Det är inte bara vårblommorna som har tagit fart. Alla som är födda 1947 firar sina 75-årsdagar i år. Händelsevis känner jag ett par såna och så ska Valborgsmässoafton dessutom firas.

Det innebär fullspäckat program närmaste tiden. Som bekant innebär en aktivitet per dag för min del att hela dagen är bokad. I morgon 75-årsfirande, möte i hembygds­före­nin­gen på torsdag och bastudag på fredag eftersom Valborgsmäss ska firas på lördag.

På söndag uppvaktar vi den andra 75-åringen och på måndag ska Silverpilen på service. Sen får jag ta igen mig igen ett tag tills det troligen blir ett tidningsuppdrag lördagen den 7.5.

Det är också full fart på min läsiver. Bokens dag (23.4) till ära hämtade jag i dag ut två bok­be­ställ­ningar från Adlibris och lånade en bok på Dalsbruks bibliotek, så jag har en hel trave att roa mig med framöver.

Läsningen företas liggande, alltså kvällstid vid läggdags. Det förkortar insomningstiden högst markant har jag märkt. Om jag inte läser, ligger jag och funderar på allt mellan himmel och jord vilket betyder att det kan ta upp till ett par timmar innan jag somnar.

Just nu är det sanningsbaserat som gäller. Boken jag läser för närvarande handlar om en kvinnlig rysk poet, Irina Ratusjinskaja, född i Odessa 1954.

Hon blev tillfångatagen och anklagad för att hennes dikter var kritiska mot sovjetsystemet. Domen blev sju års fångläger med sträng lägerordning och fem års förvisning.

Boken beskriver hennes tid i fånglägret som hon delar med ett tiotal andra politiska fångar i ”den lilla zonen” där man internerade ”särskilt farliga fångar”. Man kunde tro att det här är nåt som hände för länge sen, men så är det ingalunda. Hon arreste­rades 1982.

Som bekant är yttrandefrihet fortfarande ett okänt begrepp i vårt östra grannland.