27.6 – Idogt arbete

Kvist‑ och häcksax har kommit till användning, parabolen är nermonterad och takrännorna putsade. Idag träff med ”skrivarkollegerna”.

Kvist‑ och häcksax i användning
I förrgår tog jag i tu med oönskad växtlighet. Både kvist‑ och häcksax kom till användning. Kvistsaxen rådde på början till allsköns buskar och plommon­träd, häcksaxen gjorde effektivt slut på nya skott.

Igår fortsatte nermejandet. Oönskade alskott och lönnkvistar stod i tur. Och nästa sommar är det givetvis dags igen.

Parabolen nermonterad
Mitt abonnemang hos Canal Digital upphörde för flera år sen, men parabolen har hängt kvar på väggen. När det har stormat som värst har jag hört den kvida.

Men nu är det slut med det. Igår eftermiddag åtog sig Husse att plocka ner den. Nu väntar den på sin sista vila på sopstationen i Genböle.

Takrännorna putsade
Eftersom stegen ändå var framme, kom jag på att jag kunde passa på att putsa takrännorna. Men se det fick jag inte, Husse insisterade på att göra jobbet.

Tack vare den fiffiga sprutmojen som Husse skaffade till trädgårdsslangen räknade han ut att det skulle gå elegantast att spola bort innehållet – förutsatt att slangen nådde så långt.

Det visade sig att den nådde mer än halva längden på huset och strålen var kraftig nog att rengöra hela rännan, så det gick betydligt smidigare än när jag har rengjort dom tidigare.

”Hur är det med rännan på andra sidan av huset då?” undrade Husse när han var klar. Jag erkände att den aldrig har blivit putsad sen den kom upp för 18 år(!) sen. ”Där finns ju inga träd som fäller löv” påpekade jag, men det argumentet bet inte alls. Han skulle prompt upp och kolla.

Eftersom vildvinet växer inne i början på rännan hade en hel del gegga fastnat där förstås. Efter en del krafsande och spolande var han nöjd och konstaterade sen att resten av rännan var tom.

Trots att det var min idé bestod min enda insats av att dra ut slangen, koppla på och stänga av vattenpumpen. Tänk så orättvist livet kan vara ibland. 😀

Träff med ”skrivarkollegerna”
Strax före tre i eftermiddags parkerade jag och en skrivarkollega samtidigt utanför dagens mötes­plats. Min skrivarkollega bodde på 80-talet i huset vi skulle in i och kom fortfarande i håg en del av sina grannar.

På andra våningen stod dagens värdinna i dörr­öpp­ningen och hälsade oss välkomna. En ung gentle­man på fyra ben ville också välkomna oss. Inga fler i gruppen dök upp, så vi satte oss vid kaffebordet och lät samtalet flöda medan vi försåg oss med tilltugg.

Eftersom det inte finns nåt givet ämne eller tema för våra träffar, handlade samtalet om vitt skilda ämnen innan vi kom in på vårt respektive skrivande. Båda mina skrivarkolleger hade påbörjat större skrivprojekt.

Jag blev tvungen att medge att mitt än så länge bara finns i huv’et. Frågan är om det nånsin kommer ut i textform? Självkritiken är hård. :-/

Hurraaaa!!

Äntligen är förrådshyllan monterad, det har den väntat på i flera år! Jag föreslog att vi skulle fixa den igår, men då var det söndag sa Husse. Men idag var han inspirerad att ta i tu med den. 🙂

24.6 – Bröllop, getingar, korsord och Mia

Vi har bevistat ett midsommarbröllop och ätit brunch. Jag har retat jordgetingar och löst korsord med  Husse. Mia är så gott som återställd.

Midsommarbröllop och brunch
Strax efter två i fredags ljöd orgeln i Dragsfjärds kyrka. Efter brudnäbbar, tärna och marskalk skred brudparet in i kyrkan och intog sina platser vid altaret.

Förutom prästens ord fick vi lyssna till sång och recitation innan brudparet växlade ringar och svarade ja på den viktiga frågan. Dryga 40 minuter senare var vi på väg till festlokalen.

Som festlokal hade brudparet valt Solbacka, dvs martha­före­ningens hus här i byn. Efter flera dagars förberedelser stod festsalen redo för de inbjudna gästerna.

Vårt bordssällskap var välbekant, så samtalet flöt lätt under middagen och efterföljande kaffe/te med en maffig bröllopstårta. Efter det följde en del program och sen var det dags för bröllopsvalsen.

Gästerna uppmanades att haka på och kan du tänka dig, Husse bjöd upp till vals! Jag som har tjatat om att jag så gärna ville dansa en gång med honom, hittills för döva öron. Men nu blev jag bönhörd. 🙂

På min begäran var vi dom första gästerna som bröt upp. Vi hade ju en konvalescent som behövde tillsyn förklarade jag. Och faktiskt tror jag inte att vi gick miste om nåt väsentligt.

Dan därpå serverades brunch på samma ställe. När vi dök upp vid tolv-snåret var det ingen rusning, det gick fint att förse sig. Vårt bordssällskap från föregående kväll råkade också vara på plats så vi kunde fortsätta samtalen.

Retat jordgetingar
Efter brunchen blev jag inspirerad att ansa bergenian som håller till på berget vid norra husgaveln. Arbetet förlöpte utan problem tills jag kom halvvägs, men sen ryckte varningspatrullen ut.

Inne bland/under bergeniabladen bor tydligen en jordgetingfamilj. Jag fann mig plötsligt omgiven av synnerligen irriterade getingar. Med tidigare möte (2016) i färskt minne backade jag genast. Att bli stucken igen ingick inte i planerna!

Jag valde att fortsätta arbetet från den andra änden av planteringen i stället. När jag kom fram till det känsliga stället hade getingarna tydligen insett att jag inte tänkte inkräkta på deras område. Bara ett par ”vaktsoldater” visade sig för säkerhets skull så jag inte skulle ta mig några friheter.

Löst korsord
Idag medgav väder och vind vistelse i bersån igen, så efter en liten promenad längs ”djungelstigen” slog vi oss ner med ÅUs korsord. Eftersom Husse är proffs gick det fort att lösa idag också.

Mia så gott som återställd
Veterinärbesöket i torsdags utmynnade i en noggrann undersökning efter att Mia hade blivit sövd. Den unga veterinärvikarien trodde att såren i tassen kom sig av bett under ett slagsmål, men kollade att det inte fanns några främmande föremål i såren.

Värkmedicin i ett par dar och en veckas anti­bio­tika­kur skulle nog återställa henne. Visserligen fick hon en uppvakningsspruta, men trots det var hon nog så groggig resten av dagen, så vi turades om att hålla henne under uppsikt.

Men på fredagen var hon sig själv igen även om tassen fortfarande ömmade. Vid det här laget syns det knappt att hon haltar och hon är sitt vanliga jag igen. 🙂

20.6 – Från marknad till tassont

Marknaden är förbi, komposthögen blomstrar, vi har slagit vass och samlat ”sjögräs”. Jag har konfererat och supportat. Mia har ont i en tass.

Marknaden förbi
I lördags stod hembygdsföreningens ”personal” beredd att sälja kaffe/te/saft med munkar strax före 10. Kärrabuktens byaråds tradi­tio­nella marknad i Kärra gick av stapeln kl 10-13.

En av våra medlemmar var vänlig nog att grädda 70 munkar till försäljning. Dom tog slut redan före stängning, så det var tur att vi hade reservbullar. En lyckad marknad för vår del!

Komposthögen blomstrar
Vid det här laget är det mesta av gräset på tomten torrt och brunt. Det har inte regnat på 2½ månad bort­sett från några få droppar. Men igår fick vi äntligen 9 mm regn så en del växter piggnade till.

Komposthögen lider också delvis av torkan, men tack vare ”slaskvattnet” som töms där är den ändå frodig jämfört med andra om­rå­den. Just nu blommar digitalis, prästkragar, malva och förgätmigej förutom vallört och nattljus.

Tydligen har frön från bortslängd vallört och nattljus grott, för dom har jag då inte planterat där.

Slagit vass och ”sjögräs”
Efter siktdjupsmätningen i söndags beslöt vi slå dom nya vasskotten som stack upp över vattenytan för att förhindra ytterligare tillväxt. Vi upptäckte också stora sjok av ”sjögräs” som vi fångade in med fiskhåven och tog i land.

Tidigare har axslingan dominerat i vår grunda vik, men efter ”invasionen” 2015 har hornsärven tillkommit. Ju mer näring det finns i sjön, desto rikligare växtlighet.

Fördelen med vattenväxterna är förstås att de renar vattnet, men nackdelen är att sjöbotten vimlar av växter, vilket gör det knepigt att ro och simma. Varje avbruten växtdel blir dessutom en ny planta så det gäller verkligen att ro försiktigt!

Konfererat
På måndagen kom väglagets ordförande efter lunch som avtalat. Vi behövde kolla föredragningslistan och andra dokument inför årsmötet.

Igår gick kallelserna i väg. I mycket god tid! Årsmötet är först den 11.7. Men lagen säger ju inget om att man inte får kalla till möte tidigare än stipulerat.

Supportat
Eftermiddagen gick i datorsupportens tecken. Den nya Windows-versionen (1803) ställde till det för en användare. Han hade också en del andra problem han behövde hjälp med. Men nu ska allting funka hoppas jag.

Mia har ont i en tass
Igår morse kom Mia in i rasande fart och beklagade sig högljutt. Jag trodde hon ogillade det begyn­nande regnet, men det var värre än så. På eftermiddagen upptäckte vi att hon haltade svårt och höll upp ena framtassen när hon satt.

En försiktig undersökning avslöjade att hon hade ett sår i stora trampdynan. Idag upptäckte jag ett till i samma trampdyna.

För att lindra smärtan gav jag henne värkmedicin, men i morgon ska veterinären undersöka henne. Idag hade han ingen tid att erbjuda, så vi får ge oss till tåls till dess.

13.6 – Lugna veckan

Vi har dinerat i Tallmo, Husse har drabbats av akut lumbago och jag av ett lindrigt städanfall, vi har haft möte och bevattningsuppdraget är utfört.

Dinerat i Tallmo
I fredags bestämdes det att vi skulle äta middag i Tallmo dan därpå tillsammans med Husses dotter och guddotter i samband med bastu­ba­dan­det. På menyn stod rökt, hel forell.

Vid två-tiden dök vi upp. Det rök redan ur skorstenen till bastun eftersom vi hade kommit fram till att det var bäst att bada först.

Efter bastun rökte Husse fisken medan hans dotter kokade potatis. Guddottern och jag hjälptes åt att duka. Mitt enda bidrag till måltiden bestod av en kall dillsås som var lite snålt tilltagen konstaterade jag. Den tog snabbt slut.

Akut lumbago
Redan på lördag morgon konstaterade Husse att han drabbats av ryggskott, men han kunde i alla fall fungera normalt. På söndagen tog han sig knappt ur sängen, smärtorna hade tilltagit högst påtagligt.

På måndagen var det lika illa. Jag övertygade honom därför om att det var skäl att kontakta läkare. Som tur kunde han ringa in ett recept till apoteket i Dalsbruk efter att ha hört vad saken gällde.

Efter lunch gav vi oss av. Möjligen hade jag fått ut medicinen, men för säkerhets skull följde Husse med trots att det var en svår pärs att ta sig till bilen och sätta sig i den.

Det är bestämt första gången han har åkt bil med mig vid ratten? Men det gjorde han alltså bara för att han var nödd och tvungen. 😉

Smärtorna klingade av något efter medicinintaget, men inte förrän idag har han kunnat börja röra sig någorlunda normalt. Men det gäller fortfarande att inte göra några förhastade rörelser. Alla som nån gång har drabbats av ett riktigt elakt ryggskott känner säkerligen igen sig.

Lindrigt städanfall
Medan Husse tog igen sig igår drabbades jag av ett lindrigt städanfall. Och när andan väl faller på gäller det minsann att passa på!

Som vanligt var det ingen noggrann städning, jag tog ”bara det värsta” för att citera salig mormor. Efter ett par timmar hade anfallet redan gått över, så nu är det bara att vänta till nästa gång.

Möte och bevattningsuppdrag
På dagens agenda stod hembygdsföreningens styrelsemöte. Efter mötet åkte vi till Udden, slängde i oss lite uppvärmda matrester och åkte igen, den här gången med kameran och Mia som passagerare.

Jag beslöt nämligen lifta med Husse till sommar­gran­nen psykologens hus för att fullgöra mitt bevatt­ningsuppdrag och tänkte gå hem, så det passade bra att Mia också fick en promenad.

Vattnandet tog inte lång tid, men det gjorde vägen hem. Dels för att jag fastnade med kameran på till­talande motiv och dels för att Mia behövde undersöka vägkanter och dikesrenar. Hon tyckte också att vi kunde svänga in till ”Möllers” men se det ville inte matte.

En hel timme tog det oss. I vanliga fall går man på tio minuter. Ingen konditionshöjande promenad precis, men välgörande för själen. 🙂