26.9 – Storm, hushållspapper och detektivjobb

Det har stormat på Udden och jag har löst två i-landsproblem.

Storm på Udden
I natt och idag har det blåst och regnat rejält på Udden – 21 m/s varnade MI för. Det har minsann känts! Ett tag trodde jag trapptaket skulle blåsa bort.

Skadorna har lyckligtvis begränsat sig till en decimerad klotkrysantem, Husses födelsedagsblomma, och en bordsskiva som flög sin kos. På eftermiddagen hade vi elavbrott.

Enligt meddelandet jag fick från Caruna, som ansvarar för elöverföringen, visste dom inte orsaken till det: ”Avbrottet orsakades av okänd orsak.” Avbrottet varade bara i fem minuter så det var inte mycket att orda om.

Löst två i-landsproblem
Idag har har jag räddats av hushållspapper. I slutet av augusti köpte jag nämligen nya dojor, mina gamla har tyvärr fått ”små leenden” på ytterkanten.

Dess värre var jag korkad nog att inte prova dom genast. I lördags beslöt jag inviga jag dom och kunde konstatera att kanten på hälkappan satt på tok för högt upp, dom skavade.

Så vad göra? Nu var det för sent att returnera. Ett alternativ var förstås att försöka sälja dom på Kimitoöns bytesbörs på FB, men eftersom dom i övrigt kändes bekväma och lagom stora avvaktade jag.

Innan jag somnade igår kväll kom jag på en lös­ning. Om jag fyllde skohälen med hushållspapper kanske dom skulle gå att använda? Sagt och gjort. Idag dubbelvek jag tre ark hushållspapper och testade. Helt perfekt.

Fast en av papperstussarna böt jag sen ut mot en halvsula. Den är visserligen gjord för att sitta under ”fram­foten”, men det gick bra att pula ner den i hälen. Nu sitter skorna som dom ska. 🙂

Det andra problemet har minsann krävt en hel del detektivjobb! Senast jag behövde svarta refills till min Parker Gel-penna kunde Pappersboden beställa dom åt mig. Den turen hade jag inte längre fick jag besked om. Ingen av Pappersbodens leverantörer hade dom i sortimentet längre.

Via parkerpen.com i England fick jag adressen till deras grossist i Finland som informerade mig att Suomalainen kirjakauppa (finska bokhandeln) i Salo och Åbo sålde dom. Men så enkelt var det inte.

Bokhandeln i Åbo meddelade att dom inte ens har lyckats beställa dom trots att dom försökt och dito i Salo har inte Parker i sitt sortiment. Jag vidarebefordrade förstås be­skeden till grossisten och fortsatte leta.

På Amazon.com UK finns refiller men dom kan inte leverera utanför England stod det på webbsidan. Men ibland kan jag vara förskräckligt envis så jag gav mig inte. Bland mina sparade Bra-att-ha-länkar fanns Pennshoppen i Sverige.

Och voilà, där fanns refillerna att köpa och levereras också till Finland. Fraktkostnaden är dessutom lägre än för leveranser inom Finland, så jag slog förstås till direkt. Förhoppningsvis är det rätt bredd på kulan, det är det enda som ännu kan gå snett.

Det enklaste hade förstås varit att köpa en ny ”gelépenna” i Pappersboden som ägarinnan föreslog. Men nu råkar det vara så att jag har levt med min Parker i drygt 20 år, är stormförtjust i gelén och bredden på kulan, så jag överger den verkligen inte i första taget! Sådeså. 🙂

23.9 – Från päron till lakritsremmar

Päronen är inlagda, första lästräffen avverkad, bidragsansökningarna påbörjade och första skrivar­träffen genomförd. Mia vaktar ”pumphuset”.

Päronen inlagda
Att få ett ämbar med päron i födelsedagspresent är minsann inte så illa. Den turen hade Husse, så förra lördagen satte vi i gång med att lägga in dom. Husse skalade och klöv, jag stod för inkokningen.

Fyra burkar blev det, varav en överlämnades till Husses dotter. Övriga står nu i Uddens källare och hoppas vi ska komma ihåg dom när vi är sugna på dessert.

Första lästräffen
På onsdagen var det dags för höstens första lustläsarträff i Dalsbruks bibliotek. Det var lite si och så med uppslutningen, men ett halvdussin läsare hade i alla fall samlats.

Det var fler än jag som erkände att dom inte hade läst speciellt mycket i sommar, men en del hade varit nog så flitiga. För närvarande närmar jag mig slutet på Piga, klockare, inhysing, lots av Carina Wolff-Brandt.

Att få en inblick i hur det var att bo och leva i Åbolands skärgård för flera hundra år sen var intres­sant. Att författaren parallellt beskrev samtida omvärldshändelser tilltalade mig också. På så sätt fick jag en välkommen dos av vårt lands historia under Sveriges styre.

Bidragsansökningarna påbörjade
Som ideell förening är man i stort behov av bidrag, hembygdsföreningen är inget undantag. Husse är klar med sina avseende ungdomsföreningen, men jag har inte kommit så långt än. En ansökan är klar, tre är än så länge i utkastsfasen.

Det är ett synnerligen träligt jobb. Att fylla i webbformulären är inga problem, men så gäller det att få med alla bilagor som krävs och redovisa både tidigare och pågående ansökningar. Suck.

Första skrivarträffen
Igår kl 10.15 samlades fem deltagare runt bordet i Kojan, öns första(?) och enda antikvariat.  Höstens första Skrivlördag! gick av stapeln. Med hjälp av kaffe, lakritsremmar och diskussioner flödade kreativiteten.

Under lunchen fick jag av en skrivarkollega veta att jag påminner om hennes huvudperson i en av skrivövningarna: ”Min tokigaste släkting”. Ett av släktingens upptåg bestod i att klä ut sig till slaktare och släppa ut alla grisar från slakteriet. Fast ett sånt tilltag skulle jag näppeligen komma på!

Mia vaktar pumphuset
Det passar lilla damen att vakta ”pumphuset” när solen värmer och vinden är lagom. 🙂

 

13.9 – Vassa verktyg och gulliga killar

Jag har jobbat på egen hand, gräset är klippt och jag har träffat en charmerande herre.

Jobbat på egen hand
Strandröjningen i fjol våras måste begränsas på grund av vattenrörets placering. Det gav så klart en vassrugge tillfälle att frodas. I måndags hade jag fått nog av den, nu skulle den elimineras.

Jag har funderat på tilltaget en längre tid, mest för att komma fram till vilket verktyg som skulle vara mest praktiskt. Det fick bli den långskaftade grässaxen, jag är inte riktigt kompis med min stora lie.

Det var drygt innan jag var nöjd, men inspirationen höll i sig så jag fortsatte med min lilla lie för att också få bort vassen invid bryggan. Husse hade gjort mig sällskap under tiden och höll på att kapa dom nya vasskotten i stranden.

Allt gick bra ända tills jag skar mig i fingret. Husse undrade hur i all världen jag bar mig åt för att lyckas med det?

Jag förklarade att jag greppade vasstråna med ena handen och skar av dom med den andra. Han påstår att han aldrig tidigare har hört talas om nån som har skurit sig med en lie. Men nån ska ju vara den första. 😀

Gräset klippt
På onsdagen lämpade sig vädret för gräsklippning bestämde Husse och gjorde slag i saken. Först klippte han på Udden (trots mina protester), sen i Tallmo och slutligen på Dragegården. Ett helt dagsverke!

Idag fick jag för mig att jag äntligen skulle klippa det långa gräset där kökslandet låg tidigare. Jag har nekat Husse att klippa där, dels för att det är ojämnt och dels för att jag var rädd om vallörten och prydnadslöken som växer där.

Utsikten från det västra sovrumsfönstret behövde också åtgärdas. Dom vissna och torra växterna som spretade utanför störde mig varje gång jag tittade ut. Det blev nya tag med lilla lien – utan missöden den här gången.

En charmerande herre
Igår var jag på besök på en för mig ny adress. Vår informella skrivarträff skulle den här gången hållas där. Dess värre visade det sig att ingen annan i gruppen kunde delta, men jag var så välkommen ändå meddelade dagens värdinna.

Hon bodde i ett charmigt gammalt hus konstaterade jag när jag parkerade. Då dörren öppnades hälsades jag välkommen dels av värdinnan och dels av en charmerande herre som hade svårt att tygla sin förtjusning när han såg mig.

Värdinnan förklarade att han är stormförtjust i besökare och därför blir överentusiastisk. Ett sånt välkomnande kan man ju inte ta illa upp för!

Den charmerande unga herrn tillhör rasen Groenendael (Belgisk vallhund), så det var mycket svart, lång och mjuk päls ovanför dom fyra benen. Och är man bara fyra år så är det fullt förlåtligt att bli över­en­tu­siastisk. 🙂

Värdinnan var lika charmerande hon, även om hon inte var fullt lika entusiastisk. Det blev en givande och angenäm eftermiddag på alla sätt, tack igen!

10.9 – Planerat och oplanerat

Databasen är klar, jag har träffat kolleger, förberett Kodklubben, kokat fisksoppa, skurat båten och besökt September Open.

Databasen klar
I tisdags satte jag i gång med att förbereda utskick av vägavgifterna. För att debiteringen ska löpa så smärtfritt som möjligt skapade jag ett huvuddokument bestående av inbetalningskortet och en databas över mottagarna.

Nu behöver jag bara koppla huvuddokumentet till databasen och välja e-post, respektive brev så är alla avier klara. Synnerligen smidigt. 🙂

Träffat kollegerna
På torsdag kväll träffade jag en del av mina kursledarkolleger på Vuxeninstitutet. Vi bjöds på mat och aktuell information i Labbnäs. Ett tjugotal kursledare deltog, vilket innebar ungefär en fjärdedel bedömde rektorn.

Alltid trevligt att träffa dom, annars ses vi ju aldrig. Den goda skaldjursgrytan, följd av kaffe och äppelkaka bidrog förstås till stämningen.

Förberett Kodklubben
En stor del av fredagen gick åt till att planera för Kodklubben, ett projekt som FSU (Finlands svenska ungdomsförbund) står bakom. Tanken är att DUF (Dragsfjärds ungdoms­förening) ska arrangera en Kodklubb för barn i åldern 7-12 år i Furulund.

I söndags beslöt DUFs styrelse att gå vidare med idén enligt mitt förslag, så jobbet fortsätter med marknadsföring och  deltagarvärvning.

Kokat fisksoppa
Sen i våras har jag haft flera kärl med olika sorters fiskbuljong i frysen. I fredags beslöt jag göra ett storkok av dom. Genom att tillsätta två sorters fisk, räkor, potatis, sopprötter och mängder med dill blev den helt OK. Femliterskastrullen blev välfylld.

Skurat båten
Sent på eftermiddagen kändes luften fortfarande ljummen så jag tyckte jag skulle passa på att skura båten eftersom MI hade lovat regn ett par dar framåt. Den rengöringen behövdes verkligen!

I regel skurar jag båten minst en gång per år, men i fjol blev det aldrig av så den såg ut därefter redan i våras. Fiske och bärgning av ”sjögräs” hade därefter satt sina tydliga spår. Men nu är den ren och fin igen ett tag.

Besökt September Open
I lördags hölls September Open, den årliga medel­tids­mark­na­den, igen i Dalsbruk. 2015 deltog jag senast, så i år ville jag gärna göra ett återbesök. Husse var inte alls intresserad av att följa med, men jag lyckades övertala honom.

I drygt ett par timmar knallade vi omkring och tittade på allt från trä‑ och järnsmide till ät‑ och drickbart. ”Krimskrams” var Husses kommentar. 😀

Vår medeltida lunch bestod av bitar av helstekt gris med stekta kålrötter och kokt vitkål på en bit sur­degs­bröd.

Antalet besökare uppgick till drygt 7.000(!) enligt kommunens info, så man kan med fog säga att marknaden var välbesökt.  Tack vare det rejält tilltagna området kändes det ändå aldrig trångt.