Giltiga ursäkter

Första veckan av konvalescensen är nu avverkad. Det opererade bröstet har antagit en färg som Husse associerar med blåbärssoppa, dvs svartlila. Om det är normalt vet jag inte, ingen har sagt nåt om vilka färger jag kan förvänta mig. Men jag ska faktiskt fråga expertisen när jag blir uppringd den 29.10.

Alla vardagssysslor och motion som inte orsakar smärta är tillåtet”, men i ytterligare en vecka ska jag undvika att lyfta och bära tunga saker (2-3 kg) med armen på den ope­rerade sidan och låta bli att bada bastu. (Hihi) Det innebär att Husse får basta utan mig och lyfta upp Mia när jag blir pussnödig. 😀

Att duscha, ta karbad och simma är däremot tillåtet, så jag sköter hygienen i vanlig ordning.

Fram till den 16.11 ska jag ”undvika tyngre sysslor som fönstertvätt, krattande, dammsugning och ansträngande motion (som gör att du blir svettig)”.  Så i fall nån tycker att jag borde putsa fönster, städa eller kratta har jag en giltig ursäkt.

Faktiskt städade jag före operationen eftersom jag redan då visste om begränsningarna. Med tanke på mina städintervall känns en månads paus ganska normalt för övrigt.

Ansträngande motion har jag – med undantag av gräsklippning – aldrig ägnat mig åt vad jag minns, så det är enkelt att avstå från. ”Kom också ihåg nyttomotion, t ex trappgång.” Det rådet kan jag inte följa … På Udden finns inga trappor. Fast jag kunde förstås knata upp och ner från vinden.

Trots stramhets‑ och annorlunda känsla är det viktigt att röra på och använda armen aktivt i din egen vardag (vems annars?). Regelbunden, aktiv och självständig träning försnabbar återhämtning och återställer funktionsförmågan i den opererade sidan och armen. Ta vid behov smärtstillande medicin enligt läkares ordination.

Det stycket tror jag främst avser fall där man har avlägsnat hela bröstet. Någon stelhet i axeln har jag inte känt, bara högst tillfälliga stickande känslor. Med undantag av första natten har jag heller inte behövt smärtstillande medicin.

När det gäller sårstygnen (bröstet och armhålan) kommer jag lindrigt undan, dom försvinner av sig själva. I annat fall hade jag behövt ta bort dom om en vecka. På Wikipedia hittar jag följande information: ”Resorberbara suturer har olika ner­bryt­nings­tid, från cirka fem dagar upp till över sex veckor.”

För att hålla stygnen mjuka och minska ärrbildningen blev jag rekommenderad s k ärrsalva morgon och kväll. Nån sånt visste jag inte att det fanns, men damen på apoteket hade två fabrikat att välja på, så visst finns det.

När jag blir tillfrågad hur jag mår, kan jag alltså utan att tveka svara ”tack bra” eller ”helt OK”. Möjligen kan jag känna en viss trötthet, men den kan lika gärna bero på årstiden och bristen på sol.

15.11 – Upplysande

Mias konvalescens har fått sin förklaring, det lyser i ”grannas”, jag är eldvakt och ledbruten – men inte nedbruten. 🙂

Mia the bitchMias konvalescens
Den 13.11 på eftermiddagen hade vår nya vintergranne lämnat ett meddelande via FB:
Du kan kolla lite extra på Mia. Hon var här i morse och slogs med Nemo. Skulle just lägga mig då Siiri börja skälla. Hade precis släppt ut Nemo. Hörde en massa skrik o fräsas. Då jag öppnar dörren rusar Mia i väg från trappan. På marken fanns en massa hår, så dom hade nog tagit ihop. Nemo fick jag bära in för han vågade inte komma. Men bara så du vet om hon är ’konstig’. Ha det så bra.

Det var alltså förklaringen till att Mia inte var sitt vanliga jag. En riktig ”bitch” är hon med andra ord. Och då tänker förstås någon/några läsare ”Sådan matte sådan katt” förstår jag. 😀

Samtidigt kan jag förstå Mia. Hittills har hon varit ensam om ett jättestort revir, men inser nu att hon fått en permanent inkräktare som hon försöker mota bort.

Hoppas verkligen att det inte blir fler sammandrabbningar! Stackars Nemo (en stilig åtta-årig herre) har tidigare råkat så illa ut att han har blivit gipsad två gånger, vilket gör att han är livrädd för andra katter. Men självfallet försvarar han sig hemma hos sig.

Jag tittade in som hastigast till hans matte idag för att kolla om han blivit skadad men inget hon hade lagt märke till sa hon. Hon fick också fullt mandat att schasa i väg Mia om hon syns till hos dom flera gånger.

Ljust i ”grannas”
Det är riktigt mysigt att titta ut. I kväll lyser det både hos nya sommargrannen och på udden mittemot. Jag har inget behov av att umgås men det känns ändå som sällskap. Herr och fru grannens lampor finns ju också nära men dom ser jag inte annat än om jag befinner mig på parkeringen eller ute på sjön och där har jag ingen lust att vistas för närvarande.

LathundEldvakt
Enligt termometern är det drygt fem grader ute, men det känns ändå kyligt på grund av att den västliga vinden har till­tagit så jag kostar på mig brasa i köksspisen. Direkt när inomhustermometern halkar under 20 grader tycker jag det börjar kännas kallt om jag inte diskar eller städar. Och det gör jag ju som bekant inte så ofta.

Ledbruten
Ledbruten är kanske att ta i… Mest stel och öm i nacke och axlar. Skälet är löftet till kurs­deltagarna igår – en lathund för Picasa – som har fjättrat mig vid datorn hela eftermiddagen. Jag vet ju att om jag inte gör det med en gång kan det dröja länge innan jag kommer till skott.

Men nu är den klar att korrekturläsas. Det får bli en av morgondagens punkter när jag är pigg(are) i huv’et, sen ska jag mejla den till alla i gruppen och hoppas den blir till nytta.