Månad: november 2013

av

17.11 – Kroppsligt

Igår njöt jag av novembersol och välförtjänt vila, idag har jag frossat på renfilé och är på väg att bli förkyld.

LövkrattningNovembersol
Igår hade Udden strålande väder! Solen och värmen (+8°) kändes inte alls som november. För att ta vara på det beslöt jag mig för att kratta löv. Igen. Av den förra kratt­ningen syntes inte mycket på grund av dom tidvis hårda vindarna som generöst förärat mig nya löv.

Städivern utsträckte sig till att skära ner resten av dom vissna blomresterna, förutom att sopa rent berget vid dasset som var täckt av syrenlöv. Oj så fint det blev! Fast glädjen blev kortvarig. Under natten och dagen har nya hårda vindar försett mig med mera löv.

Välförtjänt vila
Efter dryga tre timmar tyckte både rygg och mage att det var dags för paus. Jag värmde Kerstins fläsk­sås med potatismos och slog upp ett glas rödvin till. Mest för att minska på den påbörjade flaskan, men faktiskt smakade kombinationen helt OK.

Efter maten rätade jag ut ryggen under en varm filt och läste en stund innan jag somnade. Sååå skönt. Efter en halv timme ville Mia komma in. Hon åt några tuggor torrfoder innan hon bedömde att hon också hade gjort sig förtjänt av vila. Sen snusade vi gott i ett par timmar.

Renfilé
Efter en längre tids planering och omplanering var jag bjuden på renfilé hos Trollkarlen idag. Han frågade om jag hade några tips på tillredning, men fick ett mycket bestämt, nekande svar. Såna deli­katesser vankas minsann inte på Udden. 😀

Det visade sig att hans eget, improviserade recept blev en formidabel succé. Köttet var precis lagom stekt, mört och jättegott kryddat. Det är sällan jag tar påbackning men idag kunde jag inte låta bli. Riktigt mumsigt.

SjuklingFörkylning på G
Det är minst tre år sen jag var förkyld senast så först trodde jag inte riktigt på symtomen… Lite ont i halsen och nysattacker i morse som efterhand har övergått i rinnande näsa och mer ont i halsen.

Förhoppningsvis blir förkylningen lätthanterlig. Och så vill jag inte tappa rösten. På tisdag är jag inbjuden att presentera Daphnia och på onsdag börjar en ny kurs.

av

15.11 – Upplysande

Mias konvalescens har fått sin förklaring, det lyser i ”grannas”, jag är eldvakt och ledbruten – men inte nedbruten. 🙂

Mia the bitchMias konvalescens
Den 13.11 på eftermiddagen hade vår nya vintergranne lämnat ett meddelande via FB:
”Du kan kolla lite extra på Mia. Hon var här i morse och slogs med Nemo. Skulle just lägga mig då Siiri börja skälla. Hade precis släppt ut Nemo. Hörde en massa skrik o fräsas. Då jag öppnar dörren rusar Mia i väg från trappan. På marken fanns en massa hår, så dom hade nog tagit ihop. Nemo fick jag bära in för han vågade inte komma. Men bara så du vet om hon är ’konstig’. Ha det så bra.”

Det var alltså förklaringen till att Mia inte var sitt vanliga jag. En riktig ”bitch” är hon med andra ord. Och då tänker förstås någon/några läsare ”Sådan matte sådan katt” förstår jag. 😀

Samtidigt kan jag förstå Mia. Hittills har hon varit ensam om ett jättestort revir, men inser nu att hon fått en permanent inkräktare som hon försöker mota bort.

Hoppas verkligen att det inte blir fler sammandrabbningar! Stackars Nemo (en stilig åtta-årig herre) har tidigare råkat så illa ut att han har blivit gipsad två gånger, vilket gör att han är livrädd för andra katter. Men självfallet försvarar han sig hemma hos sig.

Jag tittade in som hastigast till hans matte idag för att kolla om han blivit skadad men inget hon hade lagt märke till sa hon. Hon fick också fullt mandat att schasa i väg Mia om hon syns till hos dom flera gånger.

Ljust i ”grannas”
Det är riktigt mysigt att titta ut. I kväll lyser det både hos nya sommargrannen och på udden mittemot. Jag har inget behov av att umgås men det känns ändå som sällskap. Herr och fru grannens lampor finns ju också nära men dom ser jag inte annat än om jag befinner mig på parkeringen eller ute på sjön och där har jag ingen lust att vistas för närvarande.

LathundEldvakt
Enligt termometern är det drygt fem grader ute, men det känns ändå kyligt på grund av att den västliga vinden har till­tagit så jag kostar på mig brasa i köksspisen. Direkt när inomhustermometern halkar under 20 grader tycker jag det börjar kännas kallt om jag inte diskar eller städar. Och det gör jag ju som bekant inte så ofta.

Ledbruten
Ledbruten är kanske att ta i… Mest stel och öm i nacke och axlar. Skälet är löftet till kurs­deltagarna igår – en lathund för Picasa – som har fjättrat mig vid datorn hela eftermiddagen. Jag vet ju att om jag inte gör det med en gång kan det dröja länge innan jag kommer till skott.

Men nu är den klar att korrekturläsas. Det får bli en av morgondagens punkter när jag är pigg(are) i huv’et, sen ska jag mejla den till alla i gruppen och hoppas den blir till nytta.

av

13.11 – Nödigt och onödigt

Varannan dags-vädret fortsätter, jag har misslyckats med ett uppdrag, uppdaterat medlemslistan och konstaterar att julhysterin har börjat. Mia är konvalescent.

VindstillaVarannan dags-väder
I förrgår lyste ”stora lampan” i stort sett hela dan och inte en krusning sågs på sjön, igår blåste det ont och regnade, idag har vi haft halvklart och lugnare vindar. Ingen dag den andra lik. Fast vad som helst är ju bättre än orkaner, super-tyfoner, översvämningar eller jordskred, så jag klagar inte!

Misslyckat uppdrag
Drygt två timmars arbete (inklusive tepaus) resulterade i noll och ingenting igår efter­mid­dag, skrivarpro­ble­met kvarstod. Min f d granne har köpt ny skrivare och fått den installerad, men den fungerade inte så hon bad mig om hjälp. Till ingen nytta alltså.

Järnspikars vad sånt är frustrerande… Dess värre är hon inte ensam om dilemmat. På tillverkarens kundforum beklagade sig två färska kunder över samma sak, men ingen av dom hade fått tips på lösning. Inte ens tillverkarens felsökningsprogram lyckades åtgärda felet.

Antingen är det fel på skrivaren eller den medföljande drivrutinen, vilket innebär att jag inte är kvinna att fixa felet. Det bekräftar min uppfattning att Gud uppfann datorn och djävulen uppfann skri­va­ren, även om det numera är betydligt enklare att installera en ny skrivare än i PCns barndom.

Uppdaterad medlemslista
Från och med idag har vi full koll på vilka som har betalat årets medlemsavgift till Daphnia. I sam­band med mathämtningen idag gjorde jag ett snabbesök hos ordföranden för att överlämna en pärm och fick med mig en bunt utskrifter på årets kontohändelser.

Medlemsutskicket med betalningspåminnelsen har tyvärr än så länge inte haft avsedd verkan i samt­liga fall. Eller så tycker tidigare medlemmar att dom inte vill vara med längre? Vi kanske är för dåliga på att informera om vad vi sysslar med? Snart blir det i alla fall en positiv artikel i ÅU om inget oförut­sett händer. 🙂

Pivot-dosaJulhysterin har börjat
Redan för ett par veckor sen kom det röda kuvertet som vi kan posta julkorten i och sen dess dråsar den ena katalogen och bro­schy­ren efter den andra in med julklappstips. Det tycks bli tidigare och värre för varje år. Eller så har jag glömt hur det har varit tidigare år?

Tre julklappar är redan inköpta, varav en till mig själv i vanlig ordning. I Kymmene Els kundtidning hittade jag en helt suverän, böjbar skarvdosa som säljs av coolstuff.fi. Där hittade jag förresten också en annan fiffig julklapp. Många prylar är mer på skämt än på allvar kan jag tycka, men det finns som sagt undantag.

Mia är konvalescent
Kvart i sju i morse hade Mia sovit klart. Fullt förståeligt med tanke på att hon låg inne och sov mest hela dagen igår på grund av det ruggiga vädret.

Jag gick tillbaka och la mig som jag numera brukar, annars är jag inte människa på hela dan. Kvart över nio steg jag upp och hörde en duns i verandan så jag visste att Mia hade legat i solstolen och väntat på att jag skulle släppa in henne.

Hon var inte lika glad som hon brukar, men jag tog för givet att hon bara var sömndrucken. Hon fick lite godis som hon åt upp och tog lite torrfoder i skålen, men hon var tydligen inte hungrig. När jag lyfte upp henne spann hon inte som hon brukar så jag började ana oråd.

I stället för att tvätta sig, satte hon sig med tassarna under sig och gick efter en stund upp i min säng. Inget ovanligt det heller, det brukar hon göra när hon är klar med ”morgonpasset”. Fast hon la sig inte, utan satt fortfarande på tassarna och tittade på mig med stora ögon.

Mia mår dåligtDå jag strök henne över huvudet hördes ett frasande ljud som av nåt klet som torkat. Jag pratade med henne och strök henne över vardera kinden i tur och ordning. När jag kom åt nedre delen av hennes vänstra kind jamade hon högljutt till. Där hade hon tydligen förskräckligt ont.

Inget syntes i pälsen och jag ville inte besvära henne genom att titta närmare, men jag upptäckte att området var svullet. Alla symtom – utom kletet på huv’et ­– tydde på ormbett… Men det kan ju inte vara möjligt så här års? Men ett bett av nåt slag tror jag det är frågan om.

Först vid halv fyra-tiden i eftermiddags började hon röra på sig och äta med nästan normal aptit. Hon hade piggnat till så mycket att hon ville ha en smakbit av det jag åt och hoppade upp på sin plats vid mikron. När hon hoppade ner jamade hon till igen, det gjorde tydligen fortfarande ont.

Sen ville hon gå ut, men satt kvar på trappan när jag kollade en stund senare. Hon ville inte komma in till­baka men gärna gå upp på vinden så jag öppnade dörren dit. Antagligen ligger hon kvar där om hon inte har gått ut. Hon vet ju bäst själv vad hon vill och kan göra.

Usch vad hjälplös man känner sig när man inte kan lindra plågorna och inte vet vad som har hänt. Förhoppningsvis är hon fullt återställd i morgon.

av

11.11 – Besök och lat dag

I lördags hade jag besöksdag, igår bjöd jag på Fars dags-kaffe och idag… Ja, vad har jag egentligen uträttat idag?

Glad tjejBesöksdag
I lördags hedrade Grisen/Tvillingen mig med besök på eftermiddagen. Alltid lika trevligt när hon kommer. Bland allt ditt och datt lyckas vi oftast också diskutera ovanliga och intressanta ämnen, som till exempel spöken och reinkarnation.

Efter att ha vinkat av henne satte jag i gång med att förbereda disken. Alla tallrikar och fat ska ligga i travar i storleksordning, besticken läggas i blöt och muggar och koppar sorteras så dom kommer bredvid varandra i tork­skå­pet. Lite knäppt och alldeles onödigt arbete kan tyckas, men i vissa (konstiga) fall ska det vara ordning och reda.

Jag hann inte så långt innan det knackade på dörren. Skyddslingens syster var ”ut på länk” med sin mor och hade bestämt sig för att titta in. En glad överraskning, henne ser jag inte så ofta i och med att hon studerar på annan ort.

Som den Apa hon är, spritter hon av energi och sprudlar av livsglädje. Det är nog omöjligt att vara på dåligt humör i hennes sällskap tror jag. Jag har för all del aldrig råkat vara det, så egentligen vet jag inte?

Fars dags-kaffe
Den tiden är förbi när man kan skrämma slag på sina herrbekanta med gratulationer på Fars dag. 😀 Och ingen blir heller nervös av att bli bjuden på Fars dags-kaffe så igår beslöt jag bjuda in en mysig far jag känner.

Fars dags-kaffeInnan han dök upp ringde han och frågade om han skulle ta med sig några verktyg? Det fick mig att brista ut i gapskratt – mina herrbekanta verkar tro att jag alltid har baktankar med mina inbjudningar. När jag hade lugnat mig betygade jag att det faktiskt bara gällde kaffe den här gången.

Tydligen trodde han mig ändå inte. Han hade med sig ett knivbryne och undrade om jag har några ovassa knivar efter att vi hade druckit upp kaffet. För att göra honom glad(?) fick han vässa en av mina filéknivar (som jag brukar skära kött med). Med tanke på mina matvanor är det liten risk att knivarna blir slöa så dom andra befanns vara i bra skick.

Idag
Det mest spännande som har hänt i dag var elavbrottet. Vid halv åtta i morse blev huset plötsligt mörkt. Den här gången hann elvakten inte med i svängarna. Knappt jag heller – i stort sett hann jag bara avsluta alla program och stänga datorn så var strömmen tillbaka ca 20 sekunder senare. UPSen hade galant klarat den korta tiden men jag visste ju inte hur långvarigt det skulle bli. Mysko fenomen.

Numera har jag kontinuerligt sällskap vid datorn. Mia håller mig visserligen ofta sällskap så länge det finns smörgåspålägg kvar av frukostmackorna, men sen drar hon. Mitt nya sällskap har sex ben. En pytteliten spindel som bor på bildskärmskanten.

Tom diskbänkKvart över nio hade jag koll på dom senaste IT- och världshändelserna. Det såg visserligen ut att bli en fin dag, men jag kände att jag inte var riktigt ”färdigsoven” så jag gick och la mig igen. Strax innan Mia plingade i ringklockan vaknade jag, då var klockan halv tolv. Dags att kliva upp och inta frukost nummer två.

Framåt halv tre klädde jag på mig. Av det jag hade haft för mig syntes inte ett spår, förutom en del nya bilder i november-mappen och länkarna jag hade postat till mig själv inför nästa veckas kursstart.

Ansträngningarna fick ändå hungerskänslorna att vakna så jag värmde mat och beslöt diska. Igår var det ju ingen idé eftersom jag skulle ha kaffebesök. Diskbänken är alltså ovanligt tom och dunken med dricks­vatten är påfylld – det är allt jag har uträttat idag.

Men resten av veckan är redan fulltecknad, dvs en hålltid per dag, så jag kunde gott unna mig att vara lat. 🙂

av

8.11 – Ambitioner

Jag har börjat på min bok, har kaffe till godo, har drabbats av en lucka och ägnat mig åt ”i-stället-för”. Mia har övergått till vintertid.

Mitt LivBörjat på min bok
För tre dagar sen började jag skriva på min bok. I flera års tid har jag sagt att när jag blir pensionär ska jag flytta till Udden och skriva en bok.

I slutet av 80-talet hittade jag en bok som hette ”Mitt liv” (bokförlaget Korpen 1988) och köpte den för att den bestod av ett par hundra tomma sidor. På baksidan av boken upp­munt­ras man att själv fylla den med innehåll. Det tilltalade mig. Sen dess har den följt med i alla flyttar.

Då jag var hos frissan i mitten av augusti frågade hon om jag hade börjat skriva än, men då kunde jag ju skylla på att jag inte var pensionär på heltid, men nu var det alltså dags att börja. Än så länge består den av fyra sidor, så det kommer att bli ett långtidsprojekt. I bästa fall hinner jag skriva den klar innan jag lämnar det jordiska.

Att skrivlusten föll på just nu är till stor del Merete Mazzarellas förtjänst. Jag läste nämligen hennes bok ”Att be­rätta sig själv” och blev inspirerad av hennes tips och råd.

Eventuell publicering är inte så noga, jag skriver den mest för egen del, men för­mod­ligen kommer jag ändå att skicka manuset till några förlag för att utröna intresset. Det finns också möjlighet att trycka en egen, mindre upplaga i fall förhandsbeställningarna skulle råka strömma in i oväntat stort antal. 😀 Eller så kan jag förstås publicera den kapitelvis som blogginlägg?

Kaffe till godo
Igår var det dags för en tur med M/S Aura till Rosala igen. Jag såg fram mot en mugg kaffe under överfärden men fick finna mig i att bli utan. Optimist som jag är trodde jag att varningslampan på automaten betydde att vattnet var slut och fyllde på, men det hjälpte tyvärr inte.

I förhoppning om att nån hade sett till automaten under tiden jag höll kurs, gjorde jag ett nytt försök på hemvägen men så väl var det inte. Idag kom jag på att jag har kaffe till godo eftersom jag betalade i förväg, så förhoppningsvis får jag dricka det nästa vecka i stället.

PicasaLucka, lucka hjärncell
Strax innan kursen var slut igår fick jag en fråga jag inte kunde ge ett heltäckande svar på. Frågan gällde om man inifrån Picasa kan skicka bilder och beställa framkallning från nån fotofirma? Att man kan göra det visste jag, men kunde för mitt liv inte komma i håg hur…? En lucka hade uppstått (igen) bland hjärncellerna.

Den som ställde frågan tyckte det var sååå skönt att jag inte vet allt. Och det gör ingen förstås, så jag bad att få besvara frågan nästa vecka. NU vet jag. Hoppeligen kommer jag i håg det till nästa torsdag. 🙂

I stället för
Idag kunde jag välja mellan flera sysselsättningsalternativ: a) fälla träd, b) fortsätta jobba på Daphnias webbsajt eller c) skriva brev till vattenägarna. Jag valde d) så klart. Men för att ändå göra nåt hyfsat nyttigt redigerade och uppdaterade jag Daphnias kontaktlista i stället.

Jag kunde så klart ha fortsatt skriva på min bok eller sorterat i bildfloran, men sånt räknas till nöje, inte till nytta. Och eftersom jag inte har gjort nåt annat nyttigt (förutom att åka och hämta mat och handla) kände jag mig tvungen att hitta på nåt, men hade ingen lust att göra nåt av det jag borde. Vilken himla tur att jag inte har nån arbetsgivare som ställer krav på arbetsprestationer. 🙂

Vintertid
Mia har äntligen övergått till vintertid. Det betyder väckning runt sju i stället för fem, vilket jag är tacksam för. Sen kommer och går hon under dagen, tar en vilopaus på eftermiddagen och är i regel villig att stanna inne för natten vid sju-åtta-tiden på kvällen. Den nyordningen passar matte alldeles utmärkt!

Mia sover 2

av

6.11 – Väder, bilteknik och tiggeri

Igår gällde det att hålla i hatten, idag har jag skaffat mig en ny utgift, fått rätt och skickat tiggarbrev.

VindstyrkaStorm och regn
Gårdagen var väldigt novemberlik – storm hela dagen och regn till och från. Fast Udden klarade sig lyckligt­vis från både elavbrott och stormskador så jag ska inte gnälla. Utomhusvistelserna blev dock synnerligen korta. Mias aktiviteter inskränkte sig till att äta och sova.

I morse trodde jag att gårdagens oväder bara var en ond dröm… Ovädret var bokstavligen bortblåst. Solen sken, fåglarna kvittrade och sjön låg spegelblank. Helt fantastiskt vilken skillnad!

Glädjen höll i sig till efter lunch, sen tovade molnen i hop sig och regnet stod som spön i backen ett tag. Och så tittade solen fram igen innan molnen tog över på nytt, så det går absolut inte att klaga på omväxlingen.

Ny utgift
Det är ju inte så att jag saknar utgifter och därför måste se mig om efter nya, men skicket på sommar­däcken har oroat mig en längre tid. Därför ställde jag idag frågan till killen på macken som bytte till vinterdäck åt mig. Det blev ord och inga visor: ”Dom är fullkomligt utslitna, speciellt fram­däcken”. Jaha, tack för det, då fick jag det bekräftat.

DäckAtt dom är utslitna är verkligen inget att förvånas över, dom är 12 år gamla! Alltså samma däck som satt på då jag köpte bilen.

Vän av ordning undrar givetvis hur dom har kunnat gå genom be­sikt­ningen? Det har dom inte… Dom senaste åren har jag sett till att alltid besikta bilen med vinterdäck. 😀

Men nu är det alltså dags att investera i nya ”sommarsulor”. Billigaste däcken jag hittade i en nätbutik kostar 49,90 €/st (exkl frakt), men då ingår inte fälg. För ca 20 € till per däck kan jag få fälgar också. Fast den här gången tänker jag inte shoppa på nätet, jag stöder mycket hellre våra lokala försäljare.

Rätt
I samband med däckbytet lovade killarna ta en titt på kilometerräknaren som har lagt av. Jag råkade komma tillbaka till macken precis då servicekillen hade pillat loss instrumentdelen och letade efter en passande lampa.

Lampa”Kommer du ihåg vad jag sa?” utbrast jag triumferande till killen i kassan som stod bredvid. Jodå, det gjorde han. När jag anmälde felet hade jag nämligen framfört just den teorin att det bara var lampan som var trasig. Skönt att få rätt för en gångs skull.

Så klart fanns inte just den sortens lampa i lager, men den är beställd, så nån gång nästa vecka ser jag räknaren igen. Det kan jag för all del göra nu också om jag lyser i sidled med en ficklampa, upplyste servicekillen om. Jag instämde eftersom jag redan hade räknat ut det alldeles själv. 🙂

Tiggarbrev
Det finns ju dom som har pengar och som faktiskt också är villiga att dela med sig. Idag skrev jag tiggarbrev till en välkänd organisation för att söka bidrag. Det gällde dock inte däckinköpet, utan en ny våtmark.

Till vår (Daphnias) stora glädje har en fastighetsägare gått med att anlägga en våtmark i sjöns norra del. Suveränt! Dock innebär det att vi måste söka bidrag för att dels genomföra kartläggning och planering och dels arbetet med själva anläggningen.

Enligt den offert vi har fått utgör pla­ne­rings­kost­na­den 4.044 €, så om du råkar ha några tusenlappar över, tar vi mer än gärna emot dom och lovar att ditt namn kommer att synas på en skylt i närheten!