Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

Premiärer, blixthalka och sårläkning

Premiärer
I går hade jag memmapremiär. Jag vet att det är ett bra tag till påsk, men memma tillhör mina smak­favoriter, så jag brukar köpa den så snart den dyker upp i butiksdisken.

I dag tog jag en första tur på isen. Solen gjorde mig sällskap, men förmådde inte värma upp snål­blåsten. Av spåren att döma var jag inte den första. Både skridsko‑ och skidspår syntes förutom en del tassav­tryck.

Jag stannade till vid vasskanten och beundrade vassvipporna som böjde sig i vinden innan jag förevigade dom på bild.  Sen fick jag en idé. Några stjälkar skulle passa bra i vasen med resterna av nyårsbuketten, så jag slet av en liten bukett.

Innan jag gick in igen tog jag en tur längs skogsstigen till soptunnan som vi delar med herr och fru grannen. Också det premiär för i år. Husse sköter den detaljen annars, men nu beslöt jag vikariera.

Blixthalka
I skogen var det som vanligt mindre halt än annanstans. På tomtens alla stigar råder blixthalka, så om man ska besöka Udden ska man ha olycksfallsförsäkringen i skick. Gärna också livförsäkringen. ☹

Runt gamla fotspår glittrade ”isfransar”, ni vet såna där som bildas på kanten av spåren då solen har tinat snön och nattkylan har fått dom att frysa till igen. Förnämliga små konstverk, men nu hade jag inte kameran med mig så klart.

Sårläkning
I går kväll dök han upp igen, min fyrbenta ”antagonist” rapporterade Husse när han var ut en sväng på kvällen. Mia hängde på, men stannade på tröskeln och fräste innan hon bytte till ”passa dig för mig”-låten.

Ljudet fick matte att skynda sig ut, mota in Mia och stänga luckan till hennes ingång. Några kattslagsmål vill jag inte vara med om!

Mina rivsår har läkt fint och sårskorporna börja successivt lossna. Bandaget åkte av redan efter ett par dar för att såren skulle få luft. Jag inbillar mig att dom läker fortare då. Största avståndet mellan rivsåren är hela 4 cm, vilket säger en del om tasstorleken.

Ha en skön helg! 😊

av

Städning, skrivande och möten

Med tanke på att jag senast städade i fjol, var det inte så konstigt att dammtussarna hade antagit formen av små korvar som förflyttade sig med hjälp av sulorna på Husses tofflor. 😀

Ambitionen var att också dammtorka, men den åtgärden har torkat in tills vidare. När solen visar sig vid sällsynta tillfällen avslöjas dammlagren obarmhärtigt.

Hushållsarbete är liksom inte min grej trots att jag gillar att ha det rent och snyggt. Nästan vilken sysselsättning som helst är att föredra.

En av anledningarna till min motvilja är givetvis att huset är litet och fullproppat med grejer överallt. Att dammsuga är därför en gymnastisk pärs som jag hjärtligt avskyr.

Lyckligtvis har jag åtagit mig en del skrivuppdrag för tidningen som jag kan skylla på och mycket hellre ägnar mig åt. Under januari lämnade jag in fem bidrag, varav tre väntar på publicering.

Under veckan som kommer ska jag boka tid för några intervjuer för inlägg till tidningsbilagan som kommer i slutet av mars.

Och så är det möten som ska förberedas. Väglagets styrelse har snart sitt första möte för i år och en vecka senare går hembygdsföreningens årsmöte av stapeln. Alla som förberett ett årsmöte vet vad det innebär i fråga om administration.

I dag fick jag sista underskriften på bokslutet och överlämnade allt material till verksamhetsgranskaren. Förhoppningsvis hittar hon inga brister i vår förvaltning.

När jag flyttade hem tillbaka 2007 ansåg jag mig vara färdig med allt vad föreningsarbete heter, så jag förstår inte riktigt hur det kunde bli så här? Antagligen beror det på min oförmåga att säga nej. Jag låter mig övertygas om (eller tror) att ingen annan i hela världen kan sköta uppdraget lika bra som jag. 😀

På föreningens styrelsemöte härom dagen fick jag klart för mig att en ommöblering i styrelsen inte är så lyckad. En av ledamöterna påpekade mycket bestämt att om det kommer några nya människor avgår hon. ”Vi är ett så kiva (trevligt) gäng” tycker hon.

Det har hon för all del helt rätt i. Vår femmannastyrelse kommer väl överens och har alltid roligt när vi träffas. Så då är det bara att ställa upp för omval igen en gång.

av

Fundering

I brist på annat att fundera på just i dag, funderar jag på en sak. Vad händer om man använder nattkräm på dagen? Min undran kommer sig av att jag i misstag köpte nattkräm då jag skulle ha dagkräm, tuberna är väldigt lika som synes. Nu har jag således två tuber med nattkräm.

Mitt ekonomiska sinne (haha!) hindrar mig från att slänga den extra nattkrämen. Tanken är att använda den dagtid och strunta i att det står nattkräm. Då är alltså frågan: Vad händer?

Blir huden lugn och avslappnad av nattkrämen? Anletsdragen kanske rasar ihop och lägger sig på hakan? Eller har den en sövande inverkan så det inte går att skratta? Hela ansiktet kanske faller i sömn? 😀

Nån som erfarenhet och kan ge ett råd?

av

Mattjuven fångad

Det var ju förmätet att tro att äppeltjuven inte hade några släktingar. I ett par dar har det legat mus­lortar i Mias matskål på mornarna. I brist på äpplen dög tydligen kattmaten. Men i går blev mattjuven mat i sin tur.

Det är första gången Mia lät bli att släppa bytet för att fortsätta jaga det. Hon satt bara rakt upp och ner med musen mellan käkarna tills den dog. Precis som matte har hon blivit latare med åren. 😀

av

Trägen vinner

Uddens pressattaché låter meddela att äppeltjuven (se inlägg 2.1) nu är infångad. Ungefär kvart över fyra i morse meddelade jägaren (mycket högljutt!) att jakten var avslutad. Några minuter senare återstod bara en liten blodfläck av bytet.
(Bild ur arkivet)

av

Nattvandraren

Numera sover Mia nästan tjugo timmar per dygn – men inte hela nätterna. Det har fått en del kon­sekvenser.

Innan vi går och lägger oss ska eventuella skålar med nötter eller godis gömmas i skafferiet och brödkorgen ställas in i torkskåpet. I annat fall vaknar vi av att hon rotar efter ätbart både på köksbord och diskbänk.

Om vi glömmer att stänga dörren till skåpet där sophinken står, rotar hon i den och får den oftast att ramla ur. I bästa fall är soporna av det torra slaget.

I natt uppträdde ett nytt fenomen. Jag vaknade en kvart över två av att hon krafsade på dörren till soporna, men den var ordentligt stängd så hon misslyckades i sina ambitioner. En stund senare hörde jag svagt att hon åt på nånting, men kunde inte lista ut vad det var.

När jag klev upp och tände lampan satt hon på köksbordet och tuggade i sig grässtrån från julblomman vi fick. Det var förstås inget vanligt gräs, men tydligen förvillande likt det hon äter ute.

Jag bar henne tillbaka i sängen (numera ligger hon mellan oss allt som oftast) där hon la sig snällt och började spinna. En stund senare – hur lång vet jag inte – vaknade jag av att hon saliverade. Ett omiss­kännligt tecken på att hon mår illa.

Jag hann bara vända mig om mot henne så började hulkandet. Snabbt som ögat föste jag bort henne från kudden. Gräset hade gjort verkan.

Konstigt nog fick hon inte upp nåt, bara lite vätska som hamnade på påslakanet. Som alltid när hon har kräkts, hoppade hon ner från sängen. När jag kollade vart hon tog vägen låg hon på köksgolvet.

Innan jag hann somna om hoppade hon tillbaka upp i sängen och la sig mellan oss som tidigare. Sen var det Husses tur att stiga upp. Mia satt nu på diskbänken och pillade ner burkar med mina kosttillskott från hyllan ovanför diskbänken.

Vid det här laget har hon kommit på att hon alltid får upp nåndera av oss med den väck­nings­sig­na­len. Jag har svårt att tro att hon är hungrig, hon vill bara ha sällskap. Men det är klart, finns det nåt ätbart, desto bättre.

Men vi älskar henne förstås lika mycket ändå! ❤

av

Tekollektion

I dag fick jag för mig att ordna hyllan med kaffe och te. Två sorters kaffe hittade jag, varav den ena används dagligen. Tesortimentet var desto mer imponerande: 20 tesorter, varav ca hälften i oöppnade förpackningar.

Blandningar och smaksättningar av olika slag undviker jag, därav så många oöppnade förpackningar. Samtliga har jag fått i present. Synnerligen otacksamt att ge mig såna presenter med andra ord.

Jag dricker bara tre sorter regelbundet: svart Earl Grey, grönt ekologiskt Oolong och kamomill. Förtjusningen i Lapsang Souchong och Green Gunpowder har försvunnit med åren. Men vem vet, plötsligt kanske jag får smak för dom igen, så dom får stå kvar, liksom en liten förpackning svart te jag köpte i Chinatown 1988. 🙂

av

Läge för sagogryn

Eftersom vi inte åt risgrynsgröt i julas, föreslog jag att vi skulle ha det i efterhand. Det godkände Husse, men om han hade vetat vad det innebar hade han förmodligen tackat nej.

Såg ett tips på FB som jag beslöt prova – risgrynsgröt i ugn. Receptet var på 10 portioner så jag såg fram mot att göra risgrynspudding också.

I nästan en vecka har vi ätit antingen risgrynsgröt eller ‑pudding som dessert. Med lite tur blir puddingen äntligen slut i morgon. Men nu är jag döless på risgryn i alla former!

Vid dagens middag diskuterade vi sagogrynsgröt. Det bjöd min exsvärmor i Jämtland på till söndags­frukost. Här kallas den också Helmigröt har jag sett och påstås vara en traditionell rätt i Finland, men det är en klar överdrift.

Husse googlade och kunde upplysa om att sagogrynsgröten är internationell. Skillnaden är att man i stället för potatis­­stärkelse tillverkar sagogrynen av maniok eller kärnor från sagopalmen, därav namnet sagogryn.

Döm om min förvåning när jag såg Dahliahemmets meny för i dag – till frukost fick de boende Helmigröt. Innan jag åt den hos exsvärmor visste jag inte ens att den fanns!

Så nästa gång jag blir grötsugen kan det vara läge för sagogrynsgröt. 😊

av

Mask

Du har väl mask? Ett av dom populäraste orden i Finland just nu är ordet mask. Man ser ofta uppmaningen ”Använd mask” på anslag till dörrar till offentliga platser.

Om man ska ut och fiska är den fullt begriplig, likaså om man ska på maske­rad. Uppmaningen har inget med tips till rånare eller terrorister att göra.

Att en del människor tar på sig en (osynlig) mask när de känner sig obekväma, alternativt inte vågar eller vill visa sitt rätta jag känner vi också till. Många anlägger också en mask för att vårda sitt utseende.

Både djur och människor kan få mask, men de senaste åren är mask något vi associerar till ett vid det här laget välbekant virus. Med mask avses alltså mun‑ och nässkydd  i olika varianter. För sjukvårdspersonal gäller andningsskydd.

I pluralis blir mask lättare att särskilja. Maskar agnar man med eller medicinerar mot. Masker täcker en del av eller hela ansiktet.

På grund av maskerna är det tidvis svårt att känna igen vänner och bekanta. Och om man som jag är ”glasögonorm” blir sikten i stort sett noll när jag maskförsedd kommer in i en varm lokal.

Nyttan med mask har debatterats en hel del, men klart är att man inte smittar sin omgivning lika lätt om man har mask. I viss mån förhindrar masken också att man blir smittad. Men viruset är som bekant luft­buret och kan överleva länge på ytor av olika slag.

Av allt att döma får vi stå ut med mask ett bra tag till med tanke på mutationer och smittvågor. Det sägs att barn som är födda under pandemin blir skrämda av människor utan mask eftersom de är vana att se oss med en.

Troligen kommer mask att förknippas med smittskydd länge till i stället för med trevliga tillställningar som maskerader. 😥