Sexuella övergrepp och våldtäkter på barn och unga är i mina ögon fullständigt oförlåtligt! Lika oförlåtligt som våldtäkter överhuvudtaget. Att prästvigda män gör sig skyldiga till övergreppen och våldtäkterna är ändå mer oförlåtligt och avskyvärt. Hur kristen är man då?

(Understrukna ord i texten länkar till källor med mera information.)

I går såg jag filmen Spotlight som handlar om tidningen Boston Globes avslöjande om brotten som begåtts av katolska präster i Boston. Mer än 1.000 barn och unga blev deras offer. Efter filmens slut rullade listor med andra fall som upptäckts världen över.

De här vidrigheterna har på vissa håll pågått sedan 1930-talet, men fort­farande dyker det upp nya fall. Omfattningen är hårresande. Katolska kyrkan har gjort sitt yttersta för att mörklägga övergreppen och har mutat offren till tystnad med miljonbelopp.

Kravet på celibat anses vara en förklaring till den utbredda pedofilin. Citat från Evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands kyrkliga ordlista: ”Celibat betyder sexuell avhållsamhet. En person som lever i celibat förverkligar inte aktivt sin fysiska sexualitet utan riktar sin sexuella energi till exempel till kristet barmhärtighetsarbete. I den katolska kyrkan måste alla präster leva i celibat.”

Så varför blir man då präst om man inte klarar kravet på celibat undrar jag? Eller är övergreppen så ”normaliserade” och vedertagna att man inte bryr sig? Och varför kan man inte frångå kravet på celibat i stället för att fortsätta förstöra livet för oskyldiga barn och unga människor?