Dålig planering

I dag hade vi ett flertal ärenden till öns norra centrum. Tyvärr sprack tidsplaneringen. Men vi handlade allt som stod på inköpslistorna (och en hel del därtill!).

Husses bil behövde åtgärdas, så han lämnade av mig vid Vahlbergs strax före ett. Jag var i behov av nya skor och Vahlbergs är enda stället på ön som säljer såna. Av allt att döma har dom flesta kvinnor 39 i skostorlek, för på dom hyllorna fanns det minst att välja på.

Men jag hittade ändå två par som passade. Varför två par? Jo, mina lågklackade – som jag har älskat! – har tyvärr spruckit i en limning för ett bra tag sen och på det andra paret med klack har lädret spruckit. Sprickan har uppstått intill en tidigare reparation, så skadan är inte ny.

Båda paren har dryga 15 år på nacken så jag ska inte beklaga mig. Fast dom gamla lågklackade får min­sann duga till vardags när det är torrt i gräset. 😊

Att köpa skor på nätet är svårt tycker jag. Det går visserligen att beställa flera par i två olika storlekar, men då kan det ändå vara nåt annat passformsfel.

Husse skulle slå en pling när bilen var klar, så jag knallade över till matbutiken. På listan stod bara ett fåtal artiklar, men tack vare att jag hade gott om tid blev kundvagnen nästan full. 😀 Framåt halv tre ringde han. Då var jag på väg till kassan.

Eftersom han skulle till apoteket först, hann jag betala och packa alla varor innan jag fick syn på honom där inne. Apoteket ligger nämligen i samma hus som matbutiken. Då var det dags för nästa ställe.

Förra våren brann öns lågprisvaruhus Hurrikaani ner, men är uppbyggt och i drift igen. Dit skulle vi. Husse behövde gräsfrö och jag behövde bland annat en sprutkanna och hushålls‑ och toapper.

Det nya varuhuset är våldsamt stort med mina mått mätt, så det var inte så lätt att hitta det man skulle ha. Under skylten Säsongsvaror hittade jag en blommig sprutkanna i metall som jag inte kunde motstå trots priset. Visst är den fin?

Medan Husse hämtade säcken med gräsfrö letade jag efter ”pappersavdelningen”. Nästan framme vid kassan låg den. Jag plockade åt mig hushållspapper, men såg inget toapapper så jag frågade en ung dam som plockade upp varor på hyllorna.

Hon sa att det finns nästan framme vid kassan, varpå jag påpekade att det bara fanns hushållspapper där. Då hon rådfrågade en kollega via mobilen fick hon till svar att det var slut. Slut! Det hade jag inte väntat mig. Det är väl en stapelvara om något?

Nåväl, jag har några rullar kvar på vinden, så det får bli ett nytt försök så småningom eller inköp nån annanstans.

Äntligen klara. Men nu var klockan tjugo över tre. Vår sista anhalt var ett födelsedagsfirande, men med tanke på att jag ville hämta ut ett paket i närbutiken som stänger klockan fem skulle det inte bli mycket till visit så jag ringde jubilaren.

Jag förklarade att vår tidsplanering hade spruckit och frågade om vi får komma i morgon i stället. Jodå, det passade bra. Innan vi avslutade samtalet avslöjade hon lite besviket att gästerna ännu inte fått kaffe för att vi väntades dyka upp. Usch, så pinsamt.

Om bilåtgärden hade tagit mindre tid i anspråk och vi hade låtit bli lågprisbutiken hade vi hunnit med uppvaktningen. Eller så kunde jag ha ringt tidigare. Men gjort är gjort. Hoppas vi blir förlåtna. 😥

Tomtrunda

Från köksfönstret har jag sett en hägg som blommar så flitigt, nästan nere vid stranden. I dag beslöt jag fånga den på bild. Men det är ju alls ingen hägg upptäckte jag när jag såg den på nära håll! (Klicka på bilderna om du vill se dom i större storlek!)

Varken blad eller blomställning stämde med hägg, så jag kom fram till att det är nån typ av häggmispel. Det finns tydligen en hel drös olika läste jag mig till på Wikipedia. Det förklarar varför den blommar så rikligt, häggen har klart färre blomklasar.

I backen nedanför komposten lyste mängder av smultronblommor, faktiskt också en del kart. Högre upp stötte jag på fjärilslarver som kalasade på nässelbladen. På ett av bladen låg ägg och väntade på kläckning.

Framme vid trappan kom jag på att jag inte har kollat påskliljorna som växer bland plommonträden, så jag masade mig dit. Dom har blommat ut för länge sen konstaterade jag, men fick sen syn på en gul bukett vid bryggan.

Vet inte varför jag är så förtjust i kabbleka? Kanske på grund av växtplats och för att dom tillhör vår­blommorna.

På väg upp från stranden såg jag att irisarna har återintagit sin ursprungliga plats. För ett par, tre år sen hade högt gräs tagit över, men nu är det borta, så tydligen låg dom bara och väntade på att få en ny chans.

Jag kunde också konstatera att daggkåporna blommar. Tittar man på nära håll ser man vilka söta blommor dom har. De första tjärblomstren har också slagit ut noterade jag. På Udden finns det gott om dom och lyser i en fin, cerise nyans.

Getrams och liljekonvaljer står i knopp liksom bondrosorna, så snart byts gult ut mot vitt om man bortser från smörblommor och maskrosor som framhärdar länge till.

Visst är våren en ljuvlig tid i naturen? 😊

Lustbrist

När jag flyttade tillbaka till Udden 2007 beslöt jag att göra bara det jag har lust med. Men då lusten saknas blir det inte mycket gjort.

Jämfört med tidigare år har vårstädningen på tomten inskränkt sig till enstaka punktinsatser och städning inomhus ska vi inte tala om! Jag börjar tro att jag lider av vårdepression, vilket jag aldrig gjort tidigare. Energin är på noll.

Så vad gör jag då? Häckar framför datorn, skriver en del, fotograferar och fixar maten. That’s it. Tillbringar ett par timmar framför teven kvällstid och läser en stund vid läggdags. Om boken är bra, kan det gå ett par timmar innan jag släcker lampan. Effektiv verklighetsflykt.

Sover långt in på förmiddagen och kommer inte i kläderna förrän på eftermiddagen. Gör bara det jag känner att jag absolut måste. Det känns som om det var länge sen jag njöt av en sysselsättning. Ingenting känns roligt.

”Måste det vara roligt jämt då?” hör jag nån som säger. Nej, för all del, men nånting kunde ju vara roligt nån gång tycker jag. Måsten och borden finns det alltid gott om!

Fast i går njöt jag faktiskt en stund då jag gick genom skogen till soptunnan. Eftermiddagssolen belyste de ljusgröna bladen på liljekonvaljerna så vackert, luften var varm för en gångs skull och fåglarna kvittrade intensivt.

Jag kanske tar mig ur lustsvackan vad det lider. 😊

I full blom

Min lilla forsythia står äntligen i full blom. Som jag har väntat! Men väntan var värd mödan, den blommar rikligare än något annat år.

Jag planterade den redan 2014, men på grund av hungriga besökare har den decimerats i flera omgångar, vilket har hämmat tillväxten. De senaste åren har den haft skyddsnät runt sig under vintern och våren så blomrikedomen är kanske ett tack för omsorgen. Blombocken(?) är också belåten. 😊

Kommentarer till föregående inlägg

Tack för hjälpen! Tydligen var jag dålig på att söka. Från två håll har jag fått information om konstnären Gunilla Unger Gerbino. Hennes man och samarbetspartner heter/hette Melchiorre Gerbino.

Dels via en bekant på FB, dels via min bloggkollega bergalott. Bergalott föreslog att jag skulle skicka bilden till Gunilla, så nu ligger ett kuvert klart att postas i morgon.

Ett annat av Gunillas alster finns på den finska auktionssajten huuto.net tipsade bergalott också om. Om du vill ta en titt eller köpa konstverket har du chansen till den 20.6. På sajten finns också en tidslinje över hennes utställningar. 😊

Gunilla Unger Gerbino osastossa Muu ulkomainen taide

Bilden kopierad från huuto.net

Kärt inventarium

I slutet av 1970-talet köpte jag en glasetsning av en konstnär som dök upp på jobbet i Stockholm. Gunilla Unger heter/hette hon och har skapat konstverket tillsammans med Melchiore Gerbing om jag har tytt hans namn korrekt.

Den här tunga pjäsen har följt mig från Stockholm till Göteborg, vidare till Östersund och slutligen till Udden. Tavlan är mig fortfarande lika kär. 🙂

Jag har googlat båda namnen och letat i konstnärslexikonet Amanda, men inte lyckats hitta någotdera. Möjligen var deras skapande kortvarigt? Nån bland mina bloggkolleger som är bekant med namnen?

Glädjeämnen

För det mesta är det naturen som ger mig glädjeämnen, men en ny källardörr är heller inte fy skam!

Tussilago
I vår by är det inte värst vanligt med tussilago. Därför blev jag glatt överraskad härom dagen när jag upptäckte några exemplar vid vägkanten i början på ”stora backen”. Den som man måste uppför om man inte kommer till Udden genom skogen.

I går var väder och ljus lämpligt för fotografering, så jag traskade i väg. När jag kom fram insåg jag att efter­middags­solen fick blommorna att vända sig åt fel håll om jag stod på vägen. Men skam den som ger sig, efter att ha forcerat ”stock och sten” fick jag till rätt vinkel.

I samma backe blommar förresten Tibasten sen ungefär en vecka tillbaka. Också ett glädjeämne.

Nunneört
Dagens glädjeämnen från naturen bestod av en växt och två fåglar. Nunneörten som jag fick av en bybo för något år sen står i blom!

Med tanke på hur skröplig den såg ut efter sommaren i fjol, tog jag för givet att den hade dött. Den är för all del inte lika frodig som den borde vara, men den lever i alla fall.

Gråhäger och fiskgjuse
När jag kom in i köket nyss, fick jag syn på något som rörde sig i vassen på andra sidan av vår vik. Det visade sig vara gråhägern som brukar hålla till här på somrarna. Ibland ensam och ibland tillsammans med en partner.

Den står fortfarande kvar i väntan på lämpligt byte ser jag. Hoppas den låter bli grodorna, för dom vill vi ha kvar så vi vet att vattnet är rent.

Fiskgjusen är också på jakt efter mat ser jag. Högt uppe i det blå svävar den över vattnet och över knipparet som provianterar längst in i viken.

Ny källardörr
Husse har länge beklagat sig över att dörrkarmen till den inre källardörren rör sig när man öppnar dörren. Jag har inte sett det som nåt stort problem, antagligen för att jag vant mig sen många år.

För ett några år sen satte jag i kilar mellan karmen och väggen, men det var ju en nödlösning som inte höll i längden. Hade jag haft polyuretanskum, hade jag förstås använt det i stället. Då hade Husse aldrig behövt irritera sig på den lösa karmen. 😀

Nu hade han hur som helst fått nog och beställde ny karm och ny dörr av en bekant snickare. I förrgår kom den på plats och i dag har Husse försett den med handtag och hake. Tack igen! 😊

Proportionerna på bilden av den nya dörren stämmer dock inte bör tilläggas. Den är givetvis inte smalare nertill! Fotografen har slarvat.