Sommarens sista rosenbukett har vissnat, men än finns det enstaka blommande rosor kvar i rosenbusken. 🙂
Månad: oktober 2016
8.10 – Sant och osant
Jag har haft besök, inte hyrt bil, skrivit insändare och gjort bort mig igen. Mia njuter av höstsolen.
Besök
Vid lunchtid i onsdags fick jag ett SMS med frågan hur min agenda såg ut för dagen? Jag svarade som det var, att jag förberedde övningar till kursen men att jag nog kunde behöva en kort paus.
En halv timme senare dök ”den unge gentlemannen” upp och fick ett par muggar te med skorpor till. Ja, och så Carneval-kex som han hade med sig till min födelsedag. Dom har jag inte ätit på 50 år och visste inte ens att dom fortfarande fanns!
Innan han lämnade oss gick vi runt och beundrade hans nyinköpta bil. En riktig pärla till det priset tyckte jag. Han delade förstås min uppfattning. 🙂 Tack igen för besöket!
Inte hyrt bil
Häromdagen fick jag bensinfakturan för september men blev minst sagt konfunderad när jag såg att jag blivit debiterad för biluthyrning!? Dels har jag inte hyrt bil och dels är jag ganska säker på att St1 i Dalsbruk inte hyr ut bilar, men jag kan förstås ha fel.
Hur som helst har jag inte hyrt nån bil i det här landet. Inte någonsin vad jag kan minnas? Det låga beloppet på 40,32 € stämde inte heller. Jag ringde genast kundtjänsten som lovade ta reda på hur och av vad debiteringen kom sig. Jag har ju inte lånat ut mitt kort eller tappat det så det kan inte vara orsaken.
Skrivit insändare
Carina Holms Ledare i ÅU 5.10 med rubriken Kampen mot rören fick mig att slänga i väg ett mejl till henne och tacka för en utmärkt artikel. Carina hade nämligen tagit upp frågan om (tvångs)anslutning till kommunalt vatten och avlopp, respektive Kimitoöns Vattens skuld på ca 10 miljoner €.
Jag skrev också en kommentar och fick ett svarsmejl där hon skrev att om jag ville skriva en insändare så tog dom gärna in den. Först var jag tveksam men efter att ha grunnat ett tag, infann sig inspirationen i torsdags.
Antar den dyker upp i tisdagens tidning eftersom den inte var publicerad idag. På FB har den fått flera gillningar och kommentarer som går i samma stil som min insändare så jag är inte ensam om att tycka som jag gör.
Gjort bort mig igen
Efter gårdagens möte i hembygdsföreningen var jag inbjuden på middag. Värden var bekant, men matstället och kockandet var nytt.
Att ”några potatisar” i praktiken blir en tre-rätters middag var en överraskning. Det hade jag absolut inte väntat mig. Och eftersom jag hade satt i mig kaffe och en dubbel portion äppelpaj (vad tänkte jag på!?) i anslutning till mötet kan jag inte påstå att det kurrade i magen precis.
Till råga på allt gjorde jag bort mig ytterligare. Kocken undrade hur jag förhöll mig till kryddor och fick svaret: ”Det kan nästan aldrig bli för mycket.” Om jag hade varit lite fiffig hade jag uttryckt mig försiktigare. Den här kocken tog mig på orden, vilket innebar att jag fick snudd på andnöd när jag smakade på varmrätten. Man lär så länge man lever. 😀
Mia njuter av höstsolen
Precis som matte, njuter Mia av höstsolen. Fast dom senaste dagarna helst inomhus, vindarna har känts isande kalla så utevistelserna har blivit få och korta.
Disk…
4.10 – Rätt men fel och bristande logik
Jag har förfasat mig (igen), tackat nej till förlängning, hämtat prylar jag inte kan använda och fattar inte logiken.
Förfasat mig
I morse läste jag Marcus Rosenlunds senaste blogginlägg och blev alldeles matt… Jag börjar förstå varför knäoperationer görs på fel knä och varför remisser bara försvinner. Undra på att sjukvården kostar när det går till på det här sättet.
Min kommentar (förkortad) till inlägget blev: ”Inom bankväsende, politik och sjukvård gör man inga fel förrän man blir överbevisad om det.” Patientombuden har helt säkert full beläggning. Jag har också haft det dubiösa nöjet att sysselsätta HUS’ patientombud i samband med mammas behandlingar. 
Tackat nej till förlängning
I fjol gick jag på 118 Finders säljsvada i tron att det var en befintlig leverantör. På det blev firman 98 € fattigare. I förmiddags ringde en kvinnlig säljare från samma ställe och talade om vilken förträfflig synlighet mitt företag får om jag förlänger avtalet.
Hon talade om att mitt företag haft 808 besökare under året och lovade hålla samma låga pris i år. När jag talade om för henne att jag är pensionär och att kundkretsen numera är begränsad till Kimitoön försvann en del av entusiasmen, men hon stod på sig.
Samtalet slutade med att jag envist tackade nej. På hennes röst kunde jag höra att hon blev småpjutt. Om hon hade varit lite proffsigare hade hon tackat för den här tiden och hälsat mig välkommen tillbaka om jag ändrade mig. Men så proffsig var hon inte.
Prylar jag inte kan använda
Men vad trött jag blir… Tydligen är det ännu inte slut på feltrenden. Idag hämtade jag bildskärmsadaptrarna jag beställde 30.9. Tyvärr passar kontakterna inte i min Zenbook UX31E trots (i mitt tycke) noggrann förklaring vid beställningen.
På min dator sitter nämligen en mikro-HDMI-port, vilket tydligen inte är särskilt vanligt bland adaptertillverkarna. I synnerhet inte om man vill ansluta en gammal VGA-skärm! VGA-standarden fyller 30 år i år talade den rara teknikern på ZasData om så det kanske inte är så konstigt. Adaptern som har slutat fungera följde med datorköpet och är ASUS’ egen tillverkning.
Någon kommunal lånedator med Windows 10 existerar inte har jag fått besked om, så jag sätter mitt hopp till att nån av kursdeltagarna har en dator med HDMI- eller VGA-port som jag kan låna under kursen. Datorerna i kurslokalen kör enbart Linux så dom kan jag heller inte använda eftersom det är en Windows-kurs.
Dom nya adaptrarna är beställda så med lite tur hinner jag få dom till nästa vecka. Men med nuvarande oflyt kan jag väl glömma det.
Bristande logik
I lördags pratade Vik Husse och jag bl a om produkter och varumärken. Ingen av oss kan begripa logiken i att en svensktillverkad produkt inte går att köpa i Sverige eller att en finsktillverkad inte går att köpa i Finland.
Några exempel:
Kavli-produkter finns att köpa i Finland, men inte kräftost, insektsmedlet Etono är en svensk produkt men finns inte att köpa i Sverige enligt uppgift, Edets Torky finns inte att köpa i Finland men Serlas motsvarande produkt (Akrobat) säljs inte i det egna landet (se inlägg 16.7.2012). Förklara det om du kan?
Jag beställde aldrig fler Torky-rullar som nämns i inlägget. 12 rullar med 100 m papper väger en hel del så fraktkostnaden blev därefter. Men det är fortfarande det bästa hushållspappret jag nånsin använt!
Epilog
Jag har nyss fått positivt svar från en av kursdeltagarna så problemet är löst för den här gången. 🙂
2.10 – Från soppa till blompensionering
Jag har blivit bjuden på soppa och skrämt sommargrannen, fått klä mig kalasfin, haft tebesök och pensionerat blommor.
Bjuden på soppa och skrämt sommargrannen
Eftersom jag inte hade möjlighet att uppvakta herr grannen junior förra veckan kom vi överens om att jag skulle ta igen det i fredags. Om jag kom kl 19 skulle det vankas ”en salt bit” SMSade junior.
Den salta biten utgjordes av en jättegod, thai-kryddad soppa med fylld stut till som intogs medan skymningen sänkte sig över vår lilla by. När det var dags att knalla hemåt var det redan mörkt, men den här gången var jag förberedd med ficklampa.
Kortaste vägen går förbi sommargrannens trappa så jag chansade på att ingen skulle upptäcka mig. Men ack vad jag bedrog mig. En kort stund efter att jag kommit hem, ringde det på ytterdörrens klocka.
Vid trappan stod en ung man som undrade om det var jag som gick förbi nyss? Jag erkände på stående fot och förklarade att vi brukar ta den genvägen. Men jag kom mig inte för att be om ursäkt för att jag hade skrämt(?) invånarna i huset, vilket ju hade hört till saken kan jag tycka.
Jag är nog så naiv så jag automatiskt skulle anta att det är nån bekant om jag såg en ljuskägla i närheten av huset. Men i sta’n är det kanske ett tecken på fara?
Fått klä mig kalasfin
Redan efter frukost igår började jag planera klädsel och accessoarer till kalaset, trots att det började först klockan tre. Av den skriftliga inbjudan jag hade fått, framgick att kalaset hölls ”på lokal” och att det serverades ”mat och kaffe”, vilket jag tolkade som krav på lite finare utstyrsel än dom vanliga gå-bort-kläderna.
Överdelen hade jag klar för mig redan när jag läste inbjudan, men vad skulle jag ha till den? Och vilka skor och smycken passade bäst till?
Halva nöjet med att gå på ”fint kalas” är förberedelserna tycker jag. Det kräver förstås att man har gott om tid och känner för att delta. Båda villkoren var uppfyllda i det här fallet.
Klockan två var jag klar. Sen gjorde jag mitt bästa för att undvika att Mia strök sig mot mina svarta byxben tills det var dags att hämta upp ressällskapet. Katthår ingår liksom inte i finkläder. 😀
Tebesök
Förra veckans tebesök blev inställt på grund av annat program, men det hade jag glömt att informera om visade det sig. Ytterligare ett tillägg till den pågående feltrenden.
Däremot kom jag i håg att tala om att gårdagen var vikt för kalas, så vi tog idag i stället. Som vanligt var samtalsämnena många och varierande. Timmarna försvann i ett huj. Tack igen för besöket!
Pensionerat blommor
Efter att ha följt besöket till parkerat fordon, vidtog en del praktiskt pyssel. Bland annat behövde vedlådan fyllas på och slaskfatet tömmas.
På bänken i verandan stod en kruka med Saintpaulia som jag har tagit död på så den fick sin sista vila på komposthögen bland syrenerna. Sen fick jag syn på amplarna med petunior ovanför trappan och beslöt att pensionera dom på samma ställe. Förr eller senare skulle dom ändå hamna där.
Det blev ovanligt tomt på trappan, men ändå tommare ska det bli. Oktober innebär ju ofrånkomligen höst. Fast för varje dag som går är vi ett steg närmare våren såg jag nån som hade kommenterat på FB. Så sant som det är skrivet. 🙂
Uddmors betraktelser 