Författare: Uddmor

av

16.5 – Hälsningsdag, ärtsoppa och stilpoäng

Nackhåren har rest sig, vi har kockat, smörjt kråsen och avtackat. Mia har fått en present.

Nackhåren har rest sig
I torsdags reste sig nackhåren igen då jag läste Annonsbladet. Har du nånsin hört talas om Morsdag? Det måste ju vara en dag när man morsar mer än vanligt? I samtliga annonser gjorde man reklam för häls­nings­da­gen. Jag trodde alla – i synnerhet proffsskribenter! – visste att vi firar Mors dag och inget annat?

I konsekvensens namn frågar jag mig vad Farsdag då innebär? Dagen då man roar sig med nåt farsartat? Usch och fy, tycker den självutnämnda språkpolisen. 😦

Kockat
I fredags morse kl 9.30(!) var ärtsoppan färdigkokad. Husse hade på torsdagen tagit en omväg på väg från stan för att köpa rökta ben som verkligen satte fin touche på soppan.

På kvällen la vi ut nät och fick mera fisk, bl a en liten gädda och en sutare. Gäddan beslöt vi lägga in  enligt ett recept som Husse hade fått och sutaren föreslog han att vi skulle röka.

Sagt och gjort. Sutaren lades i salt, gäddfiléerna skars i sillbitsstora bitar och ”badades” i två sorters lag innan de ställdes kallt för att mogna ett par dar.

Igår hade vi så ”fiskfrossa”. Vi började med den inlagda gäddan. Mindre socker eller mera salt, mera kryddor, lite dill och kanske citron hade piffat upp anrättningen, men i övrigt smakade den utmärkt!

Som huvudrätt åt vi varmrökt sutare. Också den var god, men kunde gott ha saltats mer och tagits ut ur rökugnen något tidigare kom vi fram till. Fisk är fina fisken!

Smörjt kråsen
Som några gånger tidigare, tyckte jag att vi kunde äta Mors dags-buffé i Labbnäs på söndagen. Förslaget föll i god jord. (Det smärtar mig att se att man också där firade hälsningsdag.)

Eftersom våra mattider inte är som andras, bokade vi in oss på sista dukningen kl 15. Det var vi inte ensamma om insåg vi när vi ställde oss i kön till matbordet.

Men, vi hade ju inget annat för oss (för en gångs skull!) så vi väntade tålmodigt. Vår väntan var inte förgäves. Sortimentet var som vanligt både digert och smakrikt. Dessutom smakfullt upplagt och tilltalande för ögat. Onekligen en bjärt kontrast till Uddens enkla utbud och servering! 😀

Avtackat
Igår kväll gick det tredje och avslutande föredraget om Kimitoön vid sekelskiftet 1500-1600 av stapeln i Kärra café. Publiken bestod den här gången av 26 personer, totalt har vi haft 111 åhörare så det tycker vi är succé och tackar varmt för.

Innan vi släppte fram vår föredragshållare avtackade vi föreningens förra ordförande för hennes 15-åriga ordförandeskap. Som tack fick hon Finlands svenska hembygdsförbunds högsta förtjänsttecken i form av en silvermedalj med tillhörande diplom.

Efter avslutat föredrag tackade vi också föredragshållaren. Dess värre blev han utan blommor för dom glömde vi ge honom! Makalöst vad glömsk man kan vara. Å andra sidan fick han ju sitt honorar så han gick inte helt tomhänt.

Mia har fått en present
I lördags hade vi igen besök av Vik Husse. På grund av andra engagemang var det två veckor sen sist. Den här gången kompletterades bullpåsen av en ask inne­hållande torkat fiskskinn som Mia skulle ha.

Förpackningen kanske inte riktigt gjorde att man associerade med innehållet precis, men den fick helt klart stilpoäng. 🙂

av

10.5 – Från udda besök till PFA

Vi har haft udda besök i sängen, premiär i bersån, gratulerat, festat på fisk och tjänstgjort. Jag har korrekturläst och ansökt om PFA.

Udda besök i sängen
I fredags bäddade jag rent i sängen. Det undgick inte Mia som omgående hoppade upp och la sig mitt i sängen på underlakanet. När jag en kort stund senare var klar med att dra på påslakanen, upptäckte jag en liten svart prick på underlakanet och inspekterade den närmare.

När jag tog i den, fastnade den på pekfingret och då jag la den i handflatan såg jag att den rörde på sig… En pytteliten, blodsugande igel avgjorde jag resolut och gick ut med den. På vägen dit ändrade jag uppfattning, för nu hade den fått två ”horn” i ena änden av kroppen.

Det var alltså en alldeles harmlös snigelbaby. Den måste ha fastnat i Mias päls och på så sätt följt med in. Den fick hur som helst återvända ut i det fria och bäddningen kunde avslutas utan ytterligare fynd.

Bersåpremiär
På lördagen väntades f d klasskompisen och hans sambo klockan två. Vi funderade hit och dit om vi skulle sitta inne eller drista oss till att sitta i bersån. Det blev bersån och premiär för i år. Ter­mo­me­tern hade krupit upp till dryga 15 grader, så i solen skulle vi säkert ha det varmt.

Det kändes ljuvligt att kunna äta och dricka ute utan att frysa! Solen stekte från molnfri himmel och vinden var hygglig nog att inte ta i onödigt mycket.

Gratulerat
I söndags gratulerade vi fru grannen med anledning av födelsedagen. Barnbarnet fyllde också, men bara ett halvt år än så länge. Kaffebordet dignade som vanligt och gästerna var många, de flesta bekanta, men också ett par nya ansikten.

Festat på fisk
På lördag kväll la vi ut nät som vi vittjade nästa morgon, fångsten kunde du läsa om i föregående inlägg. På söndag kväll festade vi på kokt gädda och abborre med äggsås, mums filibabba.

Jag fick nöjet att äta abborren, Husse åt lika gärna gädda (sa han), men jag tror bestämt att han bara var snäll. 🙂 Jag ”offrade” mig mer än gärna och njöt i fulla drag! Abborre tillhör definitivt en av mina favoritfiskar när det gäller mat.

Tjänstgjort
På måndag kväll gick det andra föredraget av stapeln som hembygdsföreningen anordnade i Kärra café. Uppslutningen var större än förra gången – vi räknade till 46 åhörare! Det var knappt så sittplatserna räckte till, men vi samsades gott.

Den här gången hade en styrelsemedlem bakat och skötte serveringen, disk och städning togs om hand av en annan. Sekreteraren och jag skötte möbleringen, så allt fungerade finfint. Tack igen!

Korrekturläst och ansökt om PFA
I går förmiddag sa Husse: ”Nu klarar du dig till torsdag” efter att han burit in ved och vatten och tömt slaskhinken. Sen vinkade jag av honom och tog itu med diverse föreningsadministration, följd av korrekturläsning.

Idag har korrekturläsningen fortsatt, men först skickade jag en ansökan om utbetalning av PFA, dvs min kommunala pension. Hela 10 kronor per månad får jag så länge jag lever om jag inte väljer ut­be­tal­ning på kortare tid. Det låga beloppet är nu inte så konstigt, jag var kommunalt anställd bara i 10 år och pensionerna är tydligen inte mycket att skryta med.

Och när jag är klar med det här inlägget ska jag fortsätta korrekturläsa igen ett par timmar så jag kan uträtta annat i morgon. 🙂

av

4.5 – Tänk så det kan bli…

Vi har inte firat 1 maj, men haft städtalko och möte. Jag har tappat vimpeln och känt mig stressad.

Inte firat 1 maj
På fredagens födelsedagskalas träffade jag en avlägsen släkting som behövde handräckning med datorn. Vi kom överens om att han skulle få hjälp 1 maj och infann oss därför vid 14-snåret. Det doftade nybakat när vi steg in.

Handräckningen visade sig vara av det allra enklaste slaget och utförd på en halv minut, så vi fick snabbt flytta oss till kaffebordet. Där satt vi sedan i allsköns ro och pokulerade en bra stund innan vi gick på ”sight-seeing” i nybygget intill.

Därefter åkte vi tillbaka till Udden där mitt dåliga samvete väntade i form av korrekturläsning. Ett uppdrag som jag nyligen åtagit mig trots att tiden är knapp.

Städtalko och möte
Prick kl 10 på tisdagen samlades hembygdsföreningens styrelse på Dragegården för att genomföra den årliga städtalkon. Det fejades och putsades både ute och inne i knappt tre timmar innan vi bänkade oss för styrelsemötet.

Mötet genomfördes på en dryg timme, men innan vi hade plockat undan och kommit i väg var klockan redan halv tre, så där gick den dagen.

Tappat vimpeln
När jag kom hem (Husse hade ärenden på annat håll) vidtog diverse påkallat småpyssel och en kort stund senare dök ”vägmästaren” upp i ett ärende. Medan vi stod ute och pratade påpekade han plötsligt att flagglinan tycktes ha gått av.

Jag trodde han skojade, men såg sen att linan hängde över syrenbuskarna. Frågan var då vart vimpeln hade blåst i väg?

Mysteriet löste sig ganska snart. Linan hade inte alls gått av, det var knuten till vimpeln som hade lossnat. Då Husse kom talade jag om vad som hänt och en kort stund senare fick vi syn på vimpeln. Den hängde högt upp i en tall.

Fyndig som han är våran Husse, tog han en lång kvist från vedhögen, försåg den med en böjd spik och kunde på så sätt peta ner vimpeln. För min del kunde den gott ha fått vara kvar i tallen. Jag noterade redan för ett tag sen att den var trasig i änden och behövde bytas ut.

Känt mig stressad
Idag har jag känt mig jättestressad. Mest på grund av det kalasfina vädret. Utejobben är inte avklarade och inne väntade ett antal arbetsuppgifter… Vad skulle jag prioritera?

Efter att ha hämtat mat hos Kerstin och gjort ett snabbt nerslag i butiken, valde jag att strunta i finvädret för att i stället kasta mig över de­kla­ra­tio­ner­na. Som tidigare var två redan ifyllda och således enkla att hantera, men företagsdeklarationen krävde i vanlig ordning hand­på­lägg­ning. Det gick ändå rätt smärtfritt tack vare mitt Excel-blad, så kl 16.49 var den inlämnad.

Föreningens webbsajt påkallade också ett ingrepp. Det fick bli avkopplingen efter sifferövningarna. Och sen var det ju bloggen som jag inte har hunnit med på flera dar… Och så väntar förstås korrektur­läsningen på en fortsättning.

Tänk om jag kunde vara bättre på att delegera och säga nej. Suck. 😦

av

28.4 – Hektiskt

Jag har bakat(!), förberett föredrag, kreerat i morgonrock, städat, tjänstgjort och nedkommit med en förkylning.

Bakat(!)
I måndags skedde ett under. Jag bakade bullar till kvällens evenemang. Det har jag inte gjort sen 90-talet så det var minst sagt spännande att se om dom gamla takterna satt i.

Det gjorde dom faktiskt, men av nån anledning jäste bullarna inte i ugnen riktigt som dom skulle, vilket innebar att man gott kunde använda dom som mordvapen – dom blev ganska platta och nog så ”krispiga” på ytan.

Smaken var det för all del inget fel på. Och alla som smakade var vänliga nog att tycka att dom var fullt ätbara så jag lät mig övertygas, men jag har inga planer på att upprepa bedriften dom närmaste tio åren!

Förberett föredrag
Försedd med mina nybakta bullar låste jag upp föredragslokalen ganska exakt 17:00 i sällskap av en styrelse­medlem. Övriga i styrelsen anslöt strax efter. Dragsfjärds hembygdsförenings första före­drag i serien Kimito-ön vid sekelskiftet 1500-1600 skulle gå av stapeln en timme senare så det gällde att möblera och fixa kaffe, respektive te till åhörarna.

Vi blev glatt överraskade över antalet personer som dök upp – drygt ett 20-tal. Det hade vi inte väntat oss så det får vi beteckna som succé. Förhoppningsvis kommer minst lika många till nästa föredrag den 8.5!

Kreerat i morgonrock
På tisdagen ”hann” jag inte klä på mig. Vid lunchtid dök El-Tigerns fru upp i ett ärende och tackade intet ont anande ja till kaffe och en av mina bullar. Hon överlevde.

När hon hade gått satte jag mig vid datorn med ett nytt uppdrag och blev himla överraskad när det knackade på dörren igen klockan två. Ändå hade Grisen/Tvillingen långt tidigare aviserat sin an­komst. Jisses, vad tiden hade gått fort!

Hon fann sig utan knot i min något udda arbetsklädsel, så satte vi i gång att kreera till­sammans några timmar. Efter det satte oss vid köksbordet för att få välförtjänt eftermiddagskaffe och ‑te. Och var sin bulle förstås. Hon överlevde också. 😉

Städat
Onsdagen hade jag vikt för städning. Det var ett bra tag sen senast och huset såg ut därefter. Innan jag ens kom i gång ringde Husse och talade om att han var på väg från stan så jag satte i en högre växel för att hinna med så mycket som möjligt innan han kom.

Jag var ingalunda klar när han dök upp men fick ett trevligt avbrott innan jag fortsatte. Att det råkade vara bastudag passade perfekt, det kunde jag behöva efter att ha umgåtts med alla dammråttor och allt annat smått och gott.

Tjänstgjort och nedkommit med en förkylning
Sent igår eftermiddag höll väglagsstyrelsen möte hos ordföranden. Det innebar att jag tjänstgjorde som sekreterare medan Husses närvaro krävdes på ett årsmöte på annat håll. Det är som bekant hektiskt att var pensionär.

Till råga på allt har Husse lyckats smitta mig med en förkylning som just nu har slagit ut i full blom. Huv’et känns ”tjockt”, det värker i kroppen, kinderna hettar och näsan rinner i ett. Men i bästa fall är kulmen nådd och det börjar gå åt rätt håll.

av

22.4 – Nästan full rulle

Jag har uppvaktat, ”samfiskat”, torkat ute, besökt Nöjis och krafsat i rabatterna. Idag aprilväder och jubileum igen.

Uppvaktat
I måndags var det väglagsordförandens tur att fira jämna år. Jag hade i uppdrag att uppvakta å väg­lags­styrelsens vägnar och infann mig tillsammans med f d bonuspappan som också har varit ord­fö­ran­de i väglaget på sin tid.

På distans uppvaktade jag Råttan/Väduren som fyllde år hon också. Hon fick nöja sig med digitala blommor och en dito grattiskram.

”Samfiskat”
På tisdag kväll beslöt vi pröva en ny plats för fiska­fänget. Jag fick äran att lägga ut nätet den här gången. Och si, fiskelyckan höll i sig – tre gäddor i varierande storlek hade fastnat konstaterade vi på onsdag morgon.

Torkat ute
Medan Husse och Mia hjälptes åt att rensa och filea fisken, hängde jag ut tvätten på tork. Det var premiär för i år och som vanligt ett sant nöje. Solen sken och vinden var lagom torkvänlig.

Besökt Nöjis
Att hembygdsföreningens hus ligger på en stenåldersboplats visste jag, men jag hade ingen aning om att det finns en till lite längre bort. Men det visste Husse som tog mig dit på tisdag eftermiddag.

Av boplatsen syntes inte längre några spår av förståeliga skäl, men Museiverkets informationstavla upp­lyste om vad man upptäckt vid utgrävningarna 1984-89. Baserat på lämningar och radio­kol­da­te­ring har man kommit fram till att platsen var bebodd 4700-3000 f. Kr. Ganska länge före Udden således. 🙂

Krafsat i rabatterna
Igår eftermidddag hade vi trädgårdsjobb på var sin tomt. Vädret var idealiskt om man bortser från vindilen som plötsligt for i väg med löv‑ och gräshögarna ur skottkärran.

Faktiskt var det så varmt i solen att långkalsongerna under arbetsbyxorna kändes överflödiga och händerna svettades i handskarna. Men hellre det än att frysa.

Aprilväder
Dagens snabba väderomkast har verkligen gjort skäl för namnet aprilväder! Allt från sol till vatten och snö har ”förgyllt” vår dag. Vi har därmed avstått från trädgårdsarbete och i stället roat oss med lör­dags­besök, bastu och en god middag i Tallmo.

Jubileum igen
På middagsbordet stod en härlig rosenbukett när jag steg in i Tallmo. Den var till mig från Husse (som anlänt tidigare) med anledning av dagens halvårsjubileum. En hjärtevärmande hågkomst. 🙂

Den 15 april hade vi förresten också jubileum. Då var det exakt ett år sen vi sågs första gången och skakade hand på hembygdsföreningens möte. Det känns som om det var länge sen… Mycket vatten har flutit under broarna sen dess. ♥