besök

av

13.4 – Trevligt

Besöksfrekvensen har varit hög, det doftar gott och jag har en ny favorit. Mia gillar också vindspel.

Hög besöksfrekvens
Besöksfrekvensen har varit högre än vanligt dom senaste dagarna. På förmiddagen igår kom Troll­karlen för att hämta utlovad sättpotatis och blev avlöst av ”den unge gentlemannen” som dök upp vid lunchtid. Det var ett bra tag sen vi sågs, så vi hade en del att ta igen, sen hastade han vidare till ”en annan kompis”. Det tar jag förstås som en komplimang. 🙂

KålgrytaEfter hans besök skakade jag sågspånen ur behån och klädde på mig. Sågspånen kan­ske kräver en förklaring? Taklisten ovanför min ”klädstol” som står vid väggen i sovrummet ligger inte riktigt an till väggen så det drösar jämt ner lite sågspån från vinden. I synnerhet när mina små fyrbenta ”hyres­gäster” har varit i farten. Hela vindsgolvet är nämligen belagt med såg­spån. En del av charmen med att bo i ett gammalt hus.

Sen var det dags att ta i tu med maten och förbereda för nästa besök. Som tack för vedklyvandet hade jag erbjudit händige släktingen kålgryta, vilket han nappade på. Triss i herrbesök under en och samma dag är ju inte så vanligt, men alla goda ting är tre sägs det ju.

Idag var takten betydligt lugnare. Tea-time kan vara precis när som helst på Udden, men efter flera års bekantskap innebär det ca 15:00 när Vik Husse/Filosofen är inbokad på besök, vilket han var idag. Bra med vissa rutiner.

PotatisnarcisserVäldoft
I torsdags kunde jag inte motstå en kruka med potatisnarcisser när jag var till Multasormi. Nu har dom slagit ut och sprider sin väldoft i vardagsrummet. En ganska speciell doft förresten, inte alls som andra narcisser.

Varför dom kallas potatisnarcisser vet jag inte? Det namnet har jag aldrig stött på tidigare. Fyll­blommiga kallas dom tydligen på Wikipedia och beskrivs som hybrider. Fast jag får inga associationer till varken potatis eller fylla…? 😉

Jag har tidigare köpt av dom och förhoppningsfullt planterat lökarna utomhus när dom blommat ut, men tyvärr har jag inte fått uppleva några nya blommor. Men skam den som ger sig, den här gången ska jag plantera dom på annat ställe. Till dess får dom glädja ögon och näsa inomhus.

Ny favorit
Jag är oerhört kräsen när det gäller smörgåsskorpor. I torsdags hittade jag en ny sort som jag inte har sett förut på S-Market i Kimito. Dom bakas av Birkala gårds bageri på speltvete och visade sig vara helt makalöst goda! Förpackningen är redan på upphällningen – en svår­slag­bar favorit i fortsättningen.

Vindspel
Mia gillar som synes också vindspel. Fast inte riktigt av samma anledning som matte. 😀

 Mia roar sig

av

29.3 – Vårtecken och annat

Vårtecknen ”hopar sig”, jag missade Dallas, har undervisat, fortsatt vårstädningen och haft besök.

Vårtecken
Änderna var först ut. Så snart strandkanten var isfri simmade dom småpratande omkring och sökte mat. Mia tyckte dom var spännande men nöjde sig med att iaktta dom på avstånd.

När jag krossade dom sista kvistarna i förrgår, såg den friska vinden till att vakarna ökade i antal. Vid Flottholmsudden roade kniporna sig. Dom åkte i tur ordning kana på vattnet, ungefär som barn som åker rutschbana. Jag kunde nästan höra hur dom skrattade av förtjusning.

Igår dök en ensam svan upp. Den gled värdigt fram i samma vak innan den lyfte och flög söderut, kanske för att rapportera till sina artfränder att det snart går att vistas i Dragsfjärden igen? Idag på eftermiddagen dök svanparet upp och betar nu i viken som blev så gott som isfri igår. En syn som alltid gör mig lika glad.

Vårtecken 2

Jag har också sett en citronfjäril och en massa bin som ”betade” i krokusarna tillsammans med säsongens första humla. Allt fler gröna skott tittar upp ur jorden. Tulpanerna och pärlhyacinterna har hunnit längst om man bortser från narcisserna, dom har redan knoppar, liksom scillan.

Än så länge har jag inte sett nån utslagen blåsippa, men det finns gott om knoppar förstås. Det är knappt man hinner med att upptäcka allt som spirar.

Missat Dallas
Igår kväll glömde jag titta på Dallas! Jag tittade i stället på en film som inte ens förmådde hålla mig vaken.

Fördelen med Dallas är att det alltid uppstår nya konflikter och konspirationer, det är lätt att hålla reda på onda och goda och människorna påminner inte ett dugg om dom jag känner. Det tycker jag är bra underhållning.

Privatundervisning
Vid halv tolv-tiden idag åkte jag i väg till min elev. Vi hade kommit överens om ett par timmars privat­under­visning. På Björkboda-fälten mötte jag eleven…? Vi hade ju aldrig spikat var vi skulle hålla till kom jag på. Båda hade vi förutsatt olika platser tydligen.

Eleven såg mig aldrig, så jag vände i korsningen och åkte tillbaka hem. Konstigt nog såg jag ingen bil på Udden, så jag började tro att jag sett fel eller att jag kanske tagit fel på dag eller tid?

Eftersom jag inte hade elevens telefonnummer skyndade jag mig in, sökte upp det (på fonecta.fi) och ringde. Jodå, min elev närmade sig Udden fick jag veta och några minuter senare kunde vi skratta gott åt missförståndet.

Vad lärde jag mig av det här då? Jo, att jag ska låta bli att förutsätta nåt och hellre vara övertydlig än otydlig. 😐

Fortsatt vårstädning
Efter att eleven åkt, åt jag en stadig portion mat innan jag bytte om till arbetskläder och gav mig i kast med den sista rosenbusken. Att växla mellan intellektuellt och fysiskt arbete är skönt tycker jag, det kändes som om det var länge sen jag behövde använda insidan. 😀

StadKrattandet och fejandet fortsatte runt ett blomland, ”spritbusken” (svart vinbär) och röd­vin­bärs­bus­ken.

Besök
Jag var nästan klar för dagen då jag såg en bekant bil köra upp. Min f d granne tog sig en tur för att se hur långt våren har hunnit.

Jag kan mycket väl förstå att om man är uppvuxen på landet och har bott i villa hela sitt liv är det nåt som saknas när man flyttar till en lägenhet. Vårtecknen är inte alls lika påtagliga och lätta att se när man bor så. I all synnerhet om man bor i stan! Jag begriper ju inte hur folk kan trivas med det? 😉

av

18.2 – Glädje och sorg

Jag har minskat elförbrukningen, ätit gott och umgåtts mer än vanligt. Idag har vi fått se solen och jag har nåtts av ett dödsbud.

Elförbrukning 2008-2013Minskad elförbrukning
Jag blev ganska häpen när jag gjorde statistik på elförbrukningen. Sen 2008 har den minskat med 7.287 kWh och nästan halverades i fjol jämfört med 2012. Helt fantastiskt!

Jag upplever inte att jag medvetet har varit sparsam (det är jag sällan!) så det måste bero på andra faktorer. Milda vintrar och mera vedeldning torde vara de viktigaste förklaringarna.

Det innebär inte att kostnaden har minskat, den är i stort sett den samma från år till år, priserna har alltså gått upp. 2008 var total­kostnaden 1.262 € och i fjol 1.180 € trots den stora minskningen i för­brukning, så elbolagen har ingalunda drabbats av min sänkta förbrukning.

Ätit gott
I fredags kväll bjöd fru grannen på ”vändagsmiddag”. En delikat kycklinggryta med diverse smaskiga tillbehör var en fröjd både för öga och gom. Jag instämde helhjärtat i hennes pappas omdöme när han sa att hon är duktig på att laga mat. 🙂

Umgänge
Förutom fredagens umgänge med grannfamiljen har jag hedrats med besök i dagarna tre. I lördags kom skyddslingen och hälsade på och fick sin födelsedagspresent och i söndags fick jag bekanta mig med en man från huvudstaden i Sierra Leone och hans rara fru.

Igår pratade jag bort några timmar med Neos och Siiris matte, dvs frun i byns senast inflyttade familj. Alltid lika fascinerande att höra om människoöden och vad som format oss till de vi är.

Blå himmeSolen
På förmiddagen idag syntes plötsligt blå himmel och solen tittade fram. Det var minsann inte igår! Enligt mina noteringar sågs solen på Udden senast den 6.2, sen dess har det varit dimmigt, grått och blött för det mesta.

Att dagarna blir allt längre är också en fröjd, klockan är nu 18 och det är ännu inte mörkt ute. Härligt, bara vi är klara med mars så är våren här igen. 🙂

Dödsbud
I eftermiddags fick jag ett dödsbud från Tigern/Lejonet. Hennes mamma avled idag lugnt och stilla i sömnen skrev hon i textmeddelandet. Hon var ett par år yngre än mamma och en mysig och gäst­vänlig dam tyckte jag, även om jag bara träffade henne ett par gånger, sen dess har vi utbytt julkort under alla år.

Undrar vad som då händer med Måns..? Det glömde jag fråga. Måns var egentligen barnbarnets katt från början men omhändertogs av Tigerns föräldrar för många år sen och har varit mammans enda sällskap sen hon blev änka 2011. Lyckligtvis är alla anhöriga kattvänner så det ordnar sig säkert till det bästa.

Det slog mig att trots att kontakten med Tigern har blivit allt mer sporadisk med åren tycks våra livs­händelser ändå följas åt och vänskapen finnas kvar. Det känns gott. 🙂

av

18.1 – Korta turer och inventering

Jag har fått sällskap, besökt mamma, tagit en premiärtur och inventerat.

SällskapSällskap
Igår eftermiddag såg jag en bil hos sommar­grannen, i morse hade dom förökat sig till tre och idag blev dom fyra. Det lyste så fint i grannhuset när jag släckte strax före midnatt.

Besök hos mamma
Dagens besök hos mamma blev väldigt kort, idag kände hon sig så trött sa hon. Det var till stor del mitt fel, jag borde ha åkt ändå tidigare.

På lördag-söndag serveras lunchen halv tolv. Jag räknade ut att jag skulle komma fram lagom om jag åkte hemifrån den tiden, men när jag kom in till mamma hade hon redan ätit och låg med slutna ögon.

Hon bad tårögt om ursäkt flera gånger för att hon var så trött, trots att jag försökte övertyga henne om att det var OK och att hon hade rätt att vara det. Hon sa att hon hade drömt en massa konstiga saker så jag förstod att natten kanske hade varit orolig. Efter en kvart åkte jag igen.

PremiärturPremiärtur
När jag kom hem gav jag Mia mat, fyllde på dricksvatten och hämtade ved. Eftersom sparken stod i vedlidret och jag hörde röster och hund­skall nere på isen kände jag för en sparktur för att skingra tankarna.

Mia föredrog att vila middag, hon hade varit ute under tiden jag åkte till mamma så nu var hon nöjd med att stanna inne i värmen. Och lika så bra var det, dom tre hundarna på isen hade säkert skrämt slag på henne.

Jag tog en vända runt viken, sen var jag nöjd. En av hundarna fick syn på mig när jag närmade mig stranden och kom springande i full karriär, inom kort följd av de två andra. Jag satte mig på huk och lät dom snusa på mig, men antingen luktade jag illa eller så tyckte dom att jag var oin­tres­sant för dom sprang lika snabbt i väg tillbaka till sina hussar igen.

Inventering
I min varma vardagsjacka och vinterkappan saknades två knappar sen i fjol så jag inventerade mitt digra knappförråd när jag kom in efter sparkturen. Det tog en stund att hitta rätt knappar, men efter­som jag sällan tappar några visste jag att dom borde finnas kvar. Frågan var bara var?

Knappförrådet får inte längre plats i syltburken jag har använt hittills, vilket beror på att knapparna förvaras i sina små plastpåsar som dom ligger i när plaggen är nya. Ordning och reda.

KnappOm jag också vore så ordentlig så jag skrev på varje påse till vilket plagg knappen hör, skulle letandet effektiveras ytterligare. Men så fiffig är jag ju inte bortsett från ett par undantag.

När jag hade sytt i knapparna och utökade förvaringen med en gurkburk fick jag syn på en välbekant, tygklädd, vinröd knapp som väckte glada minnen. Den tillhör en klänning som jag (tydligen) köpte på rea i Östersund nån gång på 90-talet och som var min favorit i många, många år tills jag en dag tyvärr hade ”vuxit ur” den.

Vad jag ska med knappen till vet jag inte, men den åkte ändå ner i burken tillsammans med dom andra. Vem vet, den kanske passar på nåt annat plagg nån gång?

av

5.1 – Människor, mat och väder

Det är dammfritt på byvägen, jag har haft besök, gjort slut på julmaten och struntar i skydd.

Dammfritt
Den 9.12.2013 dammade det senast på byvägen, sen dess har det varit dammfritt tack vare det blöta vädret. Inget ont som inte har nåt gott med sig.

Det betyder nu inte att bilen håller sig ren… Vattenpölar och grus förhindrar det nog så effektivt.

Besök
Igår tittade fru grannen in och överräckte en burk ny­produ­ce­rad aioli, min stora passion. Där fick hon flera pluspoäng igen. 🙂

För min del behövs inte ens mat som passar till. Antingen brer jag den på smörgåsen eller tar ett par teskedar direkt ur burken, så den kommer inte att bli långvarig. Heder och tack för vänligheten!

Mia spejarI eftermiddags blev jag väckt av en kvinnlig röst som frågade: ”Är det nån hemma här?”. Jag måste ha sovit nog så djupt, för jag hade varken hört ytterdörren öppnas eller att det knackade på köksdörren.

Det var Mias fel. Hon väckte mig halv fem i morse, somnade om en stund, men jagade upp mig fem över fem. Jag höll mig vaken fram till efter lunch, men beslöt sen att gå och lägga mig på nytt i och med att Mia tog siesta då.

När jag hade vaknat till kom jag på att rösten tillhörde min före detta granne och besvarade hennes fråga jakande medan jag tog på mig morgon­rocken och gick in i köket.

Hon såg inte alls förvånad ut över att se mig i morgonrock så dags på dagen. Dessutom är det visst Tretton­dags­afton kom jag just på! Det hedrar henne. 🙂

JulmatSlut på julmaten
Det sista av den delikata röka skinkan och gravlaxen gick åt för några dar sen och resten av kål­rots­lådan hade börjat mögla så den var jag tvungen att slänga. Resterna av lutfisken från nyårsdagens middag blev stuvning igår.

Såsen hade gått åt så jag gjorde ny sås och blandade i potatis, lutfisk och ärterna som var kvar. Riktigt gott blev det även om rätten kanske inte såg så aptitligt ut men min fina tomtetallrik var desto vackrare.

Inget skydd
I regel brukar jag montera mina s k snöskydd redan på senhösten, men i år beslöt jag strunta i dom för att se hur trappan då skulle te sig i vinter. Jag hinner väl ångra mig än innan vintern är slut, men än så länge har dom ju inte behövts. Höstvädret tycks fortsätta ett tag till.

PrognosFast lördagen den 11.1 ska vi tydligen få minusgrader och på måndagen den 13.1 snö enligt 10‑dygns­prog­no­sen från YR‑SMHI. Återstår att se om den håller och hur mycket av det vita vi i så fall får?

Snart är nästan vad som helst bättre än mörkret och blötan. Utom den stränga kylan i Kanada eller orkan­vindar och farligt höga vågor som aviserades utanför Brittiska öarna igår!

av

22.12 – Blandad kompott

Jag har fått ett erbjudande, försenad glögg, besökt mamma och läst storm­var­ningen.

JulgranErbjudande
Igår ringde frun i ”Pustis” (byns nyinflyttade året om-boende) och frågade om jag ville ha julgran? Hon och hennes man skulle åka i väg och hämta och kunde ta en till mig också. Sån omtanke blir man glad i själen av. 🙂

Jag tackade och sa att jag uppskattade erbjudandet men att min julgran sen många år tillbaka består av en liten plastgran i bordsmodell. Den räcker gott för mig och Mia. Lustigt nog har den fått vara i fred för henne än så länge i år.

I år får det räcka med glitter och ljus. Det brukar vara mammas uppgift att dekorera den, men hon kommer högst antagligen inte ens att få se den. 😦

Försenad glögg
Igår bjöd händige släktingen på glögg med tillbehör. Jag var helt inställd på glöggfärgade byxor, men som så ofta slutade det med nåt annat. Det fick bli dom grangröna i stället.

När jag anlände – en bra stund före utsatt tid – blev jag infor­me­rad om att glöggen hade stått på värmning i 24 timmar och att wienerbröden inte längre var färska. Va?!

Ett kort ögonblick blev jag lite kall invärtes och trodde nästan att jag kom fel dag så jag frågade. Nej då, det var helt rätt dag men han hade väntat mig på fredag för att han trodde det var lördag då. Skönt att höra att det är fler än jag som är lite råddiga ibland.

Besök hos mamma
Vid lunchtid idag åkte jag och hälsade på mamma via blomsterhandeln. Hon hade somnat efter maten, men vaknade till då hon hörde ljud i rummet.

Jag överlämnade blombuketten som hennes väninna hade bett mig ordna och satte den i vatten medan jag berättade vilka fler som hälsade till henne. Hon tackade och bad mig hälsa tillbaka till alla.

Efter en dryg halvtimme sa hon att jag fick åka, vilket jag tolkade så att hon kände sig trött. Men jag lyckades i alla fall få henne att le ett par gånger under den korta tiden. Det kändes som en fin be­lö­ning. 🙂

StormspårStormvarning
Kort efter att jag hade kommit hem fick jag meddelande om stormvarning och eventuellt ström­av­brott 22.12 kl. 18 – 23.12. kl. 6. Då var det dags igen. Jag fyllde genast på vattendunken och kollade att jag har ved inne.

Vinden hade redan friskat i så mycket att stöttorna till kaprifolen hade blåst omkull delvis. Jag tror det är tredje gången jag riktar upp dom. Konstruktionen är för all del inte så stabil och ska göras om i vår, men dom har hållit i många år hittills så vindbyarna måste vara ovanligt hårda i år.

Men, inget ont som inte har nåt gott med sig. Den milda väderleken sparar på elräkningen och jag slipper skotta snö. 🙂

av

11.11 – Besök och lat dag

I lördags hade jag besöksdag, igår bjöd jag på Fars dags-kaffe och idag… Ja, vad har jag egentligen uträttat idag?

Glad tjejBesöksdag
I lördags hedrade Grisen/Tvillingen mig med besök på eftermiddagen. Alltid lika trevligt när hon kommer. Bland allt ditt och datt lyckas vi oftast också diskutera ovanliga och intressanta ämnen, som till exempel spöken och reinkarnation.

Efter att ha vinkat av henne satte jag i gång med att förbereda disken. Alla tallrikar och fat ska ligga i travar i storleksordning, besticken läggas i blöt och muggar och koppar sorteras så dom kommer bredvid varandra i tork­skå­pet. Lite knäppt och alldeles onödigt arbete kan tyckas, men i vissa (konstiga) fall ska det vara ordning och reda.

Jag hann inte så långt innan det knackade på dörren. Skyddslingens syster var ”ut på länk” med sin mor och hade bestämt sig för att titta in. En glad överraskning, henne ser jag inte så ofta i och med att hon studerar på annan ort.

Som den Apa hon är, spritter hon av energi och sprudlar av livsglädje. Det är nog omöjligt att vara på dåligt humör i hennes sällskap tror jag. Jag har för all del aldrig råkat vara det, så egentligen vet jag inte?

Fars dags-kaffe
Den tiden är förbi när man kan skrämma slag på sina herrbekanta med gratulationer på Fars dag. 😀 Och ingen blir heller nervös av att bli bjuden på Fars dags-kaffe så igår beslöt jag bjuda in en mysig far jag känner.

Fars dags-kaffeInnan han dök upp ringde han och frågade om han skulle ta med sig några verktyg? Det fick mig att brista ut i gapskratt – mina herrbekanta verkar tro att jag alltid har baktankar med mina inbjudningar. När jag hade lugnat mig betygade jag att det faktiskt bara gällde kaffe den här gången.

Tydligen trodde han mig ändå inte. Han hade med sig ett knivbryne och undrade om jag har några ovassa knivar efter att vi hade druckit upp kaffet. För att göra honom glad(?) fick han vässa en av mina filéknivar (som jag brukar skära kött med). Med tanke på mina matvanor är det liten risk att knivarna blir slöa så dom andra befanns vara i bra skick.

Idag
Det mest spännande som har hänt i dag var elavbrottet. Vid halv åtta i morse blev huset plötsligt mörkt. Den här gången hann elvakten inte med i svängarna. Knappt jag heller – i stort sett hann jag bara avsluta alla program och stänga datorn så var strömmen tillbaka ca 20 sekunder senare. UPSen hade galant klarat den korta tiden men jag visste ju inte hur långvarigt det skulle bli. Mysko fenomen.

Numera har jag kontinuerligt sällskap vid datorn. Mia håller mig visserligen ofta sällskap så länge det finns smörgåspålägg kvar av frukostmackorna, men sen drar hon. Mitt nya sällskap har sex ben. En pytteliten spindel som bor på bildskärmskanten.

Tom diskbänkKvart över nio hade jag koll på dom senaste IT- och världshändelserna. Det såg visserligen ut att bli en fin dag, men jag kände att jag inte var riktigt ”färdigsoven” så jag gick och la mig igen. Strax innan Mia plingade i ringklockan vaknade jag, då var klockan halv tolv. Dags att kliva upp och inta frukost nummer två.

Framåt halv tre klädde jag på mig. Av det jag hade haft för mig syntes inte ett spår, förutom en del nya bilder i november-mappen och länkarna jag hade postat till mig själv inför nästa veckas kursstart.

Ansträngningarna fick ändå hungerskänslorna att vakna så jag värmde mat och beslöt diska. Igår var det ju ingen idé eftersom jag skulle ha kaffebesök. Diskbänken är alltså ovanligt tom och dunken med dricks­vatten är påfylld – det är allt jag har uträttat idag.

Men resten av veckan är redan fulltecknad, dvs en hålltid per dag, så jag kunde gott unna mig att vara lat. 🙂

av

5.10 – Två- och flerbenta

Jag har fyllt i fel blankett, besökt en god vän, hittat spindelnät i disken och bekantat mig med nyinflyttade. Mia har besök på reviret.

Fel blankett
Härom dagen ringde en dam från skatteförvaltningen och trodde att jag ville bli befriad från skatt. Det kanske var dumt att inte ta den chansen? 🙂 Min ansökan om momsbefrielse hade kommit till fel instans.

Igår ringde en man från samma myndighet och påpekade att min ansökan om momsbefrielse var gjord på fel blankett. En Y6 skulle det vara i stället och den kunde hämtas på en helt annan sajt än skattemyndighetens. Så nu vet jag det.

Spindelnät 3På besök
Vid kaffetid rullade jag i väg norröver för ett besök hos Grisen/Tvillingen. Där vankades äppelkaka och glass bland andra godsaker, förutom trevligt sällskap. Tiden gick så fort så jag nästan höll på att missa Mias mattid. Men bara nästan.

Spindelnät i disken
Det finns förstås gott om spindlar överallt i huset, men det händer inte så ofta att jag har spindelnät i disken. Igår hade jag det upptäckte jag när jag förberedde för att diska. Nätkonstruktören fanns också bland kärlen men för­flytta­des utomhus innan ”syndafloden” drabbade den.

Nyinflyttade
Idag kom Siri och hennes matte förbi vid lunchtid så jag hejdade matte och bjöd in henne på en ”rundtur”. Siri verkade uppskatta dofterna men fick snällt stanna ute medan matte tog en snabbtitt på insidan av huset. Mia syntes inte till men jag kan tänka mig att hon iakttog oss på avstånd.

När Siri och hennes matte hade gått beslöt jag hälsa mina nya sommargrannar välkomna till byn efter­som jag såg att dom var på plats. Jag möttes av ivrigt hundskall och två stora hundar när jag steg in. Bakom dom hörde jag värdinnan be mig stiga på.

Efter en stunds samtal fick den sympatiska och lättpratade damen en snabbtur på Udden hon också. Hon var nämligen intresserad av min avloppstank(!). Där fick hon genast flera pluspoäng. Om hon hade bett mig om stickmönster eller råd angående inredning hade det blivit minuspoäng. 😀

Mia bevakarAtt hon och hennes familj dessutom är djurvänner är extra mycket värt, då behöver jag inte vara orolig för att dom tar illa upp när/om Mia syns till på fel sida av häcken.

Besök på reviret
I förmiddags hördes hundskall på granntomten. Det fick Mia att förflytta sig inomhus men hindrade henne inte från att vara nyfiken. Hon hoppade upp och satte sig på köksbordet för att iaktta dom stora ”monstren” som rasade runt där ute.

Jag kan föreställa mig att hon tyckte att hon kommit ur askan i elden. I stället för en hund att hålla koll på fanns det nu två på hennes revir. Men mesta tiden slipper hon dom förstås så det går nog bra. Kvinnan i huset har ingen hund så det är bara när hennes son har med sig sina som det blir lite spännande.

av

7.8 – Från begravningshjälp till åskväder

Jag har avsagt mig begravningshjälpen, ser en fördel med näckrosor, har haft långväga besök, dukat för åtta och både Mia och jag hoppas åskan har dragit förbi.

Avsagd begravningshjälp
I X antal år har jag betalat 48 kronor per månad till ett försäkrings‑ och pensionsbolag i Sverige för en gruppförsäkring. Senast jag försökte avsluta betalningen blev jag upplyst om att så länge jag får ut­betalningar från pensionsförsäkringen är det skäl att ha den kvar.

KyrkogårdJag har ingen aning om till vilken av pensionsförsäkringarna den var kopplad, troligen min privata tjänstepension och den upphörde redan för ett år sen, så nu tyckte jag att jag kunde få slippa den.

”Du har nu plats 49 i kön, vi har för när­va­ra­nde 90 handläggare i tjänst” fick jag veta när jag ringde kundservice. Men vänte­tiden blev ändå inte så lång tack och lov. Efter en stund svarade Ronny och talade om att beloppet gällde begravningshjälp. Begravningshjälp?!? Det var helt ny information!

Jag talade om för honom att jag lämnade landet för gott redan för sex år sen och att jag absolut inte behövde nån begravningshjälp i Sverige. Han var mycket förstående – fattas bara annat! – och tog bort den omgående.

Jag går väl inte konkurs för 48 kronor, (ca 5,52 €), men det finns ju ingen anledning att betala för nåt jag aldrig kan utnyttja.

Fördel med näckrosor
När jag tvättade igår insåg jag att det åtminstone är en fördel med näckrosor i stranden. Bladen dämpar vattnets rörelser, vilket innebär mindre ”geggamoja” i vattnet och jag slipper den förhatliga E10-koden med stopp i tvättmaskinen som följd. Hela tvättprogrammet har gått utan avbrott dom senaste gångerna jag har tvättat.

Långväga besök
Ända från Skåne kom hon och hälsade på igår, Råttan/Väduren. Det var en liten överdrift. Hon är på besök hos sin mor i några dar och kombinerade alltså besöken.

Det blev förstås en angenäm eftermiddag. Vädret var i vanlig ordning varmt och vackert så vi satt i bersån. Inledningsvis pratade vi om sjukdomar, mediciner, biverkningar och döden innan vi kom på att det finns roligare saker att prata om. Vi hade ju ett helt år att ta igen.

KaffemuggarDukat för åtta
Eftersom väderprognosen för idag såg illavarslande ut i måndags, beslöts att Daphnias styrelsemöte skulle försiggå på Udden. Redan före lunch hade jag flyttat köksbordet så jag fick plats med åtta stolar och hade dukat fram lika många kaffemuggar och assietter.

Ett par timmar senare anlände styrelseledamöterna och mötet inleddes med kaffe och tilltugg som en av leda­mö­terna hade med sig förutom en härlig blombukett från den egna trädgården. En av våra suppleanter överräckte en glasburk med havssalt, en både praktisk och användbar present kan jag tycka.

Det var ett effektivt, givande och konstruktivt möte var vi överens om. Dessutom skallade skratten mellan varven, vilket absolut inte är nån nackdel. Ett väldans trevligt gäng.

Den åttonde stolen och kaffemuggen blev oanvänd, sällskapet inskränkte sig till sju personer, men vi var ju gott och väl beslutsfähiga.

ÅskradarÅska och regn
Värmen kändes kvav i morse och varslade om åska. Kvart över åtta kom en regnskur men vi slapp åskan. Fast bara några timmar.

Vid lunchtid var den i närheten och regnet började forsa ner. Mia satt hop­krupen under en stol på trappan och såg rädd och olycklig ut. Det regnade så häftigt att jag inte hörde henne jama, jag såg bara hennes mun öppna sig.

När vi började mötet klockan två hade åskan dragit vidare och regnet hade lugnat sig betydligt, men vid halv åtta i kväll hördes åskan mullra hotfullt igen och det kom nya störtskurar.

Den här gången var Mia ute på jakttur. När hon äntligen kom springande allt vad tygen höll var hon dyblöt och höll en längre utläggning innan hon lugnade sig. Stackars kisse, hon som är så åskrädd och avskyr att bli våt.

Sen ett par timmar har mullret tystnat och det är uppehåll. Förhoppningsvis slipper vi mer åska för den här gången.