av

Dramatiskt möte


Så här ser mitt vänstra ben ut efter dagens besök på hälsostationen (vårdcentralen). Dom tyckte att mitt bandage inte var så proffsigt.

Anledningen till besöket var dock en stelkrampsvaccination och strumpan är bara till för att hålla bandaget på plats. Det ser värre ut än det är, men i går kväll kändes det minsann och blödde rejält.

När jag satt vid datorn i går kväll hörde jag en duns utifrån. Jag förutsatte att det var en snöskyffel som föll ute på trappan, men bestämde efter en stund att ta en titt.

Jag upptäckte då att blomvasen på bordet i verandan hade stjälpt. Konstigt, så tung som den är kunde den inte ha tippat av sig själv kom jag fram till. Den innehöll inget vatten, så jag ställde upp den igen.

Ett försynt pip fick mig att vända mig mot Mias ingång. Där såg jag huvudet av en katt, så jag gick ut på trappan. Först trodde jag det var en jag kände, men sen blev jag osäker.

Den vände sig om och tänkte gå sin väg, men när jag började prata med den vände den om och upphävde ljud som närmast kan beskrivas som vrål. Så där som arga katter låter.

Jag fortsatte prata med den, men vrålen bara tilltog. Kattvän som jag är, trodde jag att jag kunde lugna den och sträckte ut handen. Det uppfattade den tydligen som rena provokationen. Den attackerade mitt vänstra ben med alla sina klor utspärrade. Tur att jag hade långbyxor på mig, annars hade skadorna blivit ändå värre.

Det är första gången – och förhoppningsvis sista – jag har blivit anfallen av en ursinnig katt. Varför han var så arg fattar jag inte riktigt, men han hade säkert en orsak.

Enda anledningen till anfallet tror jag är att katten uppfattade mig som en ställföreträdande konkurrent. Han kände ju doften av Mia, men visste väl inte vilket kön hon var, så han garderade sig.

Det visade sig att katten var bekant trots allt. Vi kollade med ägaren som bekräftade. Men tydligen kände katten inte igen mig i sitt upprörda tillstånd och på Udden har han inte varit tidigare vad jag vet.

Dessutom är det länge sen vi sågs, så jag har redan förlåtit honom. Jag borde ha respekterat hans varningar. 😊

4 tankar om “Dramatiskt möte”

  1. Hm … arga katter får rivet skinn, sägs det – men du verkar inte alls arg av dig 🙂
    Hoppas dina sår läker utan problem och att även katten har hämtat sig från det tråkiga tillbudet.

    Gillad av 1 person

  2. Tur att du hade brallor på, konstigt beteende av kissen, var ju i främmande revir.
    För några år sedan blev jag hämtad av en granne till en annan granne ( båda döda ) dom två tanterna hade försökt fånga in katten Strimma som hade en tid hos veterinären. Strimma vägrade och angrep sin matte som fick en lång djup reva på ovansidan av handen, som det blödde, en stor pöl i trappan och kompresser som trots tryck blödde igenom, jag tyckte hon borde åka till vårdcentralen, men icke vad göra? Satte tanten på en stol med handen under vattenkranen, hämtade sen Alsolsprit som jag sprutade rikligt in i såret, tryckte ihop såret och med strips tejpade jag ihop det. Det gick bra,ingen infektion, men Strimma fick ha sin böld tills den sprack av sig själv.

    Gillad av 1 person

  3. Oj, kattbett är inte att leka med och lika med klösande klor. Det är ändå fantastiskt att se, som på ditt klipp från youtube hur beteendet är mellan katter. Är de riktiga ovänner slåss de på liv och död, sägs det.
    Jag hade en Tusse en gång som fick sig ett bett i ena låret. Han kunde knappt gå. Åkte till veterinären med honom, men väl inne i väntsalen sprätte han på som om ingenting hänt.
    Veterinären förklarade att det var ett naturligt beteende, för en katt vill inte visa att han är skadad – då blir han ett tillgängligt offer.
    Läk väl 🙂

    Gillad av 1 person

Kommentarer är stängda.