För sju år sen fick jag syn på några blommor i varierande färger i kanten på backen till Udden. Efter lite googlande kom jag fram till att skönheterna heter trädgårdsnattviol men har också andra namn.
Tydligen har den odlats på Udden nån gång för länge sen och bestämt sig för att vara kvar, om än på en undanskymd plats. Den här tiden på året blommar den, allt från nästan vitt till lila som på bilden. 🙂
Innan syrenerna har blommat ut är rhododendronbusken på G. 🙂
På eftermiddagen i dag beslöt jag ta mig en titt på ekens ”avkomma” för att avgöra vilken såg jag behövde använda för att kapa den.
Innan jag nådde den upptäckte jag en huggorm som låg i gräset och njöt av värmen. I dag har vi sol och nästan 20 plusgrader. Den brydde sig inte om att jag passerade, men jag såg att den iakttog mig.
Husse menade att den kanske var död, men när jag kollade nyss, hade den huvudet i ett annat läge, så den lever nog. Från och med juni är huggormen fridlyst också i vårt land, vilket gläder mig. Ormar är nyttodjur.
Men jag är innerligt glad över att Mia är för gammal och lat för att ströva omkring på tomten! Hon har redan blivit ormbiten tre gånger under sitt liv. Det får räcka.
Efter inspektionen fortsatte jag längs huset västra sida. Vips prasslade till i det torra gräset och änden på en brun orm syntes försvinna i vegetationen. En snok eftersom den saknade sicksack-mönster. Den lät sig alltså skrämmas av mina steg.
Att stöta på två ormar samma dag tror jag aldrig har hänt tidigare. En snok brukar vissa år hålla till i stranden, men huggorm har jag inte sett på jättelänge.
Hela Udden doftar syren. Det verkar som om dom blommar extra rikligt i år. Eftersom det finns syrener i alla väderstreck på tomten kan man njuta av doften så snart man går ut, förutsatt att det inte blåser för mycket.
Liljekonvaljerna har slagit ut på husets östra sida och sprider sin ljuva doft dom också. En liten bukett pryder köksbordet sen ett par dar. 😊
För några dar sen shoppade jag hos Björknäs trädgård. Förutom egenodlade grönsaker säljer dom också diverse godsaker.
På en av hyllorna fick jag syn på getost med vitlök, så jag beslöt slå till eftersom jag vet att Husse gillar både getost och vitlök. Att den hette Syrjähyppy (Snedsteg) gjorde sitt till för att fånga min uppmärksamhet.
Härom kvällen provåt vi den. Jag beslöt att smaka jag också trots att jag inte gillar getost. Den fick godkänt, men inte mer. Jag gillade den för att den inte smakade getost. Vitlöken satt utanpå och utan den hade osten varit nog så smaklös.
Men den skulle förstås ätas upp. Till vårt mitt-på-dagen-kaffe i förrgår beslöt jag ta fram den ur kylskåpet. Men si där fanns den inte, så vart hade den tagit vägen?
Jag mindes att jag la den i en plastpåse efter provätningen, men var hade jag gjort av den sen? Vi tittade än en gång i kylskåpet, hjälptes åt att leta i skafferiet och i skåpet ute i verandan. Ingenstans fanns den.
Husse kom fram till att vi skulle hitta den när den började lukta, så vi gav upp och satte oss vid kaffebordet. DÅ fick jag syn på den!
Den låg på bordet nästan framför näsan på mig. Jag hade redan tagit fram den i tron att det var den vanliga osten, storleken var ungefär den samma. Mysteriet löst. 😀
Getramsen har slagit ut. 🙂 I dag plockade jag en liten bukett. På Udden breder dom snällt ut sig. Snart är det liljekonvaljernas tur.
Nu ska ni få höra … I måndags fick jag svar på odlingsprovet från halsen. Bara blandflora hittades, dvs inga specifika bakterier.
Jag beslöt då att kosta på mig ett besök hos en nyetablerad privatläkare på ön och fick tid i onsdags. Redan då jag bokade tid och beskrev mina symtom hade läkaren en uppfattning om vad dom berodde på. Det bekräftade hon vid besöket: var i tonsillerna. Övrig beläggning kommenterade hon inte.
I går hade väglaget styrelsemöte. Vår rara ordförande råkar vara läkare som är specialiserad på inre medicin och geriatrik. Efter mötet pratades vi vid en stund och jag nämnde kollegans diagnos.
”Har du ont i halsen?”, frågade han. Om det var frågan om var skulle jag ha det sa han bestämt. När jag nekade sa han: ”Då har du svamp”. Torsk eller muntorsk heter det tydligen på fackspråk, åtminstone då det gäller barn. Enligt sajten doktor.se är det en infektion som vanligen orsakas av svampen Candida albicans.
Orsaken till svampangreppet tror jag i mitt fall är muntorrhet. Nattetid upphör salivproduktionen och jag vaknar av att tungan är fastklistrad vid gommen och tänderna sitter fast i läpparna.
Muntorrhet måste behandlas med salivstimulerande medel och saliversättningsmedel står det på samma sajt. Det är förstås möjligt att jag också har nedsatt immunförsvar, men det tror jag inte. Läkemedel äter jag inte så dom kan inte vara orsaken.
Av tandhygienisten fick jag ett prov på Xylimelts när jag beklagade mig över muntorrhet. Jag har testat en natt och konstaterade att dom funkar, men det känns lite mysko i munnen när man vaknar. Men det må vara hänt om jag kan slippa svampen.
Munsköljmedlet jag skrev om den 19.5 bör räcka för att ta kål på svampen, men det finns också receptbelagda läkemedel har jag läst. En del har blivit av med svampen genom att dricka vichyvatten har jag också läst. Eftersom vichy innehåller natriumkarbonat och natriumklorid får det bli ett inköp vid tillfälle i testsyfte.
Å andra sidan är kolsyrat vatten inte så hälsosamt för tänderna sägs det, men det påståendet får mothugg av sunstargum.com med flera: ”En seglivad myt är att kolsyrat vatten skulle fräta på tänderna. Det är inte sant. Visserligen kan kolsyra fräta på tänderna, men de koncentrationer av kolsyra som finns i bubbliga drycker vi köper i affären är för låga för att ge betydande påverkan på emaljen.”
Just precis i dag slog jag till då solen stod nästan som högst på himlen. Klädde mig i Snickers och gummistövlar, plockade fram arbetshandskar, en hink och trädgårdsspaden.
Arbetet bestod i att tömma dasskomposten. Ett projekt jag har skjutit på tills det skulle bli lite varmare, men inte så varmt att myggorna hade vaknat.
Arbetsplatsen är synnerligen trång och obekväm. För att komma åt luckan på baksidan av kompostkärlet gäller det att antingen knäböja eller hasa ner på ändan. Jag valde det senare. Sen kom jag på att jag kanske inte skulle kunna ta mig upp, men nu var jag nere.
Med hinken mellan knäna ”karvade” jag ut den ytterst kompakta massan, tills jag insåg att det inte var särskilt praktiskt. Jag grävde ut den på marken i stället och flyttade den sen till hinken och tömde efter hand på ett s k blomland. Myggorna hade tyvärr redan vaknat och gjorde sitt bästa för att störa mig, men det fick jag finna mig i.
Med svetten lackande trots att jag satt i skuggan fortsatte jag tills jag bedömde att jag hade tömt det mesta. Med viss möda tog jag mig upp på fötter och gick in på dasset för att kolla. Med hjälp av kompostverktyget stötte jag runt i avföringen.
För sent insåg jag att kompostluckan fortfarande var öppen. Ut vällde icke-komposterad avföring och toapapper. Lyckligtvis har jag en behållare för efterkompostering, så jag flyttade över rasket till den. Sen stängde jag luckan. Nästa gång ska jag se till att stänga den först. 
Finns det nån som använder skoblock nuförtiden? I min garderob finns ett tjugotal skoblock förutom dom som är i användning.
Ett antal skopar ligger i sina originalaskar, men när skorna används förses dom med skoblock. Det har min mamma lärt mig. 😊
I dag var det läge för linne och kortbyxor följt av byte till sommar i klädskåpet. Som alla bloggläsare vet/minns(?) förvaras plaggen i plastbackar under sängen. Där slipper dom damm och intrång av småkryp och möss.
En annan fördel är att jag inte behöver städa golvet, dammet lägger sig snyggt och prydligt på locken till backarna.
På tal om möss … I går tog jag fram dynor till utemöblerna. När jag gluttade in i plastsäcken där ryggdynan till hammocken ligger såg jag till min fasa en mängd skumgummibitar. Mössen hade försett sig med bomaterial igen.
Tidigare fanns det ett hål i dynan, nu var det flera, plus rivmärken. Jag täckte över eländet med ett gammalt lakan när jag möblerade hammocken, men har beställt nya dynor. Så där kan jag inte ha det. ☹
Av allt att döma är getingarna på jakt efter boplats. Trots att jag har insektsskydd framför ingången, hittar dom in och surrar runt i huset. Tror jag har pytsat ut ett halvdussin bara i dag.
Dom fångas på fönsterrutan i en plastask som ”förseglas” med en bit papp som jag sticker in mellan glaset och kanten på asken. Sen ut med dom.
På dasset har dom också varit i farten, men vis av tidigare stingande erfarenhet river jag alla byggen vartefter dom uppstår.
På tidningen Lands webbsajt hittade jag ett bra tips: ”Avled getingarna med något sött. Placera saft på en tallrik eller i en getingfälla en bra bit bort.” Getingfällan avstår jag dock från, getingar är nyttiga insekter.
Jag förstår att mina läsare absolut vill veta hur såret efter den utdragna tanden mår. 😀 Efter akutbesöket hos tandläkaren har jag fått ett nytt i dag.
I början på veckan upptäckte jag en blåsa i det gamla såret. Den gjorde inte ont, men blev större och större, så jag ringde förstås tandläkaren. ”Då är det nog något mer som ska ut” trodde damen jag pratade med. Just så.
Den här gången fick jag tid hos en annan tandläkare. Den förra vill kanske inte ha nåt mer med mig att göra?
Efter röntgen konstaterade hon att blåsan berodde på att det satt en benbit i den. Jag frågade om det verkligen var en benbit och inte en tandflisa eller en bit av en rot, men hon stod på sig. En benbit var det och inget annat, precis som förra gången (se inlägg 10.5).
Så nu saknas två benbitar i käkbenet vad jag förstår. Antingen var tandläkaren som drog ut tanden extra stark eller så har jag ett mjukt käkben? Skämt å sido, hålen i käkbenet läker av sig själva så småningom har jag läst mig till.
Innan hon tog bort blåsan bedövade hon förstås. Då var klockan ca 11:17. Tolv minuter senare var allt klart. På hemvägen tilltog bedövningen och släppte inte förrän efter klockan tre.
Så är det jämt. Vet inte om jag är extra känslig eller om det hade räckt med en mindre dos. Dom kanske doserar efter patientens uppskattade vikt som man gör med hund‑ och kattmedicin? Jag är inte mager precis, men heller inte kraftigt överviktig, så hon tog kanske till så det säkert skulle räcka. 😉
Innan jag gick fick jag order om att skölja munnen med munvatten morgon och kväll i tre dar. Det är ju enkelt, det är bara det att mintsmaken är i överkant för mina känsliga smaklökar.
Men jag förstår att man är tvungen att övertrumfa smaken från ämnena som ingår. Klorhexidin digluconat och Cetylpyrifinumklorid låter inte särskilt smakligt. Urk.
Nu hoppas jag verkligen att jag slipper fler tandläkarbesök av den här anledningen!
Efter elva soldagar i följd och sommartemperaturer har vädret slagit om. I dag tidvis regn och klart svalare om än fortsatt tvåsiffrig temperatur än så länge. Jag som nästan hade vant mig vid ca 20° tycker det känns kallt.
Men det är förstås ganska normalt för årstiden. En kort värmebölja brukar vi alltid få i maj, så nu får vi vänta på junivärme – om det blir nån.
I går hade jag tid hos en sköterska på hälsocentralen för att kolla mitt svalg. Hon började med att titta i halsen, men såg inget onormalt hon heller! Det har ingen annan utom jag gjort hittills, så jag börjar undra om jag ser i syne eller om jag är född med beläggningen?
Ingen kan dock förklara varför jag har ont i halsen på ena sidan. Den rara sköterskan tog mig lyckligtvis ändå på allvar. Hon kollade infektionsvärdet som var helt OK, liksom tempen och gjorde ett streptokock A-test. Inget utslag där heller.
Mer kunde hon inte göra sa hon, utan bad mig höra av mig igen om (de nästan obefintliga) symtomen blev värre. Jag var redan utanför dörren då hon ropade in mig igen. ”Jag kan ju ta ett odlingsprov när du ändå är här”, tyckte hon. Inom en vecka skulle jag få resultatet.
Byggnadsvård med kulturhistoria.
annicaaktiv
när livet går runt i cirklar, ibland avigt men för det mesta rätt.
Livet i Thézan-les-Beziers, Languedoc, Södra Frankrike
TJYVTJOCKT
My life My show, My dog, Enjoy
Life is not about waiting for the storm to pass… It’s about Learning To Dance In The Rain.
Allmänt, mat, resor, vardagen, litteratur
– med Sissella Helgesson
Bättre sent än aldrig
Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar
vardagslunk, praliner och beska droppar!
Uddmors betraktelser 