Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

Hål i taket

När vi kom hem från bastandet i Tallmo i dag var marken på Udden täckt av vita prickar. Min första tanke var att vinden hade ryckt loss kronblad från schersminen, men det var fel. Mängden stämde för övrigt inte heller. När vi steg ur bilen konstaterade Husse att det var hagel vi såg. STORA hagel.På trappan upptäckte vi vad hagelskuren hade ställt till med – ett tiotal hål i plasttaket över trappan. Taket är för all del elva år gammalt, men skadan var ändå oväntad. Himla onödigt. ☹

Medan jag bäddade rent i sängarna funderade jag febrilt på vem vi kunde anlita för att få ett nytt tak. Så här års har hantverkarna högsäsong, så det gällde att hitta nån som hade en lucka i uppdragen.

Sen kom jag på ett tänkbart alternativ: en företagare som vi är bekanta med sen tidigare. Husse ringde genast (trots att det var lördag kväll) och fick tag i honom. Och kan ni tänka er, han kom omgående åkande för att ta sig en titt och mäta upp mängden material som behövs!

Jobbet lovade han åta sig så snart han hade skaffat material. Visst är det ett veritabelt mirakel? Så nu kan jag i lugn och ro gläda mig åt schersminen som står i full blom – och har kvar sina kronblad. 😊

av

Kvinnan i mitt liv

”En vän är en person som vet allt om dig, men som gillar dig ändå” – ett citat som mycket väl beskriver min relation med ”kvinnan i mitt liv”. Ingen känner mig bättre än hon.

Vi inledde vår vänskap 1997 i samband med att vi blev kolleger. Den har fortsatt i 25 år och fortsätter förhoppningsvis tills en av oss trillar av pinn. Vi bodde nära varandra i Östersund och umgicks också efter jobbet. Det finns därför många trevliga och roliga minnen från våra eskapader.

Här tar hon sig en roddtur i vår vik.Hon var senast på besök 2009, så vi hade en del att ta igen. Sen dess har vi haft sporadisk kontakt men följer varandra på FB förstås. I går vinkade vi av henne vid bussen efter en veckas besök. Det kändes tomt och tyst sen hon åkt.

Hon bor numera i Umeå, men förväntar sig inte att jag ska besöka henne där. Så länge Mia tillhör familjen blir det inga såna vistelser, vilket hon accepterar. Den förståelsen får man bara av en riktig vän.

Till skillnad från mig gillar hon att laga mat. Eftersom hon stod för fyra dagars middag, har vi gott om rester, vilket jag uppskattar.

Veckans program var mycket enkelt. Flest besök gjorde vi i matbutiker tror jag. Fast en dag var vi kulturella och besökte Amos Andersons sommarresidens i Söderlångvik. Det vackra huset har nyligen renoverats och är museum sen många år.

En fin vecka var det hur som helst. 😊

Önskar er alla en solig och trevlig midsommar!

av

Sommarmöblering

I dag, äntligen, fick trappan sin sommar­mö­ble­ring. I regel brukar den vara färdiginredd i maj, men i år har vindarna varit kyliga, vilket har gjort att inspi­ra­tio­nen lyst med sin frånvaro. Men nu så. 😊

När städning och möblering var klar efter fyra timmar kändes det som om ryggen höll på att brista. Alla som har slitna och hoptryckta ryggkotor vet hur det känns.

Efter halva tiden insåg jag att jag var på tok för varmt klädd. I synnerhet om fötterna. Vintercrocsen behövde bytas ut mot sommardito. Sagt och gjort. Fötterna blev genast gladare.

Den som är observant ser att det saknas en blomma i ”dörrkorgen”. Där har en Mors dagsros stått tidigare, men eftersom knopparna inte ville slå ut, tog jag in den i köket. Nu har dom slagit ut, så endera dagen får den flytta ut igen.

Då jag var nästan klar, kom Husse ut och undrade om vi inte skulle lyfta ut terrass­möb­lerna också. Jag svarade jakande, men la snabbt till ”men inte i dag”. Dels på grund av ryggen, dels för att det snart var dags att fixa dagens middag.

”Mañana es otro día” (direktöversättning: i morgon är en annan dag) tillhör mina favorituttryck. Det förutsätter för all del att man fortfarande är vid liv nästa dag. Och om man inte är det, lär det kvitta om man uträttade det man planerade eller inte. 😀

av

Dålig planering

I dag hade vi ett flertal ärenden till öns norra centrum. Tyvärr sprack tidsplaneringen. Men vi handlade allt som stod på inköpslistorna (och en hel del därtill!).

Husses bil behövde åtgärdas, så han lämnade av mig vid Vahlbergs strax före ett. Jag var i behov av nya skor och Vahlbergs är enda stället på ön som säljer såna. Av allt att döma har dom flesta kvinnor 39 i skostorlek, för på dom hyllorna fanns det minst att välja på.

Men jag hittade ändå två par som passade. Varför två par? Jo, mina lågklackade – som jag har älskat! – har tyvärr spruckit i en limning för ett bra tag sen och på det andra paret med klack har lädret spruckit. Sprickan har uppstått intill en tidigare reparation, så skadan är inte ny.

Båda paren har dryga 15 år på nacken så jag ska inte beklaga mig. Fast dom gamla lågklackade får min­sann duga till vardags när det är torrt i gräset. 😊

Att köpa skor på nätet är svårt tycker jag. Det går visserligen att beställa flera par i två olika storlekar, men då kan det ändå vara nåt annat passformsfel.

Husse skulle slå en pling när bilen var klar, så jag knallade över till matbutiken. På listan stod bara ett fåtal artiklar, men tack vare att jag hade gott om tid blev kundvagnen nästan full. 😀 Framåt halv tre ringde han. Då var jag på väg till kassan.

Eftersom han skulle till apoteket först, hann jag betala och packa alla varor innan jag fick syn på honom där inne. Apoteket ligger nämligen i samma hus som matbutiken. Då var det dags för nästa ställe.

Förra våren brann öns lågprisvaruhus Hurrikaani ner, men är uppbyggt och i drift igen. Dit skulle vi. Husse behövde gräsfrö och jag behövde bland annat en sprutkanna och hushålls‑ och toapper.

Det nya varuhuset är våldsamt stort med mina mått mätt, så det var inte så lätt att hitta det man skulle ha. Under skylten Säsongsvaror hittade jag en blommig sprutkanna i metall som jag inte kunde motstå trots priset. Visst är den fin?

Medan Husse hämtade säcken med gräsfrö letade jag efter ”pappersavdelningen”. Nästan framme vid kassan låg den. Jag plockade åt mig hushållspapper, men såg inget toapapper så jag frågade en ung dam som plockade upp varor på hyllorna.

Hon sa att det finns nästan framme vid kassan, varpå jag påpekade att det bara fanns hushållspapper där. Då hon rådfrågade en kollega via mobilen fick hon till svar att det var slut. Slut! Det hade jag inte väntat mig. Det är väl en stapelvara om något?

Nåväl, jag har några rullar kvar på vinden, så det får bli ett nytt försök så småningom eller inköp nån annanstans.

Äntligen klara. Men nu var klockan tjugo över tre. Vår sista anhalt var ett födelsedagsfirande, men med tanke på att jag ville hämta ut ett paket i närbutiken som stänger klockan fem skulle det inte bli mycket till visit så jag ringde jubilaren.

Jag förklarade att vår tidsplanering hade spruckit och frågade om vi får komma i morgon i stället. Jodå, det passade bra. Innan vi avslutade samtalet avslöjade hon lite besviket att gästerna ännu inte fått kaffe för att vi väntades dyka upp. Usch, så pinsamt.

Om bilåtgärden hade tagit mindre tid i anspråk och vi hade låtit bli lågprisbutiken hade vi hunnit med uppvaktningen. Eller så kunde jag ha ringt tidigare. Men gjort är gjort. Hoppas vi blir förlåtna. 😥

av

Tomtrunda

Från köksfönstret har jag sett en hägg som blommar så flitigt, nästan nere vid stranden. I dag beslöt jag fånga den på bild. Men det är ju alls ingen hägg upptäckte jag när jag såg den på nära håll! (Klicka på bilderna om du vill se dom i större storlek!)

Varken blad eller blomställning stämde med hägg, så jag kom fram till att det är nån typ av häggmispel. Det finns tydligen en hel drös olika läste jag mig till på Wikipedia. Det förklarar varför den blommar så rikligt, häggen har klart färre blomklasar.

I backen nedanför komposten lyste mängder av smultronblommor, faktiskt också en del kart. Högre upp stötte jag på fjärilslarver som kalasade på nässelbladen. På ett av bladen låg ägg och väntade på kläckning.

Framme vid trappan kom jag på att jag inte har kollat påskliljorna som växer bland plommonträden, så jag masade mig dit. Dom har blommat ut för länge sen konstaterade jag, men fick sen syn på en gul bukett vid bryggan.

Vet inte varför jag är så förtjust i kabbleka? Kanske på grund av växtplats och för att dom tillhör vår­blommorna.

På väg upp från stranden såg jag att irisarna har återintagit sin ursprungliga plats. För ett par, tre år sen hade högt gräs tagit över, men nu är det borta, så tydligen låg dom bara och väntade på att få en ny chans.

Jag kunde också konstatera att daggkåporna blommar. Tittar man på nära håll ser man vilka söta blommor dom har. De första tjärblomstren har också slagit ut noterade jag. På Udden finns det gott om dom och lyser i en fin, cerise nyans.

Getrams och liljekonvaljer står i knopp liksom bondrosorna, så snart byts gult ut mot vitt om man bortser från smörblommor och maskrosor som framhärdar länge till.

Visst är våren en ljuvlig tid i naturen? 😊

av

Lustbrist

När jag flyttade tillbaka till Udden 2007 beslöt jag att göra bara det jag har lust med. Men då lusten saknas blir det inte mycket gjort.

Jämfört med tidigare år har vårstädningen på tomten inskränkt sig till enstaka punktinsatser och städning inomhus ska vi inte tala om! Jag börjar tro att jag lider av vårdepression, vilket jag aldrig gjort tidigare. Energin är på noll.

Så vad gör jag då? Häckar framför datorn, skriver en del, fotograferar och fixar maten. That’s it. Tillbringar ett par timmar framför teven kvällstid och läser en stund vid läggdags. Om boken är bra, kan det gå ett par timmar innan jag släcker lampan. Effektiv verklighetsflykt.

Sover långt in på förmiddagen och kommer inte i kläderna förrän på eftermiddagen. Gör bara det jag känner att jag absolut måste. Det känns som om det var länge sen jag njöt av en sysselsättning. Ingenting känns roligt.

”Måste det vara roligt jämt då?” hör jag nån som säger. Nej, för all del, men nånting kunde ju vara roligt nån gång tycker jag. Måsten och borden finns det alltid gott om!

Fast i går njöt jag faktiskt en stund då jag gick genom skogen till soptunnan. Eftermiddagssolen belyste de ljusgröna bladen på liljekonvaljerna så vackert, luften var varm för en gångs skull och fåglarna kvittrade intensivt.

Jag kanske tar mig ur lustsvackan vad det lider. 😊

av

Kommentarer till föregående inlägg

Tack för hjälpen! Tydligen var jag dålig på att söka. Från två håll har jag fått information om konstnären Gunilla Unger Gerbino. Hennes man och samarbetspartner heter/hette Melchiorre Gerbino.

Dels via en bekant på FB, dels via min bloggkollega bergalott. Bergalott föreslog att jag skulle skicka bilden till Gunilla, så nu ligger ett kuvert klart att postas i morgon.

Ett annat av Gunillas alster finns på den finska auktionssajten huuto.net tipsade bergalott också om. Om du vill ta en titt eller köpa konstverket har du chansen till den 20.6. På sajten finns också en tidslinje över hennes utställningar. 😊

Gunilla Unger Gerbino osastossa Muu ulkomainen taide

Bilden kopierad från huuto.net

av

Glädjeämnen

För det mesta är det naturen som ger mig glädjeämnen, men en ny källardörr är heller inte fy skam!

Tussilago
I vår by är det inte värst vanligt med tussilago. Därför blev jag glatt överraskad härom dagen när jag upptäckte några exemplar vid vägkanten i början på ”stora backen”. Den som man måste uppför om man inte kommer till Udden genom skogen.

I går var väder och ljus lämpligt för fotografering, så jag traskade i väg. När jag kom fram insåg jag att efter­middags­solen fick blommorna att vända sig åt fel håll om jag stod på vägen. Men skam den som ger sig, efter att ha forcerat ”stock och sten” fick jag till rätt vinkel.

I samma backe blommar förresten Tibasten sen ungefär en vecka tillbaka. Också ett glädjeämne.

Nunneört
Dagens glädjeämnen från naturen bestod av en växt och två fåglar. Nunneörten som jag fick av en bybo för något år sen står i blom!

Med tanke på hur skröplig den såg ut efter sommaren i fjol, tog jag för givet att den hade dött. Den är för all del inte lika frodig som den borde vara, men den lever i alla fall.

Gråhäger och fiskgjuse
När jag kom in i köket nyss, fick jag syn på något som rörde sig i vassen på andra sidan av vår vik. Det visade sig vara gråhägern som brukar hålla till här på somrarna. Ibland ensam och ibland tillsammans med en partner.

Den står fortfarande kvar i väntan på lämpligt byte ser jag. Hoppas den låter bli grodorna, för dom vill vi ha kvar så vi vet att vattnet är rent.

Fiskgjusen är också på jakt efter mat ser jag. Högt uppe i det blå svävar den över vattnet och över knipparet som provianterar längst in i viken.

Ny källardörr
Husse har länge beklagat sig över att dörrkarmen till den inre källardörren rör sig när man öppnar dörren. Jag har inte sett det som nåt stort problem, antagligen för att jag vant mig sen många år.

För ett några år sen satte jag i kilar mellan karmen och väggen, men det var ju en nödlösning som inte höll i längden. Hade jag haft polyuretanskum, hade jag förstås använt det i stället. Då hade Husse aldrig behövt irritera sig på den lösa karmen. 😀

Nu hade han hur som helst fått nog och beställde ny karm och ny dörr av en bekant snickare. I förrgår kom den på plats och i dag har Husse försett den med handtag och hake. Tack igen! 😊

Proportionerna på bilden av den nya dörren stämmer dock inte bör tilläggas. Den är givetvis inte smalare nertill! Fotografen har slarvat.

av

Liten invasion

I flera dagar har det dykt upp små flygfän i köket. Dagtid sitter dom parkerade på draperiet vid nattbelysningslampan, kvällstid lockas dom också av lampan i sovrummet. Nåt slags malar trodde jag och greps av lätt panik – tänk om det var klädes- eller matmalar!

Som mest har jag räknat till nio individer, men flera har jag redan tagit av daga i tron att det var skadedjur. Det har lyckligtvis visat sig att jag trodde fel.

En fråga till Naturväktargruppen på FB gav ett lugnande svar. Dom små flygfäna är humlemott (Aphomia sociella). Alltså helt ofarliga för både kläder och mat.

Hur det kommer sig att dom förekommer i den här omfattningen är däremot en gåta. Eftersom larverna livnär sig på bland annat getingyngel, misstänker jag getingboet vi hade i väggen i fjol. Men vilken väg de vuxna motten har tagit sig in i köket är ett stort frågetecken.

Ett lika stort frågetecken är vad de vuxna motten livnär sig av? Trots googlande hittar jag inget svar. Jag kanske kunde bjuda dom på honung? Nix, det var dom inte ett dugg intresserade av så jag låter bli att bry mig.

Det ska bli intressant att se hur länge dom tänker bo hos oss. Och vad händer sen? Dör dom av hunger eller parar dom sig och lägger nya ägg innan dess? Fortsättning följer. 😊

av

Full fart

Det är inte bara vårblommorna som har tagit fart. Alla som är födda 1947 firar sina 75-årsdagar i år. Händelsevis känner jag ett par såna och så ska Valborgsmässoafton dessutom firas.

Det innebär fullspäckat program närmaste tiden. Som bekant innebär en aktivitet per dag för min del att hela dagen är bokad. I morgon 75-årsfirande, möte i hembygds­före­nin­gen på torsdag och bastudag på fredag eftersom Valborgsmäss ska firas på lördag.

På söndag uppvaktar vi den andra 75-åringen och på måndag ska Silverpilen på service. Sen får jag ta igen mig igen ett tag tills det troligen blir ett tidningsuppdrag lördagen den 7.5.

Det är också full fart på min läsiver. Bokens dag (23.4) till ära hämtade jag i dag ut två bok­be­ställ­ningar från Adlibris och lånade en bok på Dalsbruks bibliotek, så jag har en hel trave att roa mig med framöver.

Läsningen företas liggande, alltså kvällstid vid läggdags. Det förkortar insomningstiden högst markant har jag märkt. Om jag inte läser, ligger jag och funderar på allt mellan himmel och jord vilket betyder att det kan ta upp till ett par timmar innan jag somnar.

Just nu är det sanningsbaserat som gäller. Boken jag läser för närvarande handlar om en kvinnlig rysk poet, Irina Ratusjinskaja, född i Odessa 1954.

Hon blev tillfångatagen och anklagad för att hennes dikter var kritiska mot sovjetsystemet. Domen blev sju års fångläger med sträng lägerordning och fem års förvisning.

Boken beskriver hennes tid i fånglägret som hon delar med ett tiotal andra politiska fångar i ”den lilla zonen” där man internerade ”särskilt farliga fångar”. Man kunde tro att det här är nåt som hände för länge sen, men så är det ingalunda. Hon arreste­rades 1982.

Som bekant är yttrandefrihet fortfarande ett okänt begrepp i vårt östra grannland.