Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

Avskräckare

Idag bröt vi vår rekommenderade isolering för besök i ett par butiker i närområdet. Lyckligtvis har inga smittofall på ön rapporterats än så länge, så det kändes tryggt.

Förutom matvaror och hushållsartiklar (inte toa­papper!) införskaffades en batteridriven avskräckare. Ultraljudet lär inte bita på virus, men väl på möss, råttor, spindlar, loppor, kackerlackor och fästingar enligt förpackningen. Dock ställer jag mig frågande till om insekter verkligen uppfattar ljudet?

På Udden är vi för övrigt positivt inställda till bland annat spindlar, så dom har vi gärna kvar. Dom äter andra insekter – förmodligen också skadeinsekter – binder dammtussarna och hindrar såg­spåns­iso­le­ringen från att drösa ner från otäta taklister.

Det viktigaste var nu inte att avskräcka insekter, utan mössen som härjar på vinden. ”Man kan vanligen märka av effekten efter ca 2 veckor. Fullgott skydd uppnås efter ca 4 veckor” står det i den medföljande instruktionen. Återstår alltså att se om ett par veckor om avskräckaren funkar.

Man kunde ju önska att det fanns avskräckare också för andra ändamål. Till exempel envisa telefon­försäljare, brottslingar, negativa människor, dåligt väder och sjukdomar inte minst. Men såna lär vi få vänta på. 😉

av

Inställt

På grund av smittorisken borde det här inlägget också vara inställt förstår jag, så du läser det på egen risk. 😉

Aldrig tidigare under mitt relativt långa liv har jag upplevt sån skräck/hysteri/oro för ett virus! Det märks sannerligen att vi lever i en global och framför allt medial värld. Alla medier har ständiga nyheter om antal smittade och bekräftade fall, både nationellt och internationellt.

Myndigheterna i Finland har sent omsider bestämt sig för att hoppa på tåget – enligt rekom­men­da­tio­nerna ska vi helst hålla oss hemma. I vår del av landet finns ett fåtal bekräftade fall av smitta än så länge, men här på ön ställer man nu in evenemang på löpande band, såväl privata som offentliga.

Det är för all del fullt förståeligt. Ingen arrangör vill väl ta risken att bli omtalad som smittospridare och i värsta fall orsak till dödsfall?

Att en vanlig influensa har högre dödlighet än den från COVID-19 (Corona) verkar inte lugna folk. Man hamstrar mat och förnödenheter, däribland toapapper(!) av nån konstig anledning. Hem­leve­ran­serna av mat har ökat så mycket att butikerna inte hinner med läste jag nånstans.

En sökning på ordet corona på Google ger ”Ungefär 4 290 000 000 resultat (0,45 sekunder)”. Det säger ju en del om informationsflödet. Det finns också ett flertal smittkartor som uppdateras kontinuerligt. Krigshärdar, svält och andra gräsliga nyheter har kommit i skymundan.

Så tillbaka till det där med toapapper. På FB florerar en bild lånad från Twitter där en individ har barri­ka­de­rat sig bakom murar av topapper för att undgå smitta. Husse läste nyss upp en orsak till att man hamstrar. Fritt översatt: En del låter bli att handhälsa på grund av Corona-viruset. Jag låter bli att handhälsa på grund av att alla är utan toapapper. 😀

President Trump har också vidtagit försiktighetsåtgärder. Inresande från Schengen-länderna hindras numera från att besöka USA. Hela Italien är satt i karantän och man överväger eller har redan infört undan­tags­tillstånd i flera länder, bl a Tjeckien.

Jag förstår mycket väl att man känner sig orolig om man tillhör någon av riskgrupperna, men oron dämpas ingalunda av att jämt och ständigt läsa om ökande antal fall. Tvärtom! ☹

av

Mysteriet löst och späckad vecka

Husse har löst mysteriet med det knackande ljudet som hördes när det blåste hårt. Knackandet har till­tagit i styrka för varje ny storm, så jag började redan tro att plåten satt löst på taket eller att skor­stens­hatten hade lossnat. Lyckligtvis var det inte så illa.

”Det kan vara teveantennen” kom Husse på en kväll. Nästa dag klättrade han upp och tog sig en titt. Mycket riktigt, ena skruven till fästet som håller antennstången på plats hade skruvat upp sig. Ungefär som jag när jag låg och lyssnade till ljudet vid läggdags. Enkelt att fixa när man väl visste orsaken.

Påhejad av Husse sökte jag jobbet som frilansredaktör på öns lokala annonsblad i mitten av februari och blev antagen. Mitt första uppdrag ägde rum i tisdags och i slutet av veckan fick jag ett till.

Veckan var därmed ovanligt späckad. Hem­bygds­före­nin­gens årsmöte, kursdag följd av teater på kvällen, fotografering för en annan tidningsartikel, Skrivlördag och ett par besök igår. Mellan varven skrev jag de två artiklarna till tidningen och redigerade tillhörande bilder.

Det känns som en gåva från himlen att den här dagen var obokad. Jag har faktiskt unnat mig en helledig dag om man bortser från tvätten.

Kommande tre dagar är det en del aktiviteter igen, om än inte särskilt ansträngande. Jag har insett att risken för att bli sysslolös är lika med noll. Men som man bäddar får man ligga sägs det ju. 😀

av

Elavbrott

När man bor i en liten by på en ö i skärgården får man räkna med elavbrott då stormarna drar fram. Senast i lördags var det dags från ca kl 12 till 15.30. Men ibland inträffar också planerade avbrott, som idag.

Elleverantören hade i god tid meddelat att strömmen bryts kl 14–16. Prick 14 började min UPS (Uninterruptible Power Supply) tjuta, så det var bara att avsluta alla program och stänga datorn.

Så vad gör man utan el i två timmar? Jo, man tänder upp i köksspisen för att hålla värmen, bär in mera ved och tar en promenad till stranden med kameran och Mia som sällskap.

Husse rapporterade nämligen härom dagen att vattnet hade stigit över bryggänden så jag ville ta en titt. Idag var det inte längre lika illa, bara en isbelagd pöl framför bryggan.

Jag stod kvar en stund och tittade på vattnet som flöt fram och tillbaka under det tunna islagret. Mia var inte ett dugg intresserad, hon satt och spanade åt ett helt annat håll.

Det blåste iskalla vindar, så jag bestämde ”oss” för att gå in i värmen igen. Det var Mia genast med på. Då vi nästan nått husgaveln fick jag syn på en fläck med mossa. En sort som jag inte sett där tidigare.

Som gjort för en fin bild. Jag hade precis ställt in kameran och skulle just trycka av då Mia klev in i bild med en framtass. Men hon förflyttade sig snabbt när jag protesterade, så det blev en bild också utan tass.

Elavbrottet pågick fortfarande då vi kom in, så jag plockade ihop grejerna jag ska ha med till kursen i morgon och pysslade med lite annat smått och gott tills lampan över elspisen tändes. Den hade jag tänt för att veta när elen skulle vara tillbaka.

Redan kl 15.35 tändes den, så då kunde jag fortsätta med det jag höll på med före avbrottet. Mia tyckte det var dags för en siesta och försvann in i sovrummet. Ordningen återställd. 😊

 

PS. Husse tycker det är dags att koppla bort julbelysningen. 😀

av

Inte min dag

Nästa gång jag köper dammsugare ska den klara av att suga upp kattsand. Fast egentligen har jag bara mig själv att skylla.

På Udden är det ofta tvättdag på söndag. Så också idag. Eftersom tvätt‑ och sköljvattnet rinner ut i duschkaret som upptas av Mias sandlåda, ställde jag den ovanpå tvätt­ma­skinen som jag brukar, vek ihop underlaget och la det åt sidan.

När centrifugeringen körde i gång tyckte jag att tvättmaskinen vibrerade mer än vanligt, men tänkte inte mer på det. Inte förrän Husse undrade vad det var som föll i golv. Sandlådan förstås!!

Jag blev nästan gråtfärdig när jag såg eländet… Flera kilo kattsand låg utspridd i högar på olika delar av golvet. I och under duschkaret, på golvet och på mattorna.

Dom största högarna öste jag tillbaka i sandlåndan men det var bara en bråkdel. I och med att det är så trångt i bad­rum­met – man kan tvätta händerna medan man sitter på toa – kunde jag inte komma åt att sopa upp ordentligt, men klarade det mesta.

Utom sanden som låg i duschkaret. Vätan från tvättmaskinen hade fått sanden, dvs ben­to­nit­kornen, att börja lösas upp så karets yta såg ut som lervälling. För att snabba upp processen öste jag på mer vatten och kunde så småningom får ner eländet i avloppet med hjälp av gummiskrapan. Då var det bara resten kvar.

Ut med mattorna och fram med dammsugaren. Att min gamla dammsugare skulle suga upp resten kunde jag bara ”fetglömma” för att låna ett rikssvenskt uttryck. En liten mängd gick bra, sen var det tji.

Tillbaka till borste och sopskyffel. Min långskaftade borste gick heller inte att komma åt med. Sanden låg mellan tvättmaskinen och kanten på duschkaret. Efter många om och men lyckades jag till slut få bort det mesta med hjälp av olika borstar.

Dock inte sanden som låg under duschkaret där golvbrunnen är placerad. Golvet hade förstås blivit blött där också av vattnet från tvättmaskinen, så jag förstår att golvet har fått ny beläggning. Nån dag när andan faller på ska jag be Husse hjälpa mig att lyfta upp det så jag kommer åt att rengöra ordentligt.

Orsaken till att tvättmaskinen vibrerade mer än vanligt fick sin förklaring när jag plockade ur tvätten. Kilarna under tassarna på maskinen satt inte där dom ska.

Den som ljöt golvet i början på 60-talet såg till att golvet fick en mycket generös lutning ner mot golvbrunnen. Därför räcker justeringen på tvättmaskinstassarna inte till, utan måste kompletteras med ett par träkilar som man behöver se till då och då, vilket jag tydligen hade missat.

Dagens läxa: Nästa gång jag tvättar ska jag INTE ställa sandlådan ovanpå tvättmaskinen!

Som grädde på moset rann det ut en liten hög sand ur dammsugarröret när jag ställde tillbaka dammsugaren på sin plats. ☹

av

Överraskning

Igår överraskade Husse mig med att överräcka två(!) tulpanbuketter. ”Det är ju snart den 22” sa han som förklaring. Just det. Den 22.2 firar vi att det är 1.218 dagar sen vi ”officiellt” blev ett par.

Att jag förärades två buketter berodde på att det just nu är extrapris när man köper två. Men man kan ju också tolka två buketter som symbol för en dubbeltvåa eller hur? 🙂

av

Pingla med vargpingla

Då jag hämtade ved i lidret för några dar sen hörde jag plötsligt ett pinglande ljud. Först trodde jag det kom från nåt av mina vindspel, men ljudet stämde inte. Pinglandet kom allt närmare och inom kort uppenbarade sig källan.

En ”pingla” från byn dök upp med en liten ringklocka i handen. Hon förklarade att hon nu­mera ringer i den när hon är ute på promenad för att förhoppningsvis skrämma eventuella vargar.

Fullt förståeligt. Den 1 februari sågs två vargar här i byn av två (tillförlitliga) personer.

Sen ett par år tillbaka har vi läst och hört om varg­iakt­ta­gel­ser på ön. En av vargarna, alfahonan, blev överkörd nyligen, men det finns fler. En flock på åtta djur rörde sig på norra delen av ön i oktober i fjol, så sju torde återstå.

Enligt öns viltvårdare har flocken därför skingrats, men så länge det inte finns isar håller vargarna sig kvar hos oss menar han. Med dom här temperaturerna lär det heller inte bli några isar.

Förutom varg, rör sig också andra rovdjur på ön. För några år sen såg jag ett lodjur strax utanför tomtgränsen och mårdhundarna har varit en ganska vanlig syn utanför fönstret. Fast på senare år har jag inte sett till några, så dom kanske har minskat?

Att björnar också rör sig här kunde vi läsa i ÅU för några år sen, så en bjällra är nog en god idé.

av

Tidsslöseri?

Att bevaka läget i pågående foto­täv­lingar och rösta på andras bilder för att få större exponering av mina egna är tidsödande. Slösar jag bort min tid bara för att få ego-kickar? Eller ger den nerlagda tiden nån annan utdelning kan jag undra?

Jag tröstar mig i alla fall med att jag på det här sättet blir en bättre foto­graf. Fast då inställer sig frågan vad jag ska med den kunskapen till?

Å andra sidan är det ju bara min egen tid jag slösar, så det må vara mig förlåtet. 😊

Den viktigaste lärdomen hittills är att jag antingen borde lära mig hantera all funktionalitet i min kamera, alternativt investera i en dyrare/mer avancerad modell. Vinnarna – som troligen är yrkes­fotografer – använder kameror i 2000 €-klassen har jag sett. Men det är låååångt över min smärt­gräns.

av

Trendigt

Så här, mina damer, ska vi klä oss i vår.

Idag förirrade jag mig in på Damernas Världs trendrapport från modemässan i Köpenhamn. Vad jag kan minnas har det aldrig hänt tidigare. Aktuellt mode och trender är inte min grej. Mina gamla paltor får duga, oavsett om dom är moderna eller inte.Men! Jag vill gärna att modet ska överensstämma med mina favoritfärget. Därför fick jag små röda utslag när Klingel i ett reklamutskick meddelade att det är pasteller som gäller i vår. Pastellfärger passar bäst på måldukar tycker jag.

Men tydligen kan dom också tänka sig lite andra varianter ser jag på deras sajt. Dom kanske har sett reportaget från Damernas Värld eller varit på modemässan?

Som du ser av DV-bilderna har jag tur i år – färgglatt ska de’ va’. Och blommigt. Med åren har garderoben blivit lite blommigare. Det är visst typiskt för gamla tanter har jag förstått. I vår är det dessutom storblommigt som gäller så då kan man ta ut svängarna ordentligt.

Fast då krävs en nyinvestering för min del. Mina blommiga plagg ter sig onödigt diskreta om jag jämför med bilden på DV-sajten. Det händer att jag inte vill synas, men om och när jag vill, ska ingen kunna undgå att se mig. 😀

av

Som en tändsticka

Jag är obehagligt lik en tändsticka. Flammar upp, brinner en kort stund och slocknar sen. Ibland hinner jag bara flamma upp innan jag slocknar.

För att ta ett exempel: I slutet av förra året fick jag för mig att jag skulle börja skriva flerårsdagbok igen. En treårsdagbok införskaffades för ända­målet. På nyårsdagen tog jag fram den och skrev dom första raderna.

Jag fortsatte plikttroget i en vecka trots att jag inte tyckte jag hade nåt av värde att notera. Sen blev det stiltje några dar tills jag fick dåligt samvete och fortsatte ett tag igen. Den sista noteringen gjorde jag den 24.1, sen är det tomt.

Jag kan alltså få en idé, bli eld och lågor, bara för att en tid senare förkasta uppslaget. Ett annat exempel: För flera år sen fick jag för mig att jag skulle skriva en bok om vattenväxterna i Dragsfjärden och illustrera boken med egna bilder.

Eftersom jag inte är biolog beslöt jag vända mig till en som bor vid sjön och som brukar tillfrågas då det gäller artbestämning. Jag mejlade honom om min idé och frågade om han ville/kunde ställa upp med sin sakkunskap. Jag fick aldrig nåt svar, så på den vägen är den idén.

Vid det här laget borde jag ha lärt mig att låta idéerna mogna tills dom ruttnar bort, men det har jag bevisligen inte gjort att döma av dagboksskrivandet. ☹