15.11 – Upplysande


Mias konvalescens har fått sin förklaring, det lyser i ”grannas”, jag är eldvakt och ledbruten – men inte nedbruten. 🙂

Mia the bitchMias konvalescens
Den 13.11 på eftermiddagen hade vår nya vintergranne lämnat ett meddelande via FB:
Du kan kolla lite extra på Mia. Hon var här i morse och slogs med Nemo. Skulle just lägga mig då Siiri börja skälla. Hade precis släppt ut Nemo. Hörde en massa skrik o fräsas. Då jag öppnar dörren rusar Mia i väg från trappan. På marken fanns en massa hår, så dom hade nog tagit ihop. Nemo fick jag bära in för han vågade inte komma. Men bara så du vet om hon är ’konstig’. Ha det så bra.

Det var alltså förklaringen till att Mia inte var sitt vanliga jag. En riktig ”bitch” är hon med andra ord. Och då tänker förstås någon/några läsare ”Sådan matte sådan katt” förstår jag. 😀

Samtidigt kan jag förstå Mia. Hittills har hon varit ensam om ett jättestort revir, men inser nu att hon fått en permanent inkräktare som hon försöker mota bort.

Hoppas verkligen att det inte blir fler sammandrabbningar! Stackars Nemo (en stilig åtta-årig herre) har tidigare råkat så illa ut att han har blivit gipsad två gånger, vilket gör att han är livrädd för andra katter. Men självfallet försvarar han sig hemma hos sig.

Jag tittade in som hastigast till hans matte idag för att kolla om han blivit skadad men inget hon hade lagt märke till sa hon. Hon fick också fullt mandat att schasa i väg Mia om hon syns till hos dom flera gånger.

Ljust i ”grannas”
Det är riktigt mysigt att titta ut. I kväll lyser det både hos nya sommargrannen och på udden mittemot. Jag har inget behov av att umgås men det känns ändå som sällskap. Herr och fru grannens lampor finns ju också nära men dom ser jag inte annat än om jag befinner mig på parkeringen eller ute på sjön och där har jag ingen lust att vistas för närvarande.

LathundEldvakt
Enligt termometern är det drygt fem grader ute, men det känns ändå kyligt på grund av att den västliga vinden har till­tagit så jag kostar på mig brasa i köksspisen. Direkt när inomhustermometern halkar under 20 grader tycker jag det börjar kännas kallt om jag inte diskar eller städar. Och det gör jag ju som bekant inte så ofta.

Ledbruten
Ledbruten är kanske att ta i… Mest stel och öm i nacke och axlar. Skälet är löftet till kurs­deltagarna igår – en lathund för Picasa – som har fjättrat mig vid datorn hela eftermiddagen. Jag vet ju att om jag inte gör det med en gång kan det dröja länge innan jag kommer till skott.

Men nu är den klar att korrekturläsas. Det får bli en av morgondagens punkter när jag är pigg(are) i huv’et, sen ska jag mejla den till alla i gruppen och hoppas den blir till nytta.