Månad: oktober 2012

av

8.10 – Arvegods och konflikter

Igår dukade jag för tre, idag har jag tömt diskbänken och mejlat en nyfunnen släkting. En del stadsbor gör mig ytterst konfunderad…?

Dukat för tre
Igår när jag pratade med mamma och talade om att jag skulle få middagsgäster undrade hon om jag tänkte duka i ”matsalen”. Jag sa nej med motiveringen att kålgryta inte känns så högtidligt och att jag därför dukade i köket.

Som kom­pen­sa­tion plockade jag fram finaste porslinet och diverse annat arvegods. Bland annat mormors fasters silversked som garanterat är äldre än jag.

Kaffet intogs som brukligt i ”södra salongen”, också det serverat i arvegods. Examensskedarna i silver från 1974 användes för att inmundiga kakan som serverades på silverfat. ”Fint ska det va’, fast trasorna hänger” som mammas kompis brukar säga. 😀 Jätteroligt att få använda saker med lång historia.

Diskbänken tömd
Efter frukosten tog jag i tu med disken. Jag övervägde att diska innan middagsgästerna kom, men kom fram till att det skulle bli mer disk inom kort så jag struntade i det.

Gästerna såg tyvärr eländet när dom hjälpte till att duka av, men damen i sällskapet konstaterade lugnt ”Det är ju ditt kök”. En befriande kommentar.

Som ”värdinnepresent” fick jag förresten ekologiskt handdiskmedel och torkduk. Fiffig present.

Nyfunnen släkting
Igår eftermiddags hade jag fått ett meddelande från Facebook. En dam som bodde i byn för länge sen hade sett mina bilder och undrade om jag möjligen kunde vara den person hon tänkte på?

Jag bekräftade att hon hade rätt och fick till svar att hon skulle skicka ett mejl. Av det framgick att vi är släkt. Min fostermor och min mormor var kusiner med hennes far. Jag blir därmed brylling med hennes son så släktskapet är inte så nära, men det känns ändå jätteroligt med en nyfunnen släkting. 🙂

Idag besvarade jag mejlet och redogjorde i korta drag för vad jag har haft för mig sen 60-talet. Tack vare datorn och webben kan vi nu hålla fortsatt kontakt.

Konstiga typer
Under det senaste halvåret har jag hört talas om flera konflikter mellan våra stads- och bybor. Osäm­jan har i samtliga fall upp­stått på grund av träd eller buskar!?! Va’? Måste man verkligen bråka om sånt?

Det verkar som om många stadsbor behandlar träd och buskar som saker. Dom tycks tro att om man fäller ett träd eller klipper av en buske så blir resultatet ett svart hål där det aldrig växer nåt mer?

I ett par fall har konflikten lett till polisanmälan. Hur tänker man då? Att trädet eller busken kommer tillbaka om man får rätt i domstol?

Jag har alltså haft en vådlig tur som har klarat mig från åtal förstår jag, med tanke på mitt egen­mäk­tiga beteende när det gäller grannens häck (som står på tomtgränsen). Om jag hade varit stads­bo hade jag antagligen krävt att häcken skulle tas bort för att den står för nära min tomt­gräns och in­kräktar på utsikten, vilket minskar värdet på min fastighet.

Nä, vet ni vad! Att gräla om växtlighet ter sig väl ändå ganska fånigt? Och att vuxna människor inte kan resonera sig fram till en lösning tycker jag är skrämmande. Inte att undra på att det krigas i världen om man kan bli osams om en buske eller ett träd?

av

6.10 – Glömska och grönska

Pupillerna har fått träning, jag har hämtat favoritparaplyet, förberett vinterparkeringen, tagit ner tvättlinan med Mias benägna hjälp, haft inspektion och hittat grönska på fel ställe.

Pupillmuskelträning
Helt otroligt ljust har det varit idag, solen har behagat visa sig hela dan! Nästan så det märktes att pupillmusklerna var otränade när dom drog i hop sig.

Favoritparaply
I torsdags regnade det visserligen inte när jag åkte till kursen, men jag tyckte ändå det var bäst att ta med paraplyet. Men var hade jag gjort av det? Det fanns varken i paraplystället eller i bilen. Alltså måste jag ha glömt det nånstans, men var?

Jag kom till slut på det när jag hade tänkt en stund. Senast an­vän­de jag det i måndags då jag upp­vaktade min f d chef som fyllde år och glömde det antagligen kvar där. Jag har visserligen fyra para­plyer till, men det här (blommiga) råkar vara min favorit.

Jag ringde min f d granne som var vänlig nog att ta en titt (hon bor i samma hus) och idag kom vi överens om att jag skulle hämta det samtidigt som jag hjälpte henne med filöverföring på datorn. Fast vi började med kaffe och smörgås och äppelkaka med vaniljsås. Det viktigaste först. 😀

Jag hade redan sagt hej då, stängt ytterdörren och gått några meter när jag hörde henne ropa: ”Du glömde paraplyet”. Typiskt, det hade jag redan glömt att jag skulle hämta. Tur att hon kom på det.

Förbättrad parkering
I vintras råkade jag ut för att jag nästan inte tog mig från parkeringsplatsen för att jag stod med fram­däcken i en grop som bestod av is. När jag kom hem bestämde jag mig för att åtgärda problemet redan nu (medan jag kom i håg det :D).

Det blev först ett lager sand och på det öste jag planteringsjord. Det kan ju tyckas onödigt lyxigt att an­vän­da sån, men det var den enklaste och snabbaste lösningen. En säck mull går jag inte i konkurs för beslöt jag.

Ganska bra blev det, men egentligen skulle jag behöva fylla hela parkeringsplatsen med lite grovare grus så att det blir en liten kulle i stället för en fördjupning. Men man tager vad man haver. Dess­utom kan markägaren ha vissa synpunkter på en sån åtgärd, jag står ju inte på egen mark.

Sluthängt
Det var också dags att ta ner tvättlinan tyckte jag. Mia hjälpte mer än gärna till, så det tog sin runda tid innan den var upphängd i vinds­trappan.

Inspektion
Jag hade hunnit ta loss stödstolpen och letade febrilt efter locket till förankringsröret då jag hörde steg i gräset och fru grannen som hejade ett ögonblick senare. Hon hotade med inspektion för nån vecka sen och nu var det dags. Skämt å sido, hon hade antagligen läst bloggen och ville se vad jag hade haft för mig.

Hon fick en guidad tur runt huset och var vänlig nog att ”oja” med jämna mellanrum. Så fantastiskt stora är ju inte förändringarna så jag gjorde mitt bästa för att få det att låta bättre än vad det är. 😀

Oönskad grönska
Vattensån vid trappan får stå ett tag till men den fulla tunnan nedanför köksfönstret behövdes defini­tivt inte längre avgjorde jag när hon hade gått. Påfyllningen är påtagligt snabbare än förbrukningen.

Anledningen till att tunnan står just där är för att regnvattnet störtar över takrännan när det ösregnar. Jag stod och filosoferade över hur enkelt man kunde förhindra det genom en tilläggskonstruktion i vinkeln mellan rännorna när jag fick syn på grönskan som stack upp. Just det, det hade jag också glömt – rännorna behöver putsas.

Så ju mer man gör, desto mer finns det att göra. Men det vet ju alla husägare. 🙂

av

5.10 – Glad över lite

Det är blött på Udden, jag är ett varnande exempel och glad över lite. Mia är på hugget som vanligt.

Blött
Nog för att september var blöt, men oktober verkar bli ändå värre… På fem dar har Udden ”fått” 35 mm regn. Det är 7 mm om dan! Stackars jord och stackars växter. Det är bara mossor och vattenväxter som gottar sig.

Vattnet har stigit i sjön och båten behöver ösas nästan varje dag. Men kors i taket, idag blev det uppe­håll sent i eftermiddags och vi kunde faktiskt se fläckar med blå himmel mellan dom grå tussarna.

Om väderprognosen håller slipper vi regn i morgon åtminstone.

Varnande exempel
Igår berättade jag för kursdeltagarna hur man inte ska göra med mig själv som varnande exempel. En ytterst tveksam utlärningsmetod, men jag använder den bara i undantagsfall.

Jag nappade nämligen på Ifolors kunderbjudande om 10 vy­kort för porto­kost­nad på 3,95 för några dar sen. Jag tyckte det kunde vara roligt att ha egna grattis-kort. Igår fick jag leverans. ”Men huvaligen” skulle dom säga i Jämtland, vilket misslyckat alster jag hade fått till. 😦

Mina rara kursdeltagare tyckte inte att det var nåt fel på det och hävdade att ingen (utom jag) granskar vykort med lupp. Det senare kunde jag hålla med om men kortet är ändå inte bra och inte alls som jag hade tänkt mig.

Lärdom: Skriv ut eller förhandsgranska bilden innan du skickar i väg den för tryck! Himla tur att jag inte betalade fullt pris. Nåväl, det får duga, det är ju faktiskt ingen (utom bloggläsarna) som vet hur jag hade tänkt mig att kortet skulle se ut. 😀

Glad över lite
Om man är glad över lite, har man mycket att vara glad över sägs det. Så sant som det är sagt.

 

Idag blev jag glad över att fonderna som jag har placerat min premiepension i har gått plus sen förra veckan. Det har varit lite darrigt med det senaste tiden.

På årsbasis är det för all del inte lika muntert, men totalt sett har dom ändå stigit i värde. Med tanke på att jag tänker pensionera mig på heltid om ett år är det ju av stort intresse.

Jag roade mig också med att göra en ny pensionsprognos för att jämföra storleken på pensionen om jag tar ut den vid 61 eller 62 år. Skillnaden blev mycket mindre än jag trodde – också nåt att vara glad över. 🙂

På hugget
För tre dar sen hittade jag ett huvudlöst harkadaver bakom praktlysingen. Inte så svårt att lista ut vem som hade nerlagt det bytet. Det var naturligtvis ingen fullvuxen hare, men rätt så stor och tung ändå jämfört med Mia.

Höst betyder att mössen söker sig inomhus. I går kväll hörde hon dom under golvet och satt vakt vid diskbänksskåpet en lång stund, men det blev inget byte. Tydligen fungerar händige släktingens tätning på önskvärt sätt.

Idag följde hon med när jag skulle plocka nerfallna äpplen. Hon höll mig sällskap en god stund, men när jag inte behagade leka med henne gick hon sin väg.

En knapp halv timme senare hörde jag henne jama lite dämpat. Jag såg henne ingenstans först men sen dök hon upp borta vid grannens häck. Hon bar på ett byte såg jag, därav det dämpade ljudet.

En liten sork hade mött sitt öde och bad förtvivlat om nåd hörde jag, men till ingen nytta förstås. Någon minut senare var den uppäten. Jag är oerhört glad över att jag är Mias matte och inte ett av hennes byten!

av

3.10 – Angenämt

Höststädningen fortsätter, Daphnia har fått en medlem i Sverige och jag har hittat miljövänliga ren­görings­medel.

Fortsatt höststädning
Igår beskar jag snöbärsbuskarna som är granne med bondrosorna och befriade ”lupinslänten” från halvdöda lupiner. En hög återstod att städa bort när det började duggregna så jag fick spara den till idag.

Det har faktiskt varit uppehåll hela dan idag, solen har till och med glimtat till några minuter och det har varit varmt och så gott som vindstilla. Ypperligt väder för fortsatt utomhusjobb.

Den gamla järnräfsan kom till användning för att få bort gammalt gräs och det som låg kvar sen jag var i gång med röjsågen. Sista krukan med violer (som har blommat sen jag köpte dom maj!) fick finna sig i att bli förpassade till växtgravgården.

Ny medlem
Daphnia Dragsfjärd rf/ry har i dagarna fått en ny medlem – i Sverige. Apan i Flen vill understöda föreningens arbete fast han aldrig har sett sjön annat än på bild. Det tycker jag är storartat! Före­ningen, sjön och jag tackar allra ödmjukast. 🙂

Miljövänligt
För att vara säker på att jag inte belastar reningsverket och miljön mer än nödvändigt, har jag letat efter en nätbutik som säljer fosfatfritt tvättmedel. Det finns säkert liknande produkter i våra butiker, men jag blir så irriterad över att behöva läsa varudeklarationerna för att hitta rätt så jag före­drar distansköp.

Det finns för all del Svanenmärkta produkter men dom innehåller också fosfat om än i mindre mängd. I Sverige använde jag Grumme tvättsåpa (som tydligen har bytt namn) eller ICAs Skona, men här vet jag inte vad jag ska köpa?

Man kan ju undra vad jag har använt hittills? Skamligt nog är det inte ett dugg miljövänligt. Enda an­led­ningen till att jag köpte Bio Luvil i storpack var för att herr grannen junior sålde det via skolan 2007. Vid det tillfället hade jag ingen tanke på att kolla vad det innehöll, troligen lät jag mig luras av ordet Bio i namnet. :-/

När jag googlade på fosfatfria tvättmedel dök bland annat Bio Vasa upp och gjorde ett för­troende­in­gi­vande intryck. Ju mer jag läste om deras produkter, desto mer begeistrad blev jag så jag slog till med en beställning.

Idag hämtade jag leveransen hos Matkahuolto (Bussgods). Be­ställ­nin­gar på minst 75 € är fraktfria så jag köpte upp mig på ett lager. Hållbarheten är två år så jag hinner säkert göra slut på dom innan dess.

av

1.10 – Frågor och strumpbyxor

Jag har varit i ”bergtagen” igen, vädret är åter normalt och jag har krånglat på mig strumpbyxor.

I bergtagen
Som avslutning på gårdagens arbete skalade jag av ännu ett lager jord från berget vid dasset. Jag är helt fascinerad av dess former och färgskiftningar. Jag borde kanske be sommargrannen psykologen ställa en diagnos? 😀

Lika fascinerande är att bergskrönet en halv meter upp är alldeles jämnt bortsett från ett par för­djup­ningar. Kan det möjligen vara så att man nån gång i världen har sprängt på ena sidan? Eller har in­lands­isen gjort ett litet glädjeskutt just över krönet? Frågor utan svar.

Hur som helst ska jag hejda mig nu. Tror jag i alla fall, säker kan man aldrig vara. Jag lekte redan med tanken på att riva bort alla bergenior uppe på krönet för att se hur berget tar sig ut under dom. När jag var barn fanns det inga växter där, men jag har tyvärr glömt hur det såg ut?

Nere vid stranden finns också ett övervuxet berg som jag gärna skulle vilja ”klä av”. Undrar om min bergmani är ett sätt att försöka återkalla min barndom? Eller är den ett utslag av nån slags krea­tivi­tetslust? Fler frågor utan svar.

Normalt väder
Idag hade vädret återgått till det normala. Det bästa man kan säga om det är att vindstyrkan var tilltalande. Solen skymdes bakom ett tjockt molntäcke som har släppt ifrån sig regn hela dan.

Men kommande två dagar ska det bli uppehåll och varmare påstår dom som har betalt för att veta. Återstår att se.

Strumpbyxor
Det måste vara minst ett par år sen jag tog på mig strump­byxor senast. Idag fick jag för mig att jag skulle klä upp mig i klänning och högklackat för ett fö­del­se­dags­firande och det krävde strumpbyxor tyckte jag även om jag inte är särskilt förtjust i dom.

Allt hängde på att jag ägde ett par grå för att matcha klänningen. Och si, det gjorde jag trots att jag så sällan använder såna.

Klänningen har jag förresten aldrig haft på mig tidigare. Jag köpte den för ett par, tre år sen i ett gatustånd under Baltic Jazz-evenemanget i Dalsbruk. Jag minns att det regnade när jag skulle prova den, men jag ville absolut se den på innan jag köpte den även om den var billig.

Både strumpbyxor och klänningsfärg passade utmärkt ihop med vädret. Den dominerande färgen var nämligen ”regngrått”. Ovanligt diskret för att vara jag, men just idag kände jag för det.

Nu lär det dröja ett tag innan jag behöver kränga på mig strump­byxor nästa gång hoppas jag. 😀