tebesök

av

22.11 – Tacknämligt

Styrelsen har fått två förslag, det är trångt i duschen, skoltiden var nyttig, det är ljust på Udden och jag har haft en gemytlig eftermiddag.

Två förslag
I förrgår snickrade jag till Daphnias (elektroniska) julkort och skickade två alternativ till styrelsen. Fram till den 30 november har ledamöterna tid att bestämma sig, men jag misstänker att det blir bara dom två som redan har hört av sig. Ändå gjorde jag det enkelt att välja tyckte jag – ett dö’tråkigt och ett roligt, men smaken är ju bekant som baken.

DuschgästerTrångt i duschen
Det har blivit väldigt trång i duschen sen ett par dar. Men grönt och fint. Blommorna som hittills har stått i verandan har nu fått flytta in i badrummet för att förhoppningsvis övervintra där. Enda lämpliga platsen att ställa dom på var i duschkaret, vilket betyder en del ommöblering när jag ska duscha, men jag har ju gott om tid så det bekommer mig inte.

Det betyder för all del att jag inte längre kan lägga handdukarna lättillgängligt på toalocket när jag duschar, men det lilla problemet var enkelt att lösa. Dom får ligga i torktumlaren i stället. På så vis behöver jag inte ens böja mig för att nå dom eftersom torktumlaren hänger på väggen.

Ur badrumsspindlarnas synvinkel är den nya möbleringen en klar fördel. Tidigare var jag tvungen att hjälpa dom ur duschkaret, den branta kanten var för hal, men nu har dom gott om ”klätter­ställ­ningar” och nya gömställen. Möjligen har dom också fått tillgång till en del skrovmål som bor bland blom­mor­na?

Nyttig skoltid
Under mina år i skolvärlden (2007-2010) lärde jag mig en hel del nytt, men en lärdom har fastnat speciellt, kanske för att den är ätbar? På högstadiet i Dalsbruk hörde jag flera elever som bad om att få rostat rågbröd i mat­be­spis­nin­gen, så jag beslöt testa jag också. Och konstaterade att det var ”skitgott”!

I och med minimeringen av mikroanvändningen är brödrosten ett suveränt alternativ när jag har glömt att ta ut rågbröd ur frysen. Rekommenderas varmt – bokstavligen. 🙂

SnövittLjust på Udden
Sen igår eftermiddag är det snövitt på Udden, det känns rent och fräscht och tomten är ljus som mot­vikt till det dystra mörkret som rådde innan dess. Den glädjen tycks tyvärr inte bli så långvarig om man får tro väderprognosen – redan i morgon vankas det flera plusgrader igen.

Hoppas verkligen att vår lokala väderspåare har fel… Han påstår att vi inte får nån vinter förrän efter jul. En vit jul vill jag gärna ha! Men som vanligt är det väderkontoret som avgör.

Gemytlig eftermiddag
Lagom till eftermiddagskaffetid kom Vik Husse/Filosofen farande som avtalat. Över te, respektive kaffe, har vi bland annat förundrat oss över hur en del av våra medmänniskor uttrycker sig och beter sig, pratat varmt om bastu-ugnar med varmvattenbehållare och ventilerat nyheter.

Det sistnämnda samtalsämnet genomfördes på ca fem sekunder. Ingendera av oss hade några egent­liga nyheter att förmedla. ”Det är som vanligt” konstaterade vi.

En gemytlig efter­middag. Tack igen för besöket! 🙂

av

17.10 – Från väder till misstag

Det är kylslaget, jag väntar på besked, har fått fler invigningspresenter, haft tebesök och rättat till mina misstag.

Kylslaget
I morse spärrade jag upp ögonen när jag läste av termometern: -2,6°! Det hade jag inte riktigt väntat mig. Det var minst sagt kylslaget att hämta tidningen i morgonrocken. Det är dags att börja vänja sig vid kompletterande klädsel.

PlåtskadadVäntar på besked
Igår strax före klockan ett parkerade jag hos killen som lovat ge Silverpilen en ”bo­tox­be­hand­ling”. Min skjuts var redan på plats – den rara och hjälpsamma Oxen/Tvillingen ställde upp som privat­chaufför så jag slapp ta taxi hem.

Jag erbjöd plåtkillen att ha kvar bilen över helgen men det behövdes inte, ”du får den i morgon” sa han. ”Jag ringer när den är klar att hämta.” Nu är det snart kväll och än har jag inte hört nåt, så antingen jobbar han övertid eller så blir det först i morgon. Jag har i vilket fall befriat Oxen från hämtningsskjutsen som han hyggligt nog var villig att också ställa upp på.

Fler invigningspresenter
Igår kväll höll väglaget årets sista styrelsemöte på Udden. Först kom ordföranden med ett paket kaffe som frun hade skickat som försenad (skorstens)invigningspresent. Han bad om ursäkt och förklarade varför dom inte hade haft möjlighet att delta när det begav sig, men jag tröstade honom med att skorstenen finns kvar ett bra tag framöver så det är aldrig för sent att inviga den.

TärveDärnäst kom Oxen/Tvillingen med en låda ”tärve” eller töre som jag idag har lärt mig att det heter på korrekt svenska. Diskussion om ordet uppstod då ordföranden kom för att skriva under protokollet. Vid hemkomsten hade han konsulterat Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) som jämfört med Ord­listan (SAOL) är mer omfattande och dessutom beskriver ordens historik.

På fornsvenska användes ordet tyrve, vilket liknar och kan förklara vårt dialektala ord. Ordet töre används dock sedan 1600-talet enligt SAOB. Så då vet vi det.

Töret var lika uppskattat som ”korven” med näver jag fick vid invigningen. Bästa sätten att snabbt få fyr i spisen och kakelugnen. Tack igen!

Tebesök
Vid elvasnåret i förmiddags ringde planktonexperten och undrade om jag var hemma idag? Hon befann sig i Kasnäs och tänkte sig titta in en stund. Självfallet var jag hemma. Dels hade jag inget fordon och dels behövde jag skriva protokoll.

Jag hann precis skriva klart innan hon dök upp, perfekt tajmat. Verbet tajma och substantiven tajmning/tajming är numera godkända svenska ord i SAOL. Bara så ni vet att jag vet.

Hon blev serverad te och resterna av kaffebrödet från gårdagens möte (jodå, vi dricker kaffe och sladdrar lite också på våra möten) medan vi bland mycket annat pratade om våra förfäder och hur det kommer sig att man känner på sig om ett ställe är trivsamt eller inte. För en gångs skull andra samtalsämnen än vattenlevande organismer. 🙂

MisstagRättat till misstag
I övrigt har jag haft fullt upp med att rätta till mina misstag. Det första och viktigaste var att rätta till en felaktigt debiterad vägavgift. Och i samband med rättelsen gjorde jag ett nytt misstag – jag glömde bifoga filen som hörde till. Suck.

En annan groda var det förnämliga ordet jag använde i inlägget den 14.10. Det var felstavat. Tack vare den språkliga diskussionen med ordföranden fick jag klart för mig att ordet är sisyfos efter den grekiske kungen och inget annat, så det kommenterade jag och uppdaterade på bloggen.

Tja, sen var det ju faktiskt inte fler misstag att rätta till just idag. Men i morgon kommer det väl nya friska kan jag tänka mig. 😀

av

24.9 – Värme, kyla och bekanta

Jag är innerligt tacksam, har frostat av frysen, haft tebesök och bekanta elever.

Eld i kakelugnenInnerligt tacksam
Jag är sååå glad och tacksam över nya skorstenen och kakelugnen. Tack snälla moster för att du inte rev den och ersatte den med nån nymodighet! Under en period på 80-talet satt det visserligen en olje­brännar­insats i den men lyckligtvis skrotades den så småningom. Enligt sotaren var det oljeeldningen som hade frätt skor­stenen, fast det upplyste förstås ingen om när det begav sig.

I förrgår kväll eldade jag en storbrasa och på eftermiddagen igår var kakelugnen fortfarande ljum­men. Effektivare än så kan en eldstad  knappast vara? I kväll blir det en repris för att driva ut fukten och skapa behaglig värme. Faktiskt känns också köket varmare tack vare kakelugnen.

Frostat av frysen
Gårdagens låga temperatur och kalla vindar var som gjorda för att frosta av frysen. Det var på tiden, lagret av rimfrost längst upp var hotande tjockt och skulle inom kort ha gjort att dörren inte längre höll tätt.

Det hör väl till att man samtidigt sorterar och inventerar innehållet men det struntade jag i. Jag ”tråma’” tillbaka fryslådorna som dom var. Det får bli en annan gång när jag känner för det.

Jag börjar undra om orsaken till rimfrosten beror på att tätningen till frysdörren inte fungerar som den ska? Karmen på frysen är nämligen fuktig längst upp. Kan vikten av kylskåpet som står ovanpå inverka eller beror det på att tätningslisten är bristfällig? Jag kanske borde placera frysen längst upp i stället? Eventuella tips mottas med tacksamhet!

Tebesök
Igår kväll ringde Nemos matte, eller rättare sagt Siris matte eftersom Nemo är i katthimlen. Hon undrade om jag var hemma och det passade med besök? Det gjorde det så klart, det var länge sen vi träffades eftersom hon har tillbringat en stor del av sommaren i Lappland.

Med sig hade hon två mysiga presenter som jag blev jätteglad över. Dels en härlig långhalsduk med lappländskt motiv och dels ett vindspel bestående av renskällor i varierande storlek. Halsduken passar perfekt till nya höstkappan och vindspel kan man aldrig få för många av om man är funtad som jag. 😀

Över te och skorpor ventilerade vi den gångna sommaren och en del av hennes framtidsplaner. Vi kom också överens om att hon ”ärver” min fårskinnsfäll som jag släpade med mig från Jämtland men aldrig använder. Så bra, då slipper jag våndas över den.

Technology del IBekanta elever
Dagens elever var båda bekanta sen tidigare. Först ut var en av damerna som har deltagit i Rosala-kurserna, därefter en dam som gick en kurs för mig 2008 kom vi fram till.

Enda problemet jag inte kunde åtgärda var fel­med­de­lan­det från det mobila modemet. Jag är som sagt ingen hårdvaruspecialist eller tekniker så jag rådde damen att kontakta inköpsstället, alternativt bred­bands­leve­ran­tö­ren. Vi kom fram till att felet eventuellt kan bero på att modemet är låst till den dator det först installerades på men givetvis kan det finnas en annan orsak.

Den första damen var nöjd med sin bokade timme och trodde att hon nu skulle klara sig på egen hand, den andra damen återkommer. Hennes svärson övertygade henne nämligen om att välja Windows 8 till sin nya dator och det gör henne frustrerad minst sagt. Jag förstår henne innerligt väl! Tur att Windows 9 är på gång så jag slipper åttan om och när jag ”byter upp mig”!

(Klicka på bilden för att se den i större storlek)

av

2.9 – Värmealstrande

Stora lampan är tänd igen, jag har lyckats med räddningsaktionerna, eldat, städat, haft besök och svettats.

Stora lampan tänd
Igår tändes stora lampan igen. Klockan 5.50 syntes den inte, men efter sju kunde jag konstatera att jag borde putsa fönstren. Förmiddagens solsken idag var ytterst blygsamt men på eftermiddagen kunde vi njuta av dom gyllene strålarna och termometern gick upp till 18 grader som mest.

FågelungeRäddningsaktioner
Gårdagens räddningsaktion bestod i att befria en liten röd­ha­ke från Mias käkar. I två omgångar dessutom. Den lilla pippin förstod inte att hålla sig tillräckligt högt upp sen jag släppt den, så inom några minuter hade Mia fångat den igen. Som tur lyckades också den andra räddningen. 🙂

Eldat i kakelugnen
Det är sååå roligt att elda i kakelugnen. I förrgår bestämde jag mig för att det kändes kyligt och tände upp en brasa. Ännu i igår kväll kändes kakelugnen ljummen så den är synnerligen ”värmebeständig”.

Storstädning
Dammsugaren har stått i vardagsrummet i minst ett par veckor för att jag skulle komma i håg att städa. Och så var det ju det där med smutsiga fönster.

FönsterputsningGlad i hågen putsade jag fönstret som vetter mot söder, sen var jag less. Dom andra två torkade jag bara på insidan innan jag tog i tu med dammsugning och -torkning. Konstigt vad huset känns stort varje gång man ska städa?

Besök
Jag hade nyss vaknat efter en liten lur i syfte att sträcka ut min ömma rygg då skyddslingens syster knackade på. Besöket var aviserat men inte tidpunkten så hon kom lagom till kvällste.

Sommarjobbet på Åland var avslutat och studierna börjar igen fick jag bland annat veta. Det kändes oerhört skönt att vara i den ålder jag är när jag hörde om hennes långa arbetspass och skolarbetet. Ibland är det extra trevligt att vara pensionär.

Svettats
I eftermiddags kände jag för ett gympass – gräsmattan behövde klippas. Trots shorts och luftig T-tröja blev det svettigt men det kanske berodde på att jag inte har klippt på länge? Den 30 juli hade gräset torkat bort på alla solbelysta ställen men sen dess har Udden fått 149 mm regn så nu var det grönt och klippmoget igen.

GräsmattaMin högra hand famlade förgäves efter självdragsspaken i uppåtluten eftersom jag använde den nya gräsklipparen men på så sätt fick ben och armar förstås lite extra träning. Utan att tänka mig för beslöt jag klippa stigen ner till stranden också. Nervägen gick ju bra, sen insåg jag min tabbe när jag skulle upp tillbaka.

Som vanligt uppstod blodvite utom svettdropparna. Jag gjorde ett nytt försök att justera klipphöjden men det är järnspikars omöjligt för mig att rubba fjädrarna. Det enda jag lyckades med var alltså ett jack i tummen. Varför i all världen måste dom vara så fruktansvärt hårt spända? 😦

av

11.7 – Mer och mindre matnyttigt

Silverpilen har varit på utflykt, jag har fått ett läckert erbjudande, sett svanfamiljen och har en gäst i vattentunnan.

På utfärdSilverpilen på utflykt
Med tanke på hur Silverpilens parkering ser ut, kan man av rubriken få för sig att jag glömt att lägga i växeln och att bilen rullat nerför backen… Så illa är det inte. Åtminstone inte den här gången, bäst att tillägga.

Faktiskt satt jag vid ratten både vid avfärd och hemkomst igår. Utflykten gick till norra ändan av ön där f d klasskompisen och hans sambo håller till sommar­tid. Nästan lika fin utsikt som på Udden har dom och lika nära till stranden. Fast med den skillnaden att dom ser ut över havet i stället för sjön.

Det kändes högtidligt att bli välkomnad med champagne. I och med att Silverpilen ville hem till kvällen inskränkte sig intaget till ett smakprov, men den festliga stämningen var ju inte beroende av mängden. Kaffe och blåbärspaj med glass satt också fint.

Så gick den eftermiddagen i som vanligt trevligt sällskap och med många samtalsämnen.

Läckert erbjudande
 Vik Husse hedrade oss med en tevisit idag. Med sig hade han två pinfärska munkar som vi åt som förrätt innan vi kastade oss över jordgubbar med glass. Varken magert eller särskilt nyttigt men o så gott.Vädret medgav dukning i bersån så vi fick för all del också i oss D-vitamin och frisk luft.

Innan besöket avslutades kom han med ett särdeles utmärkt erbjudande. Uppslag till idén hade han fått i butiken när han fick syn på flundrafiléer. Vad skulle jag säga om stekt fiskfilé med bearnaise? Tillredningen skulle ske på Udden under tiden potatisen kokade.

SvanmatJag har aldrig ätit stekt fisk med bearnaise tidigare, så det erbjudandet tackade jag givetvis ja till utan att tveka det minsta. Konstigare saker har man ju ätit och en egen kock är minsann inte fy skam. 🙂

Svanfamiljens matställe Både igår och idag råkade jag titta ner mot sjön när svanfamiljen hade mattid. Gäddnaten en bit utanför min brygga gör inte bara nytta som vattenrenare och syresättare, den fungerar också bra som svanföda har jag konstaterat. I synnerhet ungarna tycktes gilla den.

Allting har sin plats och sitt ändamål i naturen även om vi inte vill eller kan förstå det alla gånger.

Gäst i vattentunnan Härom dagen upptäckte jag att jag har en ”inneboende” i vattentunnan.  En väldigt blyg och försynt liten krabat som dök på direkten när min hand närmade sig. Står jag kvar tillräckligt länge kommer den upp och hämtar syre, sen försvinner den blixtsnabbt ner i djupet igen.

Jag gissar att det är en dykare av nåt slag. Säker kan jag förstås inte vara eftersom den vägrar visa sig annat än när den behöver andas. Jag kunde förstås fånga in den, men troligen skulle jag inte bli så mycket klokare av att titta närmare på den så jag låter bli. Den får bo där så länge den vill för min del. 🙂

av

7.10 – Pyssel

Jag har bytt lösenord, haft tebesök, uppdaterat räkenskaperna, skrivit ut broschyrer och förevigat höstfärger.

Bytt lösenord
Bland fredagens IT-nyheter fanns ett par artiklar om intrång hos Adobe och i lördags uppmanades jag byta lösenord. 2,9 miljoner kunder tros vara drabbade.

Vad jag kan minnas finns inga kontokortsuppgifter lagrade på mitt konto, så jag känner mig inte orolig men jag har givetvis hörsammat uppmaningen. Den här gången fick LastPass generera ett nytt, krångligare lösenord än det förra.

TeTebesök
Igår på förmiddagen frågade jag hux flux om Filosofen hade lust att komma på eftermiddagste. Efter att ha övertygat honom om att vi inte var nyduschade på Udden heller så han inte behövde gå i bastun innan, tackade han ja.

Med sig hade han en stor kartong med eldstände för att han – till skillnad från mig – kom ihåg att jag hade sagt att jag har snålat på det jag fått tidigare. Nu behöver jag definitivt inte snåla. Tack än en gång! 🙂

Uppdaterad bokföring
Det har ju inte hänt speciellt mycket i firmans räkenskaper dom senaste månaderna men för att ha ordning i veri­fi­kat­pär­men skrev jag ut sammanställningar för dom månader som saknades.

Jag konstaterade att firman är skyldig mig ett fyrsiffrigt belopp vid det här laget. Inte mycket till affärs­man med andra ord.

Broschyrer
I morse fick jag beställning på utskrifter av Daphnias broschyr, både finsk- och svenskspråkiga så skrivaren har gått varm idag. Jag skrev också ut ett antal till mig själv, så snart får byborna oväntad post.

BenvedHöstfärger
För varje dag som går blir trädens bladverk allt glesare men färg­prakten på återstående löv är lika tjusig som alltid. Min favorit nummer ett är benveden som har vuxit upp igen efter att ha varit mer eller mindre utplånad sen avloppstanken grävdes ner 2008.

Jag tog mig också friheten att inkräkta på granntomten för att fånga höstfärgerna där. Dom träd och buskar som före detta grannen och hennes man har planterat bjuder på en kaskad av nyanser, allt från vinrött till limegrönt.

95 bilder hade jag i kameran när jag var klar, men dom är nu nerbantade till 57. Alla blir ju inte lyckade av ett eller annat skäl. Och ju längre jag håller på och fotograferar, desto mer kritisk blir jag, så om jag inte är helt nöjd åker bilden obönhörligen i papperskorgen.

av

25.11 – Blandad komp(l)ott

Jag har jul på trappan, vinter på bryggan och kaos i vindstrappan. Jag har fått en halv födelse­dagspresent och haft besöksdag. Mia är vid vigör igen.

Jul på trappan
Enligt Wikipedia var det lilla jul  igår så jag plockade fram och hängde upp ljusslingan som jag brukar ha ovanför trappan. Idag har jag blivit upplyst om att lilla jul infaller samtidigt som första advent så nu är jag lite förvirrad, men ljusen får allt hänga kvar tills jag tröttnar på dom. Det brukar bli nån gång i slutet av januari.

Vinter på bryggan
Jag tyckte också det var dags att ”vika ihop” bryggan innan vattnet dränker förlängningen. I stället för att fira ner den med rep som jag testade i somras beslöt jag att det gick enklare om jag stod i vattnet bredvid bryggan.

Jodå, det gick utmärkt bortsett från att jag fick vatten i stöveln. Jag var säker på att skaften på Croqs-stövlarna skulle räcka till men tänkte inte på att dom har hål i överdelen på skaftet för att det ska vara lättare att dra på dom. En liten felkalkylering med andra ord.

Kaos i vindstrappan
Det var inte riktigt min dag igår. I samband med att jag plockade undan i verandan öppnade jag vindsdörren för att ställa in sånt som skulle upp på vinden. Efter ett tag hörde jag ett prass­lande ljud och en lätt duns. Tygsäcken där jag förvarar pappers- och plastpåsar hade rasat ner. Tyget höll inte längre för tyngden.

Just då hade jag ingen lust att göra nåt åt eländet så jag stängde dörren. Det får bli en annan dag.

Halv födelsedagspresent
Trollkarlen ville uppvakta på min födelsedag med nåt jag behövde hjälp med sa han. Det enda jag kom på var strömbrytare till lampetterna, vilket jag nämnde senast vi sågs. Igår kväll kom han försedd med strömbrytare och verktyg.

Tyvärr hade han bara fått tag på en bronsfärgad strömbrytare så han hade köpt kabel med färdig­monterad strömbrytare till den andra. Efter att ha granskat konstruktionen kom vi fram till att det skulle bli oerhört krångligt att byta kabel så det blev en halv present tills vidare.

Den av oss som först hittar en bronsfärgad mellanströmbrytare köper den bestämde vi. Sätta på den på plats kan jag göra själv.

Besöksdag
Rasandet fortsatte idag. Värme-elementet i sovrummet dråsade i golv strax innan Filosofen var på ingång för te. Men jag hann faktiskt bära in vatten, duka bordet och skruva fast elementet innan han dök upp.

Världen blev väl inte värst mycket bättre efter vårt samtal, men det blev en gemytlig pratstund som vanligt om ditt och datt efter hand som tepåsarna förbrukades.

Nästa besökare nekade bestämt till erbjudande om kaffe. Min före detta granne meddelade för ett tag sen att jag hade vunnit på Röda Kors-lotteriet och sa att hon kunde komma med vinsterna vid tillfälle. Jag föreslog att hon kunde behålla vinsterna men se det gick inte. Idag gjorde hon slag i saken och kom med en påse innehållande ett kaffepaket och ett ljus.

Kaffepaketet fick hon behålla. Jag har säkert druckit upp mer än så med tanke på alla gånger hon har bjudit mig på kaffe.

Mia vid vigör igen
Igår hade Mia riktigt ont och var inte sig själv på hela dan. Hon gick ut som vanligt på morgonen men när hon kom in tillbaka drygt två timmar senare reagerade hon kraftigt när jag strök henne över högra bakbenet.

Det var förstås omöjligt att veta vad hon hade råkat ut för. Jag hade flera teorier men dom gjorde ju ingen nytta. 😦

För ovanlighetens skull föredrog hon att stanna inne trots att jag höll till ute. Men senare på efter­mid­dagen gjorde hon mig sällskap när jag frågade om hon ville följa med till stranden (se första bilden). Jag såg att hon rörde sig stelbent men det gick ändå bra att gå och hoppa upp på båten så det värsta hade gett med sig förstod jag.

Idag verkar hon vara återställd även om hon har vilat mer än vanligt. Jag kan lyfta upp henne utan att hon säger ifrån och stryka henne över bakbenet utan att hon reagerar. Så skönt, då slapp vi ett nytt vete­ri­när­besök.

av

21.10 – Socialt veckoslut

Jag har varit på privat visning, tagit en nostalgitripp, tvättat arvegods, fått en datorspekulant och har haft tebesök.

Privat visning
Igår var jag inbjuden på eftermiddagskaffe till händige släktingen. I besöket ingick en privat visning av det nybyggda vedlidret som blev klart i somras.

Som vanligt var allting byggt med omsorg och eftertanke in i minsta detalj. Kronan på verket var hållarna till takrännan. Jag kan inte minnas att jag nånsin har sett såna gjorda i trä? Men det var inte nog med det – varje hållare hade ett unikt mått för att rännan skulle få rätt lutning. De’ ni!

Om jag hade haft kunskap och förmåga att göra dom i trä, hade jag utan tvekan tillverkat alla hållare i samma stor­lek och varierat höjden i stället. Men såna simpla konstruktioner gills förstås inte av den här bygg­herren. 😀

Inne i vedlidret rådde militärisk ordning, både på verktyg och ved. Den var lika noggrant placerad som pusselbitar i ett färdigt pussel. Vedstöttorna gick att ta bort efter hand som veden förbrukades för att skapa bättre sväng­rum när man fyllde på. Som sagt, genomtänkt och noggrant, ett nöje att se och inte den minsta likhet med mitt vedlider.

Nostalgitripp
I stället för att ta i tu med det jag borde i morse, satte jag i gång med att skanna gamla fotografier efter fru­kost. Dels foton från mitten av 60-talet och dels foton i gamla album. Bland annat hittade jag en bild på mor­mors morfar och mormor där dom är 86 år gamla enligt mosters notering.

Arvegods i tvätten
Strax före tolv blev jag avbruten av ett SMS där jag fick frågan om det passar med det avtalade be­söket? Jisses, det hade jag helt glömt bort, idag skulle ju datorspekulanten komma!

Jag bad om en timmes respit och skyndade mig att tvätta mig och klä på mig efter att ha fyllt tvätt­maskinen med gardiner. Och minsann inte vilka gardiner som helst! Mormor använde dom först i ett antal år och efter hennes död (1991) övertog mamma dom. Nu är dom hos mig för att hängas upp i sov­rummet. Mormor småler säkert i sin himmel. Eller skrattar gott kanske?

Datorspekulant
Vår invandrare i byn (”amerikanen”) nämnde för ett tag sen att han övervägde att köpa en begagnad bärbar dator. Just då tänkte jag inte så mycket på det, men senare kom jag på att jag gott kan avvara min gamla HP som gjordes om till ”surfdator” för nåt år sen, så jag meddelade honom förra veckan att han var välkommen att ta en titt.

Efter kaffe med medhavd glass och en pratstund fick han fakta om den gamla häcken (inköpt 2005) och den utlovade titten. Han tyckte att den nog skulle bli lämplig för hans behov, men ville gärna konsultera sin son innan han fattade ett slutgiltigt be­slut och undrade om jag kunde vänta till dess? Det kunde jag själv­klart, det är ju inte så att folk står i kö för att få köpa den.

Om sonen mot förmodan avråder honom, tror jag att jag lägger ut den på öns bytesbörs på FB. Eller så behåller jag den som reserv till reserven, återstår att se. Den begär ju inte mat.

Tebesök
En stund innan vi var klara med ”förhandlingarna” knackade Grisen/Tvillingen på. När hon ringde igår föreslog jag ett besök idag om hon inte hade nåt roligare för sig. Hon lovade inget utan skulle se vad hon kände för. Roligt att hon kände för ett besök.

Eftersom jag nyligen hade stigit upp från kaffebordet, nöjde jag mig med att se på medan hon drack te och åt glass. Fel, jag pratade medan hon åt och drack. 😀

Hon satt snällt kvar och höll mig sällskap tills det började skymma, sen tyckte hon det var dags att åka hem och se till sitt hus. Fint att avsluta dagen med en trivsam pratstund.

 

av

21.9 – Katter och människor

Jag har blivit erbjuden en kattdam, haft kursstart, ådragit mig en fotbollsskada och haft välkommet besök.

Katterbjudande
I förrgår överlämnade brevbäraren min post personligen. Jag tog för givet att jag hade post som skulle kvitteras, men hon hade ett annat ärende.

Hon undrade om jag inte vill ha en katt till – en ettårig kattdam som heter Selma? Sen förklarade hon varför hon sökte nya katthem, främst till innekatterna. Läkaren har konstaterat att hon lider av allergi och har rekommenderat henne att göra sig av med dom. Usch vad tråkigt, både för henne och för katterna. 😦

Hon förklarade att hon inte vill lämna dom till vem som helst och tyckte att Selma skulle få det bra hos mig och Mia. I samma ögonblick kom Mia gående, så jag frågade henne om hon vill ha en kompis? Mjau svarade hon, vilket jag tolkade som ett nej och brevbäraren som ett ja (förstås).

Jag bad om betänketid ett par dar och har nu svarat att jag inte vill åta mig en kisse till. Det räcker gott att jag oroar mig för Mia, jag vill inte dubbla min oro. Dessutom undrar jag hur Mia skulle rea­ge­ra på att få konkurrens om revir och matte? Fast det kan man förstås inte veta förrän man prövat.

Kursstart
Höstens första kurs (Bildbehandling i Picasa) startade igår. En liten grupp damer infann sig, varav alla utom en är tidigare kursdeltagare så det kändes bekvämt.

Förkunskaperna är också ganska likartade, vilket underlättar genomgångarna. Det innebär att jag har fyra trevliga torsdagar att se fram mot. 🙂

Fotbollsskada
I eftermiddags beslöt jag göra en vända med röjsågen och inviga skyddshjälmen. Sågen startade snällt, men ”dog” innan jag hann börja röja. Hur jag än micklade med choken fick jag inte i gång den. Jag fick en flashback från pro­ble­men med den förra röjsågen och svor tyst för mig själv.

Sen kom jag på den ljusa idén att kolla hur mycket bränsle det fanns kvar i tanken. Den var inte snustorr, men bränslet var definitivt på upphällningen. Det förklarade ju saken. Utan bränsle är det förstås omöjligt att starta.

Efter påfyllning gick den i gång och uppförde sig oklanderligt tills jag tryckte på stopp-knappen. Det mesta av den frodiga växt­lig­heten ovanpå avloppstanken är därmed decimerad, liksom lupinslänten och ett par ställen till. Wow, vilken skillnad!

När jag hade röjt klart och satt på bettskyddet kände jag att det gjorde ont i mitt högra knä. Först trodde jag det kom sig av att jag hade gått i gummistövlar. Jo, jag får faktiskt ont i knäna av gummi­stövlar ibland, hur knäppt det än låter.

Efter en stunds tryckande och masserande lättade det. Under tiden kom jag på att smärtan nog sna­rare berodde på att jag hade svängt utåt med höger ben för att stötta röjsågen när jag föste undan kapat gräs. Ungefär som fotbollsspelare gör när dom stoppar eller sparkar bollen med insidan av foten. Den rörelsen ska jag försöka undvika i fortsättningen.

Besök
Som avslutning på dagen fick jag sällskap till kvällsteet. Under telefonsamtalet med den rara Troll­karlen tidigare idag kom vi under­fund med att det var länge sen vi sågs.

Det visade sig vara den 24 juli när jag kon­sul­terade kalendern i Outlook så det var ju faktiskt ett bra tag sen. Efter ett par muggar te och några skorpor var vi à-jour igen.

av

26.2 – Dagen efter kvällen före

Jag ska sluta åka skidor nattetid och har haft en stillsam dag.

Nattlig skidtur
Igår eftermiddag var jag bjuden på middag hos grannen på udden mittemot. Det var minsann ingen enkel tillställning!

Närmaste vägen var över isen så jag spände på mig skidorna i förhoppning om att jag skulle slippa trampa ner i den vattensjuka snön. Min förhoppning besannades, jag avverkade den korta sträckan utan incidenter.

Efter välkomstskålen satte vi oss till bords. Förrätten bestod av två sorters fiskrom med tillbehör och rostat bröd. Mums. Efter det följde mera mums. Fiskbiffar, stekta abborrfiléer, potatis och två sorters kalla röror, allt egenhändigt tillrett av värdinnan.

Smakupplevelsen förhöjdes ytter­ligare av vetskapen att fisken garanterat inte hade åkt fram och tillbaka över jordklotet. Goda vänner till värdparet hade fångat den i vårt lokala hav.

Den digra måltiden avslutades med kaffe och en maffig chokladkaka som hade ett ”lock” av blåbärs­kvarg.

Samvaron fortsatte och timmarna rann undan tills jag chockad upptäckte att klockan var över två! Stackars värdpar… Vilken mardrömsgäst som aldrig fattade att det var dags att gå hem. Och stackars Mia som fick vara ensam så länge.

Jag begriper inte riktigt hur det kommer sig att min vistelse alltid blir så långvarig just hos dom? En del­orsak är förstås ”pratvattnet”. Jag som kan prata ihjäl vem som helst utan. 😀

Värdinnan följde mig till ”skidparkeringen”. Och tur var det, annars hade jag förmodligen aldrig tagit mig upp ur den djupa snön jag vinglade ner i eller fått på mig skidorna. Det tog sin runda tid trots lyktan hon hade med sig.

Väl ute på isen gick det bra. Den sena timmen till trots syntes ljus i alla fönster hos grannen så jag höll kurs babord om ljuset och tog sikte på stora alen i hemhamnen.

Att få av sig skidorna var lika komplicerat som att få på dom. Nån ficklampa hade jag ju inte tagit med mig korkat nog. Tänk att jag aldrig lär mig? Jag var nästan beredd att ta mig uppför backen med skidorna på, men insåg lyckligtvis att det skulle sluta med katastrof.

Så småningom hade jag krånglat av mig båda skidorna och uppför backen. Stigen verkade helt klart smalare än när jag gav mig av, men det kanske berodde på mörkret? 😉

Så snart jag var inne i köket ringde jag värdinnan som utlovat för att försäkra henne om att jag var hemma och välbehållen. Mia lät inte alls arg på rösten, men höll en längre utläggning än vanligt. Jag förstår henne. Så här länge brukar jag aldrig vara borta.

Stillsam dag
Dagens program var stillsamt. Lite snöskottning, en del fotografering och en kort promenad i det strålande sol­skenet innan dagens besökare anlände. Filosofen hade tackat ja till ”afternoon-tea”.

Som vanligt visste jag inget nytt, så han fick stå för nyhetsrapporteringen. Den var avklarad på ett par timmar, sen tackade han för sig och åkte.

Efter det la jag mig på sängen och läste ”Fysikens tao” tills jag somnade. Mia gjorde mig sällskap. När jag vaknade såg jag stjärnorna tindra på kvällshimlen och kände mig tillräckligt stärkt av vilan för att skriva det här inlägget. 🙂