Grönsnabbvinge

Härom dagen upptäckte jag en liten fjäril med grönskimrande vingar. Det var en lyckträff. När den satt stilla på en grangren var den nästan omöjlig att få syn på bland allt det gröna. Trots min enträgna begäran ville den inte breda ut sina vingar.

Det fick sin förklaring då jag hittade fakta om den på NatureGate. Tyvärr var det omöjligt att hitta en bättre bildvinkel utan att skrämma bort den.

Tandlösa diagnoser

För tre veckor sen sa tandläkaren att en tand inte gick att rädda, hon var tvungen att dra ut den. Så det gjorde hon med viss möda, eftersom det var en tuggtand (molar) längst bak i nedre käken.

Såret läkte bra, men det kändes som om jag hade tandvärk ännu efter en vecka. Jag ringde därför tand­läkar­mot­tag­ningen och undrade om det var normalt med värk så länge efteråt. Jodå, det kunde ta sin tid fick jag veta. Jag blev rekommenderad att ta en värktablett.

Ett tag senare fick jag ont i halsen, men bara på den sidan som tanden hade suttit. När jag undersökte munnen upptäckte jag en grågulvit beläggning som satt både på sidorna och i gomseglet.

Aha, angina (halsfluss) kom jag fram till. Den skulle ge med sig inom en vecka och krävde ingen åtgärd stod det. När jag googlade hittade jag den här förklaringen: ”Vid Vincents angina kan du få ont i halsen på ena sidan utan feber eller förkylningssymptom”. Med det lät jag mig nöja.

I går ringde jag vårdcentalen (hälsostationen) och påpekade att det nu hade gått nästan tre veckor och att beläggningen fortfarande satt kvar. Mitt halsonda kom och gick. Damen i receptionen ville veta om jag kunde gapa, om jag hade feber eller om jag hade ätit nåt ovanligt.

Det enda ovanliga var ju tandutdragningen, så det talade jag om. Då blev hon jätteglad på rösten och tyckte jag skulle kontakta tandläkaren i stället. Hon lät som om det var skönt att slippa mig. Om jag inte fick besked där fick jag återkomma.

Jag ringde tandläkarmottagningen, ombads tala in ett meddelande gällande mitt ärende och blev uppringd ganska snart. Jag fick tid till i dag kl 10.45 och infann mig.

Tandläkaren kollade munnen och tyckte allt såg bra ut!? Hon kollade också om lymfkörtlarna var svullna, men det var dom inte. Såret efter tandutdragningen hade läkt fint tyckte hon, men upptäckte att det satt ”en benbit” i såret. Den tog hon bort och tyckte därmed att problemet var löst.

Det förklarar varför jag har känt av utdragningen så länge. Kroppen hade fullt sjå att göra sig av med tandflisan eller rotänden, en benbit har jag svårt att tro att det rörde sig om.

Jag frågade om hon verkligen inte såg dom gulvita ”blafforna” på var sida om halsen, men nädå, det kommenterade hon inte. Så nu undrar jag vad i fridens namn det är jag har?

Det verkar som om beläggningen har minskat, så jag hoppas den försvinner helt så småningom. Men jag undrar ändå vilken orsaken är? Symtomen på munherpes stämmer inte, så antingen är det nån underlig bakterie eller nåt mysko virus som har orsakat angreppet.

Nån som har erfarenhet av samma problem eller har en förklaring? Jag kunde förstås ringa vård­cen­tralen igen, men med tanke på antalet tjänstgörande läkare vi har tillgång till lär det dröja innan jag kan få en korrekt diagnos.

Alternativet är att kontakta en privat aktör, men eftersom jag ­– åtminstone än så länge – inte har några andra besvär tycker jag inte det är värt att kosta på sig.

Vårstädningen fortsätter

I dag har jag invigt ”potatoren” jag fick av Husse i julklapp som jag skrev om den 28.12. Den fick tjänstgöra för att kapa ett par grova nyponbuskar och två lönnar som växte bland plommonträden.

Nyponbuskarna hade jag för all del kunnat kapa med kvisttången, men jag ville testa det nya verktyget. Lönnarna var däremot så grova så där kom minimotorsågen väl till pass. 😊

När jag var klar var det dags att laga middag, så bortforslingen får vänta till i morgon förutsatt att vädret medger.

Vårstädning och blomrapport

En av dom varma dagarna i april tog jag i tu med att beskära rosorna, befria dom från gammalt gräs och löven som omgav dom. Sen blev det paus ett tag.

Nån vecka senare plockade jag upp nerfallna kvistar från eken med det suveräna verktyget som Husse har förärat mig, en skräpplockare. På så sätt skonades ryggen.

Till min stora glädje hittade jag en utslagen nunneört. Den trodde jag hade dött för länge sen! Dessutom hittade jag två små nya plantor, så med lite tur sprider dom sig ytterligare.

I dag var det grankottarnas tur. Uddens stora gran fäller en mängd kottar som är i vägen när man ska klippa gräs, så dom krattade jag ihop och avpolletterade.

När jag fick syn på dom få tulpaner som redan hade stora blad blev jag lessen. Bladen var avätna nästan ner till marken. Antingen har haren eller rådjuren försett sig. 😥

Krattat löv har jag inte annat än till nöds. Jag gillar prasslet av torra löv skyller jag på. 😀 Dessutom har Husse påpekat att dom finfördelas vid gräsklippningen och blir därmed näring till växtligheten.

Som avslutning på dagens aktivitet, gick jag en sväng med kameran. Minipåskliljorna blommar för fullt, pärlhyacinterna har förökat sig och slagit ut, gullvivorna är på G och syrenen vid gaveln ner mot sjön har redan börjat förbereda sig för blomning. En härlig tid! 😊

Ibland är det som förgjort

Jag har märkt att det inte är bara goda ting som är tre, det gäller också onda/mindre goda.

Först blev det stopp i kallkranen i köket. Sen tidigare vet vi att det beror på att silen som sitter i kranen är igenproppad av skräp från sjövattnet.

Eftersom silen sitter inne i själva kranen är det inget man kan åtgärda själv. Alltså kontaktade jag rör­mokaren som lovade fixa det när han var i närheten. Jag bad honom samtidigt ta med sig en ny kran för att slippa eländet i fortsättningen.

För några dar sen bytte han kran och talade om att silen på den här kranen sitter i änden på kranröret, så den är enkel att rengöra. Ett problem löst.

Men så var det trapptaket. När snö och is kom nerfarande från det stora taket blev det en spricka i trapptaket och en kort tid senare gjorde snö‑ och israset ett stort hål. Taket var nytt i fjol, men tydligen är plasten inte av samma kvalitet som den förra.

Hantverkare tillkallades och hade en lösning. I stället för att bara byta ut plastskivan, tyckte han att man skulle förstärka underredet. Den idén köpte vi och väntar nu på att han ska ha tid att fixa till det.

Tredje dilemmat uppstod då jag skulle tvätta. Efter en stund tystnade tvättmaskinen så jag gick för att kolla varför. E10 blinkade på displayen, vilket betyder problem med vattentillförseln vet jag sen tidigare. Suck.

Jag tvingade den att fortsätta ett par gånger, men insåg till slut att det krävdes en konkret insats. På vattenledningen till tvättmaskinen sitter ett filter som ska förhindra att det här uppstår, men tydligen behövde filtret rengöras.

Det var ju lättare sagt än gjort utan rörmokarverktyg. Men till slut kunde jag lossa ”filterklunsen”. Helt fick jag inte upp den, så jag improviserade. Jag fyllde änden på filtret med vatten och skakade om det i förhoppning om att beläggningen skulle ge med sig.

Möjligen sköt jag upp problemet, men tvätten blev i alla fall klar den här gången. 😊

Avbrott i rutinerna

Både i går och i dag har rutinen avvikit från det normala. I går hade jag ett uppdrag i en närliggande by. Strax före klockan två knackade jag på som avtalat och blev hjärtligt välkomnad av den trevliga damen som behövde hjälp med datorn.

På en och halv timme hade vi betat av hennes lista med önskemål, sen satte vi oss ute på den inglasade terrassen. Hennes man tyckte att vi skulle ha kaffe. Till kaffet vankades hemlagad blåbärspaj och glass.

Eftersom mannen hade en tid att passa, lämnade han oss efter kaffet, men i och med att frun och jag hade gemensamma intressen fortsatte vi samtalet. Jag satt ännu kvar när han kom hem igen och fick nästan en chock när jag äntligen var på väg hem. Klockan närmade sig halv sex!

Nöjet överskred således arbetstiden med råge. Att frun i huset sa sig vara lycklig över att ha fått pro­blemen lösta bidrog förstås till min nöjdhetskänsla. Ett trevligt uppdrag och en angenäm eftermiddag!

I morse vaknade jag av pipet från UPSen (Uninterruptible Power Supply) eftersom det aviserade elavbrottet hade börjat. Caruna hade meddelat om elavbrott från 8.30 till 11.30, så för ovanlighetens skull kokades kaffevattnet på vedspisen.

Det innebar också att frukosten inte kunde intas framför datorn som brukligt. Mia hade redan hoppat upp på skrivbordet som hon brukar för att få sig en smakbit, men fick finna sig i att hålla till på sin vanliga plats i korg­stolen.

Elavbrottet betydde också att jag fick vänta med morgontoaletten eftersom vatten­pumpen går på el. Så vad fördrev jag tiden med? Jo, först löste jag korsord en stund tills jag kom på att jag kunde hämta morgon­tid­nin­gen. I samma veva tog jag en promenad till stranden där Husse brände vass innan eld­nings­för­budet infördes.

När vi höll till där nere upptäckte jag nämligen tre pyttesmå gröna knoppar som tittade upp ur jorden, men kunde inte avgöra vad det skulle bli av dom. Nu ville jag kolla hur långt dom hade hunnit.

Tack vare sol och värme hade knopparna utvecklats till blad. Om det blir påskliljor eller (vita) narcisser återstår att se. 😊

Därefter gick jag in med tidningen och fick veta att elen var tillbaka tidigare än beräknat. Fint, då kunde jag starta datorn och genom­föra den dagliga rutinen om än senare än vanligt.

Ytterligare ett avsteg från rutinerna gjordes på eftermiddagen – jag hade tid hos frissan. Det var verkligen på tiden. Det som var en frisyr för sju veckor sen hade redan i ett par veckor förvandlats till oigenkännlighet. Såå skönt att slippa tofsarna runt öronen och oregerliga testar. 😊