Jag har fått sällskap, besökt mamma, tagit en premiärtur och inventerat.

Sällskap
Igår eftermiddag såg jag en bil hos sommar­grannen, i morse hade dom förökat sig till tre och idag blev dom fyra. Det lyste så fint i grannhuset när jag släckte strax före midnatt.

Besök hos mamma
Dagens besök hos mamma blev väldigt kort, idag kände hon sig så trött sa hon. Det var till stor del mitt fel, jag borde ha åkt ändå tidigare.

På lördag-söndag serveras lunchen halv tolv. Jag räknade ut att jag skulle komma fram lagom om jag åkte hemifrån den tiden, men när jag kom in till mamma hade hon redan ätit och låg med slutna ögon.

Hon bad tårögt om ursäkt flera gånger för att hon var så trött, trots att jag försökte övertyga henne om att det var OK och att hon hade rätt att vara det. Hon sa att hon hade drömt en massa konstiga saker så jag förstod att natten kanske hade varit orolig. Efter en kvart åkte jag igen.

Premiärtur
När jag kom hem gav jag Mia mat, fyllde på dricksvatten och hämtade ved. Eftersom sparken stod i vedlidret och jag hörde röster och hund­skall nere på isen kände jag för en sparktur för att skingra tankarna.

Mia föredrog att vila middag, hon hade varit ute under tiden jag åkte till mamma så nu var hon nöjd med att stanna inne i värmen. Och lika så bra var det, dom tre hundarna på isen hade säkert skrämt slag på henne.

Jag tog en vända runt viken, sen var jag nöjd. En av hundarna fick syn på mig när jag närmade mig stranden och kom springande i full karriär, inom kort följd av de två andra. Jag satte mig på huk och lät dom snusa på mig, men antingen luktade jag illa eller så tyckte dom att jag var oin­tres­sant för dom sprang lika snabbt i väg tillbaka till sina hussar igen.

Inventering
I min varma vardagsjacka och vinterkappan saknades två knappar sen i fjol så jag inventerade mitt digra knappförråd när jag kom in efter sparkturen. Det tog en stund att hitta rätt knappar, men efter­som jag sällan tappar några visste jag att dom borde finnas kvar. Frågan var bara var?

Knappförrådet får inte längre plats i syltburken jag har använt hittills, vilket beror på att knapparna förvaras i sina små plastpåsar som dom ligger i när plaggen är nya. Ordning och reda.

Om jag också vore så ordentlig så jag skrev på varje påse till vilket plagg knappen hör, skulle letandet effektiveras ytterligare. Men så fiffig är jag ju inte bortsett från ett par undantag.

När jag hade sytt i knapparna och utökade förvaringen med en gurkburk fick jag syn på en välbekant, tygklädd, vinröd knapp som väckte glada minnen. Den tillhör en klänning som jag (tydligen) köpte på rea i Östersund nån gång på 90-talet och som var min favorit i många, många år tills jag en dag tyvärr hade ”vuxit ur” den.

Vad jag ska med knappen till vet jag inte, men den åkte ändå ner i burken tillsammans med dom andra. Vem vet, den kanske passar på nåt annat plagg nån gång?