Den ståtliga amaryllisen som mamma och jag fick av före detta grannen till jul har slagit ut sin första ljuvliga klocka. Mia gillar den tyvärr också, men än så länge har det inte hänt nån kat(t)astrof. 🙂
Månad: januari 2014
3.1 – Mest bakom tangentbordet
Jag har förvirrat Google, pratat med doktorn, diskuterat eutanasi och skrivit en insändare.
Förvirrande
En stor del av dagen har tillbringats bakom tangentbordet. Eller kanske framför, beroende på hur man ser det. Jag har antagligen förvirrat Google, eller rättare sagt deras annonsanpassning. Mina sökningar har bland annat bestått av sökorden Murmansk, Kyrkpressen, Sierra Leone, Jämtlands flagga och Kimitoöns kommun.
Murmansk för att jag såg början på Ville Haapasalos resa längs Ishavskusten, Kyrkpressen för att säga upp mammas exemplar, Sierra Leone för att jag ville veta mer om det fattiga, lilla landet, Jämtlands flagga för att den har samma färger som Sierra Leones och Kimitoöns kommun för att a) kolla att miljöavdelningen fortfarande finns under Bygga och bo-länken och b) skriva ut kommunens miljöskyddsföreskrifter.
Pratat med doktorn
Mamma nämnde ”medicin för levern” igår som hon ville sluta med så jag lämnade ett ring-besked till kommunens överläkare som jag har pratat med tidigare. Nån sån medicin får hon inte, utan hon får terminalvård, dvs smärtlindring och ett medel mot förstoppning fick jag besked om, så då kan jag tala om det för henne i morgon.
Ordet terminalvård är ju nåt helt annat för mig som jobbat i IT-branschen. Då dammsuger man CPUn (om det är en intelligent terminal), putsar bildskärmen och rengör tangentbordet. Eller gjorde snarare förr när det ingick i serviceavtalet. Fast det sa jag inte till doktorn. 😀
Eutanasi-diskussion
Dom flesta verkar ha en åsikt om eutanasi. Mitt inlägg på FB: ”Önskar eutanasi var lagligt i det här landet också.” fick en hel del kommentarer. De flesta för, men också någon som var emot det.
Av allt att döma är begreppet inte entydigt. Råttan/Väduren skrev att det i Sverige heter ”icke livsuppehållande behandling”, vilket (för mig) motsvarar passiv eutanasi. En annan bekant mejlade en kommentar där hon talade om att passiv dödshjälp praktiseras i Finland även om man inte basunerar ut det. Mycket förnuftigt och humant tycker jag.
Däremot är jag inte för aktiv dödshjälp. Läste för ett tag sen en intervju med anhöriga till ett par som åkt till en (svindyr) klinik i Schweiz för köpa var sitt självmord. Det känns helt fel i min begreppsvärld och framkallar både avsky och förakt för dom som säljer ”tjänsten”. Att göra pengar på nåt sånt tycker jag låter vidrigt!
Min bekant nämnde också att ett vårdtestamente underlättar för vårdpersonalen. Mamma talade igår om att jag och exet har bevittnat hennes, så det ska jag leta rätt på när jag tömmer lägenheten. Hon visste för övrigt i vilken pärm det ligger så jag vet var jag ska leta.
Det betyder att jag också ska skriva ett omgående så alla vet vad som gäller i den situationen. Jag har redan laddat ner blanketten, utformad av vicehäradshövding Paula Kokkonen, från länken ovan. För säkerhets skull googlade jag hennes namn för att verifiera att hon finns och är laglärd.
Insändare
I förrgår fick jag en papperskopia av protokollsutdraget från Tekniska nämndens möte där (upphörandet av) syresättningen av sjön behandlades. Daphnia har tidigare skickat ut det i PDF-format till alla medlemmar och lämnar in krav på omprövning av beslutet. Mer om det rapporteras i morgondagens ÅU.
Idag läste jag utdraget med rödpenna i handen. Sen kastade jag mig över tangentbordet och skrev så det hettade i kinderna. Ända sen jag först läste om beslutet i tidningen har jag mentalt filat på en insändare och nu var den mogen att komma ut.
Hoppas ÅU publicerar den och att den får fler att reagera! Hittills har det varit dödstyst i fråga om kommentarer och reaktioner.
2.1 – Nytt år, nya utmaningar
God fortsättning på det nya året!
Igår fick jag social träning, är trägen gäst hos polisen, har bevisligen golvdrag och har blivit storligen förvånad.
Fia med på roddtur i viken 2011
Social träning
När jag gick dressyrkurs med Fia (min och exets cairnterrier) i Östersund, ingick social träning bland annat i ladugården på Rösta i Ås. Fast vad det har med min sociala träning igår att göra vet jag inte…? Det finns inga som helst beröringspunkter och associationer till ladugård och kossor saknas helt, jag försäkrar!
Träningen bestod för min del i att prata med nån annan än Mia eller mig själv och att lyssna i stället för att höra. Det första besöket utgjordes av två rara damer, den ena en helt ny bekantskap. Och vilken bekantskap sen! Hon utstrålade stor värme och hade ett skimmer av positiv energi runt sig, jag blev glad bara av att se och lyssna på henne. Sånt händer verkligen inte så ofta! Träningspasset blev således väldigt lättsamt.
Det andra träningspasset var verkligen inte tungt det heller. Jag hade bjudit Vik Husse på middag på eftermiddagen och hann precis duka av kaffemuggarna och ställa fram tallrikar innan han knackade på. Maten blev något försenad, men han hade ingen tid att passa sa han så det var helt OK.
Det blev inga pinsamma tystnader här heller och konversationen spände som vanligt över många och vitt skilda ämnen. Av hans avskedskommentarer att döma klarade jag träningspasset med gott betyg.
Trägen gäst hos polisen
Efter dagens besök hos mamma åkte jag till polisstationen igen. Jag gjorde ett försök också den 27.12 eftersom det var fredag och vardag, men då var dörren låst.
Det var ju det där med legitimation… Jag kom fram till att det var bäst att skaffa ett ID-kort eftersom passet snart upphör gälla och körkortet inte godkänns som identitetsbevis överallt.
Framför mig i kön stod väglagets ordförande som behövde ett nytt pass. När han betalade fick jag klart för mig att det i alla fall finns en produkt som har blivit billigare efter nyår – priset på pass har gått ner hela 4 €. Damen bakom disken visste inte varför men tyckte det var positivt med prissänkningen. Vi höll med henne förstås.
Den turen hade inte jag. ID-kortet kostar samma som tidigare, dvs 53 €. Det innebär 10,60 € per år eftersom det bara gäller i fem år. Sen blir det nytt foto och samma avgift igen. Jag frågade lite försiktigt om förnyandet möjligen var billigare men så var det inte. Men som sagt, jag är ju lojal och gör allt jag kan för att bidra till statens kassa.
Golvdrag
I vår by har säkerligen dom flesta hus golvdrag, så jag ska inte klaga. Men jag blev ändå lite överraskad över den stora temperaturskillnaden. Uppe på skänken i ”södra salongen” visar termometern +22 och på golvet i rummets motsatta sida (vid kakelugnen) +14. Och nu är det inte ens kallt ute.
Oavsett vilken temperaturskillnaden är föranleder det inga åtgärder. Jag har för flera år sen bestämt att nån golvisolering tänker jag inte kosta på, då kan jag lika gärna låta bygga ett nytt hus.
Förvåningens finger i häpnadens mun
Jag fortsätter med uppsägningar av diverse slag för mammas räkning. Idag försökte jag hitta en mejladress till Telia Soneras kundtjänst men hittade ingen, bara ett antal telefon- och fax-nummer så jag ringde upp för att få reda på vart jag skulle skicka uppsägningen.
Det visade sig att det gick bra per telefon. Och det trots att det inte ens var mina tjänster som skulle upphöra. Jag blev storligen förvånad – det företaget brukar minsann vara nog så byråkratiskt har jag upplevt ett antal gånger.
Häpnadsväckande men tacksamt för min del förstås. Företaget har kanske avgett ett nyårslöfte? 😀
Uddmors betraktelser 