av

16.2 – Upp- och nerrörande

Mina slaskhögar är undersökta, jag har glömt nåt viktigt och rört till det.

Bildkälla: http://spetsarochurhundar.ifokus.se

Grundlig undersökning
Igår kväll såg jag att det lyste hos sommargrannen. Det förklarade varför Mia gjorde så snabba turer ut, hon hade sett eller känt lukten av grannens hund, en samojedhundsdam vid namn Bella.

Idag upptäckte jag att mina tre slask­hö­gar bland syrenerna hade ådragit sig Bellas intresse i vanlig ordning. Jag såg en mängd spår efter hennes tassar och hon hade ivrigt grävt efter ätbart. Som tack för besöket hade hon lämnat ett väl synligt visitkort.

Frågan är om hon skulle markera också om inte Mia fanns? Fast jag är inte upprörd över hennes besök, hon agerar ju bara som hundar gör.

Glömt
I torsdags hade jag bara tre ställen att besöka förutom besiktningen och ett fåtal punkter på inköpslistan så jag skrev ingen. Självklart glömde jag nåt viktigt. Det kom jag på igår kväll. Jag lovade införskaffa minnespinnar (USB- eller flash-minnen) till tre av kursdeltagarna tills vi ses på tisdag.

USB-minneDet hinner jag förstås göra på måndag, men det förutsatte att minnespinnarna fanns i butiken så jag slängde i väg ett mejl till Zas Data runt sextiden och frågade. Jag för­väntade mig givetvis inget svar förrän idag (butiken har lördagsöppet), men butikschefen svarade redan två timmar senare. Utmärkt service!

Jag bad honom lägga undan dom två 32 GB minnen han hade plus ett 16 GB så får det bli utlottning på tisdag. Jag kan alltså se fram mot en extra tur på 50 km på måndag bara för att jag litade på mitt minne. 😦

Rörigt och blött
Dom två personer jag har pratat med i telefon idag frågade båda vad jag skulle ha för mig under dagen. Jag hade inget bra svar eftersom jag aldrig planerar mina dagar om jag inte är tvungen, men drog till med ”disk­bänken seglar”. Det är ju alltid sant i det här hushållet.

En annan alltid lika aktuell sanning är att tvättkorgen är full, så i stället för att diska tvättade jag. Det är mycket lindrigare och inte alls lika tidskrävande. Att göra två tråkiga saker samma dag är ju otänk­bart. 😀

VaskrensareAv nån outgrundlig anledning fick jag för mig att jag skulle göra slut på medlet för av­lopps­rens­ning. Troligen fick jag syn på flaskan då jag tog fram tvättmedel.

När jag hade hällt ner en del av innehållet i tvättstället blev det tvärstopp. Grrr. Varför skulle jag röra till det värre än det var?

Jag skruvade loss vattenlåset, kon­sta­te­rade att orsaken inte låg där och offrade en flaskborste på att rengöra röret ner till vattenlåset. Ingen skillnad. Jag hällde ner resten av den giftiga vätskan och beslöt vänta ett tag.

Faktiskt hade nivån minskat efter en halv timme så jag tog vaskrensaren till hjälp. Yesss, det gjorde susen. Vattnet försvann i ett huj med ett gurglande läte. Nu är avloppet friskare än det varit på länge, underskåpet är städat och gummihandskarna hänger på tork.

av

15.2 – Administration och mat

Jag har bokat tid, fullföljt ett uppdrag, fyllt i en ansökan och lagat mat.

Servicebokning
Nästa fredag är Silverpilen välkommen för åtgärd. Samtidigt med gummiskydden får dom fixa i gång bakrutetorkaren som har haft vilopaus ett tag.

Fullföljt uppdrag
I slutet av förra året fick jag i uppdrag av Daphnia att höra om fastighetsägaren som berörs av den planerade nya våtmarken i byn ger sitt tillstånd till an­lägg­ningen. Då jag ringde i december fick jag besked om att ett ägarbyte var förestående så jag lovade återkomma i början av det här året och gjorde så idag. Skönt att få stryka den punkten från listan.

Pension”Blankettfylleri”
Efter en lätt lunch bestående av en ostsmörgås (som jag delade med Mia) övergick jag till att läsa Pensionsmyndighetens och FPAs instruktioner på nätet och skriva ut blanketter. Det är ju faktiskt bara ett halvår tills jag har åldern inne för att få börja ta ut min allmänna pension.

Av FPAs information framgick att handläggningstiden för pen­sions­an­sö­kan är 2-3 månader och för utländsk pension ändå längre, alltså var det lika bra att sätta i gång och fylla i båda blanketterna. För utländsk pen­sions­ansökan krävs nämligen en speciell bilaga till den ordinarie ansökningsblanketten.

Jag stönade högt när jag såg vad bilagan skulle innehålla. Alla arbetsgivare skulle namnges och helst förses med adressuppgift. Under 32 år hinner det bli rätt många arbetsgivare, i synnerhet inom IT‑branschen. 16 olika juridiska personer närmare bestämt.

Jag kom på att det fiffigaste måste vara att skicka ett modifierat utdrag ur meritförteckningen som bilaga, där stod ju alla företagsnamn. Den senaste jag hittade är från 2009. Utom ett par undantag finns nog inte företagen längre så dåvarande ortsnamn fick räcka.

Innan jag hade redigerat CVn, letat rätt på ut- och inflyttningsdatum till respektive land och diverse andra uppgifter som krävdes, hade det gått nästan tre timmar. Administration är tidskrävande. Och otacksamt – arbetsresultatet är osynligt.

Disk 2Matlagning
Då är det mycket tacksammare att laga mat. Dels syns det vad man har gjort och dels blir man mätt. Enda nackdelen är att det blir (mera) disk.

Två strimlade kycklingfiléer och en halv påse wok-grönsaker förvandlades till en im­provi­se­rad gryta smaksatt med salt, soyasås, vitlökskross, créme fraîche och jordnöts­smör. Riktigt gott blev det.

Dessert vankas det sällan, men idag bestod den av en mugg kaffe och den återstående fast­lags­bullen (fettisdagsbullen). Riktigt mumsigt det också. 🙂

av

14.2 – Nytt och gammalt

Firman har bytt adress, Silverpilen används som matförråd och behöver gå till bildoktorn. Mia är innekatt igen.

Din KonsultAdressbyte
För fyra dar sen besökte jag Din Konsults webbsajt och fick en chock. Adressen till sajten kunde inte hittas?!? Det visade sig att omdirigeringssajten .to och namnet welcome.to hade upphört fungera den 1.2. 😦

Originaladressen http://dk.dinstudio.se fungerar förstås men är inte alls lika rolig som den förra, men bättre det än felkod 404. Hoppas jag har kommit i håg att ändra på alla ställen där länken före­kom­mer?

Matförråd
Idag hade jag besiktningstid för Silverpilen. Första kommentaren besiktningskillen gjorde var när han öppnade motorhuven. ”Jaha, och här har mössen matförråd” sa han. Jag trodde han skojade, men mycket riktigt – i en fördjupning låg en hel hög med lönnfrön som omöjligt hade kommit dit av sig själv.

MatförrådDet är alltså nackdelen med att inte använda bilen så ofta. Det avslöjar också hur ofta jag öppnar motorhuven… Enda gången är då jag ska fylla på spolarvätska.

Remiss till bildoktorn
”De e ju int nån dåli bil de här” sa han en stund senare. ”Nej, verkligen inte! Hade du förväntat dig det?” utbrast jag med eftertryck. Svaret uteblev så jag tolkade det som ett ja eller så tyckte han att min kommentar var korkad.

När han undersökte styrningen på framhjulen upptäckte han att gummiskyddet på drivaxelknuten (tror jag det var?) på vänster sida var trasigt. En koll på höger sida gav samma resultat, båda är trasiga och behöver bytas påpekade han.

Silverpilen fick alltså en anmärkning, men slapp lyckligtvis ombesiktning. 111 € för besiktning och avgasmätning räcker gott och väl tycker jag. Jag skulle givetvis komma billigare undan om jag åkte till Salo, men se det har jag ingen som helst lust att göra. Den resan är ju dubbelt så lång och inte gratis den heller.

I morgon ska jag boka tid hos bildoktorn.

Innekatt igen
Sen snölagret fylldes på föredrar Mia att hålla sig inomhus igen. Om jag är ute kan hon hålla mig sällskap en stund, men nöjer sig sen med att titta på mina förehavanden genom fönstret.

Hon är också fullt nöjd med att stanna inne när jag åker bort nån längre stund. I tisdags blev det som vanligt fyra timmar innan jag var tillbaka men hon hade inte försökt ta sig ut då heller såg jag. Bra att hon inte känner sig fången.

Idag gjorde hon sitt bästa för att öppna förpackningen med fettisdagsbullar som jag hade köpt.

Mia öppnar

av

10.2 – Dagsrapport

Jag är lätt dement men stark(?) och har avnjutit en god middag. Isljusstakarna har ändrat form och vi har haft tystlåtet besök.

SoppåseLätt dement
Idag trodde jag att nån hade snott mina soppåsar från vedlidret. Jag undrade en lång stund vart dom hade tagit vägen innan jag kom på att jag nog slängde dom för ett tag sen. Skrämmande vilket dåligt minne jag har ibland.

Starkare?
Antingen har veden blivit lättare eller så jag har blivit starkare i armarna? Idag kändes vedbärarna lättare än vanligt. Snö­skott­ningen kanske har gynnsam effekt på mer än ett sätt?

God middag
Idag vankades det helstekt röding på Udden. Det har jag inte ätit sen jag bodde i Jämtland, alltså för snart sex år sen. Oj, så gott!

Den här firren var för all del inte jämtländsk, men väl svensk. Ursprungsland Sverige stod det på vakuum-plasten. Den gick förstås inte upp mot egenfångad fjällröding, men smakade utmärkt i brist på jämförelsematerial.

IsskålIsljusstakarna modifierade
Ljushållarna av is som jag fick i present den 18 januari har överlevt tövädren men är nu omvandlade till isskålar och fyllda med snökristaller. Det ska bli intressant att se hur länge dom hänger med?

Tystlåtet besök
För att underlätta morgondagens snöskottning drog jag av dagens snölager strax innan det blev mörkt. Innan jag gick in noterade jag spår i snön bredvid trappan. För stora för räv och för små för lodjur konstaterade jag.

SpårJag hämtade ficklampan och putsade försiktigt bort den nyfallna snön. Då löste sig mysteriet. Avtryck av små hovar av­tecknade sig tydligt. Ett ensamt rådjur (eller hjort?) hade rundat busken nedanför verandan och gått förbi trappan. Tänk vad lite man vet om vad som rör sig utanför fönstren.

En lika tystlåten gäst är haren. Senast såg jag spår efter den och ett litet ”visitkort” vid plommon­trä­den. Övriga spår tillhör ”det lättare gardet” som knappt sjunker ner i snön och som regelbundet be­söker slaskvattenhålet bland syrenerna.

På tal om tystnad har jag inte hört en endaste fyrhjuling eller snöskoter på isen idag och bara två igår. Kors i taket! Fredag-söndag brukar det annars vara full rulle. Hoppas den tysta trenden håller i sig.

av

8.2 – Rafflande(?)*

Jag har glödlampor för resten av mitt liv, förstår att ”min” backe kräver ett proffs och har utsatt mig för s k snökaos. Vi har Vietnam-flyktingar i byn.

GlödlampaVälförsedd
Ha! EU kan slänga sig i väggen. Tack vare händige släktingens bowlingintresse (partifirman ligger på vägen till bowlinghallen) har jag 15 watts (90 lumen) lampor för resten av mitt liv. Både kronljus och klotlampor. Dessutom två små, gulliga 7,5 watts lampor. Tänk att man kan bli så barnsligt förtjust över glöd­lam­por.

När jag inte längre finns på Udden och man håller auktion på lösöret kommer det att gå ett sus ge­nom folksamlingen när dom får se mitt återstående lampförråd… Vissa kommer säkerligen att för­mo­da att jag var dement redan långt innan jag blev pensionär på heltid. 😀

Inget för amatörer
Fram på förmiddagen knackade det på ytterdörren. Av det drog jag slutsatsen att det inte var nån bekant, men ropade ändå ”kom in” medan jag gick mot ytterdörren. Ingen kom in så jag gick och öppnade.

BackenUtanför stod den alltid lika glada (roade?) killen som levererar företagspaket. En gång har han lyckats få se mig påklädd, alla övriga gånger i morgonrock. Det gällde idag också, det var ju långt före lunch­tid. När han hade fått min digitala kvittering och jag mina studiematerial önskade vi varandra trevlig helg och vände ryggarna åt varandra. Han återvände till bilen och jag till köket.

En god stund senare såg jag att bilen stod kvar, men tänkte inte mer på det. Det var dags att göra sig i ordning för dagens kundbesök så jag intog badrummet. När jag kom in i sovrummet igen för att välja ”kundklädsel” hörde jag motorljud, tittade ut och såg budbilden backa nerför backen.

Oj då. Tydligen hade han stannat i så mycket uppförslut att han inte tog sig upp för att svänga. Jag höll en tumme för att han inte skulle hamna i sjöinloppet och fortsatte mina förberedelser. Jag kunde knappast vara till nytta. Han var ju yrkeschaufför så det där kirrade han säkert bra utan mig reso­ne­ra­de jag.

Nästa gång jag hörde motorljud såg jag att han hade kört upp tillbaka. Tillräckligt långt för att kunna svänga den här gången. Han hade klarat det, precis som jag trodde. Det enda som syntes av hans ansträngningar var min snöspade som stod nerkörd i snöhögen närmast Silverpilen.

”Min” backe är alltså inte att leka med vintertid. Inte ens för yrkeschaufförer.

SnökaosSnökaos
För dom som inte har upplevt så många vintrar var det snökaos och varning för dåligt väglag idag. Ymnigt snöfall, frisk vind och ett lager nysnö på vägen som yrde upp och försämrade sikten. Helt normalt vinterföre med andra ord.

Snön var torr tack vare ett fåtal minusgrader så det var inget fel på föret förutsatt att man inte kom för långt ut i kanten på vägbanan. I regel finns det tre hjulspår på dom mindre vägarna vintertid, vilket innebär att man krockar om inte någondera parten väjer.

Idag fanns det bara två hjulspår på Söderlångviksvägen (bilden visar en annan väg). Och dom låg mitt på vägen. Undrar om folk tror att det är mindre snö vid mittstrecket och därför envisas med att köra där? Det vore väl smartare att köra upp spår på den egna vägbanan så man inte behöver åka med hjärtat i halsgropen? Men dom flesta i det här landet tror ju att dom är Kimi Räikkönen. Eller möjligen hans tvillingbror.

Lite snöyra är helt klart att föredra framom en asteroidkollision som vi tydligen undgår med knapp marginal nästa fredag!

Vietnam-flyktingar
Sen snart ett dygn tillbaka har en familj i byn tagit sin tillflykt till Vietnam i ett par veckor. Det gjorde dom alldeles rätt i tycker jag så slipper dom skotta snö och elda.

Fast jag avundas dom inte den långa resvägen, för att inte tala om hemkomsten… Då blir det min­sann skotta av om det fortsätter så här. Men den dagen den sorgen. Snön kanske har töat bort till dess?

* Se slutklämmen på gårdagens inlägg.

av

6.2 – Oväntat, makabert och spännande

Jag har vunnit en oväntad seger, utdelat en nådastöt och provat ett nytt program.

Oväntad seger
Igår förmiddag fick jag ett högst oväntat mejl från Rouskis: ”Ärendet gällande tömningarna av slutna avloppstankar har behandlats av avfallsnämnden och kraven har lindrats. I fortsättningen är det möjligt att beställa tömningen av slutna tankar vid behov. Tömningarna av er tank är insatta till vecka 18, 34 och 50/2013. Ifall ni önskar ändra detta och istället beställa tömningarna själv, önskar vi beställningen två veckor i förväg pga. jämna och ojämna veckors kör-rutter.” Yesss! Ibland lönar det sig att vara ”besvärlig”.

Nådastöt
Då det var läggdags i natt hade jag både Mia och musen under sängen. Just när jag var på väg att somna beslöt musen att flytta på sig. Mia hängde förstås på. Jakten slutade i köket hörde jag av pipet. Sen blev det tyst. Klockan slog halv tre.

Mia jagarJag insåg att jag inte skulle få nån ro förrän det var slutjagat så jag steg upp och tog fram hammaren. Nu hade den stackarn lidit nog tyckte jag.

Mia satt bredvid gungstolen med musen framför sig men hade tassarna på be­tryg­gande avstånd be­dömde jag innan jag måttade ett slag mot huvudet på musen.

Mia såg synnerligen överraskad ut när musen sprattlade i döds­ryck­nin­gar. För säkerhets skull bar hon liket till köksmattan och bet till över nacken. Jag förväntade mig nästan att hon skulle äta upp ”vårt” byte, men nej, hon lämnade kroppen och gick till matskålen i stället så jag passade på att ta upp den döda kroppen och slänga den i spisen.

När Mia hade ätit klart undrade hon uppenbarligen vart liket tog vägen. Min förklaring gjorde ingen nytta. ”Borta” är förstås ett abstrakt begrepp som hon inte förstår. Så småningom insåg hon att det bara var doft-/luktspår kvar och övergick till att tvätta sig efter maten.

Äntligen var det lugnt och tyst i huset. Jag tror jag somnade inom tio sekunder.

Nytt program
Som resultat av ett litet experiment fick jag ett glädjande mejl i morse:

Du har inga aktiviteter den 6 februari 2013
Sluta ta emot aviseringar

En hel dag utan några som helst förpliktelser eller programpunkter! Vad kan vara bättre än det?

För att ändå få lite spänning i tillvaron beslöt jag tvätta ett antal stickade tröjor i varierande färg. Allt från knallröda till svarta. Tvättråden varierade så jag kom fram till att tvättprogrammet handtvätt skulle alla tåla.

Fast jag begriper inte hur man ska kunna stänga locket med händerna inne i tvättrumman? Skämt å sido, just det här tvättprogrammet har jag inte använt tidigare trots att jag har haft tvättmaskinen i fem år. Oerhört spännande.

Jag kom i håg att jag hade ett flytande specialtvättmedel för ylle och siden nånstans så jag letade rätt på det och läste instruktionen. Hela flaskan räckte till 800 ml vatten. Hm. Fast nu var ju flaskan på­börjad så det skulle säkert bli lagom att hälla resten i maskinen. Jag tillhör ju inte dom som tycker att ”less is more”. 😀

När tvättprogrammet var klart öppnade jag locket och fick en smärre chock… Utsidan av trumman var täckt av skum runtom. Det här tvättmedlet var kanske inte tänkt för maskintvätt? Eller så är min tvätt­maskin snål med vatten? Jag hade räknat med ca fem liter men det var kanske inte riktigt rätt?

Tröjorna kändes också ”tvåliga” tyckte jag. Lyckligtvis finns det ett extra program för enbart skölj­ning så det fick gå en stund. Programmet skulle ta 50 minuter men det hade jag ingen lust med så jag av­bröt efter ett tag och bytte till kort centrifugering.

Den här gången var skummet borta och tröjorna kändes inte längre tvåliga så jag fiskade upp dom en efter en och hängde upp dom. Helt fantastiskt, alla hade behållit sin originalfärg! Ett par tröjor gillade inte riktigt att bli centrifugerade, men det gör inget, jag brukar ändå pressa mina tröjor efter tvätt.

I morgon blir det nya, rafflande äventyr.

av

5.2 – Kursdag och jaktnatt

Jag har ”sloschat” mig fram och tillbaka från Hitis-Rosala skola och hittat ett nytt an­vänd­nings­om­råde för tumstocken.

Töväder
Nattens stormvindar hade bedarrat och lämnat efter sig ett nytt lager snö när jag så småningom masade mig ut idag. Stigen fram till dörren såg lika orörd ut som den gör vid sommarstugorna.

GråttNär jag hade skottat mig fram till parkeringen såg jag till min glädje att ”vägmästaren” hade varit i farten. Uppfarten och vändplanen var nyröjd. Skönt, då tog jag mig utan problem ut till stora vägen.

Avresa
Mia föredrog att stanna inne när hon såg att jag var på väg. Delvis beroende på vädret men främst för att hålla koll på vår senaste besökare som har gömt sig under/bakom köksspisen.

Prick 14.30 visade Silverpilens klocka när jag startade motorn. Vägen till Kasnäs var blöt och moddig, men jag hade ändå nio minuter till godo då jag nådde kajen.

Vyerna såg lite annorlunda ut jämfört med november då jag senast åkte. Det mulna och gråa vädret fick landskapet att se ut som en bild i svartvitt. Hamnen i Rosala gick i gråskala och det dugg­regnade då jag körde i land.

Hitis-Rosala skolaNy kurslokal
Den här gången skulle vi hålla till i Hitis-Rosala skola. Rektorn var på väg till fastlandet med samma färja som jag kom med så vi träffades bara som hastigast. Hon är bekant sen jag jobbade i Björkboda och Dalsbruks skola för några år sen.

Dom första kursdeltagarna var redan på plats då jag kom. Meningen var att köra i gång 15.45, men vi kom fram till att 16.00 är mer realistiskt. Även om restiden från färjan är kort, tar det sin lilla tid att packa upp alla medhavda kollin och ställa i ordning.

Visa större karta

Dagens grupp bestod av 10 deltagare och nästa vecka ansluter ytterligare en, så det är en ovanligt stor grupp. Dom flesta deltog i höstens kurs, vilket är en fördel, annars är det svårt att hinna be­dö­ma för­kun­ska­perna och anpassa innehållet.

Hemresa
Skolans klocka visade 17.33 då vi började packa i hop och 17.48 var jag nere i hamnen. Silverpilen fick hela bildäcket för sig själv – jag var den enda som åkte med sista färjan för dagen. Båtresan fördrev jag med att återgälda ett missat samtal så tiden gick fort.

Jag var rätt ensam på vägen också. En bil bakom mig och två mötande på 13 kilometer. Ingen större rusning alltså. Så dags har väl dom flesta hunnit äta middag och sätta sig framför TVn kanske?

Mia sträckte nyvaket på sig när jag kom in i köket. Hon hade inte försökt ta sig ut noterade jag. Så länge det finns ett byte inne i huset lämnar hon det inte har jag konstaterat tidigare. Skönt att vara hemma igen.

————————————-

Epilog
Med hjälp av tumstocken har jag petat fram musen som gömt sig bakom spisen. Jakten pågår för fullt. På Udden är det minsann aldrig tråkigt. 😀