”Nej, matte jag ligger INTE på bordet.”
Mia
6.2 – Lördagsnöjen
Jag har köpt en filt, haft besök och fjäskat för julrosorna. Mia har stört siestan.
Köpt en filt
Igår såg jag på teve att Unicef tyckte vi ska bidra med en filt till flyktingbarn som fryser. Genom att SMSa till 16499 och skriva Lapsi bekostar man en filt à 7 €.
Det ville jag gärna göra. Och hoppas förstås att bidraget verkligen går till uppgett ändamål! Man börjar bli rätt så luttrad efter allt man hör och läser om missbruk av bidragsmedel.
Välkommet besök
Strax efter lunch idag dök han upp, vår lottokupongs‑ och torkad fiskleverantör, dvs Vik Husse. Idag hade han fått order om att inte ta med sig nåt i doppväg, så han överräckte i stället en kartong med månadsregister.
Att han visste att jag behövde månadsregister berodde på att jag ringde honom i torsdags och bad honom svänga in till Pappersboden och köpa ett gäng. Jag kunde visserligen få dom skickade per post, men på det här sättet slapp jag portot. ”Man får inte vara dum, då blir man anställd på posten” för att citera ett uttryck jag lärde mig i Sverige.
Eftermiddagen förlöpte under te‑, respektive kaffedrickande och samtal om bland annat djurkommunikation, julgubben(!) och kamferdroppar. Ett och annat barndomsminne hann vi också med. Det var där kamferdropparna kom in i sammanhanget.
I vår ålder har man ju en del att minnas – förutsatt att man kommer i håg vad man varit med om. Ett särdeles utmärkt sätt att fördriva en gråmulen lördagseftermiddag på. Tack igen för besöket! 🙂
Julrosorna tar sig
Efter avslutat besök tittade jag till julrosorna som jag ställde ner i snön bland syrenbuskarna för ett tag sen (se inlägg 28.1.2016). Trots att marken var frusen ser dom ut att ta sig och är klart piggare än dom var inomhus.
Jag tyckte ändå synd om dom så jag beslöt lägga på mer mull runt ”fötterna”. Hoppas dom uppskattar min omsorg.
Mia stört siestan
Förutsatt att jag inte är klädd i ”gå-bort-kläder” vill Mia för det mesta följa med mig ut, oavsett väder. Det ville hon idag också.
När jag öppnade dörren till uthuset infann hon sig blixtsnabbt. Uppe på bodvinden finns nämligen intressanta dofter, så hon klättrade genast upp för stegen.
Medan jag öste upp mull i en bunke till julrosorna hörde jag henne rumstera där uppe och vips fick jag syn på en vettskrämd ekorre som hade blivit störd i sin siesta. Tack vare att dörren stod på glänt såg den sin chans att sätta sig i säkerhet och pep i väg ut.
Det uppfattade Mia, men hon är ju inte riktigt lika bra på att klättra som ekorren så hon fick nöja sig med att se den försvinna ur synhåll. Jag försökte övertyga henne om att det inte var nån idé att sitta kvar och vänta tills den kom tillbaka, men hon var svårövertalad.
Till slut klättrade jag upp några steg så jag fick tag i henne, tog henne i famn och klättrade ner igen. Hon spejade förhoppningsfullt ut genom dörren, men ekorren hade förstås försvunnit för länge sen, så det blev ingen ekorrstek just idag.
PS. Det blev sorkstek i stället.
25.1 – Fullträffar och nitar
Jag har vunnit igen, är inte insnöad, har gått på en nit och njuter av vyerna. Mia har varit på avvänjning.
Vunnit igen
Tänk att i lördags vann jag på Lotto – igen! Fast det såg jag inte förrän jag fick ett grattismejl av den som bekostar mitt spelande. Det är jätteroligt att spela på andras bekostnad. Dessutom får jag behålla alla vinster under 1.000 €. Eller var det möjligen 10.000 rentav?
Inte insnöad
Igår fick vi snö mest hela dagen, men insnöad är jag inte. Åtminstone inte beroende på snön. 😉 För närvarande är snödjupet 22 cm enligt mina mätningar.
Alla gångar var röjda efter tre timmars skottande och vår ”vägmästare” såg till att byvägen var lättframkomlig. Idag hade han också varit i farten såg jag när jag kom hem. Eminent service!
Gått på en nit
I fredags stötte jag ihop med en före detta kursdeltagare i Genböle-butiken. Hon behövde assistans med sin dator så vi kom överens om att jag skulle besöka henne idag på eftermiddagen.
När hon beskrev problemet trodde jag genast att jag hade lösningen, men där gick jag på en nit. Windows 10 har slarvat bort hennes användarkonto och det var tji att komma åt det, åtminstone med mina begränsade kunskaper. Tråkigt att inte kunna hjälpa henne, men lyckligtvis finns det lokala proffs.
Njuter av vyerna
När jag kom hem röjde jag trapptaket igen. Dels för att snön börjar bli ganska blöt och dels för att det känns bättre att göra det under kontrollerade former i stället för att ha en kompakt snövall att ta hand om.
Då var jag klar stod jag kvar på trappan en god stund och njöt av vyerna. Det var helt vindstilla idag också, så all snö ligger kvar på träd och buskar. Det finns då ingen på den här planeten som skulle kunna övertala mig att flytta till ett snöfritt klimat! Sååå ljuvligt.
I morgon lär det vara slut på ögonfägnaden om MI har rätt – vinden återkommer och har med sig regn och blötgrader. Ich.
Mia på avvänjning
Bara för att eliminera möjligheten att hennes mjölkdrickande är orsak till pälskliandet har hon fått avstå i en vecka. Men det har bevisligen ingen inverkan. Eventuell matallergi hos katter yttrar sig för övrigt genom eksem runt nosen har jag läst mig till och också hört av veterinären, så symtomen stämmer inte.
Hennes klåda har som vanligt minskat märkbart under vintern och pälsen på ryggen börjar återta sitt normala utseende, men då och då biter och river hon fortfarande. Tur att det är vinter ett tag till.
Renlighet är en dygd
Att katter är renliga djur vet ju alla. 🙂
I stum beundran
Idag var det så dags att plocka fram snösläden och börja träna ”snömusklerna”. Mia är stum av beundran över resultatet. 😉
6.1 – Värmetörst och annat
Udden har ny morgonrutin, varmaste plaggen är i bruk, det har hörts krafs och gnagande, jag har skrivit brev och protokoll och det luktar bränd kaffesump. Mia har blivit innekatt.
Ny morgonrutin
Sen ”rysskylan” strömmade in över oss för ett par dar sen med dryga 20 minusgrader har vi ny morgonrutin på Udden: Först eld i köksspisen, sen morgonkaffe. Allt för att hålla ner elräkningen (Udden har elvärme).
Varmaste plaggen i bruk
Igår flyttade sommarskorna in i sin bananlåda och den andra tömdes på varma vinterkängor och ‑stövlar. Det kändes också synnerligen aktuellt att hämta vinterkapporna på vinden med anledning av dom låga temperaturerna, så nu är jag rustad för -30 hoppas jag. På torsdag skulle det visst bli kallt på riktigt. 
Flanellakan har jag redan sovit i ett tag, men sängvärmen utökades igår med flanellnattlinne. Flanell är väl ett material värd en stor eloge! Enda nackdelen är att det är stumt, vilket gör att man ofta vaknar när man vänder sig i sängen. Nattlinnet stretar emot. Men hellre det än att frysa!
Krafs och gnagande
Igår hade en fyrfotad varelse med lång svans bestämt sig för att invadera ett utrymme ovanför diskbänken. Det hördes krafs och gnagande hela dagen och kvällen. Sågspånen dråsade ner från allsköns springor i jämn takt.
Mia parkerade sig förväntansfullt på eller nedanför diskbänken för att få tag i inkräktaren, men hon blev tyvärr besviken. Det presumtiva bytet lyckades till all tur inte ta sig igenom väggarna. Idag har det varit tyst, så antingen är boet färdigt eller så har inkräktaren insett det hopplösa i företaget.
Skrivit protokoll
Igår kväll hade väglagets styrelse ett snabbmöte angående den delvis preskriberade fordran (se inlägg 1.1.2016). Under mötet framgick att leveranserna sträckte sig från 2004 till 2015 och att vi var skyldiga att betala för två. I inlägget 1.1 uppgav jag annat, beklagar. Även solen har fläckar sägs det.
Majoriteten ansåg att vi för att behålla våra goda relationer skulle betala fakturan i sin helhet, men via brev påpeka preskriberingstiden. Genast efter mötet författade jag brevet och mejlade det till ordföranden för godkännande. Idag har jag skrivit och skickat det korta protokollet.
Bränd kaffesump
Strax före läggdags igår inträffade en malör. Jag tappade taget om vattendunken som stötte tilll kaffepannan som landade på den heta spisen, vilket fick till följd att resterande kaffeskvätt och en hög med kaffesump stektes omedelbart.
Kaffedoft har jag inget emot, men bränd sump luktar apa. Ännu i morse sped sig odören när jag eldade trots att jag hade försökt rengöra hällen.
Lyckligtvis var det inte mycket kvar i vattendunken så jag slapp åtminstone torka upp fem liter vatten mitt i natten. Det kunde alltid vara värre. 🙂
Mia är innekatt
Gårdagens kyla (-20,2) fick Mia att bli innekatt. Ljudet av krafsande och gnagande bidrog också förstås. Hon gick inte ens ut och uträttade sina bestyr, utan föredrog att bajsa och kissa i sin innetoa. Hon hjälpte givetvis också till med att packa upp vinterskodonen.
I morse hade vi ännu kallare, -22,2 så jag förväntade mig samma beteende men hon överraskade mig. Utevistelserna har för all del varit minimerade tidsmässigt men hon har inte använt innetoan idag. Hur som helst är den rengjord och har fått ny sand om, utifall att, lilla fröken vill använda den. 🙂
29.12 – Så där ja
Ingen gratulerade igår, jag har pratat med Xet och äntligen städat. Mia och jag har varit på strandpromenad.
Ingen gratulerade igår
Nej, jag heter inte Pia, men igår var det också Menlösa barns dag så ett tag var jag lite orolig för att nån skulle gratulera mig, men jag klarade mig. Menlös har för all del inte samma betydelse som på 400-talet längre. Nuförtiden vill väl ingen vara menlös?
Pratat med Xet
Idag fick jag ett SMS från ”X-kroken”: ”Jä tänkt hör hur du mår ett jul”. Jag besvarade det med att ringa upp. Annars hade svaret blivit ”Bare grett” och inge’ mer. Jag avskyr att skriva långa textmeddelanden.
När jag hade talat om att jag mådde prima ville han som vanligt höra hur det var med dom han känner här, så han fick en färsk rapport. Jag fick förstås också veta hur han har det i i Jämtland och hur Babsan (hunden) mår.
Roligt att höras av då och då. Fast det är verkligen inte min förtjänst! Ibland SMSar han ”Lev du?” när det har gått lång tid sen den senaste kontakten.
Äntligen städat
Idag, äntligen, städade jag sovrummet! Från golv till tak mer eller mindre. För tillfället är det således ont om spindelnät och ”änglatofflor”, men det kommer förstås snart nya.
På strandpromenad
När jag hade städat, tömt askan ur köksspisen, hämtat ved och dricksvatten var det fortfarande ljust. Den här dagen var hela sex minuter längre än den 22.12. Det går åt rätt håll igen.
För att ta vara på resten av dagsljuset frågade jag om Mia ville följa med till stranden. Det var hon genast med på. Jag ville närmast kolla om isen har lagt sig över hela sjön och plockade med mig kameran ifall jag hittade lämpliga motiv.
Det fanns gott om frostblommor och ‑formationer i stranden och isen såg ut att ha lagt sig över hela sjön. Mia var helt övertygad om att isen var stark nog och trippade gladeligen ut på den. Lyckligtvis höll den.
Jag var redan på väg upp tillbaka till huset när jag fick syn på flera frostmotiv så jag sneddade förbi drivbänken och följde mårdstigen över till sommargrannens strand. Mia tog isvägen längs strandkanten, det var så klart roligare. Det tyckte tydligen isen också för den ”sjöng” för oss. 🙂
När jag tittade ut över isen såg jag några vita prickar i strandkanten på andra sidan sjön. Där höll fem svanar till i en liten öppning kunde jag se i kameran. Stackars fåglar, nu blir det snart dags att flytta om inte isen går upp igen.
25.12 – Mias julafton 2015
En stund efter solnedgången igår låg jag och sov i gungstolen i godan ro då ett ett hiskligt oljud väckte mig. Jag listade snart ut att det kom från den där mojängen som matte tycks gilla och ofta sitter vid. ”Gillar du julmusik?” frågade hon och nynnade i kapp med olåten. Jag ville inte vara ofin så jag lät bli att svara och försökte somna om.
Just när jag hade slumrat till började matte gå av och an mellan vardagsrummet och köket, stöka i kylskåpet och skramla med kokkärl på diskbänken. Precis som om oväsendet inte räckte innan! Jag fann det bäst att be matte öppna dörren till linneskåpet så jag kunde hoppa upp och lägga mig där tills det blev lugnare.
Plötsligt kände jag en ljuvlig doft… Jag hoppade raskt ner, lokaliserade dom aromatiska ångorna och medan matte vände ryggen till tog jag några slick på delikatessen. Tyvärr blev jag upptäckt innan jag hann ta en tugga. Matte sa med sträng röst att läckerbiten var hennes och att lut verkligen inte är bra för katter. Ibland är hon jättefjantig min matte.
I stället lät hon mig snusa på ett glas med en brun vätska som luktade vedervärdigt. Människor har sannerligen konstigt luktsinne. Eftersom stöket och oväsendet fortsatte i oförminskad styrka tyckte jag det var lämpligt att gå ut en sväng.
När matte släppte in mig tillbaka en stund senare kändes nya dofter. Fast inget som frestade mig så jag uppmärksammade matte på att matskålen var tom och att jag var hungrig. På julafton verkar mina jaktbyten ha annat för sig än att råka komma i min väg förklarade jag för henne, men jag vet inte om hon riktigt begrep vad jag sa?
Under tiden jag åt gick matte till vardagsrummet och hämtade ett fat som hon fyllde vid diskbänken, sen gick hon tillbaka in i vardagsrummet igen. Vad var nu detta? Då jag hade ätit klart beslöt jag undersöka saken.
Där satt matte och åt upptäckte jag. Undrar varför hon inte åt vid diskbänken som hon brukar? Men människor är som sagt konstiga djur. Av dofterna att döma åt hon dessutom nåt som jag också gillar. Jag satte mig intill hennes stol lite diskret i fall hon skulle råka tappa nåt på golvet.
Hon tittade ner på mig men sa inget så jag satt kvar. Jag vet att hon inte gillar att jag tigger så jag höll tyst. Då kanske hon skulle tycka jag var så snäll att hon stack till mig en go’bit? Men inte då, tvärtom, hon tittade mig stint i ögonen tills det nästan började kännas obehagligt. Men nu är jag ju inte den som ger mig så lätt så jag satt kvar i alla fall.
Plötsligt skramlade det till och matte reste sig. Jag var genast beredd. Nu då kanske jag kunde få en smakbit eller två? Och kan du tänka dig, det fick jag faktiskt! Rökt skinka är inte alls fy skam. I det fallet överensstämmer mitt smaksinne helt med mattes.
Medan matte höll till i köket gick jag tillbaka in i vardagsrummet och la jag mig till rätta i vår sköna fåtölj för att putsa pälsen. Oljudet hade äntligen upphört, det var behagligt tyst och stilla.
En stund senare gjorde matte mig sällskap och slog på den där manicken som visar rörliga bilder. Sen lyfte hon upp mig och la mig i sin famn. Och då var allt som det brukar vara så här dags på kvällen. Skönt att äntligen få somna i lugn och ro i mattes varma och trygga famn. 🙂
13.12 – Mer och mindre intressant
Jag har läst om tant Lisa, fått svar, planerar julstädning och haft besök av en ”pepparkaksgubbe”. Mia och jag har varit på promenad.
Läst om tant Lisa
Tant Lisas döttrar har efter hennes död skrivit en bok som bygger på Lisas egna anteckningar under åren: ”Nu är allt gjort”, utgiven på eget förlag (Förlaget Systrarna Andersson) 2015. Boken fick jag låna av fru grannen för ett tag sen och nu har jag läst den.
Eftersom tant Lisa var gift med fostermors och mormors kusin, känner jag igen en del platser och människor hon beskriver. När mormor och morfar var på besök från England en sommar på 60-talet, minns jag att vi hälsade på hos tant Lisa och farbror Henrik och blev serverade kaffe på verandan.
Största behållningen gav hennes beskrivning av sin uppväxt och av hur livet tedde sig förr. Att hon var född i Dragsfjärd och att det var hennes mamma som ägde ”Fagerlunds” hade jag ingen aning om tidigare. Inte heller att det var hennes mamma och styvfar som lät bygga Dragsfjärds pensionat 1930, nuvarande Hostel Panget. Nytt för mig var också vilka som var hennes halvsyskon.
I januari 2010 dog tant Lisa, 97 år gammal. Ett långt och innehållsrikt liv var till ända. Och som de flesta liv innehöll det både umbäranden, djup sorg och stor glädje.
Fått svar
Igår fick jag mejl av direktionsordföranden för Kimitoöns vatten med anledning av frågorna i min insändare i ÅU. Han besvarade mina frågor delvis och förklarade anledningarna till prishöjningen. Svaren kommer också att publiceras i tidningen nämnde han.
Som svar fick han fyra följdfrågor. Om han besvarade dom lovade jag låta bli att besvära honom fler gånger, åtminstone inte i år.
Planerar julstädning
Det känns som om det var länge sen jag städade, men nu är det ju ingen idé om det ska vara fint till jul. Alltså väntar jag ett tag till. Den rena köksmattan ligger alltså fortfarande hoprullad i samma plastomslag som jag fick den i från tvätteriet. Inkommande vecka har jag annat för mig så städningen blir näppeligen av förrän nån dag före julafton.
Då kanske det också är hög tid att ställa undan sommarskorna. Igår noterade jag att dom fortfarande står framme i klädkammaren. Några vinterdito som behöver utrymmet har inte behövts än så länge.
Besök av ”pepparkaksgubbe”
I eftermiddags hade jag besök av en riktig ”pepparkaksgubbe”. Den unge gentlemannen hade med sig en stor burk pepparkakor som vi knaprade på till te, respektive kaffe. Lyckligtvis tog han burken med sig när han gick, annars hade jag haft kvar av dom resten av mitt liv.
På promenad med Mia
Igår eftermiddag syntes solen igen ett tag, så jag föreslog Mia att vi skulle ta en promenad. Hon var genast med på noterna och antog att vi skulle gå upp i skogen så hon gick i förväg. Men si det hade matte inte tänkt den här gången, utan gick längs vägen nerför backen i stället. Det godkände hon också och tog snabbt ny kurs.
På den tiden vi avverkade promenadsträckan hade man hunnit många varv runt byn. Ibland stannade Mia för att lyssna och speja och ibland stannade jag vid lämpliga bildmotiv. När solen hade försvunnit bakom trädtopparna började det kännas riktigt kallt, så hemvägen gick i ganska snabb takt med bara ett par stopp.
Bildskörden blev diger. 60 bilder hade jag i kameran, men efter kritisk granskning godkändes som vanligt bara en tredjedel, men det blev ändå en meningsfull liten utflykt som vi båda uppskattade. 🙂
9.12 – Varmt och värmande
Jag har noterat värmerekord, träffat goda vänner, fyndat kaffe, tvättat juldukar och skrivit brev till författaren. Mia trotsar vädret.
Värmerekord
2008 började jag notera väder och vind för varje dag så där som gamla människor gör. Inget år hittills har varit lika varmt den 5.12. Morgontemperaturen på 4,9° var inget som fick mig att höja på ögonbrynen, men då jag la mig kl 23.30 visade termometern 8,2°! Helt otroligt för att vara december. Kallaste året samma dag var 2012 med -9,3°, övriga år har vi haft plusgrader. Återstår att se om det blir en vit jul?
Träffat goda vänner
Vid halv ett-snåret igår sammanstrålade jag med min f d klasskompis och hans sambo utanför Pizzeria-Kebab i Kimito. Över var sin smaskig pizza bytte vi nyheter och diskuterade bl a elpriser innan vi skildes en dryg timme senare. Ett alltid lika trevligt avbrott i tillvaron. I menyn också för den delen. 🙂
Fyndat kaffe
Innan jag åkte hem lämnade jag in silverskrot och ett omarbetsprojekt hos Classic Guld, löste in lottovinsten i R-kiosken och gick in till K-Market för att se om dom hade ”mitt” kaffe. Och det hade dom faktiskt, dessutom till ett klart bättre pris än andra ställen!
Där hittade jag Arvid Nordqvists Franskrost till det facila priset av 5,49 €/½ kg medan det i andra butiker kostar över 7 €. Åtminstone när jag senast köpte det. Jag bunkrade genast tre paket. Så har man nu sen.
Tvättat juldukar
Idag när Grisen/Tvillingen ringde och bjöd in mig till julkaffe som hon brukar, undrade hon om jag led av julbrådska? Jag kunde med gott samvete försäkra henne om motsatsen. På Udden är allt lika lugnt, fridfullt och ostädat som vanligt.
Men hör och häpna, idag har jag faktiskt tvättat två juldukar. Två av fostermors handarbeten som jag gillar. I bästa fall får jag dom strukna också till jul. 😀
Brev till författaren
Ärligt och uppriktigt beröm kan man väl aldrig få för mycket av? Som den hängivna beundrare jag är, dristade jag mig i eftermiddags till att skriva brev till Shantarams och The Shadow Mountains författare, Gregory David Roberts. Han är förresten också Drake har jag läst mig till.
Brevet adresserade jag till hans brittiska förlag i London och hoppas förstås att man vidarebefordrar mitt hänförda beundrarbrev. Men om inte, så var det inte meningen att han skulle få det. Nåt svar förväntar jag mig givetvis inte. Han får säkert massvis med liknande brev från andra förtjusta läsare.
Mia trotsar vädret
Trots det blöta vädret är Mia på hugget. Åtminstone två sorkar har jag sett slinka ner. Den första var bara halvdöd så jag avlivade den av barmhärtighetsskäl. Det hade hon inget emot.
Jag har läst nånstans att katterna försöker lära oss jaga när dom kommer in med sina byten. Hur man nu kan veta det? I så fall är det väl lika troligt att dom tror att matte är hungrig och behöver mat?
Uddmors betraktelser 