Månad: september 2016

av

9.9 – Fysiskt arbete och andra trevligheter

Jag har fått snigelpost, idkat tomtvård, firat i förskott och träffat en gammal kompis.

Snigelpost
I förrgår blev jag glatt överraskad. I postlådan låg ett alldeles ”riktigt” kort. Råttan/Väduren trodde att jag kanske inte hade fått hennes gratulationer via mejl eller SMS så hon skickade en analog hälsning.

Kortet och texten fick mig att småskratta. Så är det när man är utrustad med ”krockkuddar” både här och där. 😀

kort

Idkat tomtvård
Igår lockade vädret till utevistelse igen. Lunchgröten intogs därför i bersån i strålande sol. Fågel­kvitt­ret har tyvärr avtagit markant och det är lugnt och stilla på sjön. En bekant hade redan fotat en flyen­de tran­plog så nu är det ovillkorligen höst.

Det har gräset inte märkt av dess värre. Värmen och fukten i både luft och jord gör att det växer så det knakar. Efter gröten baxade jag därför ut stora gräsklipparen och gick bakom den, upp och ner, fram och tillbaka några timmar. Bra för blodcirkulationen tröstade jag mig med.

ceraconFirat i förskott
I augusti skickade jag ett mejl till min första kund här på ön och påpekade att vi borde fira 10-års jubileum. Britt-Marie på Ceracon var genast med på noterna och vi kom överens om att luncha i hop efter sommar­sä­songen.

Innan vi bestämde dag och tid kom jag på att det var stört omöjligt att vi kunde fira 10 år!?! Jag flyttade ju hem 2017 så möjligen kunde det vara jubileum nästa år. Men det var värre än så – hon blev kund hösten 2008 konstaterade jag när jag bläddrade i kundarkivet.

Hon hade inte heller reagerat över årtalen så vi beslöt att vi firar ändå. Man vet ju inte om man är med längre om två år kom vi fram till, så idag hämtade jag henne klockan ett. Hon äter sen lunch som jag.

Jag hade tänkt mig att vi kunde äta antingen i Söderlångvik eller i Labbnäs, men för säkerhets skull ringde jag och frågade om dom hade öppet. I Söderlångvik har dom slutat med mat för säsongen och i Labbnäs var det barnmeny på grund av/tack vare gästerna som bodde där. Just så. :-/

Strandhotellet borde väl vara öppet tyckte jag, men där öppnade dom först klockan fyra så det var inte heller aktuellt. Då återstod bara Port Side eller restaurangen i Kasnäs. Eller möjligen Holmbergs Café, men då hade vi fått nöja oss med fiskburgare eller nåt dylikt.

kasnasJag hade ju tänkt agera flotte Viktor så husmanskost på Panget kändes inte heller rätt. Min kund fick välja bestämde jag. På Port Side hade hon varit senast igår, så valet föll själv­fallet på Kasnäs.

Ingen­dera av oss har varit där i år konstaterade vi så det passade ju bra. Min kund tackade nej till à la carte så vi nöjde oss med lunch­buffén och den var vi riktigt nöjda med. En trevlig utflykt i trevligt sällskap! Med lite tur får vi göra om det om två år. 😀

Träffat en gammal kompis
Vi hade precis börjat med varmrätten när jag fick syn på ett välbekant ansikte. Det var ju Uffe, min roliga klasskompis på gymnasiet!

Han blev lika överraskad han och trodde att vi inte har setts på 30 år. Riktigt så länge var det ändå inte kom vi fram till, men definitivt ett tvåsiffrigt antal år.

Han är numera pensionär han också. Frun och han bor halva året i Finland och halva året i London talade han om. För att kunna hålla fortsatt kontakt lämnde jag mitt visitkort.

Vilken rolig överraskning! Uffe och jag hade mycket hyss för oss på lektionerna. 😀

av

7.9 – Morgonrocksdag, ”på sta’n” och ny bekantskap

Gårdagen blev en ”morgonrocksdag”, idag har jag uträttat ärenden ”på sta’n” och gjort en trevlig bekantskap.

MorgonrockMorgonrocksdag
Igår ”hann” jag aldrig klä på mig. När klockan var 18:30 kändes det inte längre motiverat, så jag bodde kvar i morgonrocken tills jag gick och la mig.

Tiden fördrevs med föreningsadministration – telefon‑ och mejlärenden, brev till nya medlemmar, be­tal­ningspåminnelser till en del befintliga, uppdatering av medlemsregistret osv, osv. Faktiskt stack jag inte ut näsan mer än att jag hämtade posten. Det tog jag igen idag.

Ärenden ”på sta’n”
Uttrycket ”på sta’n” är ju inte riktigt tillämpbart när man bor i glesbygd, men ”på byn” passar ju inte heller. Idag lämnade jag nämligen byn och åkte till ett par andra. Det blev stopp på många olika ställen runt sjön innan jag återvände till Udden.

Första stoppet gjordes i kyrkbyn för att hämta mat och återlämna ”tårttransportören” till Kerstin. Färden gick därefter vidare till Dalsbruk, så jag frågade damen som stod på busshållplatsen om hon var på väg dit? Det var hon, så jag erbjöd henne skjuts.

Där gick Launokorpi alltså miste om en biljettintäkt. Om jag hade varit riktigt schyst, hade vi inväntat bussen, betalat för resan och sen åkt bil. Men så schyst är jag inte.

Innan vi nådde Dalsbruks centrum gjorde jag ett snabbstopp för att lämna post till Trollkarlen, därefter lämnade jag av damen vid hennes resmål. Efter besök i K-butiken och inköp av porto till breven som jag postade kände jag för ett ”strandhugg” i Holmbergs Café.

Därifrån vidare till Sale, macken, apoteket och Alko. Då var klockan lite över tre, vilket innebar att jag snart var väntad i Söderlångvik, dagens sista anhalt. Fel, jag stannade faktiskt också vid en post­låda på Söderlångvikvägen när jag åkte hem. Många stopp blev det, men så uträttade jag också allt på ärendelistan. Duktig flicka. 🙂

holmbergsTrevlig bekantskap
Strålande sol och 18° varmt lockade mig att dricka kaffe ute på Holmbergs terrass. Dom har alltså ingen berså. 😉

Vid bordet intill satt en ung man (med trevligt utseende), som med jämna mellanrum knappade på sin smarttelefon. Jag gissade genast att han var journalist på uppdrag i trakten. Troligen skulle han rapportera från Årets by, som Dalsbruk nyligen blev utnämnd till.

När jag fått i mig ett par tuggor av min cheesecake vände han sig mot mig och kommenterade det härliga vädret. Jag instämde och återgick till kaffet och kakan. Efter en kort stund tilltalade han mig igen: ”Är du härifrån?”

Fortfarande övertygad om att han var ”turistjournalist” specificerade jag vilken by jag bodde i och var den ligger. Den kände han (så klart) inte till, så jag förklarade. Vem vet, han kanske tänkte sig ett besök och reportage från vår lilla by också?

Därefter fortsatte konversationen om annat. Det visade sig att ”journalisten” är anställd som lärare i Dalsbruks skola och nyligen hitflyttad från Ivalo(!) via Helsingfors. Oj oj oj så fel jag gissade. 😀

Efter ett tag kom vi in på katter. Det var dumt av honom att inleda mig i frestelse… Jag fick givetvis mundiarré och serverade honom en längre monolog om vilken förträfflig kisse jag har. Efter ett tag ägnade han sig åt sin telefon igen.

Lyckligtvis är jag observant på när folk tappar intresset så jag avrundade snabbt min svada, reste mig och sa att jag hade en tid att passa. Då lystrade han genast, sträckte fram handen och talade om sitt förnamn, så jag gick fram till honom, skakade tass och presenterade mig jag också.

Trevligt med en ny och trevlig bekantskap. Om vi ses igen ska jag tala om hur fel jag gissade på hans yrke så får han sig ett gott skratt. 😀

av

5.9 – Ömsom vin, ömsom vatten

Lördagen blev angenäm, söndagen gick i arbetets tecken och idag har jag haft en skön utedag.

Angenäm lördag
Lördagen inleddes vid halv nio-snåret med frukost, snabbstädning, dusch, påklädning och dukning av kaffe/tebordet. Nästan prick två anlände dagens första gäst som avtalat. Bullpåsen var den här gången utbytt mot ett ståtligt blompaket med vid­hängande kort: ”Ta dig tid att flanera och filoso­fe­ra!”.

TårtaEn halv timme senare anlände följande gäst och efter hand troppade ett tiotal till in. An­led­nin­gen var att dom visste att jag fick ny ålder. Och alla trängdes vi i köket så jag hade damm­torkat var­dags­rums­bordet alldeles i onödan. 😉

Vid mörkrets inbrott var tårtan slut och dom sista gästerna avvek. Ett synnerligen angenämt ”ny­ål­ders­­firande”. Tack igen till alla som bidrog!

Söndag i arbetets tecken
Efter frukost skickade jag en bildlänk från lördagen till gästerna, hängde ut tvätt, bredde ett par mackor, värmde överblivet kaffe från lördagen och satte mig framför datorn. Protokollet från tors­dagens möte skulle renskrivas.

Ett långt möte med många ärenden innebar att det tog mig fyra timmar (exklusive pauser) att skriva det. När jag äntligen var klar hade klockan hunnit bli halv sju. Hög tid för middag och en brasa i köks­spisen, det började kännas småkyligt.

Idag utedag
När jag steg upp syntes solen inte till, men det klarnade upp rätt snart och blev en riktig ka­las­väders­dag. Som gjord för att torka tvätt (igen!) och gräva ner en av födelsedagspresenterna.

Fru grannen på udden mittemot hade nämligen lagt bakom örat att jag beundrade hennes höst­ast­rar eftersom dom hade en mörkare lila färg än mina. I lördags kom hon så med en jättestor planta som behövde komma i jorden.

TordyvelmageInnan jag hann så långt inträffade ett mirakel. En död tordyvel låg med huv’et nerkört i mossan så jag tog upp den och tänkte fotografera magen på den, men hör och häpna: På vägen efter kameran kvick­nade den helt plötsligt till och ville inte alls ligga kvar i min hand.

Den fick som den ville. Jag la ner den i gräset och vips hade den gömt sig under grässtråna. An­tag­li­gen var den jättesur för att jag hade stört den i dess vila/sömn/matpaus eller vad den nu hade för sig när jag hittade den.

Varför jag ville ta en bild just på magen undrar du kanske? Bara för att jag tycker den är så vacker! Den skimrar i en mängd blå-lila nyanser som du ser.

Av en händelse råkar jag redan ha en gammal bild på en tordyvelmage upptäckte jag, så det var nog inte meningen att jag skulle ha en till. 😀

PlanteringSen tog jag i tu med ”nergrävningen”. Det största problemet var att hitta en bra plats för den fina plantan, men jag löste det ganska enkelt. Den fick bo granne med min stiligaste flox invid bersån. Där får den lagom sol och skugga räknade jag ut.

Det tog en stund att utöka den befintliga planteringen. Borst­spi­rean hade en massa rötter i vägen, men med lite våld fick jag dom att stryka på foten.

Sen gällde det att hindra jorden från att ”rinna” bort. En kraftig sten fick tjänstgöra som kant och för att hålla den på plats fick en annan sten stötta den. Med lite tur funkar det som tänkt.

En varm och skön dag utan förpliktelser. Vad mer kan man begära? 🙂

av

2.9 – Huvudsaker och solbad

Jag har återfått mitt vanliga utseende, varit på möte, återlämnat en bok och sett mig nödd att klippa gräs. Mia fortsätter solbada.

Återfått utseendet
Och på tredje dagen hände det sig att Uddmor återfick sitt vanliga utseende. Svullnaden runt ögat släppte äntligen. Histec gjorde avsedd verkan, men för att gardera mig tog jag en tablett igår också.

Dragegården 2

På möte
Igår kl 17 hade styrelsen i hembygdsföreningen möte i Dragegården. Det blev lika långt som jag misstänkte – tre timmar. Fast med tanke på att dagordningen innehöll 17 punkter var det fullt förståeligt. Nu gäller det bara att skriva protokollet innan jag hinner glömma detaljerna.

På grund av andra planerade aktiviteter blir det tidigast på söndag, men jag får väl konsultera mötes­ord­fö­randen om det är nåt jag har glömt.

SensommarbukettÅterlämnat en bok
I eftermiddags åkte jag tillbaka med ”Ölmos-boken” (Byn vid havet) jag hade lånat av den rara damen som jag tidigare benämnt ”mommo”. Hon är ingalunda mommo till mig men väl till herr och fru grannens svärson. Alltid lika roligt att hälsa på och prata med henne en stund.

Hon lånade gärna ut fler böcker om vår vackra skärgård så när jag är klar med universum(!) ska jag gärna läsa Utöar härnäst.

Med mig hem hade jag också vallmofrön och en stor bukett sensommarblommor från hennes trädgård. Inte bara trevlig utan också oerhört generös således. 🙂

Nödd att klippa gräs
Jag fattar inte hur det kommer sig att just gräset framför ”entrén” växer så fort? För att hitta in­gån­gen såg jag mig nödd och tvungen att klippa gräset när jag kom hem i eftermiddags. Men bara där, så det var fort gjort. Fuskigt värre men den som ogillar det får gärna klippa resten!

Mia fortsätter solbada
I eftermiddags tog Mia siesta på taket till pumphuset som fortfarande var solbelyst. I övrigt börjar skuggorna bli långa.

Mia solar 2