Mia

av

12.6 – Från myggor till bankdagar

Jag har hittat ett bra myggmedel, inventerat och nyttjat målningslagret, varit på möte och undrar över bankdagar. Mia har haft ledig dag.

MyggmedelBra myggmedel
Det är flera år sen det var så gott om mygg som i år. Det spelar ingen roll vilken tid på dagen man är ute så svärmar dom runt en. Också i solsken konstigt nog. Dom måtte vara desperata.

Förra veckan fick jag syn på ett (för mig) nytt medel baserat på citroneukalyptus som jag beslöt pröva och det har faktiskt avsedd verkan. Doften är ganska stark, men det går ju bra att stå ut med när man är utomhus. Hellre doft än myggbett.

Det ska tydligen också avskräcka knott, broms och älgflugor och minska risken för fästingbett. Väl värt att pröva. Närmare info på finns på Sjö&Hav-sajten och medlet köpte jag i K-butiken Kärra, men det finns säkert på fler ställen.

Målningslager
I förrgår plockade jag upp alla målningsburkar, kollade att det skvalpade i dom och uppdaterade min inventarielista. I stället för att leta igenom alla burkar kan jag alltså kolla på listan vad jag har och hur mycket innan jag åker i väg och köper mer.

Den grå impregneringen som jag har använt till dasset och ”pumphuset” blev utmärkt också på ett par blomkorgar och på haspen till dasset.

MålatIdag har jag äntligen följt händige släktingens råd som jag fick redan 2009 när dasset var nybyggt. Han tyckte att metallfärgen på gångjärnen stack i ögonen och föreslog att jag skulle måla dom svarta eller åtminstone dra över dom med svart tusch.

Nu hade tuschet nästan försvunnit helt, så jag plockade fram den lilla burken med svart Miranol och målade dom. Faktiskt blev det mycket snyggare när metallen inte blänker, så det var ett utmärkt råd!

Möte
Igår eftermiddag deltog jag i Daphnias styrelsemöte. Enda punkten på agendan var skrivelsen till kommunen an­gåen­de våtmarken i Söderby.

Årsmötet uppdrog ju åt styrelsen att se till att kommunen åtgärdar sina misstag genom att följa planen som NTM-centralens expertis utarbetat. Vi enades om att lämna in en motion till kom­mun­styrelsen eftersom det senaste mejlet till kommunens tekniska chef inte har besvarats med annat än ett lakoniskt ”Jag har läst det”.

Bankdagar?
Jag begriper inte varför bankerna fortsättningsvis tillämpar tre vardagars leveranstid på penning­transaktioner? Så snart jag eller banktjänstemannen trycker på Enter går ju pengarna i väg och når mot­ta­gande bank inom några minuter?

Kan det vara så att man tillämpar leveransfördröjningen för att få inkassera ränta på pengarna eller vilket är skälet? Det ska jag ta mig sjutton grilla nån banktjänsteman om vid tillfälle.

Inte för att jag har så bråttom, men det irriterar mig att just den kommunikationen inte fungerar som övrig datortrafik. Om jag betalar en räkning idag före utsatt tid (i regel klockan 10) ska beloppet synnas på mottagarens konto samma dag tycker jag.

Ledig dag
Idag har Mia tagit det ovanligt lugnt. Hon har också varit mer sällskapssjuk än vanligt. Så länge jag var inne kom hon in och tittade till mig nästan en gång timmen och när jag var ute ville hon gärna vara i närheten eller sökte upp mig med korta mellanrum.

Hon har börjat med en ny vana. När jag åker bort ligger hon inne och sover under tiden. Om det inte är alltför kallt, ställer jag upp köksdörren så hon kan komma in och har senaste tiden blivit mött i köket av en gäspande kisse som sträcker på sig. En bra vana tycker jag. 🙂

Mia stretchar

av

Skam den som ger sig

Orm

Vid lunchtid idag kom Mia in och såg ut som om hon nyss ätit. Jag tog för givet att nåt fyrbent hade åkt ner i magen, men nån timme senare upptäckte jag orsaken. Hon hade fångat en huggorm igen(!) och ätit upp en del av den.

Om jag inte visste bättre skulle jag tro att hon ger igen för gammal ost. Tur att hon fick övertaget den här gången.

av

29.5 – Mia till doktorn

Vid femtiden igår eftermiddag kom Mia springande som hon brukar, men tvärstannade på trappan och hostade våldsamt. Hostattacken övergick i kräkningsförsök men hon fick bara upp lite slem och några korta grässtrån.

Mia sjuk 1Jag förstod genast vad det var frågan om. Det här var tredje gången gillt sen hon flyttade in. Ett grässtrå satt i svalget på henne och fram­kal­lade kräkreflexer. Hur hon än bar sig åt fick hon inte upp eller ner det.

Så här i efterhand inser jag att det har besvärat henne redan några dar, hon har haft ett par host­attacker tidigare, men hittills har det inte varit akut. En timme senare var hon hungrig, men alla försök att äta eller dricka resulterade i kräk­ningar och nya hostattacker.

Jag gjorde flera försök att få syn på det fördömda grässtrået men kunde inte se det. I fjol hade jag turen att se det sticka upp bakom tungan och lyckades dra ut det utan att det gick av, men den turen hade jag inte nu. Det enda jag lyckades åstadkomma var en ”punktering” i tummen av en hörntand. Att peta i munnen på en katt är inte alldeles enkelt.

Kvällen blev lång, både för Mia och matte. Veterinären stängde 16.00 och till jouren i Åbo ville jag inte åka – det handlade ju inte om liv eller död. Det gällde i stället att hänga på luren klockan åtta i morse då tids­bok­nin­gen öppnade hos veterinären i Kimito.

Natten blev ändå hyfsat lugn. Jag bar Mia till sängen och la henne bredvid mig, där hon somnade så småningom, men vaknade och hostade varje gång hon bytte sovställning.

Direkt klockan åtta i morse bokade jag tid hos veterinären. Klockan 13.00 fick vi komma. Mia gick ut en sväng men var tillbaka efter en halv timme och ville ha frukost. För att bespara henne hosta och kräkningar fick hon ingen mat eller dryck nu heller.

Förmiddagen har varit gräsligt lång. Tiden går väl aldrig så långsamt som när man är tvungen att vänta. Mia ville gärna dela min frukost och fick två små bitar påläggskorv, men det orsakade givetvis nya host­attacker och kräkningsförsök.

Ett par gånger satte hon sig vid dörren och jamade, men nu måste hon ju stanna inne för att vi inte ska behöva avboka det absolut nödvändiga veterinärbesöket. För att vara solidarisk stannade jag också inne. Timmarna kröp fram.

Just nu är det en halv timme kvar tills vi ska åka och jag skriver för att hålla mig sysselsatt. Nåt annat vettigt kommer jag mig inte för. Mia har resignerat. Hon satt en stund i sovrummet och tittade ut ge­nom fönstret, sen hörde hon en skalbagge i diskhon och är för tillfället ”på jakt”.

Epilog
Strax före två var vi hemma tillbaka. Jag gillar vår kommunala veterinär, hon är skicklig, effektiv och behandlar djuren med respekt. Till skillnad från dåvarande länsveterinären i Östersund. Han hanterade djuren som döda ting, så där blev det bara ett besök.

Mia sjuk 2Min diagnos stämde. Ett långt grässtrå hade fastnat i svalget, som nu var svullet och irriterat så Mia fick också värkmedicin förutom att hon blev sövd förstås. Samtidigt fick hon sin årliga vaccination, så slipper vi åka igen i juli.

Vid femtiden började hon piggna till och var givetvis vrålhungrig. Hon satte i sig två (små) portioner på raken. Sen gick hon ut på trappan. Några minuter senare var hon puts väck. Jag tog för givet att hon hade lagt sig i skuggan nånstans, men kvart över sex kom hon med en näbbmus i munnen och ”pratade” för fullt. Det tolkar jag som att hon är sig själv igen. 🙂

För den som inte gillar djur eller som aldrig har haft husdjur är min vånda antagligen obegriplig. Det kanske känns likadant som när spädbarn är sjuka? Dom kan ju inte heller tala om vad som är fel och det är svårt att veta på vilket sätt man ska hjälpa dom.

Men nu är allting frid och fröjd igen, tack och lov!

av

21.5 – Träsmak och mirakel

Jag har ägnat mig åt trä(d)arbete och upplevt ett mirakel. Mia är åter i tjänst.

EnenTrä(d)arbete
I söndags sågade jag ner den vackert formade gamla enen som stod granne med eken. Den har blivit allt brunare de två senaste åren i stället för att repa sig så jag bedömde att det var dags att ta ner den.

Jag kan inte påstå att den har varit i vägen för utsikten direkt, men faktiskt blev det ett ”hål” där man lättare ser sjön. Dessutom har jag fått för mig att eken inte gillar den men det har jag ju inga belägg för.

Igår tog jag i tu med lönnen och en liten björk jag fällde för ett par veckor sen. Jag kvistade båda, kapade björken till ved och bar upp lönnen till vedlidret där den väntar på att bli uppsågad. Om det blir regn i morgon som utlovat blir det lämplig sysselsättning.

Mirakel
Sent igår eftermiddags bestämde jag mig för att klippa gräset. Men den här gången var det tji att få i gång gräsklipparen. Den lät inte alls som den brukar när jag försökte starta den.

Jag kollade att jag hade bränsle och olja och att tändstiftshatten satt på. Jag kollade också luft­filtret. Det såg ju inte bra ut, det dröp av olja, men det kunde förstås inte vara orsaken avgjorde jag.

I min nöd ringde jag en tekniskt begåvad kille som bor en bit bort. Snäll som han är, lovade han dyka upp om en timme trots att jag sa att det ingalunda var akut.

GräsklippareHan kollade i stort sett samma saker som jag hade gjort innan han tog loss tändstiftet. Det såg OK ut men gnistan hoppade lite hit och dit tyckte han, så vi kom fram till att jag skulle skaffa ett nytt.

Idag fick jag för mig att jag ändå skulle pröva att starta den på nytt. När jag hämtade tidningen rullade jag ut den i solen. Där fick den stå i sol och blåst ett par timmar, sen skruvade jag i tändstiftet så gott det gick eftersom jag inte har nån tändstiftsnyckel som passar.

Nu så skulle den få en sista chans. Döm om min förvåning när den startade på första försöket! Jag var fortfarande klädd i nattsärk och morgonrock men vågade inte riskera en omstart, så jag satte i gång med att klippa gräset trots munderingen.

Det blev rätt varmt efter ett tag så jag krånglade av mig morgonrocken, men utan att stanna. Här togs inga chanser. Om nån hade sett mig i mitt långa, fladdrande nattlinne bakom gräsklipparen hade dom förmodligen trott att jag fått fnatt.

Jag körde tills tanken var tom. Då var översidan och stigen ner till sjön färdigklippta. Sen tog jag paus för att tvätta mig och bytte till kortbyxor och linne innan jag fyllde på bränsle. Omstarten var lika smärtfri, motorn gick i gång på första försöket den här gången också.

Visst är väl detta ett mirakel?

Mia i tjänstMia åter i tjänst
Igår hade Mia semester. Hon låg antingen i min närhet och såg på medan jag stökade eller så sov hon. Först på kvällskvisten gjorde hon en jaktrunda som resulterade i en skogsmus.

Idag återgick hon till normala rutiner, även om hon har tittat till mig med ojämna mellanrum. När hon inte ser mig jamar hon högljutt tills jag svarar, sen kommer hon springande och håller mig sällskap en stund innan hon pyser i väg en sväng igen.

av

Konvalescent

Mia-konvalescentRunt halv två i eftermiddags hittade jag Mia hopkrupen i verandan. Inte ens Kaspers närvaro (hunden hon gillar) kunde få henne att flytta på sig. Efter en blick på hennes svullna framtass förstod jag varför. Hon hade blivit ormbiten igen (två gånger 2011 och en gång i fjol).

När besökarna hade gått ville hon tydligen vara ute med mig. Hon haltade fram till skottkärran som jag hade lagt en vaxduk över (för att den skulle mjukna i solen) och la sig i skuggan. Men efter en stund bestämde hon sig för att flytta på sig, troligen blev det ändå för varmt.

Hon gnydde ömkligt för varje steg, men tog sig till trappan. Tassen var nu rejält svullen och svull­na­den hade spritt sig upp till överdelen av benet. Stackars Mia.

Dörren till vindstrappan stod öppen och det var tydligen hennes mål. Hon ville gå upp och lägga sig på vinden där hon får vara ostörd och känner sig trygg. Hon tog sig förvånansvärt snabbt upp för trap­por­na, men jag förstår att det måste ha gjort djävulskt ont.

Tjugo över fem gick jag upp och talade om för henne att jag skulle gå bort en stund. Som­mar­gran­nen psykologen hade bjudit mig på middag. Hon spann då jag strök henne över pälsen och tittade på mig med stora ögon när jag sa ”kommer snart”. Usch, vilken svikare jag kände mig som. 😦

Mia-konvalescent 2Drygt två timmar senare var jag tillbaka. Då satt hon på trappan och kom lätt haltande fram och hälsade som hon brukar. Hon hade tömt matskålen och druckit mjölk som jag hade ställt fram på bordet i verandan såg jag.

Så bra, det gick åt rätt håll. Enlig veterinären jag kontaktade 2011 är det viktigt att djuren äter och dricker. Både lever, njurar och hjärta tar stryk av giftet.

Hon följde med in och fick en portion mat till, men den smakade hon bara på och kompletterade med litet torrfoder. Sen gick hon och la sig i fotändan på min säng.

När jag nyss tittade till henne låg hon och tittade ut genom fönstret. Svullnaden har minskat något men sen tidigare vet jag att det tar ett par dygn** innan hon är sig själv igen, förutsatt att inga kompli­ka­tio­ner tillstöter.

** 12.5: Jag var onödigt pessimistisk. Redan sent igår kväll ville hon gå ut och idag är hon av allt att döma fullt återställd. 🙂

av

8.5 – Shorts- och blomväder

Jag har haft försynt besök, handlat mer än planerat och plockat vitsippor. Mia har fångat årets första orm.

BlygFörsynt besök
Vid lunchtid hörde jag nåt som lät som en knackning på ytterdörren men trodde det var nåt annat ljud så jag fortsatte med det jag höll på med. En kort stund senare hördes en ljudligare knackning så jag ropade ”kom in” som jag brukar.

Trots att ytterdörren stod på vid gavel fick jag varken svar eller besök så jag höjde volymen ett par snäpp. Fortfarande ingen som steg in… Jag insåg att det antingen måste vara nån obekant eller nån som var döv så jag gick ut och tittade.

I verandan upprepade jag mitt kom in och fick en fråga som reaktion: ”Are you dressed?” Aha, det förklarade saken. Vår invandrare har också drabbats av min lediga förmiddagsklädsel tidigare, vilket tydligen har haft en avskräckande inverkan. Av allt att döma har han bestämt sig för att undvika en upprep­ning till varje pris.

”Yes, of course” svarade jag. Fast det hade jag säkerligen gjort också om jag var i morgonrock. Det är också klädsel enligt min uppfattning. En liten kulturkrock kanske? I USA anses man nog inte påklädd.

Han såg lättad ut när jag visade mig iförd kortbyxor, tenniströja och filttofflor(!). Så dags visade ter­mo­­metern redan 15,5 grader. Det var förresten han som hade fått syn på tibasten (se Skönhets­tips) och undrade om jag visste vad det var för växt.

GazaniaMer än planerat
På dagens ärendelista stod bland annat två ampelblommor så jag åkte till Tallbo trädgård som jag oftast brukar. Ojojojoj vad många vackra blommor det fanns!

I år ska det vara klarrött på trappan hade jag bestämt. Gissa hur många amplar det fanns med röda blommor? Inte en enda. Det närmaste jag kom var två vinröda violer men då hade jag fått plantera dom själv. Det blev blålila i stället.

Men sen hittade jag många andra blommor i klarrött minsann! Jag fyllde snabbt ett par kassar och jublade högt när jag fick syn på mina absoluta favoriter – Gazaniorna. Det blev en kasse till.

Sen gick jag in i det andra växthuset. Det borde jag aldrig ha gjort… Till slut hade jag fem blom­kassar. Plus dom två amplarna förstås. Och en säck mull.

Ganska typiskt tog jag först hand om blommorna när jag kom hem, sist bar jag in maten. Fast det är väl helt logiskt att man tar hand om levande väsen först.

VitsipporVitsippor
I samma veva som jag inspekterade tibasten gjorde jag en sväng till vitsipporna. Dom blommade för fullt så jag kunde inte låta bli att plocka en liten bukett.

Fast inte av dom som står på min sida av tomtgränsen. Jag har ju varit hygglig nog att ”dela med mig” av scillan till rågrannen så jag tyckte jag kunde ta mig den friheten. 😀

Årets första orm
Under tiden som jag var på uppköp hade Mia roat sig med att fånga en huggorm. En huvudlös kropp låg nedanför verandan upptäckte jag.

Jag kan inte avgöra om hon blev biten den här gången också, men i så fall är reaktionen som väntat lindrig. Jag ser att hon har slickat överdelen av sin vänstra framtass ihärdigt och hon verkar lite avslagen, så det är inte omöjligt.

Dom ormrester jag hittade igår morse var nog inte Mia skyldig till. Bara en liten bit av ormen åter­stod i den lilla hög som nåt annat djur hade kräkts upp. Misstänker att jag vet vilket. Mårdhundarna har ju ”städat” förr, så i morgon är nog dagens ormkropp också borta.

av

6.5 – Yoghurt och gravstenar

Jag har fått kompensation, fröjdas över ”grönsakerna” och har lärt mig nåt nytt. Mia gillar utemöb­lerna.

YoghurtKompensation
Den 30 april bestämde jag mig för att äta en grekisk yoghurt med citron, en relativt ny produkt från Valio som jag gillar. Då jag öppnade locket såg ytan på yoghurten mysko ut och den doftade inte som den brukar, den hade uppenbarligen jäst.

Jag kollade sista förbrukningsdatum och konstaterade att det var långt till den 8 maj. Burk nummer två var i samma skick. Då blev jag sur.

Om jag hade haft kvar inköpskvittot kunde jag ha klagat i butiken, men det hade jag redan bränt upp. I stället letade jag upp sidan för feedback på Valios sajt, angav EAN-numret, fyllde i övriga uppgifter och bifogade en bild.

Den 2 maj fick jag ett mejl där man beklagade den bristande kvaliteten och utlovade kompensation. Idag fick jag en kupong med ett tillgodohavande på 9 €. Ärendet utagerat och en välskött reklama­tion.

”Grönsaker”
Allt fler ”grönsaker” tittar upp från jorden. Lupinerna har redan fått miniatyrblad, praktlysingen sticker upp små bleka skott, scillan blommar för fullt, narcisserna och tulpanerna har knoppar. Och inom kort slår den gula kejsarliljan ut, följd av sin orange kollega.

Av dom vilda blommorna står vitsippa och gullviva på tur. Vitsippan har förresten kanske redan slagit ut, det är några dagar sen jag såg knopparna. Vilken lycka att bo så att man får uppleva växt­pro­cessen. 🙂

GravstenNy kunskap
Idag ringde damen som jag har pratat med angående grav­ste­nen på graven jag har sagt upp. Hon hade lovat kontakta firman som har hand om gravstenar och se till att den kom bort.

Det visade sig att stenen inte får tas bort, det har museiverket bestämt. I och med att församlingen inte har nån speciell plats för ”avlagda” gravstenar ska den stå kvar på sitt ursprungliga ställe.

Tänk vad lite man vet. Jag hade ingen aning om att dom lägger sig i sånt?

För min och övriga anhörigas del spelar det ju ingen roll, men jag kan tycka att det vore en fördel för församlingen att kunna disponera platsen för en ny grav. Men tydligen har musei­verket större bestäm­manderätt.

Populärt
Mia tycker det är alldeles utmärkt med en ny utkiksplats.

Mia spanar 2

av

29.4 – Från soffa till kallbad

Jag har sett faster Aldas soffa, fått nyheter från Jämtland och soltorkat tvätt. Idag har jag ägnat mig åt handarbete. Mia har badat.

Möblemang

Inte riktigt som faster Aldas men kanske lika gammal?

Faster Aldas soffa
Tänk så fel man kan minnas… På min näthinna var faster Aldas (min mormors fasters) soffa av samma modell och snitt som Uddens före detta kökssoffa. Men det var ju helt fel. I lördags såg jag hur den egentligen ser ut.

Frun på udden mittemot firade nämligen sin födelsedag i sitt ”ordinarie hem”. Där har jag aldrig varit tidigare så jag såg min chans då hon hälsade mig välkommen när vi pratades vid tidigare under veckan.

Det var ett stort hus med många gamla och vackra saker. Bland annat faster Aldas soffa. Men oj vad liten den såg ut! Troligen beroende på att jag var ganska ung när jag såg den senast. Och som sagt av en helt annan modell än jag mindes den.

Nu är bilden på näthinnan uppdaterad. Och månadens kakkvot är kraftigt överskriden ska tilläggas. Tack igen för trivsam samvaro och god förplägnad!

Nyheter från Jämtland
För en vecka sen SMSade exet: ”Hej, jä tänkt hör om du lev?” Som svar fick han: ”Jotack, jag är vid liv”. Igår ringde han. Det blev en ganska lång pratstund.

Vi utbytte nyheter om väder, gemensamma bekanta, våra husdjur och hur vi har det. Men det bästa med sam­talet var att han talade om att han mår gott. Det värmde mitt hjärta. Hans liv har minsann inte varit nån dans på rosor så han förtjänar verkligen att äntligen få må gott. 🙂

SoltorkningSoltorkning
Det soliga vädret på eftermiddagen inbjöd till att torka tvätten utomhus. Premiär för i år och för­hopp­ningsvis standard dom kom­man­de månaderna.

Handarbete
Ju mer jag krattar desto fler ställen ser jag att jag borde kratta. Ganska logiskt egent­li­gen.

Igår tog jag i tu med ”planteringen” nedanför verandan och fortsatte med att städa bort dom vissna irisbladen och gam­malt gräs. Idag blev det handarbete.

Jag gillar både lönnar och syrener men begriper inte hur det kommer sig att löven kan klistra fast så till den milda grad när dom har varit blöta och torkat!? För att inte skada dom nya blomskotten och den fina mossan jag vill ha kvar fick jag lov att plocka loss dom för hand. Suck.

Om jag hade varit lite fiffig hade jag tagit bort dom redan i höstas. Man lär så länge man lever sägs det.

Mia har badat
Den kisse jag släppte in vid 22-tiden igår kväll såg inte ut som vanligt. Hon var dyngsur från hals till svanstipp och såg rätt ömklig ut.

Antingen hade hon förivrat sig under en jakt i stranden eller gått ut på det tunna islagret utanför bryggan. I vilket fall fick hon sig ett kallt dopp. Hon som beklagar sig redan när det regnar. Stackars Mia.

Hon spann ljudligt medan jag hjälpte till att torka henne. Men så klart måste hon själv göra ”finishen”. Sen gick hon och la sig. Det var säkert ett påfrestande äventyr. Och nåt jaktbyte blev det troligen inte heller.

Mia jägare

En torr och lyckad jakt tidigare på dagen.