Månad: juni 2012

av

5.6 – Plan(t)erat och oplan(t)erat

Jag har planterat Elvira, planerat fönstertvätt, haft långvarigt besök och beundrat potatisen. Mia gillar bläckfisk i kryddsås.

Elvira planterad
Igår fick hon så äntligen komma ner i jorden, den lilla Elvira. Enligt anvisningarna jag fick av för­säl­ja­ren, skulle hon ha mjukt omkring sig så jag grävde ett rejält hål och såg till att hon fick uppluckrad mylla på alla håll och kanter.

Översta jordlagret som jag ”skalade av” (uppe till höger i bild) blev utmärkt fyllning i en grop vid avloppstanken. Jag kan bara föreställa mig vad mossan och gräset hade att säga om den rockaden.

Fönstertvätt = ordning i skafferiet
Eftersom det var mulet och kyligt ännu efter frukost bestämde jag mig för att putsa fönstren och byta gardiner i vardagsrummet. Så nu är skafferiet städat.

Jag begriper inte hur jag är funtad ibland… Ingen annan heller misstänker jag. 😀 Jag kom så långt att jag flyttade undan piedestalen och drakarna från fönsterbrädan då jag helt plötsligt bestämde mig för att städa köksskafferiet i stället. Förklara det om du kan?

Halvvägs genom städningen förstod jag varför. En bekant ringde och hade behov av att bli uppiggad.

Långt besök
Jag ville inte avbryta arbetet, så jag föreslog att han kunde kvista över och se på medan jag städade skafferiet. Förslaget vann gehör. En kvart senare dök han upp.

När jag var klar med städningen umgicks vi över kaffe och smörgås, flyttade sen ut i solen som hade behagat förgylla eftermiddagen och avslutade med fläderblomssaft i syrenbersån.

Då drygt fem timmar hade passerat tyckte min bekant att det var dags att bege sig hemåt. Med sig fick han boken Fältet, en av dom mest fascinerande böcker jag nånsin har läst och som jag troligen har nämnt i nåt tidigare inlägg.

Fröjd för ögat
Arbetslusten hade runnit av mig fullständigt vid det laget. Jag gick på bildjakt i stället. Mia gjorde sällskap och ställde villigt upp som bildobjekt mellan varven.

Jag hittade också några hundlokor som försökte gömma sig bland plommonträden och tog en titt på mina ”odlingar”. Potatisen växer så det knakar och verkade nöjd över den himmelska bevattningen den fick i ett par dar.

Mums med bläckfisk
Ett av fynden i skafferiet bestod av bläckfisk i kryddsås (bäst före 31.12.2012) som jag hade glömt att jag hade köpt. Det har jag aldrig testat tidigare så jag öppnade burken till kaffet och smör­gå­sar­na.

Min bekant luktade på innehållet men ville inte smaka. Då var jag modigare. Fast det är inget jag köper flera gånger. Kryddsåsen såg inte särskilt aptitlig ut och hade en besk eftersmak. Men det bekom inte Mia.

Burken stod nämligen kvar på bordet när det var dags för hennes middag och medan jag gjorde i ordning maten passade hon på att prov­sma­ka. Av det drar jag slutsatsen att innehållet var ätbart eftersom katter aldrig äter nåt som är dåligt eller farligt, men resten åkte ändå ner i toaletten.

Synd tyckte Mia antagligen. 🙂

av

3.6 – Taxklackat och påläst

Igår invigde jag dom nygamla röda, idag har jag informerat mig om bruksavgifter och väntat ut regnet.

Nya röda
Nästan hela gårdagen gick åt till förberedelser och genomförande av studentfirande. Efter duschen vidtog klädprovning i ett par timmar(!). Jag hade bestämt mig för röda byxor, men det slutade med mossgröna. Jag hittade ingen överdel som var snygg till dom röda byxorna. Det fick bli röd blus och mossgrön poncho i stället.

För att pigga upp intrycket tyckte jag det kunde sitta fint med röda skor. Jag visste att jag har ett par med lagom låg klack och hittade asken på direkten. På kanten står det nämligen ”Nya röda m tax­klack” för att skilja dom från ett par andra röda.

Prislappen satt fortfarande kvar inne i skorna. 180 kronor hade dom kostat på Din Sko. Det innebär att jag har köpt dom i Sverige, alltså för mer än fem år sen. Av nån anledning har jag inte använt dom tidigare, men igår kom dom alltså väl till pass.

Strax efter tre ingick jag i en karavan av bilar som var på väg till samma ställe. I avsaknad av egna barn uppvaktar jag andras. 😉 Den här gången gällde det bonussysterns dotter som hade erövrat sin studentmössa.

”Öppet hus från 15.00” uppfattas av allt att döma som ”Kom klockan tre” här på ön har jag märkt. När jag steg in tio över tre var huset redan fyllt av gäster. Enligt värdinnan var vi totalt 55 personer.

Efter en gemensam skål för studenten serverades en jättegod buffé. Efter maten höll den stolta pappan tal och den stolta mamman läste en dikt. Jag blev lika rörd som festföremålet. Lika nära till tårar som till skratt.

Strax före kaffet kände jag att det var dags att åka hem till Mia. Värdinnan försökte fresta mig med sina tre delikata kakor (tårtor), men jag skyllde på tidigare kakfrosserier under veckan. Efter farvälkramar till vär­din­nan, den lyckliga studenten och hennes pappa, stoppade jag ner mina röda skor i den medhavda plastpåsen igen och drog tillbaka till ”hemsidan” som en rar dam brukar säga.

Bruksavgift
På mötet i torsdags fick jag frågan om väglaget har möjlighet att debitera extra för tillfälliga tran­sporter, t ex i samband med husbygge. Jag trodde mig veta att det kan ingå i en s k bruksavgift, men kunde inte hitta närmare info just då.

Nu vet jag. Idag konsulterade jag materialet vi fick på kursen och lagen om enskild väg (LEV). Väglaget har rätt att ta ut en bruksavgift för till­fälliga transporter och beslutar på årsmötet hur stor den ska vara. Jag hittade också en ny utgåva av handboken som innehåller beräkningsanvisningar för vägenheter och renskrev mötesanteckningarna.

Regn och mera regn
Sent i eftermiddags slutade det äntligen regna. Sen igår har Udden fått 33,5 mm. Det kan ju tyckas räcka till, men vädergudarna har tydligen bestämt att det behövs mer, för nu regnar det igen.

Jag som hade tänkt plantera Elvira… Men hon klarar sig nog där hon står till i morgon. Då ska vi slippa regn enligt prognosen.

av

1.6 – Nästan full rulle

Igår hade jag besök i vedlidret, uppvaktade en glad pensionär och bevistade ett möte. Idag har jag glatt mig åt regnet, hämtat Elvira och motionerat under huset.

Oväntat besök
Då jag skulle hämta posten igår förmiddag upptäckte jag att det stod en okänd bil framför sommar­grannens garage. Vid bilen stod en dam med kamera runt halsen. Jag antog att det antingen var en husspekulant eller en fastig­hets­mäk­lare och beslöt att pyssla med mina blommor tills hon hade åkt. Det verkade så nyfiket annars.

Strax efteråt såg jag henne öppna dörren till vedlidret. Mitt vedlider! Då reagerade uddmor. ”Kan jag hjälpa till med nåt?” ropade jag. Jag fick inget svar så jag avfyrade nästa fråga: ”Vad söker du?”.

Damen hade nu funnit sig och talade om att hon bara talar finska och att hon letade efter nyckeln till sommar­gran­nens hus. ”Men det där är mitt hus” påpekade jag på finska, ”det är därför det står 76 på väggen”.

Hon bad så mycket om ursäkt och förklarade att hon bara följde anvisningarna hon fått. Då gick jag upp till henne och visade vilket hus det gällde. Hon tackade för hjälpen, talade om varför hon var här och kommenterade vår lantliga idyll medan hon letade. Hon undrade också om jag bodde här året runt, vilket jag bekräftade. Efter en stunds letande hittade hon nyckeln till slut och tackade än en gång för hjälpen. Tänk så fel det kan bli ibland. 🙂

Grattisdags
Igår hade gått ett år sen Grisen/Tvillingens förra födelsedag. Hon fyllde dessutom pensionär, så det fanns all anledning att fira. Av uppdukningen att döma kunde man tro att hon fyllde 100 minst. 😉

Jag hade tur som råkade komma när alla trevliga gäster var där. Inga som jag kände, men ett par av damerna var åtminstone bekanta till utseendet. Efter nån timmes samtal var vi redan ganska väl be­kanta och skrattade gott åt samma saker.

Styrelsemöte
På kvällen hade ordföranden i väglaget kallat till möte. Den här gången hölls det hos den senast invalda styrelseledamoten.

Efter drygt två timmars mer eller mindre sak­liga diskussioner och kaffe med tilltugg kunde jag ta min pärm under armen och knalla hem igen. Under helgen ska jag skriva rent anteckningarna.

Regn!
Klockan 10 i dag kom det första regnet efter elva(!) dagar med idel solsken. Potatisen och alla andra grödor jublade.

Det behövdes verkligen. 11,5 mm tömde jag ur regnmätaren sent i eftermiddags och mer är att förvänta under dom närmaste två dagarna enligt prognosen.

Elvira på plats
I onsdags fick jag ett gulligt mejl: ”Nu har Elviira anlänt till ön och kan hämtas från Kimito Garden Center Kassandra. Vi har satt undan henne och sköter om henne tills du kommer och hämtar henne till sitt nya hem.”

Jag tackade för det glada beskedet och svarade att jag skulle dyka upp idag. Det var mitt första besök hos Kassandra. Jag blev helt överväldigad… Det kändes nästan som om jag hade kommit till tropikerna. Dels tack vare växtsortimentet och dels för att försäljningen sker inne i ett växthus där det var varmt och fuktigt.

Jag fick välja mellan två Elviror och tog den som hade nya skott. Den kändes liksom mer rätt på nåt vis. Man ska alltid följa sin intuition har jag lärt mig den hårda vägen.

Just nu får hon se sig om i sin nya miljö, men i morgon ska hon få sitt eget ”rum” mellan oxeln och jättevallmona. Där hoppas jag hon ska trivas och må gott.

Udda motion
Medan jag var på väg till frissan ringde den unga damen som ville ta hand om Uddens gamla fönster. Hon undrade om jag var hemma idag så jag talade om att jag var på plats en timme senare.

Vid 18-snåret dök hon upp. Jag erbjöd mig att krypa in i förrådet under huset och skicka fram fön­stren så kunde hon lasta dom i bilen. Enda sättet att stå ut under den låga takhöjden var att ligga på knä men det hade en hämmande inverkan på lyftförmågan märkte jag. Varför känns tyngden mer när man står på knä? Lustigt fenomen.

Bilen var redan välfylld med andra gamla fönster som hon hade hämtat, men hon lyckades ändå pula in alla 26 som jag hade. Snyggt jobbat. Då var jag av med dom.

Undrar om det är nån som behöver ett halvdussin taktegel också? Eller ett gäng gamla blomkrukor i lergods kanske?