Visst kommer vi väl ihåg pyjamaspapper? Det blå-vitrandiga pappret i ändlös bana som användes i matrisskrivarna på 80-talet. Pappret fanns för all del också i vitt.
Till min stora förvåning säljs matrisskrivare fortfarande – på sajten https://www.matrisskrivare.se/ finns flera modeller. Alltså är pyjamaspapper fortfarande gångbart, så lådan jag hittade i före detta skolan i Björkboda i lördags kanske kommer till användning? För min del var fyndet dock en nostalgitripp. 😊
Ju äldre vi blir, desto viktigare är hälsan. I det avseendet är jag lyckligt lottad. 😊
Den 25.2 snöade det ymnigt, men Husse rattade bilen med stadig hand till Bjärnå, cirka en timmes bilfärd från Udden. Jag hade tid hos ögonläkaren där. På vår ö finns varken optiker eller ögonläkare.
Här fick jag det första positiva beskedet. Ögonläkaren konstaterade att mina ögon mår bra och att synen inte har försämrats de senaste två åren. Skönt att höra. Vi kom överens om att jag gör ett nytt besök om två år.
Den här tiden på året är det också årskontroll efter bröstoperationen. I år innebar det två besök i Åbo. Dels en träff med onkologen, dels mammografi och ultraljudsundersökning en vecka senare.
Onkologen klämde, tryckte och lyssnade en stund innan han sa att allt såg bra ut. Ett uppskattat besked också det.
I går gjorde vi nästa besök i stan. Att ta sig till en okänd plats i en okänd stad är alltid en utmaning, men det gick bra. Att leta sig fram till läkarmottagningen i Hansa-kvarterets tredje våning var däremot en utmaning.
Efter att ha irrat runt ett tag fick vi syn på mottagningens namnskylt på väggen och styrde kosan ditåt. Då hade vi redan prövat med två hissar, men den tredje visade sig vara den rätta.
Den ena damen i receptionen betjänade mig på flytande svenska, vilket var en trevlig överraskning. Röntgenskötarna var inte lika språkkunniga, men jag förstår ju faktiskt finska riktigt bra när jag vill, så det var inga problem.
Att mammografi är en lindrig form av tortyr vet jag sen tidigare. Möjligen är mina bröst extra ömma eller känsliga?
”Det ser bra ut” fick jag höra innan det var dags för ultraljudet i ett intilliggande rum. Läkaren inledde med att bekräfta det positiva beskedet. Sen undersökte hon bröst och lymfkörtlar länge och väl. Det kändes som om hela överkroppen var insmetad med gelé innan hon var klar.
Hon var också nöjd med resultatet. ”Allting ser bra ut”, sa hon. Härligt att höra!
Jag kan inte påstå att jag hade oroat mig inför undersökningarna, men man kan ju aldrig vara säker på att allt är OK förrän man får det bekräftat av expertis. Nu kan jag med lätt hjärta njuta av tiden fram till nästa års kontroller. 😊
I dag gick jag på jakt efter flera vårtecken. Redan den 3 mars började dagliljan titta upp och snödroppsbladen var en bra bit ovanför marken. Flera vårtecken den 15 mars kan tyckas väl optimistiskt, men de senaste dagarnas soliga och relativt varma väder ingav hopp.
På västra sidan av huset kunde jag konstatera att videkissarna har knuffat bort sina vinterhöljen och visar sin silverglänsande päls.
Några blåsippsblad gick ännu inte att upptäcka, det var bara smultronbladen som lyste gröna. Däremot lyste små blåa knoppar bland syrenerna. Scillan har definitivt bestämt att det är vår.
Det har också påskliljorna. Små ljusgröna fingrar sticker upp runt ormbunken där dom håller till. Bästa årstiden håller på att få sin början. Det bekräftas också av de ljusnande kvällarna och fågelkvittret som hörs igen. 😊
Sexuella övergrepp och våldtäkter på barn och unga är i mina ögon fullständigt oförlåtligt! Lika oförlåtligt som våldtäkter överhuvudtaget. Att prästvigda män gör sig skyldiga till övergreppen och våldtäkterna är ändå mer oförlåtligt och avskyvärt. Hur kristen är man då?
(Understrukna ord i texten länkar till källor med mera information.)
I går såg jag filmen Spotlight som handlar om tidningen Boston Globes avslöjande om brotten som begåtts av katolska präster i Boston. Mer än 1.000 barn och unga blev deras offer. Efter filmens slut rullade listor med andra fall som upptäckts världen över.
De här vidrigheterna har på vissa håll pågått sedan 1930-talet, men fortfarande dyker det upp nya fall. Omfattningen är hårresande. Katolska kyrkan har gjort sitt yttersta för att mörklägga övergreppen och har mutat offren till tystnad med miljonbelopp.
Kravet på celibat anses vara en förklaring till den utbredda pedofilin. Citat från Evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands kyrkliga ordlista: ”Celibat betyder sexuell avhållsamhet. En person som lever i celibat förverkligar inte aktivt sin fysiska sexualitet utan riktar sin sexuella energi till exempel till kristet barmhärtighetsarbete. I den katolska kyrkan måste alla präster leva i celibat.”
Så varför blir man då präst om man inte klarar kravet på celibat undrar jag? Eller är övergreppen så ”normaliserade” och vedertagna att man inte bryr sig? Och varför kan man inte frångå kravet på celibat i stället för att fortsätta förstöra livet för oskyldiga barn och unga människor?
I veckan har jag läst en del intressanta nyheter. Till dom äldsta nyheterna hör ett 146.000 år gammalt kranium som grävts fram i Kina och som man tror tillhör en ny människoras. Det skulle innebära att neandertalmänniskan inte längre är vår närmaste släkting. Nyheten hittade jag hos illvet.se, där du kan läsa mer om fyndet om du är intresserad.
En annan intressant artikel läste jag i Newsweek. Man har kommit fram till varför Machu Picchu byggdes på den plats det ligger och hur byggmaterialet kunde hanteras så precist. Anledningen till placeringen anses vara att platsen ligger ovanför en tektonisk spricka och att byggmaterialet består av material som bildats till följd av förkastning.
Lite nyare nyheter hittade jag i Good News Network. En ny metod för att återvinna plast på 20 minuter i rumstemperatur så att den kan återvinnas flera gånger. Nuvarande återvinningsmetod är långsam och gör materialet skörare för varje återvinningsprocess.
Samma källa rapporterar om en ny form av cancerbehandling som på sex dagar tar kål på tumörer i äggstockar, tjock- och ändtarm.
Några dåliga nyheter vill jag inte rapportera om. Det finns det så många andra som gör.
I dag har jag haft stenkul. 😉 Visst är dom fina?
I dag blev jag bekant med två charmerande kattherrar. Den yngre i svartvit ”kostym” var väldigt nyfiken men höll sig på behörigt avstånd. Hans äldre kollega bevärdigade mig knappt ett ögonkast och utstrålade en avmätt hållning.
Den här gången klarade jag mig alltså från rivsår. 😀
Byggnadsvård med kulturhistoria.
annicaaktiv
när livet går runt i cirklar, ibland avigt men för det mesta rätt.
Livet i Thézan-les-Beziers, Languedoc, Södra Frankrike
TJYVTJOCKT
My life My show, My dog, Enjoy
Life is not about waiting for the storm to pass… It’s about Learning To Dance In The Rain.
Allmänt, mat, resor, vardagen, litteratur
– med Sissella Helgesson
utan bamse
Bättre sent än aldrig
Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar
vardagslunk, praliner och beska droppar!
Uddmors betraktelser 