så lite blåbär. Jag beslöt att följa spåren efter varg, lodjur och björn i stället. 😀
Så småningom var jag omgiven av blåbärsris, men några massor av bär såg jag inte till. Till stor del berodde det på att älgflugsskyddet delvis förhindrade sikten kom jag fram till och drog åt det så jag såg ordentligt.
På en del ställen fanns det visst många och stora bär, men i övrigt tyckte jag nog att förekomsten var ganska normal. På en sydsluttning hittade jag dom flesta.
Kantarelljakt
När burken var nästan fylld var jag less. Ryggen också. Jag beslöt att fokusera på kantareller i stället och lufsade vidare. För att inte få värmeslag åkte älgflugsskyddet och jackan av.
Nästan två timmar senare då jag hade gett upp och var på väg hem hittade jag tre stycken. Eftersom tre kantareller inte räcker långt, fick dom stå kvar. Det fanns inte värst många andra svampar heller för den delen. Antagligen har det redan hunnit bli för torrt eller så rörde jag mig på fel ställen.
Infall
Innan jag åkte hem tillbaka fick jag för mig att jag skulle ta en titt på ”genvägen”. För många år sen byggdes en spång över bäcken som rinner ut i sjöns ena ände.
Jag följde bäcken så gott det gick i den täta granskogen. För att slippa ”akupunkturbehandlingen” från alla torra grankvistar drog jag på mig jackan igen.
Efter ett tag tog jag mig närmare bäcken som på det här stället var nästan uttorkad. Vattenväxterna låg som en grön matta över bottnen. Man kanske kunde ta sig till andra sidan?
Till all lycka stod jag med ena foten på fast mark när jag steg ner på det gröna täcket. Foten försvann ögonblickligen ner i dyn med ett klafsande ljud. Snabbt som ögat slängde jag mig på marken och fick med möda upp foten igen. Det var i grevens tid. Hade jag sjunkit ner djupare hade stöveln garanterat blivit kvar.
Hur korkad kan man bli? Jag borde ju ha fattat att man inte kan gå på vattensjuk mark av den här beskaffenheten. Lyckligtvis var jag tillräckligt snabb för att slippa få stöveln fylld med gegga. Byxbunten gick ju att tvätta av.
I tron att jag snart var framme vid spången fortsatte jag en bit till, men gav upp efter ett tag. Den låg mycket längre bort än jag mindes, så jag gav upp och vände om.
Självfallet hade jag en älgfluga på mig kände jag då jag satte mig i bilen. Den blev massakrerad med besked kan jag lova!
15.8 – Välkommet
Luther är förvisad, vattnet är varmt och välkomna besök har förgyllt tillvaron.
Luther förvisad
Luther är definitivt förvisad från min tillvaro. Numera gör jag inga planer för dagen och har inte ett dugg dåligt samvete för att jag inte uträttar nåt nyttigt vissa dar.
Visserligen har jag också tidigare prioriterat det jag har lust att ta i tu med, men det har ändå funnits en gnagande känsla av att jag borde göra mer. Nu är det slut med det. 🙂
Vattnet varmt
Efter torsdagens gräsklippning kändes det påkallat med ett dopp i sjön. Utan att kolla vattentemperaturen steg jag ner i vattnet och konstaterade att det kändes varmt. En titt på termometern bekräftade, 22° visade den. Varmast hittills i år.
Välkommet besök 1
Igår fick jag rå om min allra äldsta vän, Råttan/Väduren, i flera timmar. Vår vänskap har hållit i sig i ca 60 år. Såna vänner har man minsann inte många av!
Kontakten har inte alltid varit så tät under åren, men konstigt nog har vi alltid hittat tillbaka till varandra igen. Gamla vänner är som ingångna skor har nån sagt och det stämmer nog. Att känna värme, förtroende och trygghet i en relation är oändligt värdefullt.
Hon nöjde sig inte med att bara skänka sin tid utan överräckte en guldfärgad påse som innehöll ”lite praktiska prylar”. Överst i påsen låg nåt som jag inte kunde begripa vad det var förrän jag läste texten på omslaget: Rengøringstøfler. Det fick mig att gapskratta. Vilken suverän uppfinning! 😀
Dom tyckte hon jag kunde behöva eftersom jag avskyr att städa. Helt rätt! Hon tyckte också att jag kunde behöva ett sommarnattlinne i ekologisk bomull, en bok om en man och hans katt och en upphängningsanordning.
Nattlinnet invigde jag igår kväll eftersom jag var nyduschad. Vilket sagolikt skönt material! Det kändes som en andra hud, mjukt och lent. Boken och ”dörrkroken” lär förstås också komma till användning så småningom. Tack snälla igen!
Välkommet besök 2
Dagens besökare är också en gammal, god vän. Riktigt hur många år vi har känt varandra har jag ingen riktig koll på, men gissningsvis är det ett halvdussin år vid det här laget. Vik Husse börjar alltså också bli ”ingången”.
Idag hade han med sig två jättemaffiga chokladmuffins, antagligen för att han tycker att det är lite si och så med Uddens utbud på te‑ och kaffetilltugg. Nä, jag skojar, han råkar bara veta att jag (också) är en gottegris.
Det har således varit hårt slitage på bersån dom senaste dagarna, tack vare att sommarvädret håller i sig. Oj, vad glad jag är över att ha den!
Sensommar
När floxen har slagit ut börjar det märkas att skuggorna blir längre och kvällarna mörkare. Men än får vi njuta ett tag av sol och värme om MIs prognos slår in. 🙂
12.8 – Triss i kryss och dagsprogram
Jag har fått nya kryss, besökt kyrkogården, blivit igenkänd och vaknat av regndroppar.
Nya kryss
Igår fick jag tre nya kryss till trappräckena. På två timmar fixade Trollkarlen lämplig bredd och längd på ribborna och satte dom på plats.
”Ganska bra” – med tyngdpunkt på ganska – erkände han att dom blev när jag påstod att det blev skitfint. För att pressa honom lite frågade jag på vilket sätt dom hade kunnat göras bättre, men fick ett svävande svar. Och så tog han i en ribba i nedersta kanten och påpekade att den satt för löst. Den mannen har på tok för hög ambitionsnivå. Jättefint blev det tycker jag. 🙂 Nästa år ska jag måla dom vita som kontrast till det mörkgröna.
Besök på kyrkogården
I regel är väl kyrkogården sista anhalten, men idag började jag min runda där. Före detta grannen hade låtit mig veta att Mors dags-rosen på mammas grav hade slagit ut så jag ville ta en titt. Senast jag var där stod den ännu i knopp.
Det första jag fick syn på när jag gick in genom järngrinden var en liten svampkoloni och kunde inte låta bli att fundera på om dom kunde kallas liksvampar? Fast den sorten ser ju helt annorlunda ut. Äh, det var ett illaluktande skämt.
Blivit igenkänd
Nästa anhalt var Labbnäs där det serverades stekta strömmingsflundror idag. På andra sidan buffébordet stod en före detta kursdeltagare som hejade glatt när hon hade försäkrat sig om att det var jag.
På väg till en lämplig sittplats med utsikt över sjön hörde jag någon ropa mitt namn från ett av borden. Det var en bekant till före detta grannen som jag har träffat några gånger. Hon förklarade att hon var på diakoniläger. Det förklarade antalet matgäster, förra gången var det ganska tunnsått.
Innan kursdeltagaren lämnade matsalen kom hon fram till mitt bord och talade om att hon har sin iPad uppe på rummet. ”Och det är din förtjänst” sa hon med eftertryck. Sånt är alltid roligt att höra, men förutsättningen är förstås att man själv har intresse av att lära sig.
Den här rara damen var 70+ redan då hon gick kursen, vilket betyder att hon nu måste närma sig 80. Ett levande bevis på att det aldrig är för sent att lära sig nya saker.
Väckt av regndroppar
Efter den välsmakande måltiden, som för övrigt avrundades med den fluffigaste vispgröt jag har ätit på år och dag, åkte jag på veckouppköp innan jag landade på Udden.
Solen hade gått i moln men det kändes ändå skönt ute så jag tog kudde och filt och la mig i hammocken med min bok tills ögonlocken började kännas tunga. Att somna till fågelkvitter och svagt vindsus är verkligen inte alla förunnat!
En stund senare gjorde Mia mig sällskap. Efter lite kelande somnade jag om tills jag vaknade av regndroppar på taket. Bara några enstaka men tillräckligt för att jag skulle masa mig upp och söka mig inomhus. Mer regn än så blev det nu inte, men det var ju ändå dags att kliva upp och göra nåt nyttigare, som t ex att skriva det här inlägget. 🙂
Bisyssla
10.8 – Från sommarvärme till likstöld
Sommarvärmen håller i sig, besöksfrekvensen har varit hög, Mors dags-rosen blommar, jag har undertecknat arbetsavtalet, pressat klart och hittat nytt användningsområde för testprodukten. Vem har snott musen?
Sommarvärmen håller i sig
Tänk att vi har fått se solen, helt eller delvis, alla dagar den här månaden. Och så njuter vi av sommarvärme sen flera dar tillbaka. Ca 22° i skuggan känns ljuvligt efter den tidigare kylan.
Hög besöksfrekvens
Dom senaste tre dagarna har jag haft nöjet att underhålla ett besök per dag. I lördags kom skyddslingen puttrande på moppe strax efter att jag hade ”bäddat” åt mig i hammocken och tänkte parkera mig där. Det blev så klart kaffe och glass i bersån i stället.
Igår hade jag turen att få se grannarna på andra sidan udden mittemot mig vid kaffebordet. Också i bersån givetvis. Solparasollet behövdes igen.
I eftermiddags kom herr grannen junior med tack-kort för konfirmationsgåvan och satt kvar för en liten pratstund. Vi hoppas båda på en ”riktig” vinter i år med stark is och ordentligt snödjup var vi överens om. Det bestämde förresten frun på udden mittemot och jag igår, så då blir det nog så. 😉
Mors dags-rosen
Ganska snart efter Mors dag flyttade jag ut rosen jag hade köpt. Så småningom dök det upp ett nytt skott med blomknopp som nu har slagit ut. Knopp nummer två står beredd att följa efter.
Av alla rosor är dom gula högst upp på min favoritlista. Om dom dessutom doftar är det ett plus.
Undertecknat arbetsavtalet
Om en dryg månad är det kursstart, förutsatt att det kommer anmälningar förstås. Idag fick jag kallelse till lärarträffen och ett arbetsavtal för underskrift. Jag blev så inspirerad att jag genast satte mig och skissade på ett övningsexempel. Antagligen för att jag har för lite annat att engagera mig i?
Pressat klart
Idag tog jag bort sjögräsexemplaret ur den s k växtpressen (se bild i inlägget 7.8). Det märktes tydligt att det snart är 100 år sen jag senast torkade växter… Förhoppningsvis ska det ändå gå att artbestämma den.
Texten på tejpen (I love you) och alla röda hjärtan är en ren tillfällighet och ska absolut inte uppfattas som ett uttryck för mina känslor för växten! Orsaken är att min andra tejp är extra bred, så det här råkade vara den enda smala jag hade.
Nytt användningsområde för testprodukten
Testprodukten, dvs fläckborttagningsmedlet Vanish, (se inlägg 20.7) har visat sig vara alldeles förträfflig som toalettrengöring!
I experimentsyfte hällde jag ner ett halvt mått i toaskålen för att bli av med beläggningen som uppstår av humusen i sjövattnet. Eller rättare sagt uppstod. Numera har jag ju ett extra filter, men har inte bekvämat mig att rengöra vattenbehållaren till toaletten efter att det monterades.
Skinande rent blev det efter att pulvret hade fått ligga kvar nån timme. Tidigare har jag använt tallsåpa och toaborste, men det har inte alls funkat lika bra.
Vem har snott musen?
Igår hade Mia en bråd jaktdag igen. Ett av bytena var en stor skogsmus som hon inte orkade/brydde sig om att äta upp.
I regel kremeras ju bytena i köksspisen, men det här var för stort tyckte jag så jag slängde det i tunnan med växtrester i stället. Men nu är det borta.
Frågan är vem som har snott kadavret? Kan en mårdhund verkligen vara så modig att den vågar sig fram till huset om den känner aslukt?
Läsvärt
På nattduksbordet just nu… En mycket intressant historisk beskrivning av bakgrund och orsaker till våra religioners och gudars uppkomst. Närmare beskrivning hittar du t ex här.
7.8 – I vått och torrt
Takläckaget är fixat igen, jag torkar ”sjögräs”, torkvädret har varit prima, jag har fått ny färg och använt solparasollet.
Takläckaget fixat igen
I onsdags kollade jag om dasstaket höll tätt efter nattens hällregn. Det gjorde det inte. Fuktfläcken var tillbaka. Jag SMSade genast till ”takkillen” som lovade komma genast.
Med sig hade han en bit takfilt som han la under den befintliga och ”limmade” fast. Hoppas det håller tätt nu då, annars får han komma med nåt radikalare alternativ.
Torkar sjögräs
Av ÅUs lokalredaktör fick jag för ett par dar sen i uppdrag att torka ett exemplar av ”sjögräset” för att nån bättre vetande ska kunna artbestämma det. Knoppslinga tvivlar jag starkt på att det handlar om eftersom växten inte luktar illa när den torkat, vilket docent Lindholm påpekade i artikeln i ÅU. Den luktar i stort sett inget alls när den är torr och blöter man den på nytt luktar den närmast vått ylle.
På bordet i verandan har jag nu en improviserad växtpress och räknar med att växtexemplaret ska vara torrt i morgon om jag har tur.
Prima torkväder
På tal om torrt… Idag fick vi en härlig sommardag till så jag passade på att tvätta, bland annat badrumsmattorna. Att jag sen skvimpade ut smutsvatten från behållaren till toaborsten på den rena mattan får ses som ren(?) och skär otur. Som tur är mattan av plast så ingen större skada uppstod.
Ny färg
I eftermiddags hade jag tid hos frissan. Vid ankomst meddelade jag henne att håret för en gångs skull var nytvättat så hon slapp den proceduren.
”Ska vi färga idag?” frågade hon. Jag blev lite ställd, det hade jag inte beställt, men varför inte? Det var ju ett tag sen sist. Idag blev det Hot Pink. Den färgen var grannare än nyansen jag först hade tänkt mig sa frissan, så självklart valde jag den.
Efter färgklick, tvätt (för att få bort överskottsfärgen) och klippning såg jag som en ny människa. Åtminstone nästan. Rynkorna försvann ju inte dess värre. 😀
Använt solparasollet
Innan jag åkte till frissan SMSade jag till Grisen/Tvillingen och talade om att det bjuds på te i bersån om hon kände för det? ”Nu eller med det samma?” fick jag som svar, så jag meddelade att när som helst efter tre idag går bra.
Och tänk att jag hade den goda turen att tiden passade henne! Annars brukar hon ha fullt upp.
I nästan tre timmar satt vi och pratade om ditt och datt under solparasollet och hade ändå lagom varmt. Parasollet har verkligen inte slitits hårt i sommar! Det här var andra gången det kom till användning, men med lite tur kan det bli fler gånger om det här kalasvädret håller i sig.
Sommarvärme
Efter regnet tidigt i morse (kl 3.20 enligt min fyrbenta väckarklocka) fick Udden en riktig sommardag. Sol, 22° i skuggan och svag vind. Molnen har tidvis försökt gömma solen, men den har lyckats hitta fram igen. Oj, vad väl vi behövde en sån dag, stort tack till väderkontoret! 🙂
Uddmors betraktelser 