Författare: Uddmor

av

Bra köp

I dag sattes den nya spishällen på plats och invigdes. Den visade sig vara en liten aning tjockare än den gamla, men det kan ju vara en fördel, då håller den värmen något längre. Ett bra köp med andra ord.

Dom gamla spisplattorna fick fortsätta tjänst­göra så dom nya fungerar som reserv. Dom nya hade för övrigt inga lufthål noterade vi, men såna kanske inte behövs nuförtiden?

När jag googlade efter en bild på hällen (hade glömt att det redan fanns en i mediabiblioteket) noterade jag för övrigt att vi kunde ha fått den 40 € billigare hos en annan leverantör trots att det var extrapris på den vi köpte. Ett klassiskt fenomen … Bara för att det står exrapris går man på det. 😄

av

Mikrojulstädning och värme

Under hållaren till tandborstglaset i badrummet sitter en liten grön groda. I dag upptäckte jag att den var rysligt dammig, så jag sköljde den och torkade av den.

Efter det tömde jag askan i köksspisen och dito i kakelugnen i vardagsrummet. Som avslutning tömde jag Mias toalett. Där tog mikrojulstädningen slut.

I bästa fall kan det bli mer julstädning, men det vet man aldrig säkert. 😉 I planerna ingår också att baka en dadelkaka till jul. Och den här gången ska jag följa receptet till punkt och pricka så det inte går som med mockarutorna!

Sängvärmare
Med nästan minus 20 ute känns det skönt med värmefilt i sängen en stund innan man lägger sig. I förrgår kväll tog jag fram den för att Husse skulle slippa vara sängvärmare.

Oj, så skönt att krypa ner i en varm säng! Kylan har visserligen minskat en del i dag, men det är ändå kallt i sovrummet, så det får bli en repris i kväll.

Varmare
Veden har strykande åtgång, Husse hämtar dagligen nya travar som jag eldar upp efter hand. Men i morgon lovar Meteorologiska Institutet att vi får nöja oss med -2°. I helgen ska det visst bli plus­grader som beräknas hålla i sig hela nästa vecka. Slut på vinterkylan för den här gången.

av

Jag erkänner

Finns det nån mer än jag som använder tvål? I fast form alltså. Häromdagen övervägde jag att köpa en väldoftande fransk tvål i julklapp till en dam, men så kom jag på att hon kanske bara använder flytande tvål. Det verkar dom flesta göra nuförtiden. Utom jag.

Visst använder jag också flytande tvål för all del. Både duschtvål och en handtvål som jag har fått i present. Men oftast tar jag till den hårda tvålen. För ansiktet gäller dock ett flytande rengöringsmedel som inte innehåller tvål.

Jag är otrendig också på många andra sätt. Ta till exempel det här med tajts. I en av mina lådor ligger faktiskt ett par blommiga tajts, men hittills har jag aldrig använt dom. Dom flesta kvinnor i tajts ser ut som om dom glömt att klä sig tycker jag.

Det finns för all del undantag. Med en överdel som täcker ändan och halva låret kan det vara OK. Tajts i jeanstyg är heller inget för mig. Smala byxben går an, men helst ska dom vara raka. Och det är inte trendigt.

Bild från 2008 då Snuttan inspekterade garderoben. 🙂

Det gäller också färger om jag överdriver lite grann. När jag vill ha en grön tröja är det inte inne med grönt, vill jag ha en vinröd gäller den färgen inte just då. Värst är ändå pastellfärger. Dom får mig att se ut som om jag är dödssjuk.

När det var modernt med kort hår, hade jag långt. Enda gången i mitt liv för övrigt. Sen dess är det kort som gäller och en självvald frisyr, oavsett om den är modern eller inte.

För ordningens skull brukar jag fråga frissan vad som gäller i frisyrvärlden, men för det mesta tilltalas jag inte av frisyrerna. Enda gången jag är trendig är när det är modernt med grått hår. Det råkade det vara i fjol enligt metromodes hårfärgstrender för 2021. Nästa år ska vi se ut så här spår sajten modette.se.

Jag har säkert skrivit nåt liknande inlägg tidigare kom jag på. Men jag är fortfarande lika otrendig. Klär mig i plagg och färger jag trivs och har haft mer eller mindre samma frisyr de senaste trettio åren, bortsett från den kortkorta i somras. Den kommer det förresten att bli repris på i sommar!

Alla färger utom brun, gul och orange finns i garderoben. Klara, mustiga färger ska de’ va’, helst med en dragning åt blått för att matcha hårfärgen. 😀

PS. Tanter som närmar sig 70 kanske inte förväntas vara så trendiga förresten?

av

Kyla, värme och hetta

Både slutet på förra månaden och början på den här har varit kall. Mellan sex och nio minusgrader dagligen. Vi hör hur isen ”växer”.

Alla matvaror från skåpet i verandan har flyttats ”till varmare nejder”. En del av dom står i en kartong under en stol i vardagsrummet i brist på annat utrymme. Nere på golvet är det på sin höjd +17.

Värme
I dag hämtade jag ytterligare två vinterkappor från vinden. Efter åren i Jämtland är jag välförsedd med vinterplagg. En av kapporna har dock gått till försäljning på öns bytesbörs, eftersom jag sorgligt nog inte kan använda den.

Storlek 38 är många år/kilo sen! Inköpt på rea i Östersund i början på 90-talet och redan då ganska ”väl­sittande”, men jag förälskade mig i den varma och vindtäta fårskinnskappan. Varmare ytterplagg än så kan man inte ha!

I morgon ska en presumtiv kund prova den och en annan står i kö, så förhoppningsvis slipper jag härbärgera den flera år.

I morgon har vi Skrivlördag, sista för i år. Vår värdinna har bett oss klä oss varmt. Med tanke på att vi sitter stilla blir man snabbt kall om rumsvärmen inte räcker till. Men, som sagt, jag är välförsedd och har redan lagt fram min tjockaste ylletröja.

Hetta
Även om elementen är påslagna, behövs vedeldning, både i köksspisen och kakelugnen i var­dags­rummet. I förrgår kväll hördes plötsligt ett högt, metalliskt ljud som verkade härröra sig från köksspisen.

När Husse inspekterade, upptäckte han en spricka i den bortre kanten av spishällen. Om det beror på hällens höga ålder, för hög värme eller materialfel låter jag vara osagt.

Men hör och häpna, på nätet hittade vi en spishäll med samma mått som vår befintliga. Dessutom till extrapris fram till den 20.12! Den beställde jag på stört. Före jul ska den redan vara i användning om leveranstiden stämmer. 😊

av

Lilla jul och första advent på Udden

I går var det lilla jul i Finland. På Udden inskränkte sig firandet till rökt skinka och kålrotslåda som förrätt, följt av lutfisk och bechamelsås (låter finare än vit sås). Däremot varken julgran eller julklappar. Ett synnerligen enkelt firande med andra ord, helt i min smak.

Mia ”firade” lilla julafton på ett av sina favoritgömställen, i kökets ena överskåp, men föredrog efter ett tag att göra oss sällskap framför teven. Varför hon gillar att ligga där vet jag inte, men hon kanske anser att hon får vara ostörd där.

Kvällen avslutades med ett gammalt avsnitt av Beck och innan vi släckte sänglampan låg vi och läste en stund. Efter att ha läst ut Unbroken har jag övergått till Sture Bergwalls självbiografi: Bara jag vet vem jag är.

Så här uttalar sig Aftonbladet om boken: ”En upprörande skildring av hur psykologers, polisers och advokaters till synes blinda tro på idéer om förträngda trauman ledde till att de verkliga mördarna slapp undan.”

Första advent
I dag var det dags att tända första adventsljuset. Den traditionen följer jag gärna. I övrigt var dagen som många andra söndagar, dvs tvättdag. Att jag tvättade på en söndag tyckte mamma illa om. Ännu värre är förstås första advent, men det hindrar mig inte. 😀

Före middagen grävde jag fram en flaska glögg. Den innehöll precis så mycket att vi kunde fylla var sin glöggmugg som aperitif. Glögg tillhör en av mina favoriter. Kall eller varm går ner lika bra. I dag blev det dock en varm.

Sen var det så småningom dags för middag. Bara uppvärmda rester, bortsett från tratt­kanta­rell­såsen. Festligare än så blev det inte.

I morgon är det arbetsdag igen. För min del individuell datorhandledning på eftermiddagen. Husse har inget inbokat, men han kommer säkert på nåt han behöver göra. 😊

av

Ätbar kaka

Jag kan andas ut. Gästerna behöver inte uppsöka tandläkare. 😊

Faktiskt hade ”hatmumset” (se föregående inlägg) god åtgång, antagligen beroende på att kaffegästerna var så artiga och väl­upp­fostrade. Vi var överens om att smaken var helt OK även om konsistensen lämnade en hel del att önska. Det verkar ändå säkrast att jag i fortsättningen håller mig till sånt jag behärskar.

av

Uddmor bakar

Ibland lyckas jag förvåna Husse. Som i går till exempel då jag sa att jag skulle baka mockarutor till morgondagens kaffegäster. ”Va?! Ska DU baka?” sa han med förvåningens finger i häpnadens mun.

Det händer verkligen inte så ofta. Senast för ett par, tre år sen då jag fick för mig att jag kunde baka en drömtårta. Den blev inte som jag hade tänkt mig, om ni förstår vad jag menar.

Men mockarutor är ju enkelt. Jag hittade ett recept på ”kärleksmums” hos kokaihop.se och beslöt att följa det. Fast 30 portioner var att ta i, så jag minskade raskt till 12.

I min ugnsplåt med kanter blev det bara en liten klick av smeten, men jag bredde ut den på bak­plåts­pappret efter bästa förmåga och hoppades att den skulle föröka sig i ugnen. Det gjorde den inte.

När jag tog ut plåten efter föreskrivna 20 minuter var ”bakverket” bränt i kanterna och väldigt tunt. Om jag i stället för långpannan hade använt min ugnsform hade det kanske gått vägen. Så det noterade jag i receptet jag hade kopierat. Nån gång ska det väl lyckas.

Jag skar bort de brända kanterna i förhoppning om att resten skulle vara mjukare. Men ack vad jag bedrog mig. På plåten låg nu något som närmast motsvarade knäckebröd med chokladsmak.

När jag kollade receptet igen upptäckte jag till min fasa att jag hade glömt mjölken! Kunde den verkligen ha så stor inverkan? I vilket fall som helst var det nu för sent att komma på det.

Så hur skulle jag få den mjuk? Om jag penslade den med vatten skulle den kanske mjukna? Alltså gjorde jag det, men märkte ingen skillnad. Det enda som hände var att ytan blev kladdig. Grrr.

Då kom jag på att jag kunde dela eländet på hälft och lägga vispgrädde emellan. Ingen (utom Husse) visste ju vad det var tänkt att bli. Det var bara det att jag redan hade förberett glasyren.

En lösning var förstås att låta glasyren ligga mellan halvorna som fyllning, hur skulle det funka? Fast utan kokosflingor i så fall. Det beslöt jag mig för.

På grund av den kladdiga ytan var det svårt att breda ut glasyren jämnt och snyggt, men jag gjorde mitt bästa. Sen svepte jag in eländet i bakplåtspappret och la paketet i en plastpåse till i morgon.

Tanken är nu att komplettera med ett lager vispgrädde ovanpå, så tror gästerna kanske att det är en tårta. Ända tills dom tar sin första tugga vill säga.

Frågan är om jag ska förse dom med gaffel och kniv eller hoppas på att en sked tar sig genom de minst sagt krispiga lagren? Oavsett vilket, kommer glasyren antagligen att välla ut på sidorna om den inte stelnar i kylan.

”Hatmumset” har förpassats till verandan där det är utomhustemperatur, så jag hoppas på det bästa. Och nu ska jag inte baka på lääänge igen! ☹

av

Tomma lådor och kvällslektyr

Efter ett par skrämskott med minusgrader som varslat om att vintern närmar sig, fattade jag ett av­görande beslut i dag. Det var hög tid att dra fram klädlådorna med vinterkläder.

Den som följt min blogg en längre tid, vet att jag på grund av utrymmesbrist förvarar en del av kläderna i lockförsedda plastlådor som får plats under sängen. Det innebär att de töms och fylls på när det är dags för säsongsbyte. Vår‑ och hösttröjor får ligga kvar i skåpet, resten ska bytas ut.

När jag hade stuvat in alla varma tröjor i skåpet, blev jag paff. En låda var tom! Det mystiska fenomenet kan delvis förklaras av att vinterplagg tar större plats, men också av det faktum att jag fyllde två sop­på­sar med sommarplagg som ska gå till klädinsamlingen.

Att jag hade glömt kläderna som rullade runt i torktumlaren var förstås en miss. Men jag hade tur, inga plagg hörde till ”sommarkollektionen” såg jag när jag tömde den.

I förrgår lyckades jag tömma en annan låda. Genom att ”komprimera” innehållet i sock‑ och strump­byx­lådan i den av mor ärvda lilla byrån frigjordes en låda. Så nu har jag ett delikat problem – vad ska jag fylla den med?

Höjden och djupet på lådan är klart begränsade, så den kan bara fyllas med småsaker. Hm, jag får ta en funderare på det. Förr eller senare kommer jag på nåt. 😊

Kvällslektyr
Innan jag började läsa nuvarande bok, formligen slukade jag Agent Sonya av Ben Macintyre. En fasci­ne­rande och högintressant biografi över en av Sovjetunionens mest fram­gångsrika spioner. Det var en bok med hög wow-faktor!

Det samma kan man tyvärr inte säga om Vildhavre: Sista brevet till pappa av Otto Gabrielsson, som är resultatet av ett av Jörn Donners snedsteg. Jag tillhör inte Jörn Donners fanklubb, men var nyfiken på vad den här sonen hade att säga om sin far.

Huvudintrycket är självömkan, men jag är ju inte rätt person att döma, jag som har haft en biologisk far, en fosterfar och två styvfäder. Möjligen hade jag utan alla dessa fäder känt det på samma sätt som Otto?

Hur som helst är det här ingen bok jag sträckläser eller ens finner värst intressant. Tur att den bara är till låns.