Månad: juni 2013

av

30.6 – Jubel och klang

Berömmet flödar, jag har haft likvaka, borde flytta och har gjort sagolika fynd.

Mera beröm
Dom positiva kommentarerna till min blogg har duggat tätt under dagen, tack alla som kommit med uppmuntrande tillrop! Fast om jag ska vara ärlig, skriver jag lika mycket för min egen skull som för läsarnas.

Efter mer än sex års skrivande har det nästan gått i blodet. Under dagen får jag idéer som jag an­tecknar och dokumenterar för det mesta vad jag har för mig i bildform. Mest för att jag vid dagens slut annars har glömt vad jag har hållit på med. 😀

Mia med byteLikvaka
Lunchen intogs idag ute på trappan. Som enda sällskap hade jag en huvudlös näbb­mus, så det kändes lite som en likvaka.

På förmiddagen hade Mia med sig en liten rackare med sig in i köket så jag hoppas det var den? Hon blev nämligen plötsligt vrål­hung­rig och glömde bort att hon var mitt uppe i jakten. Näbbmusen passade förstås på att gömma sig under tiden.

En kort stund senare hade hon antingen hittat den eller hämtat en ny. Det är minsann inte lätt att hålla ordning på alla jaktbyten.

Jag borde flytta
Enda sättet att röja rejält i röran är att flytta. Först slänger man en massa grejer när man packar ner och ytterligare en del när man packar upp. Alternativet är att ställa till med auktion eller sälja på loppis.

Idag har jag plockat i hop prylar som dels ska lämnas till onsdagens loppis i Labbnäs, dels säljas på sommarloppisen i Dalsbruk, dels säljas till en uppköpare och dels slängas på soptippen. Det har tagit hel dan i anspråk och ändå kan jag inte se att jag har fått särskilt mycket plats över? Helt otroligt.

StolsdynorSagolika fynd
Belöningen för mitt röjande har dock varit synnerligen givande. Jag har äntligen hittat mina mörk­gröna stols­dynor som jag har saknat i flera år!  Jag visse att dom låg i en plastsäck på vinden men har inte lyckats hitta den.

Det var inte så underligt – på plastsäcken stod det nämligen ”Sängkläder gäst”. I den hade jag ju aldrig tittat om jag inte bestämt mig för att ta rätt på sängkläderna. Överst låg en kudde och ett täcke men under dom låg stolsdynorna. Dessutom en del annat som jag inte alls har saknat kan jag tillägga.

Intill plastsäcken stod två kartonger som jag antog kunde vara loppisböcker. I den ena låg studie­material och ‑litteratur från 1972-74 så det mesta gick i sophögen. Utom en uppsats. Den ska ni få läsa så småningom.

I den andra kartongen låg också skolböcker men av äldre modell. Bland andra ABC-boken och min första läsebok som jag gärna vill behålla.

Min skattkammareUnderst låg ett antal böcker som jag har saknat i många, många år… Alla tio delarna av Min skattkammare, fjärde upplagan, tryckt 1953 och lyckligtvis i utmärkt skick. Oj, vad lycklig jag blev!

Jag vet inte riktigt varför jag prompt ville återse dom men nu är dom inradade i bokhyllan och ska läsas på nytt så småningom. Några konstböcker fick gå till loppisen för att ge plats.

Möjligen hänger böckerna i hop med trevliga barndomsminnen? Jag fick en bok varje jul av mamma (tror jag?) och slukade den direkt när jag fick den. I varje bok finns flera sagor eller berättelser sam­lade och varje ny bok kräver större läskunnighet och ‑förståelse.

Böckerna har säkerligen bidragit till att jag fick en bra början och inledde mitt läsintresse. Ett intresse som för övrigt har hållit i sig hela livet, jag har alltid minst en bok på gång.

 

av

29.6 – Grå och fridfull lördag

Jag har fått en trevlig kommentar, fotograferat, häckat framför datorn, diskat(!) och lagat mat.

Trevlig kommentar
Jag blir alltid lika glad när nån tycker det är roligt att läsa min blogg. Idag fick jag följande kommen­tar: ”Har följt din blogg ett tag, gillar dina vardagliga skriverier om Mias upptåg och vad som i övrigt händer på Udden. Tack för en trevlig blogg.”

Om man ska hårddra är mina skriverier inte riktigt rumsrena rent tekniskt. Ett blogginlägg ska handla om ett och samma ämne, inte vara en dagbok. Men det struntar jag fortfarande i. Jag är ju inte rums­ren i alla andra avseenden heller. 😀

Fotorunda
I morse tog Mia och jag en runda runt tomten, jag med kameran i högsta hugg. Regndropparna låg kvar efter nattens regn och inspirerade till nya bildalster. (Klicka på Bildspel eller på en bild för att se den i större storlek.)

Mia i famnHäckat framför datorn
Efter fotorundan satte jag mig vid datorn (fortfarande i morgonrock) för att redigera bilderna och överföra dom senaste till månadens, respektive Mias webbalbum. Det blev också ett webbalbum av ”kusinens” besök i byn och en påbörjad presentation som jag ska skicka till henne.

Mia kom in under tiden och tyckte jag gott kunde gosa med henne i stället. Hon satte sig först på skrivbordet och strök sig mot mig, men flyttade efter en stund ner i min famn där hon rullade i hop sig och somnade. Att hålla om henne med en hand och hantera tangentbordet med den andra är inte så praktiskt så jag tog en paus och fotade henne i stället.

Disk- och matdags
Jag lyfte försiktigt över Mia i korgstolen, tvättade mig och klädde på mig innan jag tog i tu med disken. Av besticken att döma kunde man tro att ett dussin personer hade ätit och druckit. Suck.

BestickNär jag hade diskat nästan klart insåg jag att det skulle bli ny disk när jag hade ätit middag, så jag sparade disk­vattnet och lagade maten. Kokt abborre (se gårdagens inlägg) med äggsås förstås. Nån nypotatis blev det inte, jag hade ingen lust att hacka upp potatis i blöt jord.

Det smakade lika bra med gammal potatis och fisken var förstås delikat. Kocken hade lyckats salta den precis lagom igår innan den åkte in i kylskåpet. Jättemumsigt.

För att hedra måltiden åt jag vid köksbordet och njöt av varje tugga. Det går ju inte att slafsa i sig fisk i den takt jag brukar ha om man vill slippa benen.

Sen var det så klart färdigt att diska igen, men det gick snabbt och elegant tack vare mitt förutseende. Tyvärr åt jag inte desserten direkt efter maten så nu ligger det en skål och en sked i diskhon igen. Det är därför jag tycker så illa om att diska – jobbet blir ju aldrig klart i mer än några minuter. Nåväl, det finns mycket annat som är värre. 🙂

av

28.6 – Gängse rutiner

Jag har återgått till gängse rutiner, förvarar spillvirke i skrivbordslådan, har försökt lokalisera en mårdhund, fått färsk fisk och satt upp fågelskrämman.

DatorfrukostÅtergång till gängse rutiner
Igår eftermiddags vinkade jag av mamma vid bussen. Det innebär att jag har återgått till gängse ruti­ner.

Frukosten äts vid datorn, middagen intas på stående fot vid diskbänken, alternativt utomhus, och disken får stå orörd tills jag får ont om utrymme på diskbänken.

Spillvirke i skrivbordslådan
Orsaken till att det blev städning i vedlidret var en madrass. Gästmadrassen är för bred för gäst­sängen och i vedlidret(!) står en smalare som min halvbror lämnade efter sig för sex år sen, så jag beslöt ta en titt på den.

Den har stått hoprullad i en plastsäck alla dessa år så den kanske kunde vara i användbart skick resonerade jag optimistiskt. Ett hål i plastsäcken tydde på att den hade haft besök och när jag drog ut den ur plastsäcken luktade den unket och var fuktig i den kanten som hade stått neråt. Ich, soptippen nästa, den ville jag inte ha in i huset.

SpillvirkeDen lediga platsen i vedlidret kunde därmed disponeras för annat. Längst in mot väggen stod en skriv­bordslåda, det enda som numera återstår av fosterfars skrivbord. Den blev utmärkt för­va­rings­plats för alla småbitar av spillvirke.

Jag öppnade också bananlådan som har stått där sen jag flyttade in. Jag hade för länge sen glömt vad den innehöll. Det visade sig vara en fast nyckel i storlek 34, ett fälgkors och en tygbag som inne­höll en jättelång elkabel för utom­hus­bruk om jag minns rätt.

Rätt praktiska prylar således. Fast en nyckel i den storleken lär jag knappast behöva.

Trallen som jag fixade till nyligen fick nytt an­vänd­nings­om­råde, mest beroende på den mördande kritik jag fick av en herre som inspekterade den. Den blev utmärkt underlag för virkeslagren och lådan med eldstände i stället.

När inspirationen strömmar till ska jag göra en ny trall. Och den får ingen se utom jag.

Mårdhund
Under tiden jag röjde i vedlidret hörde jag ett välbekant läte. En mårdhund befann sig i närheten. Jag försökte lokalisera den, men vinden och de sporadiska ”ropen” gjorde det omöjligt.

Möjligen är årets valpkull utslängd ur lyan för att söka sig egna revir? Eftersom det finns gott om doft­spår fram till och över tomten följde den antagligen dom. Antingen skrämde jag den till tystnad genom att närma mig eller så drog den i väg, efter en stund tystnade ropen.

Färsk fisk
Sent i eftermiddags knackade Oxen/Tvillingen på och erbjöd mig ta hand om fyra färska abborrar. Sånt säger man förstås inte nej till!

Han kallade dom ”abborrpinnar” men i mina ögon var dom normalstora, allting är relativt som bekant. Morgondagens middag är därmed given. Jag tror bestämt jag ska kolla om min potatis är stor nog för premiärätning.

JordgubbarFågelskrämma
Om potatisskörden blir lika bra som jord­gubbs­dito är jag mer än nöjd! Dom första gubbarna är redan avsmakade och idag plockade jag en hel skål.

Dess värre har fåglarna också upptäckt att det finns mogna jordgubbar att få, så idag riggade jag upp den andra fågelskrämman. Jag kan ju inte sitta på pass jämt. 😀

av

25.6 – Svettigt

Igår var det inget väder, idag har det varit desto mer. Boet är klart, julhyacinten blommar och på ålder­doms­hem behöver man inte diska. Mia stretchar på hög nivå.

MeddelandeMaxvärme
Igår hade vädersajten fått värmeslag eller nåt, idag har jag nästan också fått det. Redan klockan 10 stod ter­mo­metern på 25° och fyra timmar senare på 28°. På Hasselbacken där vi intog efter­mid­dags­kaffet nådde den 31° innan vi åkte hem. Långt över min smärtgräns.

Vilken tur att jag envisades med att klippa gräset igår kväll (efter en lång tupplur i hammocken) så jag slipper svettas av den anledningen. Inte ens vattnet svalkar längre – 24 grader enligt ter­mo­me­tern vid bryggan. Men det är förstås inget bestående, redan i morgon utlovas något svalare väder.

Boet klart
Om man är geting och bygger boet intill ett rör blir det automatiskt en viss storlek. Antingen var bygg­mästaren ovanligt smart eller så missbedömde han avståndet till röret.

Byggprocessen på dasset har i år försiggått sen den 19 maj och nu kolliderar boet med venti­la­tions­röret. Men det går förstås att bygga ut åt andra hållet.

Getingbo

Julhyacint
Krolliljan har slagit ut, liksom min röda kaprifol och pionen som jag har väntat på dom senaste 20 åren eller mer är också på väg att slå ut. Och så en av julhyacinterna. Fast den ser inte riktigt ut som i julas förstås. Den blå kompisen blommade också för ett tag sen med en lika liten blomma.

Tyvärr brukar dom inte klara vintern. Det är väl inte meningen, annars får blomförsäljarna inte sälja nya. Det finns förstås hyacinter som övervintrar men jag har inte brytt mig om att köpa några, det får räcka med alla andra knölar jag har stoppat ner.

Hyacint

Diskbefriad
Igår när mamma diskade (frivilligt) för tredje dagen i rad, påpekade hon att man inte behöver diska på ålder­doms­hem. Udden är alltså inte riktigt kvalificerat för titeln trots allt.

Det är ju förresten en ypperlig idé! Om jag flyttar in på hemmet slipper jag diska!! Undrar om dom har nån undre åldersgräns? 😀

Stretching
Mia är noga med att stretcha med jämna mellanrum. Oavsett på vilken höjd hon befinner sig.

Mia stretchar 2

av

24.6 – Luft och vatten

Jag har luftat farmor och mamma, kokat en spindel och blivit blöt om rumpan.

FarmorPå luftning
Igår (eller i förrgår?) luftade jag farmor. Det blev tal om farfar och farmor så jag letade fram foto­grafierna eftersom mamma inte hade sett dom.

Det visade sig att ramen på fotot av farmor hade fått stearin på ena sidan, vilket innebar att jag bar ut ”henne” på trappan för att putsa ramen. Mer luftning än så fick hon inte. (Dom konstiga ränderna på bilden kommer sig av reflexerna från trapptaket.)

Mamma och jag är helt överens om att hon inte ser särskilt snäll ut. Men hon kanske bara hade en dålig dag just den dagen?

Idag har jag luftat mamma. När vi åkte ner för backen konstaterade hon att det skulle bli roligt med en åktur.

Stackars mamma, hon ser inte mycket mer än Udden under sitt besök. Att semestra på Udden är förvillande likt en vistelse på ålderdomshemmet.

Utom idag då. Då fick hon bland annat se sopstationen i Kärra på nära håll. Där stötte jag förresten i hop med Draken/Tvillingens son. När han fick syn på mig gnuggade han sig överdrivet i ögonen och sa: ”Va’? Har du lämnat byn?” Vilken oförskämd slyngel som behagar driva med en ålderstigen dam på det viset!

Kokt spindel
För ett par dar sen upptäckte jag en mörk klump som låg i botten på vattenkannan. Jag var helt säker på att det var nån slags avlagring från vattnet, men brydde mig inte om att undersöka saken närmare, vattnet kokas ju innan det används.

Idag beslöt jag tömma ur kannan. Den mörka klumpen bestod av en spindelkropp. Konstigt att den inte hade gått i bitar med tanke på hur många gånger den har blivit kokt?

Jag har inte vågat tala om för mamma att hon har druckit ”spindelvatten” dagligen, men hon lär ju få reda på det när hon läser bloggen. Tur att det inte var nåt värre.

Blöt om rumpan
Jag tänkte först skriva ”blöt i byxan” men ändrade mig, främst av hänsyn till mina läsare i Sverige. Dom hade i så fall fått helt fel uppfattning.

Det började med att jag skulle ösa båten. I vattnet låg en cigarrettfimp som jag glömde ta rätt på när jag kom hem från udden mittemot förra veckan. Möjligen var det spritens fel?

På torkJag var noga med att inte ösa ut den i sjön, men som vanligt när man fokuserar på det man inte vill ska hända, händer just det. Sakta dalade den ner till botten eftersom den var helt uppblött.

Den låg på så djupt vatten att jag var tvungen att ta av mig shortsen. Att tröjärmen blev våt gjorde inte så mycket tyckte jag. Men jag nådde den ändå inte förrän jag hade vatten upp till höfterna.

Alltså blev trosan och därmed rumpan också blöt. På köpte fick jag en omgång zonterapi när fötterna gled omkring på hala stenar.

När jag äntligen hade fått tag på den fördömda fimpen tyckte jag att jag lika gärna kunde ta en sim­tur och drog av mig tröjan också. Sjön låg spegelblank och solen tittade ännu fram ovanför träd­topparna, vattnet doftade nytvättat efter regnskurarna tidigare på dagen och luften kändes ljummen. En alldeles utmärkt avslutning på dagen. 🙂

av

22.6 – Mest mammas förtjänst

Tack vare mamma har flaggorna hissats, middag och kaffe serverats i bersån och disken är borta. Tack vare mig är borden oljade.

FlaggaFlaggorna hissade
Igår insisterade mamma på att flaggan skulle hissas. Första gången sen jag bosatte mig på Udden… Jag tyckte (förstås) att det var onödigt, men lät henne få som hon ville. Hon tyckte också att jag skulle sätta upp den lilla jämtländska flaggan så jag gjorde henne till viljes där också.

När nationens flagga väl fladdrade i vinden tyckte jag den såg ganska pampig och högtidlig ut trots allt. Mamma påpekade för övrigt att den ska hissas på halv stång när hon har dött och på helstång när hon är be­gravd. Men jag lovade inget säkert, det är ju inte sagt att jag minns det om det blir aktuellt.

Middag och kaffe i bersån
Igår kväll åt vi midsommarmiddag i bersån. Vädret var idealiskt. Fortfarande 20 grader varmt framåt halv åtta-tiden och svag vind.

Det blev traditionell midsommarmat – nypotatis, ett antal sillsorter med tillbehör och en kall Skåne som kronan på verket. Desserten var lika given, jordgubbar med vispgrädde. ”Tänk om dom rika visste hur bra dom fattiga har det” konstaterade vi.

Lur i hammockenDagens eftermiddagskaffe intogs också i bersån, fast idag behövdes parasollet. Dagen har inte varit lika varm som igår och vinden har tidvis varit frisk, men man kunde absolut inte klaga på vädret. Både mamma och Mia såg ut att må gott i hammocken före kaffet.

Det är också mammas förtjänst att går­da­gens disk försvann. Ja, och så är det ju givetvis mammas – och pappas – förtjänst att jag finns till och kan njuta av min härliga tillvaro på Udden! 😀

Borden oljade
Midsommarhelgen har ingalunda hindrat mig från att göra lite nytta förutom att serva med ät- och drickbart. Det doftar träolja i verandan.

I torsdags kväll monterade jag två nyförvärv i obehandlat trä och igår och idag har målar­penseln varit i flitig användning. I morgon ska jag olja det andra bordet en sista gång, sen är allt klart. Dom av­fa­sade ändarna på staketet i bersån fick också en dutt och led­stänger­na på bryggan en andra omgång när jag ändå var i farten.

Mitt gamla nattduksbord som för närvarande används som bord på trappan(!) blir utbytt och bordet som ska stå på bryggan får äntligen komma dit det ska i och med att jag tar ett nytt ”planteringsbord” i bruk. Finfint blir det tror jag. 🙂

av

19.6 – Enligt överenskommelse

Jag har instruerat i bildhantering och ”Mors räcke” är klart.

DatoranvändareDatorsupport
Idag hade jag lovat infinna mig hos Daphnias ordförande halv ett för att drilla henne i bildöverföring till och på datorn. Jag vet inte riktigt vad jag pulade med innan jag skulle i väg, men jag blev tvungen att avisera sen an­komst. ”Det gör inget” svarade hon när jag ringde. Skönt att höra.

Jag hade reserverat två timmar, men hon tyckte det räckte med en, så jag fixade till hennes mejl­konto och laddade ner ett par nyttoprogram åt henne också. Dom ska vi gå igenom vid ett senare tillfälle, först ville hon praktisera och känna sig säker på bildhanteringen. Och så hann vi givetvis prata och dricka kaffe med rabarberpaj ute i solskenet.

Som tack för undervisningen insisterade hon på att förse mig med sallad och tomater. Och som tack för svärdsliljorna hon fick av mig i söndags hade hon erbjudit mig vallört som jag tackat ja till. Dom låg nu i samma ämbar jag hade levererat liljorna i. Jätteroligt med plantbyten. 🙂

Mors räcke
Strax innan jag var på väg hemåt ringde Filosofen och undrade om jag var på G? Han var klar med räcket till bryggan och tänkte åka hem. Jag sa att jag skulle vara på Udden om tio minuter så han beslöt vänta in mig.

Mors räckeSå klart gick det mer än tio minuter… Min tidsplanering var inte den bästa idag, men han satt snällt kvar och väntade.

Vi började förstås med att gå ner till stranden så jag fick se och känna på det färdiga resultatet, som döptes till Mors räcke. Det blev alldeles utmärkt! Att få den böjda lönnstammen att räta på sig tillräckligt för att fästa vid stolparna hade inte varit helt enkelt, men hade lyckats till slut. Alvirket var mycket mer lättarbetat.

När man står på marken ser räcket nog så högt ut, men uppe på bryggan är det nästan i midjehöjd på mig så det fungerar bra för längre personer också. Alla är ju inte ”svamphuggare” som jag.

Alla överenskommelser är därmed verkställda till alla parters belåtenhet. Inte alltid det händer min­sann. 🙂