Månad: oktober 2012

av

21.10 – Socialt veckoslut

Jag har varit på privat visning, tagit en nostalgitripp, tvättat arvegods, fått en datorspekulant och har haft tebesök.

Privat visning
Igår var jag inbjuden på eftermiddagskaffe till händige släktingen. I besöket ingick en privat visning av det nybyggda vedlidret som blev klart i somras.

Som vanligt var allting byggt med omsorg och eftertanke in i minsta detalj. Kronan på verket var hållarna till takrännan. Jag kan inte minnas att jag nånsin har sett såna gjorda i trä? Men det var inte nog med det – varje hållare hade ett unikt mått för att rännan skulle få rätt lutning. De’ ni!

Om jag hade haft kunskap och förmåga att göra dom i trä, hade jag utan tvekan tillverkat alla hållare i samma stor­lek och varierat höjden i stället. Men såna simpla konstruktioner gills förstås inte av den här bygg­herren. 😀

Inne i vedlidret rådde militärisk ordning, både på verktyg och ved. Den var lika noggrant placerad som pusselbitar i ett färdigt pussel. Vedstöttorna gick att ta bort efter hand som veden förbrukades för att skapa bättre sväng­rum när man fyllde på. Som sagt, genomtänkt och noggrant, ett nöje att se och inte den minsta likhet med mitt vedlider.

Nostalgitripp
I stället för att ta i tu med det jag borde i morse, satte jag i gång med att skanna gamla fotografier efter fru­kost. Dels foton från mitten av 60-talet och dels foton i gamla album. Bland annat hittade jag en bild på mor­mors morfar och mormor där dom är 86 år gamla enligt mosters notering.

Arvegods i tvätten
Strax före tolv blev jag avbruten av ett SMS där jag fick frågan om det passar med det avtalade be­söket? Jisses, det hade jag helt glömt bort, idag skulle ju datorspekulanten komma!

Jag bad om en timmes respit och skyndade mig att tvätta mig och klä på mig efter att ha fyllt tvätt­maskinen med gardiner. Och minsann inte vilka gardiner som helst! Mormor använde dom först i ett antal år och efter hennes död (1991) övertog mamma dom. Nu är dom hos mig för att hängas upp i sov­rummet. Mormor småler säkert i sin himmel. Eller skrattar gott kanske?

Datorspekulant
Vår invandrare i byn (”amerikanen”) nämnde för ett tag sen att han övervägde att köpa en begagnad bärbar dator. Just då tänkte jag inte så mycket på det, men senare kom jag på att jag gott kan avvara min gamla HP som gjordes om till ”surfdator” för nåt år sen, så jag meddelade honom förra veckan att han var välkommen att ta en titt.

Efter kaffe med medhavd glass och en pratstund fick han fakta om den gamla häcken (inköpt 2005) och den utlovade titten. Han tyckte att den nog skulle bli lämplig för hans behov, men ville gärna konsultera sin son innan han fattade ett slutgiltigt be­slut och undrade om jag kunde vänta till dess? Det kunde jag själv­klart, det är ju inte så att folk står i kö för att få köpa den.

Om sonen mot förmodan avråder honom, tror jag att jag lägger ut den på öns bytesbörs på FB. Eller så behåller jag den som reserv till reserven, återstår att se. Den begär ju inte mat.

Tebesök
En stund innan vi var klara med ”förhandlingarna” knackade Grisen/Tvillingen på. När hon ringde igår föreslog jag ett besök idag om hon inte hade nåt roligare för sig. Hon lovade inget utan skulle se vad hon kände för. Roligt att hon kände för ett besök.

Eftersom jag nyligen hade stigit upp från kaffebordet, nöjde jag mig med att se på medan hon drack te och åt glass. Fel, jag pratade medan hon åt och drack. 😀

Hon satt snällt kvar och höll mig sällskap tills det började skymma, sen tyckte hon det var dags att åka hem och se till sitt hus. Fint att avsluta dagen med en trivsam pratstund.

 

av

19.10 – Tacksamt

Jag har blivit avtackad, kan supporta på distans, har flyttpackat, hittat en dyrbar antikvitet och fått julkort.

Avtackad
Igår var sista kurskvällen för den här gruppen. Innan jag hade hunnit dra på pratkvarnen för fullt, steg en av deltagarna upp och sa: ”Bäst att jag överräcker den här så jag inte glömmer det”.

Hon kom fram med en läcker blombukett, gav mig en varm kram och sa att kursen hade varit ”kiva”. Det värmde gott att höra. Blommorna var naturligtvis från hela gruppen tillade hon.

Det var inte nog med det. I stället för den vanliga fem-minuters pausen bullade en annan deltagare (grannen på udden mitt­emot) upp nybakat bröd och havreflarn till kaffet som hon också hade med sig. Festligt värre. 🙂

Distanssupport
Tack vare tips från en f d kollega som är datortekniker, installerade jag TeamViewer 7 i morse. Programmet används för fjärrstyrning av datorer, filöverföring och möten på distans. Ett ypperligt sätt att komma åt innehållet på min stationära dator hemma om jag till exempel kommer på att jag behöver nåt speciellt material under en kurs.

Programmet som för övrigt är gratis för icke-kommersiellt bruk och på svenska (eller bland annat finska), kan med fördel också användas för att hjälpa datoranvändare på distans. Fjärrdatorns bild­skärm syns i ett eget fönster på värddatorn och vid behov kan man ”ta över” fjärrdatorn och utföra ändringar på den.

Jag testade programmet genom att dels överföra en mapp och dels installera programmet på Zen­booken. Helt suveränt! Fjärrdatorn behöver för all del inte ha programmet installerat utan appli­ka­tio­nen kan köras direkt i webbläsaren. Rekommenderas varmt!

Flyttpackning
Nej, jag ska INTE flytta! Men det ska mamma i slutet av månaden. Prylarna hon läm­nade kvar 2010 på grund av utrymmesbrist kommer nu att få plats, så mitt uppdrag var att packa ner dom i flyttlådor.

Det var fort gjort. På en timme var jag klar med dom sex flyttlådor som gick åt. Sen drack jag kaffe med exbonuspappan och diskuterade kommunalvalet och jordklotets framtid i nästan en timme. 🙂

Dyrbar antikvitet
Bland mammas böcker gjorde jag ett fynd. Hon har en kokbok från 1915 – en dyrbar antikvitet! Inte rent pengamässigt, utan för att den innehåller så gamla recept. Moster hade också en hiskligt gammal kokbok men den brände hon tyvärr upp innan jag hann lägga vantarna på den.

Man kan ju undra vad jag ska med kokbok till som lagar mat högst några gånger per månad? Jo, grejen är att jag tycker det skitroligt med urgamla recept som fallit i glömska för länge sen. Ta till exempel bensoppa, sura skorpor eller halstrade nejonögon. Ingen av dom rätterna hittade jag recept på när jag googlade.

Halstrade nejonögon kommer jag i och för sig aldrig att behöva nåt recept på! Nejonögon avstår jag från oavsett i vilken form dom serveras. Dom påminner alldeles för mycket om blodiglar och aptiten försvinner slutgiltigt för att jag vet att dom är asätare. Huuuu.

Julkort
Bland dagens post fanns ett brev från mamma, ett vykort från Dalmatien och julkort. 20 stycken närmare bestämt.

I år beslöt jag använda två egna bilder på julkorten och anlita Ifolor för att skriva ut dom. Den här gången blev det lyckat tack vare att jag höll mig till Ifolors mallar och lät bli att hitta på nån egen design. 😀

av

16.10 – Blommor och skoförvaring

Jag gläds åt säsongens sista blommor, är glad över att bo på Udden, har levererat min första över­sätt­ning, slängt ”antik” pasta och städat bort sommarskorna.

Säsongens sista blommor
När jag tittar ut från köksfönstret ser jag bara snöbär och en ensam blommande malva, men det är för­vå­nans­värt många andra blommor som har överlevt frostnätterna. Den rosa ölandstoken, kärleksörten, höstastrarna, hängpelargonerna och ampelblommorna på trappan är inte med på kollaget, men dom skänker också ögonfägnad fortfarande.

Glad
Jag är alltid glad över att bo på Udden, men speciellt nu. Jämtland har redan fått årets första snö! Temperaturen skiljer också en hel del, speciellt idag då det var nästan tio grader som mest. I morgon ska ”värmeböljan” visst fortsätta, då utlovas också tvåsiffrig temperatur.

Sent i eftermiddags blev det ovanligt ljust. Tillräckligt ljust för att jag skulle upptäcka att det var dags att städa.

Vi hade förmånen att få se solen ett par timmar, till skillnad från igår då man fick passa på mellan regnskurarna om man hade ärende ut och det krävdes belysning redan på eftermiddagen om man skulle fingranska nåt. Och värre blir det innan snön kommer. 😦 Men jag vill inte ha den än!

Första översättningen
Sekreteraren i Daphnia meddelade igår att han behövde hjälp med en översättning. Han ville skicka ut info om att Daphnia nu också finns på Facebook. Min  (fria) översättning godkändes utan ändringar så jag klarade första uppdraget.

Antik pasta
Jag var säker på att jag hade syltsocker i skafferiet men det krävde att jag flyttade på ett antal påsar och burkar för att lokalisera det. Bland annat hittade jag fullkornspasta med bäst före-datum 09 2004! Den som spar han har.

Jag hittade också en burk med råris som jag hade med mig från Östersund (våren 2007) men det luktade illa tyckte jag, så det fick göra pastan sällskap i slaskfatet. Jag såg för all del inga kusar, men åldern och lukten gav mig avsmak.

Tur att man inte gör likadant med gamla människor. 😀 Något syltsocker äger jag inte visade det sig.

Slut på sommarskor
Det är ju ett bra tag sen jag använde sommarskor men har inte haft inspiration att städa undan dom förrän idag. Halva köket såg ut som ett skolager innan jag var klar och golvet i garderoben fick sig samtidigt en välbehövlig städomgång.

Förutom skodon har jag väldans gott om skohorn märkte jag. Och lössulor. Långt fler än jag behöver.

Mängden skohorn kommer sig delvis av att jag förvarar lågskor i askar (för att kunna stapla dom på varandra) och där får sko­hor­nen inte plats. Dom används nämligen bara när jag nyss har använt skorna, sen när dom är ”upp­spän­da” åker dom tillbaka ner i skoasken.

Av utrymmesskäl förvaras vinter- och sommarskor i bananlådor. Två lådor på varandra får plats i min lilla köks­garde­rob och i dom får jag plats med nästan alla vinterstövlar och ‑kängor, respektive var­dags­sommar­skor. Det förhindrar också att sko­donen blir dammiga. Det gäller att an­passa sig till ”compact living”.

Det där med skoaskar har jag praktiserat länge och upptäckte att det var idealiskt när jag skulle flytta. Jag behövde bara binda ett snöre runt askstaplarna så var dom klara att förflytta. Dessutom enkla att ställa in på nya stället. 🙂

av

Beroende

Jag har konstaterat att jag är beroende. Hur jag än bär mig åt för att minska förbrukningen eller sluta helt, får jag ständiga återfall. Så har det pågått i många år.

Hyllan i frysen är fullsmockad men ändå köper jag mer nästan varje gång jag handlar trots att jag bestämmer mig för att låta bli. Hyllan i butiken frestar mig oavsett vad jag har beslutat, den drar i mig som en magnet. Att ”bara ta en titt” är förödande, då åker jag dit på direkten.

Kan det möjligen vara så att nån av ingredienserna är beroendeframkallande? Eller är det bara jag som har ”dålig karaktär”? Jag kanske lider av B-vitaminbrist?

Undrar om det fler än jag som lider av samma last? Finns det hjälp att få, typ AA?

Att gå in i ett bageri är en veritabel mardröm. Bara doften får saliven att rinna till, jag slukar sorti­men­tet med blicken och känner ett våldsamt ha-begär.

Min last leder ofta till att jag får gaser och/eller ont i magen och att vågen går åt fel håll. Jag är alltså en oförbätterlig ”brödoman” och ”smörgåsnisse”.

Jag behöver inte ens känna mig hungrig för att ta mig en smörgås och en måltid kan utan problem avslutas med en smörgås trots att jag är mätt. Det går förstås lika bra med en nybakt bulle eller två.

Kan nån vänlig själ upplysa mig om hur jag blir kvitt mitt beroende? 😀

av

14.10 – Nya tider, nya seder

Jag har rena byxor, är förberedd för kyliga nätter, fick en god idé sent om sider och har gjort en överraskande upp­täckt. Mia har nya tider.

Rena byxor
Direkt efter frukost startade jag tvättmaskinen. Nästan alla mina arbets­byxor var smutsiga, liksom vår‑ och höstjackan och en del annat. Jag skänker en tacksamhetens tanke till den/de som uppfann tvätt­­maskinen och torktumlaren – på bara några timmar är tvätten ren och torr.

I min barndom var det minsann inte lika enkelt trots att det redan då fanns en pulsatortvättmaskin på Udden. Om den hette Huvi (= nöje) som på bilden är osäkert, men en Rosenlew var det alldeles bestämt.

Den stod i bastun, där man värmde vatten i grytan efter att ha hämtat det från sjön. Sen fick ma­ski­nen veva runt tvätten ett tag, varefter vattnet manglades ur den för att slutligen sköljas i sjön och hängas på tork. Det var då det.

Beredd på kyla
Efter veckosamtalet till mamma klädde jag på mig. På tok för varmt skulle det visa sig efter en halv timme. Solen gassade från klarblå himmel.

Första åtgärden för dagen var att tömma askan ur köksspisen. Den får plom­mon­trädet gotta sig åt. Sen bredde jag ut gratisexet av Salon seudun sanomat framför vedlådan och bar in ved. Luft­värme­pumpen är visserligen i gång men den klarar ju inte att värma sovrummet.

När jag eldar i köksspisen får jag varmt i både kök och sovrum tack vare den gemensamma brand­muren. Fast tids nog behövs elementet också. Ved har jag ju gott om tack vare Filosofens benägna bistånd så det är bara att bras(s)a på.

God idé
Bättre sent än aldrig… Härom dagen slog det mig att jag naturligtvis ska förvara allt frostkänsligt i källaren. Varför har jag inte kommit på det för länge sen? Det finns ju ingen anledning att förvara mål­burkarna i sovrummet som jag har gjort i flera år. :-/

Idag fick dom flytta ut, eller in, hur man nu ser det. Där ställde jag också dunken med ”kom­post­vät­ska” som ska användas för gödsling i vår och flaskan med flytande rosengödsel.

Ett par skogssniglar hade flyttat in såg jag. Dom tycker förstås också att det är varmt och skönt i källaren jämfört med frostnupen mark.

Glad överraskning
När jag flyttade på en av plastkassarna med målburkar i sovrummet fick jag syn på en liten plastkasse som låg vid sidan om. Gissa vad den innehöll? Jo, en oöppnad förpackning Quality Street!

Jag beställde ju två när herr och fru grannen åkte till London i våras, men har glömt(!) den här asken. Hur det nu är möjligt? Godis brukar jag minsann komma i håg. Fast den blir förstås inte så lång­­varig nu när jag har öppnat den. 😀

Nya tider
Mia verkar ha övergått till hösttid sen igår. Hon sover till efter sju på morgnarna och är färdig med sin dag tolv timmar senare. Det är jag glad för, så jag slipper oroa mig för henne efter mörkrets inbrott.

Igår kväll var första gången hon kom in redan kvart över sju, men hon höll samma tid idag så det lär bli dom nya tiderna framöver. Jag misstänkte att hon kanske skulle piggna till efter några timmar och tycka att det vore lämpligt att gå ut en sväng till, men hon var fullt nöjd med att stanna inne. Då är matte också nöjd.

av

13.10 – Frostigt

Udden har haft frost, jag har gjort en ”delbetalning” och haft en ofrivillig innedag.

Nattfrost
Strax efter sju när jag släppte ut Mia var det vitt på marken. Första frostnatten i höst vad jag vet. Nu lär dom komma på löpande band.

För min del får det gärna komma snö redan om ett par veckor så känns dagarna inte så mörka. Men bara lite lagom så man inte behöver skotta. 😀

Tack-middag
Igår fick händige släktingen den utlovade middagen som tack för hjälpen. Inget avancerat, det får man inte på Udden, men i mitt tycke ganska gott: Köttfärs(limpa) med kokt Udden-potatis och rårivna morötter.

Det vankades ingen förrätt, men väl en improviserad efterrätt. Jag hade tänkt mig en fruktkompott på  äpplen och lingon, men det blev ­kräm i stället. Med vispgrädde slank den ner utan problem. Middagen avslutades med en mugg te av bland­nin­gen Höst­mys som är lämplig så här års.

Det betyder inte att jag känner mig skuldfri, hjälpen känns mycket värdefullare än maten. Men hur ersätter man en tusenkonstnär som inte ska ha nån ersättning?

Ofrivillig innedag
Klockan slog fem i eftermiddags innan jag fick på mig kläderna. Datorstrul kan få mig att glömma tid och rum.

Strulet började med att jag skulle svara på ett mejl, men det gick aldrig i väg. Efter reparation av pst-filen verkade det fungera, men felet återkom en stund senare. Efter ytterligare ett antal åtgärder gav jag upp och skickade via webbmejlen ett meddelande till operatören.

Eftersom det är lördag är kundtjänsten stängd, men jag satt ju inte i sjön. Inkommande mejl funge­rade, så jag kunde ju skicka från nåt av mina webbmail-konton.

Jag övergick till att försöka lösa ett annat problem i stället. Webbsynkroniseringen av an­teck­nings­böcker­na i OneNote fungerar inte i OneNote 2007 som jag använder på den bärbara datorn. Det tog också sin runda tid och blev en krånglig omväg, men nu har jag löst det. 🙂

Jag återgick till Outlook och skickade ett meddelande till mig själv för att testa ännu en gång och då fun­ge­rade allt som det skulle igen! Antingen hade problemet löst sig själv eller så hade nån vänlig själ läst min fel­an­mä­lan och åtgärdat felet.

Det innebär att jag i stället för att ta vara på det vackra vädret ägnade flera timmar åt nåt som jag ändå inte lyckades få till. Suck. :-/

av

9.10 – Arbetshästar och äpplen

Jag har haft besök av en arbetshäst och en assistent. Det doftar äpple i torkskåpet.

Arbetshäst och assistent
Strax före tolv ringde händige släktingen och frågade om jag var beredd. ”Beror på vad det gäller” svarade jag. Det visade sig att han kände för att ta upp min båt idag (dock vidtalad tidigare) och skulle infinna sig inom en timme.

Jag avslutade snabbt resten av morgontoaletten och skyndade mig att klä på mig. Det kunde ju vara en fördel om båten låg på rätt plats och rätt vänd när han kom. Jag hann också bära upp åror, öskar och bänkar till vinterförvaret innan jag började fördriva tiden med att vattna ampelblommorna.

Plötsligt hörde jag en kort vissling och vände mig om. ”Äktenskapskandidaten” kom gående nerför skogs­stigen så jag ropade ”hello”. (Han har engelska som modersmål.)

Han kom fram till trappan så jag frågade om han var sugen på en kopp te efter att vi hade utbytt artig­hets­fraser. Han hann bara tacka ja, så hörde jag det välbekanta Honda-puttret närma sig och talade om att det inte kunde bli just nu och för­kla­ra­de varför.

Han erbjöd sig genast hjälpa till. Jag påpekade att ”arbetshästen” är försedd med vinsch och att hans gympadojor säkert inte klarade vatten. Han tittade fundersamt ner på dom, men bestämde sig ändå för att delta efter kommentaren  ”this is men’s work”.

Jag smålog invärtes men hade inte hjärta att säga annat än att han förstås var välkommen att hjälpa till. Han kan ju inte veta att jag i många år har gjort ”men’s work” alldeles själv. 😀

När båten låg på mage (rygg?) efter några minuters arbete, tackade jag för hjälpen och bjöd båda herrarna på dryck med till­tugg, så ”assistenten” fick sitt te till slut.

Äppelsaft
Idag har ”Uddens musteri” varit verksamt. För ett tag sen investerade jag i en Philips Juicer HR1861, för att kunna ta vara på äpplena som hade dråsat ner från kaneläppelträdet. För många år sen fick jag en mindre modell av rå­saft­centri­fug i present av moster så jag visste att färsk äppelsaft blir god, men den maskinen har kommit bort i hanteringen.

Bruksanvisningen gjorde mig lite konfunderad. Maskinen skulle användas i högst 40 sekunder, sen skulle den kallna innan man använde den på nytt. Mysko.

Men det blev automatiskt pauser eftersom jag tvättade och klöv äpplena efter hand för att skära bort eventuella snyltgäster så jag bedömde att jag uppfyllde kraven. Ett tag tyckte jag att det luktade lite bränt, men det var säkert inbillning. 😀

Saftkannan rymmer 1,25 l men med skummet borträknat blev det nog en liter av ca 20 äpplen. Saften blev vackert röd och för att den inte skulle bli brun skvätte jag i lite citronkoncentrat som samtidigt gav den lite syrlighet. Jättegod blev den!

Jag duttade också i en halv tesked Atamon men citron­syra hade tydligen gett samma effekt framgår det av sajten alternativ.nu. Det kan kanske bli nästa gång för jag har massor med äpplen kvar.

Att rengöra maskinen tog minst lika lång tid som att göra saften. Tur att jag har regnvatten så jag kunde skölja av det värsta utomhus innan jag diskade. Trots det doftar det ändå svagt av äpple i torkskåpet. Inte så dumt det heller. 🙂