Författare: Uddmor

av

24.4 – ??? (har glömt vilken rubrik jag tänkte mig?)

Memman är slut, Udden har haft aprilväder, jag retar mig på Museiverket och har minnesluckor.

Memman slut
Igår kväll var jag sugen på nåt gott och hade turen att hitta resten av memman i kylskåpet.  Den hade torkat betänkligt, fast det är inte så konstigt med tanke på att bäst före-datumet var den 23.3.

Konstigare är ju att den inte hade möglat, men nuförtiden tillhör det sällsyntheterna. Nästan allt vi förtär innehåller konserveringsmedel. Den här gången var det E202 (kaliumsorbat) ser jag på locket.

HagelAprilväder
Idag gjorde vädret verkligen skäl för namnet april­väder. I morse sol, vid lunchtid mulet, sol igen halv två och en kraftig hagelskur strax efter halv fem. Hagelkornen såg ut som popcorn när dom studsade på marken och Mia fann för gott att söka skydd längst in på trappan.

Efter det vankades regn så vi kan då inte klaga på enahanda väder. Snarare väderlek.

Dåligt av Museiverket
Det är ju för bedrövligt att Museiverket inte orkar se till att alla länkar på svenska fungerar… Jag ville läsa om bronsåldern idag för att få en uppfattning om var och hur landet var bebyggt på den tiden men kom bara till ”404 sidan finns inte”. Jag fick nöja mig med stenåldern. Grrr.

404Jag framförde givetvis klagomålet på deras Respons-sida men hyser inga större förhoppningar om att få nån återkoppling eftersom jag skrev på svenska. Våra myndigheter verkar anse att dom har rätt att strunta i § 17 i grundlagen. 😦

Minnesluckor
Då jag vaknade i morse hajade jag till när jag fick syn på min tumnagel. Den var grön. Jag hade redan glömt att jag på skoj målade naglarna gröna igår kväll.

Grön tummeI brist på gröna fingrar får man nöja sig med gröna naglar. Efter att jag hade diskat var färgen redan delvis bortsliten så nu har dom ”standardfärg” igen.

Jag hade också glömt att ladda upp april månads bilder till webbalbumet och lägga till länken på bloggen. Men nu är det fixat.

När jag bar upp gårdagens pappersinköp på vinden i efter­mid­dags hittade jag  en obruten förpackning med 42 rullar toapapper! Den hade jag så klart också glömt.

Antalet rullar är därmed 106 st. Jag är med andra ord garderad även om jag skulle råka drabbas av svår och lång­varig diarré.

Och så klart stängde jag in Mia på vinden när jag var klar. Igen en gång. Jag såg att hon sprang upp men glömde kolla om hon var kvar när jag gick ner igen. Som tur hade jag ett nytt ärende nån timme senare så hon fick komma ut.

Tror bestämt jag behöver öka dosen av vitamin B12 och börja inta mera lecithin. :-/

av

23.4 – Från försäkringsvillkor till toapapper

Jag är drulleförsäkrad, har haft kö, skrivit protokoll och är välförsedd.

FörsäkringsbolagDrulleförsäkrad
Härom dagen fick jag försäkringsbreven för mina försäkringar och beslöt att för en gångs skull läsa noga igenom dom för att se vilka villkor som ändrats och på vilket sätt. Det fick mig att inse att det kan vara en viss nytta med stigande ålder.

I hemförsäkringen ingår numera också en drulleförsäkring för oss som fyllt 60: ”Avvikande från punkt 4 i försäkringsvillkoren: från försäkringen för hemlösöre för försäkrad som är över 60 år gammal ersätts plötsliga och oförutsedda skador till följd av att lösöre försvunnit eller tappats bort upp till 500 euro.”

Det är ju suveränt! Om sparken går sönder eller jag tappar bort gräsklipparen kan jag få ersättning. Med avdrag för självrisken förstås, men ändå. 🙂

Kö
I torsdags eftermiddag blev det plötsligt besökskö på Udden. Det händer minsann inte så ofta! Först knackade sommargrannen psykologen på. Hon hade bara hunnit sitta ner i en kvart eller så när ”Pustis-värdinnan” knackade på i sin tur. Båda reagerade på att köksbordet var dukat för fem så jag avslöjade att ”mina gubbar” (styrelsen i väglaget) väntades klockan fem.

Sommargrannen bröt upp ganska snart och då jag slängde ett getöga på vägguret klockan fyra reste Pustis-värdinnan sig omedelbart. Vi kom överens om att hon skulle återkomma nästa dag så vi fick ventilera mera. Vilket vi också gjorde med den äran.

FinväderSkrivit protokoll
Gårdagen började med en fotorunda i environgerna för att spana in vårblommorna. En vitsippa hade slagit ut, svalörten hade öppnat sina solgula kronblad och när jag återkom till utgångspunkten fick jag syn på ett exemplar av Påfågelöga som satt i min gula krokus. Ljuvliga tider! 🙂

Helst hade jag gått ut i det fina vädret och fortsatt vår­städ­ningen, men behärskade mig. Jag renskrev mina anteckningar från mötet och mejlade protokollet till mötesdeltagarna i stället. Att skjuta upp för­plik­telser får dom ju bara att växa som sagt.

Efter det pysslade jag med en massa annat mer eller mindre nödvändigt och sen var klockan helt plötsligt ”för sent” tyckte jag så vårstädningen fick vänta. Jag intog i stället ryggläge efter maten och ägnade mig åt Maos biografi tills ögonlocken tyngde. Lyxigt att få göra som man känner för.

Välförsedd
Veckans tebesök kombinerades den här gången med pappersleverans. Vik Husse var vänlig nog att hörsamma mitt förslag om att utnyttja det facila priset på toa‑ och hushållspapper som Wuorio annonserade om i veckans Annonsblad.

För 20 € såldes två balar vardera av hushålls- och toapapper endast idag kl 9-15. Det fick mig att räkna ut att det gick att kombinera med veckans tebesök. Att åka 50 km enbart för papprets skull kändes omotiverat, resan hade kostat mer än pappret.

PapperStora Fården var välfylld när bakluckan öppnades, men bara två balar toa‑papper återstod när den stängdes. Vik Husse var inte intresserad av hushållspapper så jag fick överta hans två balar också.

Det innebär att jag är synnerligen välförsedd: 64 rullar hushållspapper och 64 rullar toapapper. Det lär ju räcka ett tag, förutsatt att mina ”hyresgäster” på vinden låter bli att använda det som bomaterial. Men hittills har dom lyckligtvis nöjt sig med annat.

av

20.4 – Förgängligt och beständigt

En bloggarkollega är borta, jag har ökat synligheten, förfasar mig, har städat bort högarna och dumt nog kokat potatissoppa, bara en sak är beständig.

Bloggarkollega borta
I morse blev jag igen påmind om att livet är för­gängligt. I Inkorgen låg ett blogginlägg från Gammelmormorns barn som informerade oss om att vår bloggarkollega avled den 15 april. Jag upp­skat­tade hennes skriverier mycket och utbytte också en del tankar med henne via kommen­tarsfunktionen.

Dorrit som hon hette, blev 91 år gammal så då har man ju full rätt att lämna jordelivet. Hennes sista inlägg blev en beskrivning av påsk­firandet tillsammans med nära och kära. Ett gott avslut både för dem och för henne.

Ökat synligheten
Det labila vädret igår fick mig att tillbringa det mesta av dagen bakom tangentbordet. Jag utverkade bl a tillgång till Företagsgluggen på ÅU och till ksg.fi (Kimitoöns serviceguide) för att öka hem­bygds­före­ningens synlighet.

Första inlägget på Företagsgluggen blev information om städdagen i Drage gård, mest för att testa hur gluggen fungerar. Det visade sig att den är gjord i WordPress så det var ju enkelt eftersom bloggen också gör det.

Förfasar mig
Företagspaket ska man akta sig för har jag lärt mig. Dess värre brukar det sällan finnas alternativ om man är företagskund. Den här gången var det lika illa.

BidéSen en tid tillbaka har jag haft behov av en ny bidé, en sån man kan ha som insats i toastolen. Den gamla, som säkert har närmare 50 år på nacken, var på väg att säga upp be­kant­ska­pen. Inte ens silvertejp kunde rädda den längre så då är det liksom kört.

På nätet hittade jag ett företag som sålde precis en sån jag ville ha så jag beställde omgående. För att kunna beställa måste jag vara företagskund, men det var ju inga problem, Din Konsult stod gärna till tjänst.

Leveransen var hiskligt snabb. Redan dagen därpå fick jag paketet levererat hem till dörren. Idag fick jag fakturan och kunde konstatera att transportkostnaden översteg varans pris. Bidén kostade 11,99 € och transporten 18,60 €. 😦

Städat bort högarna
Det var inte alls nån dum idé att låta löv- och gräshögarna ligga kvar ett tag! Idag var dom lagom blöta efter regnen för att inte låta sig upplösas av vindilen. På så sätt blev dom också enklare att packa i hop i skottkärran.

Jag hade tänkt mig ett par timmars jobb men sån tur hade jag inte. Nästan den dubbla gick åt innan jag var klar. Men nu är det gjort. 🙂

Potatissoppa
Idag hade jag tänkt mig korvsoppa till middag. Det blev snarare potatissoppa med korv. Om jag hade läst på förpackningen till soppingredienserna hade jag sluppit koka potatis. Att det också ingick potatis i påsen upptäckte jag förstås först när jag skulle lägga i sopprötterna. Men det finns ju värre saker man kan råka ut för.

StenBeständigt
Inte ens stenen jag hittade idag är beständig. Bara ca hälften återstod av den.

Det enda jag kan komma på som är beständigt är mänsklig dumhet. Allt annat är förgängligt. 🙂

av

18.4 – Färsk fisk, uppdrag och en svanstipp

Jag har ätit nyfångad fisk, uträttat ”hembygdsuppdrag” och sett en svanstipp. Mia uppskattar vårstädningen.

Nyfångad fisk
I lördags förmiddag kom han igen, den rara fiskar’n från byn. Med sig hade han två dagsfärska sikfiléer och några strömmingar till Mia.

SikHan bad om ursäkt för filéerna, dom var inte så proffsigt fileade tyckte han. Jag såg då inga fel på dom och tröstade honom med att han ska vara glad över att inte ha sett mina.

I söndags mumsade jag på siken och Mia fick en färsk strömming. Lyxigt att få nyfångad fisk till middag tyckte vi båda. 🙂 Tusen tack igen!

Hembygdsuppdrag
Gårdagens väder passade mig utmärkt. Dimma och regn var som gjort för att verkställa uppdragen jag fick på hembygdsföreningens möte.

Protokoll, utdrag, infoblad, medlemsbrev och anmälan till PRS (Patent- och registerstyrelsen), respektive Hembygdsförbundet. Dessutom två annonsutkast som ska presenteras på nästa möte. Det blev nästan en åtta-timmarsdag innan jag var klar och hade fått godkännande från kor­rek­tur­lä­sarna.

InfobladIdag fortsatte uppdragen. Eftersom proto­koll­jus­te­rarna var på väg att lämna orten inom kort, var det bråttom att få underskrifter på protokoll och utdrag. Strax före ett åkte jag därför till för­sam­lings­hemmet för att träffa den ena. Hon skulle nämligen delta i pensionärsföreningens månadsmöte som hölls där.

Därefter till den andra protokolljusteraren som efter underskriften bjöd på husesyn och så vidare till ordföranden. Nu återstod bara kassören. Hon behövde protokollsutdraget för att kunna uträtta före­ningens bankärenden.

Eftersom jag var före i tidtabellen hade kassören inte hunnit hem, men jag blev vänligt välkomnad av gårdsvakten, en strävhårig tax. Han kände igen mig efter lite snusande och släppte in mig på tomten. Den hade jag god tid att ”inspektera” tills ägarna dök upp.

Sett en svanstipp
I förmiddags såg jag alldeles tydligt en svanstipp som snabbt försvann in i en öppning i golvlisten i verandan när jag öppnade dörren. Mia såg den också, men kunde förstås inte göra så mycket annat än snusa där den försvann.

Det var omöjligt att avgöra om det var en mussvans eller nåt annat. Jag fick för mig att det kanske kunde vara änden på en orm? Men dom bor väl inte under husgolv? Jag har visserligen bara stött på ett par ormbon tidigare, men båda låg utomhus i stenrösen. Nåväl, svanstippen kanske får sin förklaring så småningom.

Mia gillar vårstädningen
Så snart jag hade avslutat krattandet längs grannens häck intog Mia en plats på den frilagda remsan. Hon såg definitivt ut att uppskatta min städning. 🙂

Mia solar

av

16.4 – Hektiskt mellan varven

Jag har fått ökat tryck och ny kran, köpt en karaff, vaknat till ett kadaver, jäktat och haft ovanligt tebesök.

Ökat tryck och ny kran
I onsdags mitt på da’n dök VVS-killarna upp. Medan den ena ökade trycket i vattenpumpen, mon­te­rade den andra nya kökskranen. Snabbt och elegant.

Pumpen

Trycket i pumpen hade sjunkit från 2 till 1,2 bar på dom tio år sen den installerades. Den som upp­fattar ett pussmärke på bilden har helt rätt. Bilden är tagen från invigningen den 31.7.2006 då den förevisades för alla inbjudna.

Det betyder så­ledes att min hörsel uppfattar en tryckminskning på 0,8 bar eftersom jag reagerade på att pumpen gick oftare och inte lika länge som vanligt. Tänk om hörseln fungerade lika bra i fråga om bildäckens lufttryck? 😀

Köpt en karaff
På Kimitoöns bytesbörs på FB annonseras då och då attraktiva objekt. Dottern till grannen på udden mittemot hade nyligen två gamla karaffer till för­sälj­ning, varav den ena tilltalade mig speciellt så jag slog till omgående.

Vi kom överens om att hon skulle leverera den i onsdags eftermiddag när jag var tillbaka från Silverpilens olje­byte. Jag hann bara parkera, bära kassarna till trappan och låsa upp innan hon dök upp med mitt fynd.

Nu är den rengjord och står fylld med Vana Tallinn i södra salongens ”bar” tillsammans med sina karaffkolleger i väntan på likörsugna besökare.

MuslikVaknat till ett kadaver
Med tanke på hur många lik som ”processas” på Udden är det inte lätt att ha koll, men i torsdags morse visste jag exakt vem den halvt uttorkade kroppen tillhörde när jag nästan snubblade på den.

Det är Mias förtjänst att kadavret dök upp. Hon pillade fram det under vedlådan där jag för ett bra tag sen stängde in en skogsmus. Den hade hon använt som leksak länge nog tyckte jag. Bra att slippa den odören.

Jäktat
Igår blev det jäktigt igen. Att gå på födel­se­dags­kalas vid lunchtid tillhör verkligen inte vanligheterna, men det var enda tiden som passade. F d ”bonuspappan” fyllde 88 så givetvis ville jag gratulera.

Efter att ha druckit kaffe med diverse läckerheter hastade jag vidare till Kerstin för att hämta mat och därifrån till frissan. ”Kortkort” beställde jag när hon frågade hur jag ville ha håret klippt den här gången. Om sex veckor är jag ändå lika lurvig igen.

Från frissan hann jag hem en kort vända innan det var dags att träffa styrelsen i Dragsfjärds hem­bygds­förening. Mötet hölls givetvis i föreningens hemtrevliga lilla hus som ”lystrar till” namnet Dragegården.

DragegårdenJag åkte dit som suppleant – ”ersättare säger vi här” påpekade ordföranden – och hem som ny­ut­nämnd sekreterare! Om det är förenligt med stadgarna och årsmötets beslut råder delade me­nin­gar, men tids nog får jag väl veta. Jag har i alla fall skrivit mötesprotokollet och fullgjort en del av upp­dragen som jag blev tilldelad eller åtog mig.

Tebesök
Idag var det som vanligt tebesök strax efter lunch. Fast ändå inte så vanligt. Den här gången kom­plet­terades brödpåsen med lastpallar. Och inte bara en utan hela fyra stycken!

Dom tycker Vik Husse blir perfekta att ha under sommarveden när den väl flyttar in i vedlidret. Det har han förstås rätt i, så jag tackade och tog emot.

Till dess fungerar dom som tyngder på presenningen som vi spände över vedhögen i och med att MI hotar med regn i morgon. Dom första dropparna kommer redan nu ser jag så det var en klok åtgärd. 🙂

Dagens projekt

Vårstädning 2

Visst är det lustigt att saker man ”borde göra” verkar växa ju längre man skjuter upp dom? När man sen gör dom går det mycket snabbare och enklare än man föreställt sig. På 2,5 timme var hela häckremsan putsad. Det som jag har gruvat mig för hur länge som helst.

Nu är frågan om jag ska vänta på stormvindar från norr eller själv städa bort ”lämningarna”? 😀

av

13.4 – Cider & minnesvurpa

Idag provdrack jag Somersby päroncider bara för att jag, varje gång jag ser tevereklamen, kommer ihåg en oförglömlig resa jag gjorde i England i början på 70-talet. I Somersby tog jag en taxi för att komma till slutmålet.

KartaTrodde jag… Det visade sig vara en vådlig minnesvurpa när jag konsulterade Google Maps. Eftersom slutmålet var hamnen i Immingham kan orten aldrig ha varit Somersby. Det var Grimsby i stället. Tänk så fel det kan bli. Däremot finns det en gata i Grimsby som heter Somersby Street upptäckte jag.

Om man lyssnar noga på reklamen framgår det för övrigt att cidern inte har ett dugg med orten Somersby att göra. Varken Somersby i England eller i Australien där orten också finns. Cidern sägs ju ha uppfunnits av Lord Somersby, så jag fortsatte googla.

Sökorden somersby cider ledde slutligen till sajten carlsberggroup.com där jag kunde läsa följande: ”Somersby is Carlsberg Group’s biggest selling cider and was among the world’s fastest growing international ciders in 2014. It is currently available in more than 50 markets around the world.”

SomersbyDet förklarar varför det på min burk står att den är tillverkad av Sinebrychoff i Finland. Företaget ägs sen 1999 av Carlsberg enligt Wikipedia.

Somersby syftar alltså inte på en ort och därmed har jag aldrig satt min fot där. Jag fattar fortfarande inte varför jag associerade till Grimsby och min oförglömliga resa?

Hur cidern smakade? Riktigt bra faktiskt. Inte lika sliskigt söt som en del andra märken jag provat. 🙂

av

12.4 – Kalasväderssysselsättning

Det är kalasväder, jag har haft tebesök och fått sommarveden, hittat stora skiftnyckeln, druckit kaffe i bersån och räddat liv.

Kalasväder
Idag är tredje dagen i sträck med strålande sol och tvåsiffriga plusgrader. Vid lunchtid igår visade termometern hela 12,8°! Fast det är ett övergående nöje påstår MI. I slutet av veckan får vi hålla till godo med hälften, så det är bäst att passa på att njuta så länge det varar. 🙂

Sommarved 2Tebesök och sommarved
Som omväxling hade jag tebesök i söndags eftersom lördagen upptogs av kunskapsinhämtning. Vi hade bara hunnit börja te- och kaffedrickandet då det hördes traktorljud utanför huset.

En snabbtitt i sovrumsfönstret avslöjade att leveransen av sommarved var på G så vi gick ut och såg på medan traktor och släpvagn skickligt rattades till anvisad plats för tömning. Fyra kubik bestod lasset av enligt uppgift, men Vik Husse bedömde att det nog var med råge.

Efter det korta avbrottet fortsatte vi våra övningar vid kaffebordet tills Vik Husse tyckte det var dags att dra för den här gången.

Hittat stora skiftnyckeln
Sen några dar tillbaka har kökskranen läckt varje gång jag tappat vatten så jag antog att packningen hade gett sig. För att kontrollera antagandet beslöt jag skruva loss kranen, men hade inga lämpliga verktyg förrän jag kom på att jag ju faktiskt är ägare till en skiftnyckel modell större. Frågan var bara var jag hade den?

KökskranIgår hittade jag den äntligen. Den låg i verktygsväskan som förvaras i ett litet skåp under vinds­trappan. Det var förstås sista stället jag letade på.

Dess värre var det inte bara packningen som behövde bytas. När jag tog loss kranen ramlade översta delen av, sönderfrätt av rost. 😦

Jag blev ändå inte särskilt överraskad. För drygt 10 år sen köpte jag den begagnad så den har nog gjort sitt. Frågan är nu om det finns en passande kran att byta till så jag slipper byta blandaren dessutom? Hoppeligen kan den rara rörkillen lösa problemet.

I bersånKaffe i bersån
Både igår och idag har tiden gått åt till träd­gårds­ar­be­te tack vare finvädret. Igår kom jag inte på att jag kunde dricka kaffe i bersån, men det tog jag igen idag.

Som belöning för att jag lyckades beskära jersmi­nen utan att slå ihjäl mig tog jag med mig koppen och en stol ut i bersån. Jag hade gärna suttit kvar och lyssnat på fågelkvittret en stund till, men lövhögarna och krattan väntade.

Räddat liv
Igår eftermiddags meddelade Mia att hon hade fångat ett byte. En fågel såg jag genast och beslöt att om möjligt rädda den. Insatsen lyckades, den flög snabbt i väg och satte sig i stora granen för att återhämta sig.

Groda 2Mia parkerade sig nedanför och muttrade nåt om att mattes inblandning var synnerligen onödig, men så småningom gav hon upp och insåg att fågeln inte tänkte låta sig fångas på nytt.

Idag råkade jag få syn på henne när hon jagade en liten groda. Att grodor också skriker när dom är i nöd hade jag ingen aning om? Ett gällt läte som inte gick att misstolka.

Så snart grodan satt still, tog jag ett försiktigt men stadigt grepp om den och bar den till stranden för att släppa den i vattnet. Där skulle hon garanterat inte försöka ta den. Undrar vad det blir nästa gång?

av

10.4 – Många ”första för säsongen”

Tack vare kalasvädret sågs många ”första för säsongen” på Udden idag.

Första:
Citronfjärilen
Nässelfjärilen
Bina
Humlan
Flugan
Grodan
Huggormen
Utslagna scillan

BiyraFjärilarna var förstås en vacker syn, men jag har då aldrig hört eller sett så många bin samtidigt i kro­ku­sar­na! Det var formligen trängsel – tidvis fyra bin som alla försökte komma åt samma blomma. Den som hann först stod på huv’et i blomman för att komma åt nektarn.

Den första humlan var lite yrvaken och drumlade därför in i verandan, men hittade snart ut igen. Tyvärr kan jag inte säga det samma om den första flugan. Den satt envist kvar på fönsterrutan.

GrodaAtt grodorna är i rörelse så här tidigt är lite ovanligt kan jag tycka? Min tidigaste observation från tidigare år är 20.4.2010.

Den här grodan var i alla fall pigg och alert där den satt på trappan och iakttog sin omgivning ett tag innan den hoppade in bland vintergrönan under rhododendronbusken.

Första huggormen upptäckte jag en bit från trappan då jag skulle gå in efter att ha krafsat lite i mina s k rabatter. Jag trodde först det var en snok eftersom den var helsvart, men av en närmare titt framgick att den låg på rygg så jag vände på den och konstaterade att det var en huggorm.

OrmbyteDen visade sig dessutom vara stendöd och sakna huvud. Således Mias första ormfångst för säsongen.

För att liksom påtala att det var hennes byte kom hon fram till den och började tugga på svansen medan jag stod där så jag kunde ju inte annat än berömma henne trots att jag anser att ormar tillhör nyttodjuren.

Den första utslagna scillan hittade jag invid syrenbusken som växer utanför sovrumsgaveln. Den får inom kort sällskap av ett stort antal kolleger vet jag av erfarenhet. Snart blir det ett blått hav som gömmer alla gamla löv. Våren är utan tvekan den allra ”bästaste” årstiden! 🙂

Scilla

av

9.4 – Budget, blågrönalger och annat

Jag har fått ett vederbjudande, justerat budgeten, luftat mikroskopet, gått på bildjakt med Mia och haft oväntat besök.

SommarvedVederbjudande
Igår hade jag ärende till en vägandelsägare och ringde upp. När ärendet var avklarat fick jag frågan om jag fortfarande var i behov av ved? Vägandelsägaren, tillika min bänkkamrat från ”småskolan”, kunde erbjuda färdigklabbat lövträ till bra pris. Jag slog genast till, sommarved är också bra att ha.

Justerat budgeten
Igår eftermiddag hade jag arbetsmöte med väglagets ord­fö­ran­de. Dels behövde budgeten ses över efter besked om storleken på det kommunala bidraget och dels skulle dagordningen för nästa sty­rel­se­möte planeras.

Drygt två timmar senare var vi klara. Då hade vi också hunnit dricka kaffe och dryfta helt andra ämnen. Såna arbetsmöten är tacknämliga. 🙂

Luftat mikroskopet
Efter lunch idag la jag ner mikroskopet i transportväskan och låste in Mia (hon fick själv välja). Efter dagens kortkurs skulle jag få lära mig mer om cyanobakterier (s k blågröna alger).

Och det fick jag. Firma Zwerver, vår lokala expert på vattenorganismer, delgav oss en hel del nya kunskaper. Dels var vilka arter trivs, dels hur man identifierar dom och dels vilka gifter en del kan innehålla. Problemet är att vissa är giftiga bara i bland, andra inte alls, så det är minsann inte lätt att avgöra vilka man ska akta sig för.

NummerskyltPå bildjakt med Mia
Jag har länge retat mig på att nummerskylten på vår väg ser bedrövlig ut. Diverse luftburna orga­nismer har gjort den grön och bevuxen med nån slags mossa, vilket givetvis gjort den svårläst. När jag kom hem från algkursen tog jag därför trasa, diskmedel och kamera med mig till korsningen där den står. Nu skulle den putsas.

Mia följde gärna med och satt snällt och väntade tills jag var klar med putsningen. Jag hade också bra gärna rätat upp stolpen, men hade inga lämpliga verktyg den här gången.

Därefter vidtog bildjakt. Jag hade ännu inte besökt min blåsippsslänt så det var ett givet mål. På vägen dit fastnade förstås en del andra motiv också på bild. Efter blåsipporna fortsatte vi ner till stranden. Härligt att igen få se en isfri sjö glittra i eftermiddagssolen. 🙂

Blåsippor

Som avslutning på promenaden plockade jag en liten bukett snödroppar för att pryda köksbordet.

Oväntat besök
En stund efter att vi hade kommit in kom en granne från andra sidan viken på besök. Alltid roligt med oväntat besök. Fast i stället för Gevalia (du kanske minns Gevalias TV-reklam?) bjöds hon på Nordqvists Franskrost medan vi pratade bort en stund.

Ett trevligt avslut på dagen. 🙂