av

Lustbrist


När jag flyttade tillbaka till Udden 2007 beslöt jag att göra bara det jag har lust med. Men då lusten saknas blir det inte mycket gjort.

Jämfört med tidigare år har vårstädningen på tomten inskränkt sig till enstaka punktinsatser och städning inomhus ska vi inte tala om! Jag börjar tro att jag lider av vårdepression, vilket jag aldrig gjort tidigare. Energin är på noll.

Så vad gör jag då? Häckar framför datorn, skriver en del, fotograferar och fixar maten. That’s it. Tillbringar ett par timmar framför teven kvällstid och läser en stund vid läggdags. Om boken är bra, kan det gå ett par timmar innan jag släcker lampan. Effektiv verklighetsflykt.

Sover långt in på förmiddagen och kommer inte i kläderna förrän på eftermiddagen. Gör bara det jag känner att jag absolut måste. Det känns som om det var länge sen jag njöt av en sysselsättning. Ingenting känns roligt.

”Måste det vara roligt jämt då?” hör jag nån som säger. Nej, för all del, men nånting kunde ju vara roligt nån gång tycker jag. Måsten och borden finns det alltid gott om!

Fast i går njöt jag faktiskt en stund då jag gick genom skogen till soptunnan. Eftermiddagssolen belyste de ljusgröna bladen på liljekonvaljerna så vackert, luften var varm för en gångs skull och fåglarna kvittrade intensivt.

Jag kanske tar mig ur lustsvackan vad det lider. 😊

9 tankar om “Lustbrist”

  1. Här kommer fler tröstande ord. Du lever och gör ungefär som jag . Sover sent, går ut med hunden, sitter vid datorn, läser lite, bloggar lite, fotar lite och avslutar sena kvällar framför teven. That´s it! Jag njuter av ljuset och våren men orken finns inte riktigt där för några projekt. Uteplatsen får jag skämmas för då alla grannar är så energiska och duktiga och på min växer maskrosorna höga…Vi tar oss igenom denna fas också, eller hur?

    Gilla

  2. Nu blir jag bekymrad,inte alls roligt att må på det viset.Låter faktiskt som en depression,önskar att jag va där och förhoppningsvis kunde hjälpa lite genom samtal och närvaro.Skickar e post för mej är läget det motsatta.

    Gilla

    • Äsch, det brukar gå över. Din närvaro skulle förstås pigga upp. ❤
      Gott att höra att ditt läge är det motsatta. 🙂

      Gilla

  3. Stor igenkänning.
    Den där kragen man ska ta tag i har slitits ut för länge sedan – spotta i nävarna och ta nya tag hjälper inte – det finns de som har det värre, hjälper inte heller.
    Håglöshet och orkeslösheten tar överhand och k-a-n-s-k-e är det vår-depression eller också får du göra som jag – krypa till korset och be om hjälp av de vitrockade. Men det tar tid som vanligt och tiden rinner undan med tillfälliga avbrott under tvång av omtänksamma vänner som håller ett vakande öga på min existens.

    Men… något som hjälper att veta; att under ytorna finns det många som upplever samma sak. Vi påverkas av orsaker både inifrån och utifrån. Världen är sig inte lik, hur ska då en liten människa förmå sig att behålla krafterna till ett aktivt liv, när vi inte ens vet vad eller varför vi känner som vi gör? För mitt eget vidkommande kallar jag det för åldersdepression.
    ❤ 🙂

    Gilla

    • Tack för dina tröstande ord. 🙂 Ja, jag är förstås inte ensam och det är många faktorer som inverkar. En envis förkylning gör inte saken bättre. Du kanske har rätt – att det är ett åldersfenomen. Fast det är ju ingen tröst, då blir det bara värre för varje år. :-/

      Gillad av 1 person

      • Håller med om det sista. Den är jobbig och pågår väl så länge tills acceptansen sjunker in och frigör … ja, ska vi säga den stress som det faktiskt handlar om.
        Vi människor är ena konstiga manicker 😉 ❤

        Gillad av 1 person

  4. Ibland kan det kännas precis så. Men så kan det ibland vara så att lusten finns men inte orken. Lika knepigt det. Brukar försöka att läsa feelgood böcker och nu är et Je m’apelle Agneta och den är helt underbar.
    Mitt råd är att strunta i om det känns tråkigt, bara var och vänta ut skiten precis som en förkylning. Plötsligt en dag så händer det. /Kram

    Gilla

Kommentarer är stängda.