födelsedagsfirande

av

15.4 – Nytt och ålderstiget

Jag har skickat ett utkast, fått leverans och varit yngst. Mia har bråda tider.

Utkast
Igår fixade jag utkast till Daphnias årsmöteskallelse och skickade till styrelsen för godkännande. Ord­föranden hade omgående vissa synpunkter, men uppmanade övriga ledamöter att också tycka till så jag avvaktar ett tag med redigering och översättning.

Leverans
Som avtalat dök kylskåpsleveransen upp strax efter tio i förmiddags. Det nya kylskåpet kän­des lättare än det gamla, men det kanske var av pur lättnad över att slippa det gamla?

InstruktionI måndags frågade jag försäljaren vad som ingick i priset? ”Lite paff och styrox och en kopp kaffe” fick jag till svar. Bortsett från kaffet fick jag just det. Men hyggligt nog behövde jag inte ta reda på em­bal­laget.

Jag hade redan fyllt skåpet innan jag tog en titt i instruktionen. Aj då, jag borde ha monterat en medföljande ”bakre distanshållare” och torkat det invändigt innan jag tog det i bruk läste jag. Till min stora för­våning såg jag att kylskåpet också inrymmer en ugn?!

I stället för freon innehåller kylaggregatet kolväten. Det låter inte värst hälsosamt, men är för­hopp­nings­vis skonsammare mot ozonlagret än freon. Jag tänker för all del varken släppa ut eller fylla på några kolväten. Åtminstone inte medvetet.

Varit yngst
Det händer alltmer sällan att jag är yngst i sällskapet, men det fick jag njuta av i cirka en halv timme i eftermiddags när jag uppvaktade byns 87-åring. Sen anlände dess värre hans yngsta dotter som är hela tretton år yngre än jag. Men det är smällar man får ta. Jag fick övergå till att njuta av go’sakerna på kaffebordet i stället.

Bråda tider
Sorkar, näbbmöss och ödlor avverkas på löpande band – Mia har bråda tider. Men det är förstås som det ska va’ om man är utekatt. 🙂

Mia jagar 3

av

18.12 – Från ömma tår till uppdatering

Igår trampade jag på ömma tår, träffade en bloggläsare och fick julkaffe, idag har jag uppvaktat och uppdaterat.

Ömma tårTrampat på ömma tår
I tisdags ställde jag en fråga till en person angåen­de mätvärden från årets sikt­djups­mätningar. Igår fick jag svar och en motfråga: ”Vad är det du nu anklagar (mig) för?”.

En annan herre tog lika illa vid sig när jag skickade en länk som han ogillade, fast i en lång utläggning om hur fel jag hade. Ändå hade jag inte påstått nåt, bara informerat om att det finns nya forsk­nings­resultat.

Fascinerande vilka reaktioner man kan få när man ställer en fråga eller i sin enfald tror att man kan bidra med nya fakta. Men ”anfall är bästa försvar” sägs det ju, så egentligen borde jag inte ha blivit överraskad.

Egentligen finner jag det rätt roande att vissa personer – ofta män – blir griniga när dom upplever att nån av deras heliga kor slaktas. Det säger också en hel del om deras personlighet. Den dagen man inte längre kan/vill ta till sig andra infallsvinklar eller respektera en avvikande åsikt har man i mina ögon stannat i utvecklingen. Hoppas verkligen att jag inte blir så inskränkt!

Träffat en bloggläsare
På väg till julkaffet jag var bjuden på igår, stannade jag till i butiken i Kärra för en del småinköp. Framför köttdisken stod en av mina trogna bloggläsare som genast när hon fick syn på mig frågade hur det var med Uddmor idag.

Helt sanningsenligt svarade jag: ”Prima som vanligt” och tillade att hon ju redan visste vad jag pyss­lade med så det behövde jag inte tala om. ”Ja, och Mia” replikerade hon. Alltid lika roligt att träffa livs levande läsare. 🙂

KakfatJulkaffe
I söndags kom Grisen/Tvillingen och jag överens om att jag skulle komma på julkaffe på onsdagen. Jag hade liksom tänkt tvärtom, men det örat ville hon inte lyssna på, så jag skojade med henne och sa att hon säkerligen hade mer kaffetilltugg att bjuda på än jag. Och det hade hon förstås.

Hon började med att servera en ny sorts glögg och hade dukat med arvegods i vardagsrummet. Sen bar hon in fat efter fat som skulle avsmakas. Hon lät som en yrkesbagare när hon förklarade vilka nyheterna var för i år och vad dom hette. Radiokaka till exempel och sylthorn som hennes mamma brukade baka.

Eftersom jag tillhör omnivorernas släkte var jag inte storbjuden den här gången heller. Det var nog tur att hon inte gick med på att besöka Udden. Här har vi det inte så hävt. 😉

Uppvaktat
Idag fyllde en av mina låtsaskusiner år. Via SMS fick jag besked om att jag var välkommen på kaffe klockan tre och halv fem skulle hon i väg och sjunga. Just så, raka besked ska det va’.

Jag tror bestämt jag var en halv minut försenad men ingen surade för det. Gästerna var inte fler än att vi fick plats runt köksbordet. Det passade mig utmärkt, jag ogillar som bekant stora sällskap.

Tjugo över fyra började vi dra oss tillbaka, men innan jag gick hann jag se och kommentera sånger­skans klädsel. Enligt direktivet var det svart och rött som gällde. När hon var färdigklädd såg hon som van­ligt ut som en stora­syster till sin dotter.

LMF-sajtUppdaterat
Eftersom programmet har varit hektiskt hela veckan låg jag efter med bland annat textpubliceringen på LMF-sajten. Efter att ha serverat Mia hennes eftermiddagsmål satte jag i gång och kl 18.22 fick styrelsen meddelande om den senaste uppdateringen. En del länkar återstår, men jag behöver mera kött på benen innan jag kan fixa till dom.

av

17.11 – Småjäktigt

Lördagen innebar vattenvård och tårtfrossa, igår protokoll och renskav, idag oväntat vedlass.

Vattenvård
Kvart i två i lördags anlände dom första ledamöterna i Daphnias styrelse. Lagom till dess hade jag hunnit plocka fram mötesunderlag, klä på mig, snabbstäda, stryka finklänningen(!), värma mat och ladda kaffepannan.

Daphnia-logoDet var ett bra möte tyckte jag – bortsett från att ordföranden och sekreteraren åkte på alla arbets­uppgifter. Men det är ju inget nytt. I alla styrelser jag har medverkat har det alltid funnits ledamöter som bara bidrar med synpunkter eller kaffebröd.

Det beror förstås till stor del på ordförandens förmåga att delegera. Daphnias ordförande är en sån som alltid är villig att själv göra saker och ting, men jag har också upplevt en ordfö­rande som tog på sig saker som han sen aldrig uträttade. Vi är alla olika och bra på olika saker.

Tårtfrossa
Kvart över tre var vi klara. Tack vare mina förberedelser inför födelsedagsuppvaktningen infann jag mig kvart över fyra. I annat fall hade det gått minst två timmar. Jag hade tidigare meddelat värdinnan att jag skulle dyka upp efter fyra så det var väl tajmat.

TårtfrossaTre smörgåstårtor och fyra andra tårtor bjöds det på. Alla hembakade och jättegoda. Och jag gjorde som vanligt heder åt dom alla.

Det var minsann inget fel på sällskapet heller. De flesta ansikten var bekanta, dom andra förklarade vem dom var så jag hade full koll på vem jag hade skakat hand med. Och värdinnan tyckte också att det var lyckat. Fast det var ”ungdomarnas förtjänst” påpekade hon. Den äldsta ungdomen är ett år äldre än jag, men om man fyller 90 så betraktas man nog som ungdom ännu i vår ålder.

Protokoll
För att renskriva anteckningarna innan jag glömde detaljerna beslöt jag skriva protokollet genast på söndag. Sen var det nästan dags att klä på sig och infinna sig till söndagsmiddagen.

Strax innan det var dags att ge sig av knackade det på dörren. En av ”ungdomarna”, yngsta dottern till födelsedagsbarnet, kom med go’saker från gårdagens kalas. Jag försökte protestera, men leve­ransen var ”på mammas order” förklarade hon och då kunde jag ju inte gärna säga nej.

Renskav
Go’sakerna fick följa med till dagens värdpar, Siris matte och husse. Smörgåstårta som förrätt, ren­skav som huvudrätt, kalvdans som efterrätt och tjinuskikaka till kaffet. Det kallar jag en fullblods­söndagsmiddag! Tack än en gång!

VedlassVedlass
Vid ett-tiden idag ringde Siris matte och undrade hur länge jag skulle vara hemma? Hon visste näm­ligen att jag hade en hålltid. När jag hade fått ut tandborsten ur munnen svarade jag: ”Halv fyra”. Så bra, då hann hon leverera vedlasset innan dess tyckte hon och sa att hon skulle komma om 20 minuter.

Jag hade fått på mig allt utom tröjan när hon knackade på. Snabb tjej. Jag följde med henne ut för att välja lämplig plats för vedhögen. Och sen slog det slint i huv’et på mig. Det måste vara åldern.

Släpvagnen skulle givetvis lastas av, men se det hade jag inte tänkt på så jag blev hyperstressad över den oväntade tidsåtgången. Men det var ju nästan två timmar tills jag skulle åka så självfallet hade jag tid att hjälpa till att lasta av! Klockan två var jag inne tillbaka och vedhögen låg snyggt och prydligt mellan vedlidret och boden.

Varför blev jag stressad bara för att jag inte var förberedd? Förr i världen kunde jag minsann im­pro­vi­sera och tänka om så att min omgivning blev förtvivlad ibland, men nu är det tydligen slut med det?

av

20.9 – Från papperskonsumtion till stolt matte

Jag är storkonsument, har sovit ut, tvättat och bevistat ett födelsedagskalas. Jag är stolt över Mia.

Storkonsument
Visst är det märkligt med hushållspapper? I min barndom existerade inte sånt, man använde ”disk­slarvan” eller en handduk. Diskdukar fanns givetvis inte heller att köpa, dom tillverkade man av ut­slitna lakan, dukar eller klädesplagg i lämpligt material.

HushållspapperJag tillhör storkonsumenterna av hushållspapper har jag märkt. För att inte slösa har jag övergått till halvarksrullar, men under en dag kan det gott bli mellan fem och tio halvark. På diskbänken och/eller spisen ligger oftast ett par tussar som kan användas en gång till, men ofta glömmer jag vad jag torkade av senast så jag slänger dom i alla fall.

I minst hälften av fallen kunde jag lika gärna använda disktrasan men det är ju så bekvämt med papper. Bara riva av, torka bort och slänga, alternativt återanvända. Annars måste jag fukta disk­trasan, torka bort, skölja av den och hänga den på tork, vilket enligt mitt för­me­nan­de tar mycket längre tid. Att snyta sig i disktrasan är dessutom inte särskilt hygieniskt.

Som bekant har pensionärer bråttom. Det beror på att dom är medvetna om att dom har kortare tid kvar att leva tror jag. 😀

Sovit ut
Mia har låtit mig sova ut. Igår till 6.40 och idag ända till klockan åtta! Jag hörde henne långt tidigare när hon först åt frukost och sen pillade ut böckerna från hyllan i nattduksbordet men hon propsade inte på att få gå ut konstigt nog utan kom och la sig bredvid mig igen.

Frågan är om det är tillfälligt eller om vi ska återgå till fem-väckningen igen?

Tvätt 2Tvättat
Både igår och idag har jag tvättat för att ta vara på det ypperliga torkvädret. Men det gäller att plocka in tvätten allra senast halv sex, annars blir den fuktig igen. För all del helt perfekt om man ska stryka, men det gör jag sällan.

Födelsedagskalas
Idag firade herr grannen junior sin födelsedag, fyra dagar i förskott beroende på att han var upptagen i veckan och nästa helg. Som jag förstår det, börjar det späckade programmet redan i blöjåldern nuförtiden så en tonåring har givetvis fullt upp.

Jag stötte ihop med hans mor i onsdags och förhörde mig om tänkbar present. Hon talade om att han har ett nytt intresse: han gillar att mecka. Jag såg därmed två alternativ – en hylsnyckelsats eller en verktygsback.

”Precis vad jag behövde” konstaterade han förnöjt när han hade öppnat presenten. Han fick en liten verktygsback och ett hylsnyckelhandtag  eftersom jag inte visste vilka dimensioner han behöver. Roligt att presenten var till belåtenhet.

Om jag avslöjar att det fanns tre olika slags snittar på kaffebordet så förstår ni resten… Dagsfärska hembakta bullar, äppelkaka med vaniljsås, pepparkakor och så den självskrivna Irish Coffee-rulltårtan som är juniors favorit. Puh. Jag hade visserligen ”grundat” med Kerstins stekta strömming och potatismos ett par timmar tidigare, men det märktes säkerligen inte. 😀

Stolt över Mia
Som vanligt följde Mia efter mig när hon såg att jag inte tog bilen, men då vi närmade oss grannens entré upptäckte hon Musse (juniors systers och svågers ena katt) ute på gården och stannade på behörigt avstånd. Duktig flicka.

Mia i profilMusse och Mimmi höll mest till inne i fortsättningen, men passade på att gå ut då det kom nya gäster. För att förhindra en eventuell konflikt gick båda mattarna (heter det verkligen så?) och junior också ut. Mimmi upptäckte Mia ganska omgående men höll sig nära sin bror. Hon tänkte då inte mucka gräl.

Det tog ett tag innan Musse upptäckte Mia, men när han väl gjorde det måste han ju demonstrera var gränsen gick. Mia kröp ihop i gräset och reste ragg men gjorde ingen ansats till anfall trots att Musse på stela ben och med raggen rest långsamt närmade sig. Då tyckte mattarna att det var läge för intervention.

Jag sa till Mia att hon skulle stanna där hon var och Musses matte tog ett vant grepp om honom och släppte ner honom en bra bit ifrån. Mimmi hade redan tidigare blivit inburen. Undrar om katterna upp­fattar att vi inte vill att dom ska slåss?

Mia gjorde inga försök att närma sig, hon verkade helt klart ha uppfattat var gränsen gick, så matte kunde känna sig stolt. Troligen bara för att vi människor var i närheten. Eller så accepterar hon nume­ra att det här är Musses och Mimmis revir när dom är på besök?

av

31.8 – På kalas och ny adress

Igår blev matkontot nästan orört, idag har jag varit på ny adress. Mia är nöjd.

Nästan orört matkonto
Det blev bara frukosten som belastade gårdagens matkonto. På eftermiddagen blev jag förplägad vid ett furstligt kaffebord och på kvällen vid ett dito middagsbord.

I tisdags hade husbonn’ på Udden mittemot födelsedag. Eftersom han var bortrest så var kaffepannan varm på lördag i vinterbostaden i stället fick jag besked om när jag SMSade ett grattis. Vid kaffetid infann jag mig och konstaterade att jag var först.

MiddagVärdinnan talade om att övriga gäster skulle komma på kvällen, så där hade jag tur. På så sätt fick jag rå om värdparet alldeles själv och slapp slåss med andra gäster om godsakerna som stod framdukade.

Som vanligt fastnade jag med munnen längre än planerat så det var bara en timme till middag när jag kom hem. Jag kan inte påstå att jag var hungrig när jag knallade över till herr och fru grannen men lustigt nog fick jag plats med allt som bjöds. När jag sätter den sidan till kan jag bli ganska ormlik och sätta i mig mer än vanligt.

Juniors syster och svåger var också på besök. Av inbjudan förstod jag att det var deras idé att bjuda mig på mat. Väldigt sympatiska ungdomar tycker jag. 😉

På ny adress
Idag var jag kallad till LMFs styrelsemöte på eftermiddagen. Mötet försiggick hemma hos två blivande styrelseledamöter som bodde på en för mig helt obekant adress.

Möte 2Sekreteraren tipsade om att jag kunde ta Google Maps till hjälp för att hitta. Det rådet fungerade nästan lika bra som i Helsingfors där jag till slut var tvungen att ta taxi för att komma rätt. Nån taxi behövde jag inte den här gången, men irrade runt en hel del innan jag äntligen hittade fram. Att orientera mig i en okänd skog är tydligen lättare för mig än gatuadresser.

Redan före mötet hade jag aviserat om min avgång men kanske uttryckt mig lite oklart så när jag bad att få lämna styrelsen tittade både ordföranden och sekreteraren häpet på mig. Jag hade (i mitt tycke) vägande argument och fick också förståelse för dom så från och med idag har jag en titel mindre.

Uppgiften som kassör behåller jag fram till årsmötet och fullföljer givetvis alla pågående uppdrag. Jag lovade att jag i fortsättningen också kan stå till tjänst som ”verktyg” om behov uppstår.

Det känns befriande. Det räcker gott med två styrelseuppdrag, mitt lilla företag och kurserna jag har lovat hålla förutom att hålla ordning på Udden. Jag är ju faktiskt pensionär på heltid så man kan inte kräva så mycket av mig. 😀

Mia är nöjd
Mia uppskattar att väderkontoret har stängt kranarna ett tag. I och med att hon kan vara aktiv dagtid är hon färdig att göra kväll senast vid halv tio-snåret och försöker inte längre tjata sig ut igen när matte är på väg att lägga sig som hon gjorde dom regniga dagarna.

Mia ute 2

av

18.7 – Uteliv

Bikinivädret fortsätter, gårdagen försvann, sensommarblommorna har slagit ut, jag har räddat ett liv (igen), smörjt kråset och tappat upp ”hembränt”.

Bryggan 2Fortsatt bikiniväder
Redan tjugo över sju i morse stod termometern på 17,7°, men dagen blev ändå inte lika varm som igår. Men fullt tillräckligt för lättast möjliga klädsel.

Att bo i ett semesterparadis året om är sannerligen inte alla förunnat. Mia och jag är verkligen privi­legierade!

Gårdagen försvann
Gårdagen började med telefonsupport vid 10-snåret och följdes av fru grannens snabbesök för att beundra sevärdheten (se inlägg 16.7). På FB har jag för övrigt aviserat gratis inträde för dom första 100 besökarna. 😀

Efter två anlände LMFs ordförande som avtalat och fick börja med ett dopp i sjön, sen vankades kaffe i bersån. En guidad roddtur upp i viken och runt Hästholmen hann vi också med, förutom diverse in­tres­santa livsfilosofiska och föreningsspecifika diskussioner.

Sensommarblommorna har slagit ut
När duntravet, gulmåran och rödklinten har slagit ut vet man att klockan snart är slagen för den här sommaren. Men det är ju så det ska vara på den här delen av jordklotet. Fast lika vemodigt varje år.

PippiLivräddningsaktion
Idag var det dags igen – Mia kom in med en fågelunge. Jag tog loss fågeln ur hennes mun, talade om för den att den måste akta sig för Mia, fotograferade den och lyfte upp den på trapptaket ifall den behövde ta igen sig. Men den var pigg nog att genast flyga sin kos. Ett tjirp hördes som tack för hjälpen.

Sen var Mia sur ett tag. Hon la sig på trappan och ville inte alls bli kelad med. Tyvärr kommer hon nog aldrig att lära sig att jag snor hennes fågelbyten om jag har en chans så hon låter bli att jaga dom. 😦

Smörjt kråset
Innan jag bytte om till gå-bort-fin klädsel slängde jag i mig lite uppvärmd kålsoppa (den där med korv i). För att få lite sting på den pressade jag ner en vit­löks­klyfta. Det gjorde susen!

Idag hade nämligen ”vägmästaren” födelsedag och jag hade redan kollat att han firade hemma den här gången så att jag inte klädde upp mig i onödan. Strax före kaffetid gav jag mig av. För att Mia inte skulle följa med var jag som vanligt tvungen att ta bilen.

Kaffet och go’sakerna serverades i salen, men alla föredrog att sitta ute i det fina vädret. Det var ju bra att jag hade ätit innan, annars hade jag kanske gått loss på jordgubbstårtan en tredje gång. Och så fanns det morotskaka, en av mina stora favoriter. Tur att det inte är födelsedagskalas så ofta. 🙂

HembräntHembränt
När jag kom hem bytte jag raskt om till vardagskläder och satte i gång med pyssel utomhus. Bland annat tappade jag upp ”hembränt” i en dunk.

Färgen är mycket mörkare än tidigare konstaterade jag. Den påminner närmast om svagdricka och doften skiljer sig från i fjol, vilket antagligen beror på att ned­bryt­nings­pro­ces­sen är snabbare numera tack vare det nya medlet. Det handlar alltså om ”kompostvätska” som jag använder till växtgödning. Vad trodde du? 😀

av

2.6 – Gott, smått och blött

Jag har varit på födelsedagskalas, monterat nya skottkärran, haft en konstig dag och tömt komposten. Mia har tagit en simtur.

På födelsedagskalas
I lördags hade Grisen/Tvillingen födelsedag. För att förhöra mig om vilken tid gästerna väntades slog jag en signal i fredags. ”Kom när det passar” tyckte värdinnan. Såna tidsangivelser är alltid sym­pa­tiska. Jag lovade dyka upp vid eftermiddagskaffetid.

Kaffebordet dignade som vanligt av diverse läckerheter. Fast ”bara” sex sorter konstaterade födelse­dagsbarnet. Det räckte gott för att hålla mig mätt långt fram på kvällen.

Rosa skottkärraNya skottkärran monterad
För att göra lite nytta innan dagen var slut, beslöt jag montera min nya, rosa skottkärra. Det gick klart mycket smidigare än den förra jag gav mig på, förutom att jag drog åt en mutter så att låsringen blev deformerad.

Det känns som om modellen är gjord för kortväxta kineser. Jämfört med min byggskottkärra känns den som en leksak, men den är kolossalt lätt så fördelen uppväger nackdelen. Och framför allt är den ju rosa!

Att fylla på luft i däcket kräver dock att man tar loss det för att komma åt ventilen ordentligt. Att det redan fanns luft i däcket insåg jag först när jag hade krånglade dit pumpmunstycket. 😀

Konstig dag
Igår var en konstig dag. För ovanlighetens skull steg jag upp och nattkissade strax efter tre, vilket fick Mia att tro att det var dags att stiga upp. Jag bar tillbaka henne i sängen och vi somnade om.

Vid fyra-tiden bestämde Mia att det nog ändå var uppstigningsdags. Efter hennes tjatande och hoppande på dörrhandtaget gav jag upp efter en stund. Frukost kvart över fyra på morgonen inträffar verkligen inte särskilt ofta på Udden! Halv sju var jag i full färd med att möblera om i kökslandet.

Framåt tio kändes det som om jag hade gjort en hel arbetsdag. Mia kom också in. Sen gick vi och la oss och vaknade halv tre!

Sotarbesök och komposten tömd
Dagens viktigaste uppgift idag var att tömma komposten. Men innan jag hann börja med det, dök sotaren upp trots avisering om eftermiddagsbesök. När han var klar åt jag snabblunch och satte i gång.

Efter ett par svettiga timmar och några myggbett var kompostbehållarens innehåll överflyttat till efter­komposteringskärlet. Förra årets kompost placerade jag ut igår. Ypperligt med ett komposterande dass. 🙂

Mia har simmatMias simtur
I söndags följde Mia med på sikt­djups­mät­ning. Vad som helst var bättre än att råka ut för sommar­grannens hundar. Hon ångrade sig naturligtvis efter ett tag och tycket det var lika obehagligt som att åka bil, men då var vi redan långt från land.

När vi efter mätningen var några tiotal meter från bryggan tyckte hon antingen att det var läge att hoppa eller så tappade hon tass­fästet? Eftersom hon halvstod längst fram i fören såg jag inte vad som hände. Plums sa det när hon ramlade i vattnet.

Jag stannade båten direkt, hopade så fort jag förmådde och lyfte upp henne i nackskinnet. Det var bara täckhåren som hade hunnit bli blöta, men det var förstås illa nog. Hon var en ganska ömklig syn där hon satt och försökte slicka sig torr.

Jag hjälpte henne att torka sig då vi kom till trappan och eftermiddagssolen hjälpte också till. Vilken himla tur att hon kan simma, annars hade det kunnat gå riktigt illa. 😦

Efter den ofrivilliga simturen trodde jag att hon kanske skulle undvika stranden, men hon följde glatt med ut på bryggan när jag hämtade bevattningsvatten. Men nån mer roddtur lär det knappast bli misstänker jag.

av

18.12 – Rutiner och avbrott

Igår saknade jag ett ok, skottade snö, bar ut och in och letade efter kommandoraden. Idag har jag skottat snö förstås och firat en födelsedag.

I brist på ok
Efter att ha sett fotspår i snön igår, beslöt jag att jag också kunde ta mig fram genom skogen. Nu skulle alla soppåsarna väck.

OkProblemet var att få med sig alla sju påsar samtidigt, men det har ju kineserna löst för flera tusen år sen. Dock blev det en modifierad variant. Jag fick syn på en lövkratta och trädde dom första fyra på­sarna på den, satte upp den på axeln och hängde resterande i framänden.

Krattan förhindrade att påsarna åkte av baktill, dom främre hade jag ju inom synhåll och kunde hålla koll på. Perfekt hjälpmedel i brist på ok. Det ska förresten finnas ett nånstans, frågan är var? Men jag kan eventuellt också ha lämnat det till försäljning? Hm, tål att undersökas.

Snöskottning
Att skotta snö tillhör den dagliga rutinen numera. Det har snöat så gott som dygnet runt sen den 13.12, vilket innebär att det finns ett nytt lager varje morgon. Nu är det faktiskt inte särskilt roligt att skotta längre. Snövallarna är redan så höga att jag med nöd och näppe orkar tippa upp snön med snösläden. Snart måste jag röja nån slags tippstation.

Bära ut, bära in
Varannan dag behöver slaskfatet tömmas och vedlådan fyllas på eftersom jag eldar varje kväll i köks­spisen. Igår var en sån dag. Inte särskilt betungande eller tidsödande jämfört med snö­skott­ningen.

UbuntuKommandorad?
Byns invandrare ringde i lördags och behövde assistans med datorn, eller snarare DVD-skivorna han lånat på biblioteket. Han beklagade sig över snö­mängderna och konstaterade att det enklaste vore att köpa en flygbiljett till Hawaii.

Sent igår eftermiddags dök han upp med datorn och skivorna. Jag hade redan varskott om att jag inte alls var säker på att jag kunde lösa problemet, vilket visade sig vara med sanningen överens­stäm­man­de. Biblioteken i Finland tillämpar av allt att döma en speciell typ av kryptering för att förhindra kopie­ring.

Varken Ubuntus Media Player eller VLC Media (som skyddslingen har tipsat mig om) lyckades läsa skivorna. En sökning på felmeddelandet gav vid handen att det för vissa länder behövs en kodsnutt som ska skrivas in på kommandoraden. Och var hittar man den var nästa fråga?

Så småningom lyckades jag hitta den, men insåg att här gick definitivt gränsen för min förmåga,  Linux-kommandon ger jag mig inte på. Jag googlade på felmeddelandet igen och hittade en liten program­snutt att ladda ner och installera i stället, men dess värre gjorde den ingen skillnad. Skivorna gick ändå inte att spela upp. Så bra gick den assistansen. 😦

TakskottningTakskottning
Dagens snölager var rätt tunt och gick fort att få bort, så jag beslöt att lätta på vikten på trapptaket i stället. Konstruktionen är som bekant inte den tåligaste och nu var snö­lag­ret mer än en halv meter tjockt (enligt mitt ögonmått).

Jag hämtade snörakan och satte i gång. Det var en klok åtgärd också av den anledningen att snön nu är kall och lätt. Inte ens då snön hade dråsat i backen var den särskilt hårt packad så det tog inte alls lång tid att bli av med högen framför trappan. Jag övervägde att hämta presenningen jag har på vinden för att slippa skotta men kom fram till att det skulle ta lika lång tid att gräva fram den under allt bråte som att skotta.

Födelsedagskaffe
Vid halvfem-snåret rustade jag mig för avfärd till födelsedagsfirande uppe ”i centrum”. Äntligen har jag lärt mig att man stoppar in byxbuntarna innanför stövlarna om man vill hålla sig torr. Jag tänkte givetvis gå skogsvägen. Mia hade absolut inget emot att stanna inne, så jag låste in henne och gav mig av.

KakaSpåren från gårdagens utflykt underlättade framkomligheten, fast nån stig kan jag inte påstå att det finns. Då krävs det nog många fler fötter. Men uppe vid soptunnan blev det ju lätt att ta sig fram så den korta sträckan är det inte mycket att beklaga sig över.

Det var förresten första frågan jag fick när jag kom fram: ”Har du gått runt eller kom du genom skogen?” Att erkänna att man gått runt, dvs längs byvägen, är ju en prestigeförlust så jag svarade lite kaxigt men sanningsenligt: ”Genom skogen förstås!”.

Sen bänkade vi oss i salongen, drack kaffe och plockade i oss av alla sju sorter i vanlig ordning medan vi pratade om snömängd, slamtömning och andra viktiga saker. Ett par timmar försvann fortare än kvickt. Ett trevligt avbrott i dom dagliga rutinerna. 🙂

av

3.9 – Just idag

Jag har fått vänlig hjälp med inträdet i övre medelåldern.

Födelsedagsfirande
Till dom som undrade hur jag tänkte fira min födelsedag sa jag att jag tänkte vara hemma och att jag bjöd på kaffe och en skorpa till dom som ville komma och fira. Men nåt kalas skulle det inte bli.

Mamma var först ut att gratulera personligen. Innan dess hade Mia redan hunnit uppvakta mig med en alldeles egen ”present” – en präktig sork. 😀 Dom tjusiga champagne-rosorna fick jag redan i lör­dags när mamma anlände.

Innan jag hoppade i duschen gjorde jag ett svep med dammsugaren. När jag hade hunnit ut till trapp­mattan hade jag slängt av mig morgonrocken och dammsög i nattsärken för att inte avlida i värme­slag.

Just då såg jag en bekant silverfärgad bil parkera. ”Oj nej!” var min första tanke. Jag hade verkligen inte tänkt ta emot några gäster i nattlinnet. Men så fick det bli.

Grisen/Tvillingen hade bestämt sig för att vara bland de första gratulanterna. Förutom en maffig blom­korg hade hon med sig ett av sina barnbarn som också överräckte en blomma. Stackars tös, hon måtte ha undrat vad det var för underlig tant som städade i nattlinnet och varför den underliga tanten skulle ha en blomma?

Gästerna satt ner en stund men avböjde bestämt traktering. Dom skulle ut i svampskogen så jag tackade för upp­vakt­ningen och fortsatte städa när dom hade åkt.

När klockan var kvart i tre påpekade mamma att jag fick skynda mig att klä om. Vid det laget hade jag bytt ut nattlinet mot det randiga ”skynket” som Tigern/Lejonet avskyr. Shorts och topp godkände hon inte så jag grävde fram en sommarklänning.

Några minuter över tre var allting rustat för den eventuella gästanstormningen. Tjugo minuter senare hade ingen ännu dykt upp så vi insåg att vi hade stressat helt i onödan. Vid fyra-tiden gick mamma och la sig på soffan medan jag fördrev tiden vid datorn.

En halv timme senare knackade händige släktingen på och undrade om han hade kommit fel? Han hade nästan förväntat sig att huset skulle vara fullt med folk, blåsorkester som spelade och väl­fyllda glas.

Han fick hålla till godo med mammas och mitt sällskap tills min före detta granne dök upp. Sen bör­ja­de dom troppa in. Först ”bonussystern” som fyllde samma jämna tal i juni, därefter bybor och grannar. Sittplatserna tog slut men det gick att ställa in två köksstolar så ingen behövde stå och dricka ur sin kopp.

Det var ju riktigt roligt att bli äldre! Åtminstone just idag. 😀

av

19.7 – Åtgärder vidtagna

Igår firade jag födelsedag och gjorde intressanta fynd. Idag har jag haft storstädningar och fått taket tätat.

Födelsedag
Igår hade väglagets ordförande födelsedag. Jag hade bestämt mig för att ta en promenad till kalaset, men strax innan jag skulle gå började det regna och jag hörde åskan mullra. Det fick mig att rycka ut alla stickproppar och senarelägga avfärden.

Åskan passerade på några kilometers håll (3 sekunder mellan blixt och dunder) men drog lyckligtvis snabbt vidare, i annat fall hade jag stannat hemma. Men eftersom regnet fortsatte ösa ner tog jag Silverpilen i stället.

Det var riktigt roligt att träffa bekanta och prata bort ett par timmar. Sen var jag nöjd och drog hemåt igen.

Intressanta fynd
Väl hemma serverade jag Mia middag, bytte sen om till ”giftbeständig” klädsel och tog i tu med resten av jättelokorna. Det blev ett modigt lass som jag inte riktigt vet var jag ska göra av så det ligger kvar på skottkärran tills vidare.

Från köksfönstret ser jag förresten att jag har fuskat. Fyra exemplar återstår. Det får bli i morgon.

Jakten på lokorna tog mig till den gamla bastugrunden i stranden. Jag konstaterade att det fort­fa­rande finns  gott om tegel som jag ska ta rätt på för att hålla bergeniorna i styr.

Medan jag trampade omkring bland dom mosstäckta teglen stötte jag på resterna av en spislucka. Dom är nu förflyttade till grovsoporna och får följa med till avfallsstationen så småningom.

Storstädning 1
Idag började jag med att slå gräs. Stigen fram till avloppstanken var helt igenväxt. Solen sken från molnfri himmel som omväxling och det var bikini­värme förutsatt att jag ägnade mig åt fysiska akti­vi­te­ter.

Lien inspirerade mig till stordåd – den årliga vass­röj­ningen. Utrustad med lie och häcksax(!) knallade jag ner till stranden. Närmast stranden fungerade häcksaxen ypperligt, sen fick lien ta vid.

Med häcksaxen toppade jag också vasstråna som stack upp ovanför vegetationen på land. Däre­mot var det inte så lyckat att klippa en näckros kom jag på. Vattnet nådde mig till bröstet, vilket innebar att jag hade varit tvungen att dyka för att komma åt näckrosen närmast botten och det hade jag ingen lust med.

Med lien gick det förstås utmärkt. Anledningen till att jag ville bli av med näckrosen är att den tränger sig allt närmare ”utfarten” från bryggan när man ska simma. Dom andra näckrosorna får förstås gärna vara kvar.

Taket fixat
Dasstaket har börjat läcka runt ventilationsröret igen märkte jag förra veckan så jag mejlade ”fixaren”. Han räknade med att komma på fredag skrev han, men idag ringde han på eftermiddagen och dök upp vid halv fem-snåret.

Orsaken till läckaget är att ventilationsröret rör sig menade han. Men om det beror på att själva dasset eller bara byttan rör sig kunde han inte avgöra. Nu trodde han i alla fall att han hade fått till det så det ska hålla tätt i fortsättningen.

Storstädning 2
Jag hade verkligen inte planerat att kapa syrenerna i bersån förrän i höst, men hur det nu var kände jag för det när ”fixaren” hade åkt. Fördelen med att göra det medan löven är kvar är att jag ser vad jag kan lämna och vad jag ska ta bort.

Två timmar senare var det klart. Tre högar med kapade syrener hade jag åstadkommit. Och väldigt luftigt blev det runt träd­gårds­möb­ler­na om man uttrycker sig snällt. 😀

I morgon ska jag ta rätt på högarna. En del kvistar torkar jag till ved och en del ska få bli ett litet staket vid bondrosorna har jag tänkt.

Alla dom andra högarna ska också städas bort. Vassen ligger och flyter i stranden och skottkärran är som sagt överfull med jättelokor. Tråkigaste jobbet återstår, men resultatet blir ju bra.